Följ oss på Facebook

NyResurs

Information: Välkommen på utbildning med NyResurs!

Publicerat 2018-02-14

Projektet är nu inne på sitt 3:e år och har utbildat dubbelt så många funktionärer som från början var målet. Dom är nu 30 personer som åker runt på en mängd olika evenemang och idrotter såsom hockey, innebandy, handboll, fotboll, volleyboll och friidrott.
Vi har blivit som en stor funktionärsfamilj och är ofta ute flera i taget på olika uppdrag,
(gemenskap är viktigt för oss).

Kursen vänder sig till dig med en funktionsvariation som har ett intresse för idrott och vill engagera dig inom sporten. Du ska vara minst 18 år.

Våra funktionärer får under 4 veckor lära sig hur man sitter i sekretariatet och sköter allt ifrån tidtavlan till protokoll och live-uppdateringar till att sitta som speaker och att spela musik i pauserna.
Men funktionärsskapet är så mycket mer än så för det behövs ofta behov av folk i både entréer och till cafét och ibland får man även vara publikvärd för att hjälpa folk att hitta rätt.

Nu är det dags för ännu ett utbildningstillfälle.
Från och med vecka 8 och fyra veckor framåt har du som intresserad chansen att få en gratis utbildning.
Efter avslutad kurs får du ett intyg och hjälp ute på olika praktiker som ex volleyboll och innebandy.

Kursen innehåller bland annat:
– Idrottspsykologi med inriktning funktionärsskap.
– Speakerutbildning
– Sekretariat, bland annat protokoll och tidtagning
– Mat och brand, hur man sköter ett café och vad man gör vid brand

Vi samarbetar med:
– Göteborgs Innebandyförbund
– Göteborgs Damhockeyförbund
– Frölunda Innebandy
– Bk Häcken och Gothia Cup Fotboll / Innebandy
– Angered IS Friidrott
– Sävehof Handboll

NyResurs 1

För mer information eller intresseanmälan hör av dig till marica@nyresurs.se / alexander@nyresurs.se Eller gå in på www.nyresurs.se

Nyresurs

Bemötande: Om NyResurs funktionärsutbildning

Publicerat 2017-10-24

Ny resurs är ett projekt som utbildar Funktionsnedsatta till att bli funktionärer i olika idrotter, det är idag väldigt få funktionärer med funktionsnedsättning.
NyResurs vill öka livskvalitén för personer med funktionsnedsättning och samtidigt få funktionärer till olika uppdrag ifrån olika idrottsföreningar. De vänder sig till personer från 18 år och uppåt med funktionsnedsättning.

Deras mål var att utbilda 15 stycken funktionärer på 11 tillfällen och det är uppnått stort då de idag har utbildat 32 funktionärer.

Jag har varit med i NyResurs under ca ett år och för mig betyder NyResurs väldigt mycket, särskilt för att jag träffar mycket människor och får uppleva mycket idrottsevenemang som jag brinner för.

För mer information klicka på länken: NyResurs

vid intresse kontakta Marica Hall, Projektledare 031-7086685
marica@nyresurs.se

Text: Daniel Bull

Nyresurs

Information: Funktionärsutbildning resurs 2017 v.17-v.20

Publicerat 2017-04-21

Ny resurs är en funktionärsutbildning  där målet är att integrera personer med funktionsnedsättning som funktionärer i olika idrotter och nu har du chansen att gå deras utbildning Göteborg!

 

Utbildningen kommer att vara i GLTK:s lokaler på Töpelsgatan 7 Delsjön.

Vi kommer att hålla på 2,5 timme, 18.00 -20.30 med en 20 min fikapaus. Det är viktigt att du hör av dig om du skulle vara sjuk vid någon av utbildningstillfällena så vi kan beräkna fika och så vi vet vilka vi skall vänta in.   De deltagare som sedan är intresserade av andra sporter/ kultur kommer vi göra vårt yttersta för att hjälpa till med kontakter osv. Vi har även en del uppdrag under våren som våra funktionärer kommer att vara med på så som Gothia cup mini mässor och andra event.

Vecka 17.

Tisdag    25/4: Uppstart, presentation av oss som jobbar i projektet och utbildningen.
Torsdag 27/4: Att våga med Ulrika Billme (Idrottspsykolog) självkänsla, självsäkerhet, självförtroenden och kommunikation.

Vecka 18.

Tisdag    2/5: Att skriva protokoll Handboll, innebandy, Volleyboll
Torsdag 4/5: Att våga Ulrika Billme (Idrottspsykolog), självkänsla, självsäkerhet, självförtroende och kommunikation.

Vecka 19.

Tisdag 9/5: Föreningskunskap med Martin Pernheim.
Torsdag 11/5: Att vara en speaker med Olle Åström.

Vecka 20.

Tisdag 16/5: Vi pratar hygien mat, brandregler som kan vara bra att veta som funktionär när man är ute på uppdrag.
Torsdag 18/5: Avslutning vi pratar om vad som händer framåt och har utvärdering.

För mer information klicka på länken: Nyresurs

 

Hjärtligt välkomna!
Marica Hall Projektledare
Bengt Gustafson Projektmedarbetare
Henrik Samuelsson Projektmedarbetare

 

 

Boccia

Sport: Göteborg Open

Publicerat 2017-11-28

I helgen gick årets Göteborg Open av stapeln som är Sveriges största Parasportävling med inriktning på bredd och rekryteringstävling för barn och ungdomar från sju år och uppåt. I år var det ca 325 deltagare med och tävlade i de olika idrotterna som i år var; Boccia, El-hockey, innebandy, luftvapenskytte/Elektronskytte, 60 m rullstol/löpning/Racerunning, simning, rullstolsdans, bordtennis, miniatyrcuriling, rullstolshandboll, femkamp, ridning, parallellslalom och rullstolsbasket.
Göteborg Open har funnits i hela 32 år och grundades av Ingmar Johansson och redan den första tävlingsdagen för 32 år var det hela 75 deltagare och tävlingen har bara blivit större och större för varje år. Efter lördagens tävlingar var det i år som vanligt fest för alla deltagare och funktionärer.

I år var jag med som funktionär under helgen för NyResurs men jag har även varit med många gånger tävlat i olika idrotter. Idrotter jag tävlat i är Boccia, 60 m rullstol, parallellslalom och femkamp. Det var tack vare Göteborg Open som jag hittade till Boccian som jag ägnade mig åt i femton år.
Som funktionär i år ägnande jag mig mest åt att försöka sprida information om funktionärsutbildningen NyResurs.
Jag kan verkligen rekommendera dig att vara med i Göteborg Open nästa år då detta är ett bra tillfälle att få träffa nya människor och få en chans att idrotta på dina egna villkor.

 Text: Daniel Bull

 

redaktionen

Information: Redaktionen i fullgång

Publicerat 2017-10-25

Redaktionen är i fullgång! Igår var vi fyra stycken som arbetade och spånade ihop.
Det skrevs bland annat om NyResurs och så blev jag intervjuad av vår skribent Andreas Hane.

22811479_10155125363587406_1935532224_n

felicia

Mittfunktionshinder logga

Vill du också vara med i redaktionen? Det finns några platser kvar!
För mer info skicka ett mejl till mig på: felicia@mittfunktionshinder.se

camp-spinal-bild

Tips: Nu är anmälan för Camp spinal öppen!

Publicerat 2017-01-13

Nu är anmälan för Camp spinal öppen!

Camp spinal är ett utmärkt tillfälle att få nya vänner från hela Skandinavien! Kursen vänder sig till dig som är mellan 12-25 år och har en förvärvad ryggmärgsskada och vill ha motivation, byta erfarenheter och leva ett så aktivt liv som möjligt.

Ledare som har en ryggmärgsskada är instruktörer, både i idrottsaktiviteter och i alla vardagliga aktiviteter. Deltagarna ska inspireras till aktivitet och träning i sin hemmiljö, samt dela sina erfarenheter med andra. Fysisk aktivitet används som ett medel för att uppnå förbättrad fysisk och psykisk hälsa.
Det kommer bli tillfällen att prova på en rad olika aktiviteter såsom; rullstolsteknik, simning, tennis, basket, rullstolsrugby, bågskytte, gånggrupp, cykling, kanot mm.

Kursen arrangeras i en inspirerande och fräsch miljö på Toppidrettscentret och Norges idrottshögskola i Oslo. Det kommer att finnas en resursgrupp närvarande, som kan hjälpa till med personlig hygien, om det behövs.

Tack vare de fonder och stiftelser som RG Aktiv Rehab söker kan vi stå för en del av anmälningsavgiften, anmälningsavgiften för dig blir 2000:-. Resan dit ordnar man själv med.

Har du fler frågor eller funderingar är du varmt välkommen att höra av dig till Julia Andersson via mejl: Julia@rgaktivrehab.se eller tel: 08-54547212

camp-spinal

elo?verka?nslighet

Information: Så var det dags igen..2016 års häxjakt på de elöverkänsliga!

Publicerat 2016-02-16

av Olle Johansson, Institutionen för Neurovetenskap, Karolinska Institutet, Stockholm

Sverige är ett underbart land. Nästan (!) alla tillåts leva på jämlika villkor. Nästan (!) alla bemöts med respekt och medmänsklighet, med människokärlek och ödmjukhet, och med en uttalad vilja att hjälpa för att inkludera. Men inte alla personer med funktionsnedsättningen elöverkänslighet, de är ofta ett tillåtet villebråd för hemmasnickrade åsikter och säregna idéer vilka inte alls hämtar stöd i lagstiftning eller förordningar, ej heller i moral eller etik.

Förra året, 2015, var ett rysligt år för de elöverkänsliga. Först attackerades de stenhårt av media, anförda av representanter för en iskall och djupt okunnig läkarkår. Jag skrev bl.a. om detta i Johansson O, “Electrohypersensitivity – In January 2015, how far from January 1945 were we?”, Newsvoice.se 24/2, 2015, http://newsvoice.se/2015/02/24/electrohypersensitivity-in-january-2015-how-far-from-january-1945-were-we/ , samt i Johansson O, ”Häxjakt på elöverkänsliga”, Tf-bladet 2015; (2): 16-17, där man kunde läsa hur Dr. Heidi Stensmyren, ordförande för Sveriges Läkarförbund – samma läkare som i dag vill förbjuda patienter att banda samtal med sina läkare – i januari 2015 menade att när Socialstyrelsen ger statsbidrag till Elöverkänsligas Riksförbund ”så skickar det fel signaler”! Och en annan svensk läkare, Dr. Lena Hillert, gjorde sig lustig i TV på de elöverkänsligas bekostnad genom jämförelser med jultomten!

Senare under 2015 exploderade motståndet ytterligare i form av att franska, amerikanska och svenska läkare slog sig samman för att göra om personerna med funktionsnedsättningen elöverkänslighet till patienter (!), med krav på en diagnos samt förespeglande en behandling som ej finns, istället för att kräva en tillgänglighetsanpassning omfattande hela samhället. Det underligaste av allt var att bland de läkare och debattörer som sällade sig till denna omsvängning finns flera personer, fr.a. i Sverige, vilka tidigare påstått sig stå på de elöverkänsligas sida, men nu plötsligt helt bytt fot, ben och kropp.

Nu i januari 2016 kom så nästa mediadrev efter de elöverkänsliga, denna gång med ledarskribenter och krönikörer från Norran (Mikael Bengtsson), Expressen (Eric Erfors), Smålandsposten (Blanche Jarn), samt Norrtelje Tidning (Reidar Carlsson).

Jag tillskrev samtliga dessa personer via deras elektroniska tidningsadresser, men ingen tog in mina kommentarer samt rena rättelser, vilket måste ses som synnerligen anmärkningsvärt. I själva verket var det bara en av dessa skribenter som ens svarade mig. Mina kommentarer till – och rättelser av – de fyra var i princip desamma av det enkla skälet att dessa tidningar alla hade följt samma idémall. Man kan bara undra vem som försett dem med den? Var det ånyo läkarkåren som var på stridsstigen?

Jag återger härmed ordagrant vad jag skrev till Eric Erfors på Expressen, det kan mycket väl tjäna som en sammanfattande illustration (vänligen läs först Eric Erfors ledare, http://www.expressen.se/ledare/eric-erfors/elallergi-ska-inte-ge-ratt-till-bidrag , för att helt förstå innehållet i min replik):

Bäste Eric Erfors!

Jag har läst Din krönika ”Elallergi ska inte ge rätt till bidrag”, http://www.expressen.se/ledare/eric-erfors/elallergi-ska-inte-ge-ratt-till-bidrag, från den 6:e januari 2016, stort tack för den.

Till att börja med så har vi i Sverige helt gått ifrån termen “elallergi” och ersatt den med den officiella benämningen “elöverkänslighet”, som inte är en sjukdom med en diagnos utan en funktionsnedsättning.

Jag håller med Dig: Sverige är fantastiskt! Här regnar det skattemiljoner i bidrag över en funktionsnedsättning som existerar. Det länder oss alla till heders* att vi följer FNs ”Konvention rörande de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar” (2007), tidigare som FNs ”Standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet” (1993).

(*Egentligen är det fel att tala om att det ”länder oss till heders”. Sverige har ratificerat FNs olika dokument, så vi måste följa dem. Vi – och en del andra länder – har ju dessutom kritiserats, bl.a. av FN, för att vi gör för litet för människor med funktionsnedsättningar.)

Myndigheter, såsom Socialstyrelsen, och läkarvetenskapen har absolut inget speciellt ansvar när det gäller funktionsnedsättningar, detta är en kommunal angelägenhet och bottnar i de fruktansvärda övergrepp som begicks i Nazityskland, just bl.a. av sagda myndigheter och läkarvetenskap, en tid och ett bemötande ingen (?) vill ha tillbaks. (FN t.o.m. trycker på att ”avsaknad av vetenskapliga belägg aldrig får läggas den drabbade till last”). Däremot ska Socialstyrelsen fördela det statliga handikappstödet, och det gör de. Det är inte ett stötande missbruk av skattemedel utan något som vi ska göra i enlighet med FNs Konvention/Standardregler. Bidragspottens resurser är inte begränsade utan varje organisation får stöd efter hur många medlemmar de har. Elöverkänsligas Riksförbund tager ingenting från Förbundet Blödarsjuka i Sverige, Riksförbundet för hivpositiva, Ung Cancer eller Blodcancerförbundet; om så vore fallet skulle man lika väl kunna hävda att alla handikapporganisationer tager från varandra.

När Socialstyrelsen hänvisar till att Elöverkänsligas Riksförbund uppfyller villkoren för statsbidrag, så gör de rätt. När Socialstyrelsen hänvisar till att det inte ställs krav på att medlemmarnas diagnos ska vara vetenskapligt fastslagen så gör de rätt (även om texten ska vara “När Socialstyrelsen hänvisar till att det inte ställs krav på att medlemmarnas funktionsnedsättning ska vara vetenskapligt fastslagen så gör de rätt). Inget av detta är prov på någon svensk snällism i ett nötskal; detta är vad vi internationellt har förbundet oss att göra. Det handlar inte alls om att ge personer rätt eller fel, utan det handlar om att säkerställa att alla människor kan leva ett jämlikt liv i ett samhälle baserat på jämlikhet, helt i enlighet med FNs ”Konvention rörande de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar”.

Skellefteå samt Umeå kommun gör också helt rätt, det åligger nämligen dem – som kommuner – att säkerställa tillgängligheten. Detta har dock inget med Socialstyrelsens bidrag till handikapporganisationer att göra.

Vuxna som går med i en lobbyorganisation är inte bidragsberättigade, det är däremot handikapporganisationer som representerar barn, ungdomar, vuxna och gamla med en erkänd funktionsnedsättning. Att starta “Hypokondrikernas riksförbund” för att roffa åt sig bidragsmiljoner avsedda för handikapporganisationer går inte eftersom hypokondri klassificeras som ett somatoformt syndrom, alltså en psykiatrisk diagnos, vilket innebär att det är en sjukdom, lyder under en helt huvudman (landstinget) samt behandlas av läkare/sjukvården.

Funktionsnedsättningar är personliga, privata och uppstår i mötet med en undermålig miljö**. De funktionsnedsatta är alltså inte primärt patienter, de har ingen diagnos***, det finns ingen medicinsk behandling, utan det är miljön som skall åtgärdas (‘behandlas’). Kommuner är strikt ansvariga för att alla människor kan leva ett jämlikt liv i ett samhälle baserat på jämlikhet. För att uppnå detta har kommuner en rad med principer att följa, där kanske den viktigaste är tillgänglighetsprincipen. Till sin hjälp har de dessutom detaljstyrningsinstrument såsom LSS-lagen och Socialtjänstlagen, dessa får dock aldrig överrida FNs Konvention/Standardregler. (Jag ser inte att det ligger något “stötande missbruk av skattemedel” i att följa handikappförordningar och –regler, det har vi skyldighet att göra. Skulle det visa sig att de elöverkänsliga iskallt lurat till sig handikappstöd, så kan jag leva med det – jag vågar dock inte tänka på motsatsen, att vi skulle förvägra en grupp stöd och långt senare vara tvungna att inse att vi lämnade dem i sticket. Jag är säker på att Du också skulle omfamna detta synsätt om Du eller Dina nära och kära var blinda, hade en intellektuell funktionsnedsättning, satt i rullstol och/eller var elöverkänsliga.)

(**Definitionen av funktionsnedsättning är sådan så att faktiskt alla människor, och speciellt barn, under sitt liv kommer i många situationer där man blir funktionsnedsatt.)

(***Självklart kan en person med funktionsnedsättningen elöverkänslighet erhålla en symptombaserad diagnos, sjukskrivning resp. behandling av symptom ifall Han/Hon behöver det. Detta instiftades redan år 2000 och återfinnes i The Internal Code of Diagnoses, version 10 (ICD-10; R68.8/nu W90). Men den underliggande orsaken till funktionsnedsättningen är och förblir endast miljön.)

Jag förstår inte alls Din kommentar om att Du “är något förundrad över att just elöverkänsliga väljer att mejla i stället för att skriva ett vanligt brev”. Det är inte förbjudet för personer med funktionsnedsättningar att använda en dator eller läsplatta, och det finns i dag tekniska lösningar för även de riktigt svårt drabbade. Är det inte bra? Skulle Du vara lika förundrad om en rörelsenedsatt person själv försökte gå?

På samma vis oroas jag av Ditt krav på vetenskaplighet. Jag är själv vetenskapsman och kan min vetenskapshistoria. Hur många gånger har man inte trott sig veta när man i själva verket hade fel? Och om vetenskapen till slut visar att de elöverkänsliga reagerar korrekt, ska vi då bevilja dem retroaktiv ersättning och en liten ursäkt i efterhand? Jag säger återigen, ett sådant samhälle skulle kunna bli aktivt uteslutande – är det verkligen något som Du och Expressen vill?

Slutligen måste jag få veta från Dig: Vilken “adekvat vård” ska de elöverkänsliga ha? Och på vilket sätt kan det bli en “björntjänst” att korrekt följa handikappförordningar och –regler?

Om Du vill läsa mer om vad som hänt i Sverige under 2015, och vilken roll läkarvetenskapen ibland ikläder sig, så rekommenderar jag detta inlägg:

Johansson O, “Electrohypersensitivity – In January 2015, how far from January 1945 were we?”, Newsvoice.se 24/2, 2015

http://newsvoice.se/2015/02/24/electrohypersensitivity-in-january-2015-how-far-from-january-1945-were-we/

Med många vänliga hälsningar och tillönskan om ett GOTT NYTT 2016!

Olle Johansson

+++++

Tro nu inte att det slutar här. Nej då. Jag har precis i dagarna erhållit en kopia av ett brev (daterat 28 januari 2016; skickat till en privatperson i USA) som författats av två kända svenska läkare (Dr. Lena Hedendahl; Dr. Lennart Hardell) där de bl.a. skriver att ”We would like to inform you that Electromagnetic Hypersensitivity (EHS) is not a disability or a functional impairment that is officially recognized by the government in Sweden”, och i ett annat brev (daterat 13 oktober 2015; skickat till flera privatpersoner i Sverige och Israel samt till Dr. Lena Hedendahl) konstaterar en av dem (Dr. Lennart Hardell) – som kallar sig själv en ”progressive scientist” att ”Olle Johansson was among the persons attending the Brussels meeting on EHS at the end of May 2015. It ended with a proposal to give EHS an ICD code (disease code). Olle Johansson did not sign the appeal for unclear reasons. I was one of the persons at the meeting. The opinion of progressive scientists at the meeting was that it is time to give EHS a disease code (WHO) not the least to increase the possbility to diagnos EHS and give treatment.”

Låt mig nu verkligen säga detta klart och tydligt: Om man fortfarande vill behålla sin moraliska och etiska kompass intakt så kan man aldrig skriva på ett upprop eller dekret som syftar till att ifrågasätta och förändra en funktionsnedsatt grupps ställning. Bara s.k. ”progressive scientists” kan göra det. Bara de kan ge de elöverkänsliga en ny patient- och sjukdomsorienterad ICD-kod trots det faktum att elöverkänslighet inte är en sjukdom, trots att det är – sedan år 2000 – en erkänd funktionsnedsättning (jfr. Regeringskansliet 2000-04-06, Dnr S2000/2158/ST), och trots det faktum att de – av Nordiska Ministerrådet år 2000 – redan har en symptombaserad ICD-10 diagnoskod (kategori R68.8/nu W90; jfr. http://www.nordclass.se/ICD-10_Nordic%20Occupational_2000.pdf).

Jag, som ”non-progressive scientist”, kan aldrig skriva under ett dokument som avser att förändra de mänskliga rättigheterna för människor med funktionsnedsättningar som uttrycks i ”The UN Convention on Human Rights for Persons with Functional Impairments” (”FNs Konvention om de Mänskliga Rättigheterna för Personer med Funktionsnedsättning”). Det finns inget ”unclear” i detta utan det kan enkelt förstås av varje sunt tänkande person. Efter vad som hände i Nazi-Tyskland måste vi alla vara ständigt på vår vakt att aldrig någonsin hamna där igen, ett enda litet steg i fel riktning och så kan man moral-etiskt halka grovt. Man måste också ställa sig den viktiga frågan: dessa läkare som så gärna vill behandla de elöverkänsliga, de kemiskt överkänsliga, m. fl., vilken ”behandling” avser de? Och skulle de ropa efter detsamma om det gällde deras egna nära och kära?

I det ovannämnda brevet av de två svenska läkarna skriver de vidare: ”In a very few districts in Sweden, activist groups have succeeded to get some recognition for EHS as a real problem from exposure to electromagnetic fields (EMF).” Att kalla en officiellt erkänd handikappgrupp för ”activist groups” är riktigt illa och att beteckna ett rikstäckande handikappförbund som ”a very few districts in Sweden” är mer än magstarkt.

Brevskrivarna konstaterar att ”Since EHS is not recognized as a medical diagnoses in Sweden the medical and social security care in Sweden do not take any special consideration to a person who claims that she/he has an EHS” – men när så är fallet åligger det faktiskt alla medborgare, även s.k. ”progressive scientists”, att genast anmäla detta till ansvarig tillsynsmyndighet. Det har de två brevskrivarna aldrig gjort. Nej, de tycker istället att bara ”If and when EHS is accepted as a diagnosis by society and the medical profession, measures can be taken especially in consideration for this group of people with EHS regarding healthcare, accommodation, school and work”. Tillgänglighetsanpassningsåtgärder kan – och ska! – mycket effektivt användas redan i dag och det är ju det absoluta juridiska minimikravet på samhället, inkl. våra läkare, att alltid ställa upp med. Så vad saknar dessa två skribenter?

En funktionsnedsättning kräver inte heller några vetenskapliga bevis, tvärtom säger lagen att brist på vetenskapliga samband aldrig får läggas den drabbade till last (se även nedan). Vad som däremot krävs är att kommunens olika handläggare skyndsamt ger människor med funktionsnedsättningar allt det stöd som de behöver. En tillgänglighetsanpassning kan inte göra halt halvvägs.

Eftersom brevskrivarna inte är förtrogna med nationella och internationella dokument rörande funktionsnedsättningar (bara “Den nationella handlingplanen för handikappolitiken – Från patient till medborgare” från 1999/2000) borde gjort att de stenhårt hade slagit till bromsarna!), så stolpar de glatt vidare och föreslår en rad med åtgärder (”getting objective diagnostic criteria for EHS”; ”have it recognized” [min kommentar: igen?]; ”officially accepted” [min kommentar: igen?]; ”an illness caused by exposure to EMF”; ”to give an International Classification of Diseases (ICD) to EHS” [min kommentar: igen?]) som alla enbart syftar till att ånyo göra patienter av medborgare! Man tager sig för pannan! (Att aktivt gå emot en sådan nationell handlingsplan måste betraktas som civilrättsligt mycket allvarligt.) Och de stannar inte där, de tycker även att deras förslag skall anammas av främmande makt. Detta till trots att t.ex. Kanada och Australien bestämt att ”disability complainants are required to provide minimal medical evidence to establish that they qualify as persons with a disability, and individuals with environmental sensitivities do not need to prove the veracity of their condition. In fact, the courts have specifically held that the inability of the medical community to diagnose a condition or identify its cause does not affect whether an individual has a disability, so long as its triggers can be identified. Instead, the analysis is meant to focus on the individual’s accommodation needs and the behaviour of the employer or service provider”!

Deras brev avslutas med meningen ”What we know of there are no recognized functional impairment in Sweden that doesn’t have a medical diagnoses behind”. Ånyo tager man sig för pannan! Redan Folkhälsomyndighetens definition av begreppet ”funktionsnedsättning” säger att ”Funktionsnedsättning är en nedsättning av en fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Den kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd”. Dessutom handlar FNs/WHOs definition om att ”The existence of a medical condition does not necessarily restrict functional capacity, but may form part of the underlying cause for a functional impairment. However, much more common are obstacles in our surrounding environment resulting in everyday functional impairments that all are part of being a human being in a society. Humans, and particularly children, often run into situations where the environment provides hurdles and difficulties. Such can be language barriers, educational hinders, physical, chemical or physiological blocks or toxicities, and problems of understanding. Neither one of these causes makes anyone a patient; we are all still normal healthy persons as well as citizens, and with correct avoidance or adaptive reactions to an inferior environment”.

Slutligen så måste det också sägas igen: en funktionsnedsättning är personlig och privat, den uppkommer i mötet med en undermålig miljö, den definieras inte av någon annan än den drabbade eller bevisas av någon test. Och något godkännande av Hardell och Hedendahl krävs inte för att ändå komma till korta i en sådan undermålig miljö, hur mycket dessa läkare än törstar efter att bestämma över andra. Att må dåligt är en mänsklig rättighet som inte någon annan kan styra över.

Allt detta betyder att brevskrivarna istället borde ha skrivet ”What we know of most functional impairments in Sweden do not have a medical diagnosis behind”. Men det klarade de inte.

I mitt senaste arbete rörande elöverkänslighet [Johansson O, “Electrohypersensitivity: a functional impairment due to an inaccessible environment”, Rev Environ Health 2015; 30: 311–321] skriver jag bl.a. följande “Treating members of the community equally is not something that should be done as a favor; nor is it something that any parliament or government should politely request other inhabitants to provide others with. Equality is not something to be done “out of the goodness of one’s heart”. It is something one does because it is expected of every citizen, because inaccessibility and discrimination are prohibited by law. (…) It is proposed that, as with those with other recognized disabilities, the electrohypersensitive persons must therefore, in every situation and by all available means, demand respect, representation and power. They shall very clearly reject all approaches which reflect a mentality of “feeling pity for them” or “caring for them” by introducing flimsy medical diagnostic criteria and ‘treatments’ based on cognitive behavioral therapy, antidepressants, vitamines, minerals, and massage (!). Inaccessibility is not a personal problem. It is a problem for society. Inaccessibility is not about attitudes. It is about discrimination. And discriminatory actions and conduct shall not be dealt with by well-meaning talk about treatment. Discrimination is already illegal!

In addition, to all such well-meaning medical/psychological treatments there is a potentially very dark backside: The possibly induced long-term health effect of any given treatment. I discussed it for the first time already back in the mid-80s when it was suggested that cognitive therapy should be used to ‘teach’ EHS persons that computers and computer screens were completely “safe”. I then asked the clinical dermatologists and psychologists (who were in charge of that particular project) who would take the personal responsibility for future long-term health effects, such as cancer, in these employees. But no one stepped forward. (…) … there must be an end to nonchalance, lack of consideration, indifference and lack of respect on the part of society for those with disabilities for all our sakes. As moral human beings we should never accept negative discriminatory treatment or an insulting special treatment of those with impairments.”

Så det enda vi någonsin kan – och ska! – acceptera är att våra medborgare förblir medborgare och inte en spelplan för karriärssugna läkare på moral-etisk och juridisk drift, med jultomtar, icke definierade ”behandlingar”, bristande kunskap om regler och förordningar, och ”felaktiga signaler” som sina bästa argument.

 

 

olleelo?verka?nslighet

skrattamer

Information: Spännande hjärnforskning: Du mår som du tänker

Publicerat 2015-08-03

Här berättar överläkare Nisse Simonsson om hjärnforskningen som visar att vår hjärna går att påverka mer än du kanske tror.

Du mår som du tänker. Det är bevisat. I början av 2000-talet gjorde en rad internationellt erkända hjärnforskare ett banbrytande avslöjande: Hjärnan är formbar och kan bilda nya celler – och är därmed förändringsbenägen.

Alltså: Är du psykiskt stabil så kan själv styra din hjärna. Tänker du positiva tankar så blir du glad. Svårare än så är det inte.

Att välja glädje kan göra dig till en vinnare på många sätt. Du blir mer omtyckt, fler vill umgås med dig, du får fler vänner och lyckas bättre alla slags i relationer. Statistiken säger dessutom att den som väljer en tillvaro mer i glädjens tecken än eländets i snitt lever 7,4 år längre än de som inte gör det.

Positiv våg över världen

Läkarexpertisens upptäckt om hjärnan att är plastisk och går att bearbeta, ett rön som anses var ett av de största någonsin vad gäller kroppens viktigaste organ, har till viss del revolutionerat psykologin. En våg av positiv psykologi har sköljt över världen. Det nya synsättet lyfter fram och tar till vara människors styrkor och inte enbart svagheter, något som tidigare varit en sällan tillämpad psykiatrisk behandlingsmetod.
– Under hela min läkargärning trodde jag att något fel i skallen skapar mörka tankar. Men den nya vetenskapen bevisar att det går att tänka sig frisk och därmed också till glädje. Man kan mata sin hjärna så att man får ett bättre liv. De som automatiskt har negativa tankar och ältar saker bör mer än någonsin tidigare ifrågasätta sitt agerande, säger Nisse Simonson.

Struntar i resurserna

Han arbetade under 35 år som överläkare och har med grund i sina breda kunskaper och erfarenheter som hjärnkirurg skrivit en rad vardagspsykologiska böcker, bland annat Hjärnbruk, Hjärnpiller, Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? och Glöm inte minnet. Nisse Simonson menar att alldeles för många människor reflexmässigt ger det pessimistiska tolkningsföreträde i livets olika situationer. Att de flesta struntar i sina egna positiva resurser.
– Varför kan man in stället inte anstränga sig lite och låta förnuftet vinna flest matcher i livets ständiga strid mellan förnuft och känsla? Det finns ju så mycket glädje, lycka och välmående att hämta i de egna erfarenheter och den egna tankeförmågan. 60 procent av alla svenskar som är sjukskrivna är inte kroppsligt sjuka utan mår helt enkelt bara dåligt och har existentiell olust, säger Nisse Simonson

Grundläggande emotioner

Av genetiska skäl har människan i regel lättare till fler pessimistiska än optimistiska tankar och känslor. Detta beror på att människan i begynnelsen under många miljoner år levde i en farofylld miljö på afrikanska savanner. Vårt släkte formades med sju grundläggande emotioner: glädje, sorg, oro, ilska, rädsla, skräck och äckel. Av dessa är endast glädje en positiv känsla.
Så hjärnans väg till glädje är alltså ganska snårig. Eller?
– Jag vill inte säga att det är svårt för en människa att känna glädje. Det finns ett uttryck som ringar in allt: ”Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det”. Och alla har ett eget ansvar för sina tankar och känslor, säger Nisse Simonson.
– Visst är vi programmerade med många mörka känslor. Men i dag lever vi i en värld som är tryggad på ett helt annat sätt, och då tycker jag att det är bättre att titta på vad som är bra och lära sig tänka på ett sätt som gör att vi inte mår så dåligt. Inte minst nu när vi vet att repeterade positiva tankar och handlingar verkligen ger positivt utslag.

Vi blir belönade

Hjärnan har två huvudvägar – att känna fara eller tillfredsställelse. I det förstnämnda läget skickar hjärnans larmsystem ut adrenalin och cortisol i kroppen och vi sätts i försvarsläge. Den andra vägen är muntrare. När vi uppleveker någonting positivt belönar hjärnan oss med högre doser av dopamin och endorfiner.
– Oxytocin är också ett hormon och en signalsubstans som är viktigt för oss för att må bra. Oxytocin utsöndras främst vid kroppsberöring. Det finns faktiskt de som har ”skinnhunger” och därför känner sig ensamma och nere efter som de har onaturligt lite kroppsberöring, säger Nisse Simonson.

Glädje går inte önska sig i födelsedagspresent. Glädje uppstår inte hux flux eller utlöses av någon annan, utan kommer från de tankar och känslor du själv väljer. I hjärnan finns ett starkt band mellan de tänkande och de känslomässiga delarna, och människan har därmed mycket god kapacitet för att medvetet skapa glädje.

Spår i hjärnan

– Varje tanke du tänker, oavsett om den är positiv eller negativ, sätter sina spår i hjärnan. Och eftersom vi i grunden har fler känslor som handlar om kamp för överlevnad smittar negativa tankar tre gånger så mycket som positiva, säger Nisse Simonson.
– Därför är det så väsentligt att fokusera på goda minnen och saker och skaffa sig nya goda upplevelser. Och glad och lycklig kan man inte bli om man ältar det man inte kan påverka, men man kan bli det om man fokuserar på det som går att påverka. Den som känner glädje och möjligheter har också lättare att lyssna till och ta in andras åsikter och erfarenheter. Läs vidare här…

Text: Hasse Gänger

Källa: Land.se

 

loppis

Tips: 10 sätt att leva enklare och spara pengar

Publicerat 2015-06-29

Caminos Johanna Stål ger några av sina bästa tips på vägen dit.

1. Att rensa hemma och sälja på loppisar, köp-& sälj-sidor eller i lokala grupper kan ge en hel del klirr i kassan. Men försök att komma ihåg vad en vara kostade när du köpte den och fundera över hur mycket du hade kunnat spara genom att tänka till vid inköpstillfället istället.

Det viktigaste du kan göra är att inte överhuvudtaget köpa hem saker du inte behöver.

2. Låt dig inspireras av förebilder som passar din målbild, radera sådana du följer på instagram, facebook eller bloggare som enbart uppmuntrar till inredning, pryl- eller modeinköp.

Följ personer som lever så som du verkligen skulle vilja leva.

3. Avstå från att prata om nya inköp eller fråga om andras konsumtion, exempelvis genom att påpeka att någon har en snygg tröja, en häftig bil eller en vacker kökstapet. Öva på att berömma personers inre egenskaper istället, såsom att hen är generös, hjälpsam eller kan mycket.

 Öva på att värdera inre egenskaper snarare än det yttre.

4. Ta tillvara på saker som redan finns. Det kan handla om matrester som vanligtvis slängs eller kläder som gått sönder. Vill eller kan du inte laga själv, så är det en bra investering att lämna in det till en sömmerska, skomakare eller reparatör.

Lägg tid på att vårda de saker du har och de kommer öka sitt värde för dig.

5. Se dig om i naturen, Vad kan du ta hand om, som annars går till spillo? Du kan börja med trädgården, göra en omelett på maskrosor, pesto på kirskål eller saft med violblommor. Under hösten är det högsäsong för bevarandet; med massor av människor som inte hinner ta hand om sina trädgårdars frukter, dessutom är det lätt att hitta vilda nyponbuskar, björnbär och annat ätbart i naturen som andra inte hinner plocka av. Men du, som inte längre har så mycket prylar att inhandla, har mer tid för att ta hand om naturens skafferi.

Ta vara på alla gratisresurser i naturen.

6. Min mormor lärde mig tänka att det inte är intäkterna som gör mig rik utan utgifterna som gör mig fattig och jag har försökt leva efter den devisen. Att aldrig handla på kredit, att undvika så långt som möjligt att skaffa stora fasta utgifter och att se till att ha ett system för att handla begagnat i “förväg” så att det aldrig helt plötsligt dyker upp stora behov som man inte räknat med, exempelvis en ny klädstorlek till barnen.

Planera dina inköp så är det lättare att handla begagnat och undvika dyra impulsköp.

7. Kanske kan det här vara den tråkigaste punkten, men den handlar om att välja bort och säga nej. Prioritera. Allt för många aktiviteter och sysselsättningar tröttar ut oss och börjar ta energi snarare än ge. När livet bara blir en lång “att-göra-lista” är det inte så roligt att leva längre. Då kan det vara bra att anamma lite zen-filosofi och byta ut “att göra” mot att fråga sig själv “behöver detta göras?”.

Skala bort det som inte är viktigt eller ger dig (eller någon annan) stor glädje.

8. Vi är många som vill gå ner i vikt, börja träna, fortbilda oss, gå en kurs i yoga eller måleri, börja odla, lära oss ett nytt språk eller byta jobb. Helst på samma gång. Istället lyckas vi inte fullt ut med något av det. Prioritera vilket som är nummer ett för dig just nu, så slipper du dessutom slänga ut pengar på något som ändå bara kommer leda till stress.

Sätt upp ett mål i taget och du ökar chansen att uppnå det.

9. Betala av dina skulder. Många skulder, både monetära eller samvetesskulder drar ner på vår energi och kostar oss mycket. Att börja betala tillbaka lite i taget är vägen framåt. För monetära skulder så handlar det om att sätta upp en realistisk avbetalningsplan, gärna ihop med banken. När det handlar om att ge tillbaka till människor som har hjälpt dig vid olika tillfällen så kan det handla om att du uppmärksammar dem genom ett handskrivet brev, bjuder på middag eller passar deras barn/hund. Uppskattas oftast mycket mer än något väldigt påkostat.

Betala tillbaka på dina skulder, men i en lagom takt.

10. Om du lyckas med alla ovanstående punkter så kanske du har möjlighet att gå ner i boendestorlek och till och med minska din arbetstid, om det är vad du vill. Och ägna dig åt det du tycker är viktigt.

Det är dags att se över vad som återstår av dina drömmar, när du skalat bort delar av det som håller dig borta från dem.

Text: Johanna Stål
johanna@caminomagasin.se

Källa: Caminomagasin.se

David Lega

Debatt: David Lega om arbetslöshet bland funktionsnedsatta

Publicerat 2014-12-03

Idag är jag i Bryssel för att tala i samband utdelningen av Access City Award 2015, som EU-kommissionen delar ut för att belöna en europeisk stad för dess tillgänglighetsarbete. Göteborg vann priset förra året tack vare att staden arbetar systematiskt och brett med att förbättra tillgängligheten.

När vi pratar tillgänglighet går tankarna lätt till den fysiska tillgängligheten, möjligheten att åka kollektivtrafik eller att gå på sta’n. Detta är viktigt, men minst lika viktig är tillgängligheten på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland funktionshindrade är betydligt högre än bland andra, vilket får negativa konsekvenser både för den enskilde och för hela samhället.

Arbete är viktigt av många skäl. För den enskilda människan innebär det att man får möjlighet att leva ett självständigt liv, men också att man är del i något, att man känner sig behövd och tillför något. Det är otroligt viktigt. Ens värde som människa sitter inte i vad man gör, det ska vi alltid komma ihåg, men mycket av självförtroendet sitter där. Att gå arbetslös länge är inte bra för någon. Jag är övertygad om att alla kan bidra med något, inte minst för sin egen skull.

För samhället innebär det också att fler betalar skatt samtidigt som färre behöver stöd av staten. Arbetslöshet är dyrt, och alla vinner på ett samhälle där fler arbetar, oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte.

Den viktigaste åtgärden för att minska arbetslösheten bland funktionshindrade är att förändra attityderna, både hos arbetsgivarna och hos de funktionshindrade själva. Det finns mycket att vinna för en arbetsgivare som anställer funktionshindrade och det innebär nya resurser. Men funktionshindrade måste också våga söka arbeten. Söker man inte jobb, får man inte jobb.

För att få funktionshindrade att söka jobb har jag föreslagit en head-huntingenhet i Göteborg, med uppdraget att matcha funktionshindrade med lediga tjänster inom staden. När en tjänst utlyses ska enheten uppmana lämpliga kandidater med funktionshinder att söka, och vid behov lotsa dem i processen. Det finns många som vill, och skulle kunna jobba, men som behöver lite hjälp. Det handlar inte om kvotering men det finns de som behöver extra hjälp för att komma in i processen. Jag är övertygad om att det skulle hjälpa några.

De flesta av oss håller nog med om att vi är på väg åt rätt håll, men vi är också många som önskar att det kunde gå lite fortare. Jag tror att processen kommer gå fortare om fler funktionshindrade kommer i arbete därför att fler funktionshindrade på arbetsmarknaden innebär att attityden till funktionshinder förändras, men jag vet att det också ökar fysiska tillgängligheten i samhället ytterligare, samtidigt som människor får möjlighet att känna att just de är behövda. Då kan Göteborg bli en ännu bättre stad för funktionshindrade.

 

David Lega (KD)

Kommunalråd i Göteborg och andre vice partiledare