Följ oss på Facebook

Assistans: GUIDE: Att söka personlig assistans

Publicerat 2014-11-14

Att söka personlig assistans eller att få en omprövning om man redan är beviljad assistans känns för många som en prövning på mer än ett sätt.

Många upplever det både kränkande och osäkert. För att minska känslan av utsatthet kan det vara bra att veta vilka regler som Försäkringskassan och kommunen följer när de behandlar en ansökan eller en omprövning.

1. Vad krävs för att man ska kunna få personlig assistans?

För att beviljas personlig assistans finns två grundkrav som måste uppfyllas. Dels måste den som söker tillhöra LSS personkrets. Den sökande måste också ha det som kallas ”grundläggande behov”.

Om en person har grund­läggande behov upp till 20 timmar per vecka är det kommunen som beslutar och finansierar hela insatsen. Det betyder inte att man bara kan få 20 timmar i veckan från kommunen utan bara att kommunen är finansieringsansvarig för hela insatsen.

Till exempel kan en person ha 10 timmars grundläggande behov och sen 50 timmars övriga behov. Kommunen finansierar då samtliga timmar.

Om en person däremot har ett grundläggande behov som överstiger 20 timmar i veckan i genomsnitt är det Försäkringskassan som beslutar och finansierar assistansen.

Oavsett vem som betalar assistansen har den som beviljats assistans samma rättigheter till självbestämmande, valfrihet och personlig integritet. Det betyder att man har rätt att välja vilken anordnare man ska ha.

Man bör också ha ett avgörande eller mycket stort inflytande över vem som ska arbeta som personlig assistent, när man vill ha sina personliga assistenter och vad de ska göra under sin arbetstid.

Det finns också en del andra regler som styr om man kan ha rätt till assistans eller inte. Dessa redogör vi för i Faktarutan.

 2. Vad räknas till grund­läggande behov?

För att beviljas personlig assistans måste du alltså ha det som kallas grundläggande behov. Det spelar ingen roll hur stora övriga behov du har utan det är de grundläggande behoven som är helt avgörande för om du ska beviljas assistans eller inte.

Nedan redogörs för de fem olika grundläggande behov som ger rätt till personlig assistans och hur Försäkringskassan bedömer dessa. När det gäller kommunala beslut om ersättning för personlig assistans enligt LSS är varje kommun en egen myndighet.

Det finns inte något kompletterande regelverk till LSS som gäller i alla kommuner men i princip bör det som står i Försäkringskassans vägledning även vara användbar när det gäller LSS-beslut.

 

3. De fem grund­läggande behoven

1. Personlig hygien

När det gäller personlig hygien menar Försäkringskassan att ett fysiskt nära behov av assistans med personlig hygien är ett grundläggande behov oavsett orsaken till behovet.

Det kan t ex handla om att behöva assistans i duschen med att tvåla in, schamponera, torka, och smörja in.

Försäkringskassan säger också att raka sig, sminka sig, ta av och på en protes är grundläggande behov.

Ovanstående kan vara ett grundläggande behov oavsett orsaken till att det behövs. T ex kan man vilja duscha efter en träning eller när man ska gå på simhallen. Man kan behöva smörja in sig för att man måste av medicinska skäl eller bara för att man känner sig torr i huden.

Om man behöver assistans för att förflytta sig mellan säng och badrum i samband med duschning eller av- och påklädning så kan själva förflyttningen också räknas som grundläggande behov om förflyttningen i sig ses som ett integritetsnära behov.

2. Måltider

När det gäller måltider som grundläggande behov har domstolsavgöranden ändrat hur Försäkringskassan bedömer det. Det finns en dom som kallas ”matdomen”. Den kom 2009 och den innebar en stor skillnad framförallt i hur man ser på assistans i matsituationen.

För att assistans i matsituationen ska kunna räknas som ett grundläggande behov så måste man behöva assistans med att föra maten till munnen. Det räcker inte att man t ex behöver assistans för att skära maten.

Om man däremot behöver assistans för att man inte förstår att man måste äta eller om man behöver assistans för att inte sätta i halsen kan det också räknas som grundläggande behov.

Om det assistansbehov man har i matsituationen inte räknas som ett grundläggande behov så räknas det ändå in i det sammanlagda assistansbehovet om man beviljas personlig assistans.

Om den assistansberättigade har sondmatning menar Försäkringskassan att den hjälp som behövs för att starta upp och avsluta en sondmatning, eller om det krävs aktiv tillsyn av övervakande karaktär under sondmatningen så ska det räknas som grundläggande behov.

Det omkring måltiden som inte är grundläggande behov, t ex att laga maten, att dela den, diska och liknande kan beviljas som övriga behov.

 3. Klä av och på sig

Assistansbehov med att klä av och på sig är alltid ett grundläggande behov, när det kan anses vara av personlig karaktär. Det gäller var det än sker och hur ofta det än blir. Om man t ex går och tränar kan man ju behöva klä på sig flera gånger om dagen.

Men det är inte all av- och påklädning som räknas som så integritetskänslig att det ska in i det grundläggande behovet. Bara sådana klädesplagg som man bär närmast kroppen ska räknas med, dvs alla innekläder.

Däremot räknas inte tid för att få assistans med att ta av eller på sig ytterkläder och ytterskor som grundläggande behov. I alla fall inte i vanliga fall. Om man behöver väldigt speciell hjälp, nära kroppen för att man har smärtproblematik eller benskörhet så kan det räknas.

Annars är det som med assistans i matsituationen att man kan få timmar för det som ”övriga behov”. Och det gäller även tvättning av kläder eller att ta fram eller plocka undan kläder.

4. Kommunikation

Det fjärde grundläggande behovet är kommunikation. Försäkringskassan har tolkat de domar som finns om kommunikation som ett grundläggande behov så att det bara kan beviljas för tid som den assistansberättigade behöver ha sin assistent närvarande för att kunna kommunicera med andra.

För att det ska räknas som ett grundläggande behov krävs dessutom att assistenten ska behöva kunskap både om den assistansberättigade, funktionsnedsättningen och sättet att kommunicera.

Det räcker t ex inte med att den assistansberättigade är hörselskadad och behöver en teckenspråkstolk för att kunna kommunicera med andra eftersom det inte krävs att assistenten känner den assistansberättigade och dennes funktionsnedsättning särskilt väl utan det räcker med att assistenten kan teckenspråk för att tillgodose behovet.

5. Femte behovet

Det sista grundläggande behovet kallas ofta, i brist på annat, för ”det femte behovet”. Det handlar om det hjälpbehov som inte är av rent faktisk hjälp men som behövs för att tillgodose ett grundläggande behov.

Exempel på det kan vara om en person behöver kvalificerade motivations- och aktiveringsinsatser för att personen över huvud taget ska äta, klä av eller på sig, sköta sin hygien eller kommunicera.

Det är svårt att förklara skillnaden mellan kvalificerade motivations- och aktiveringsinsatser och vanliga motivations- och  aktive­rings­­insatser. För att det ska räknas som kvalificerade insatser räcker det inte med att någon, vem som helst, behöver säga till en person att göra något och att den då gör det.

Det måste vara så att personen som ger motivations- och aktiveringsinsatserna känner brukaren väl och genom sin kunskap kan förmå honom eller henne att göra något. Den som söker assistans bör i princip vara helt ur stånd att göra det själv utan denna insats.

Men det finns även annat som räknas till det femte behovet. Vissa medicinska skäl, så länge det inte är ren vård, kan räknas in. Det gäller främst för barn och handlar om t ex shunt, epilepsi, astma och liknande. Det är viktigt att tänka på att om en viss insats räknas som sjukvård så ger det inte rätt till assistanstimmar.

Aktiv tillsyn kan också räknas som ett grundläggande behov. Det kan det göra om brukaren har ett utåtagerande aggressivt beteende, samt att det finns risk för allvarliga konsekvenser om inte en person har övervakande tillsyn över brukaren.

Försäkringskassan kräver också att det utåtagerande beteendet sker med en viss frekvens och att aggressiviteten är lättväckt, oförutsägbar och våldsam.

På samma sätt kan aktiv tillsyn på grund av medicinsk problematik räknas till det femte behovet.

Det får fortfarande inte vara vård utan måste räknas som egenvård. Ett exempel kan vara andningshjälp som läkaren har bedömt vara egenvård, men där personen själv inte kan uppmärksamma problem med utrustningen och där den som utövar den aktiva tillsynen behöver kännedom om både sjukdomen som sådan och hur den yttrar sig på den enskilde personen. Läs vidare här…

Källa: Dagensomsorg

TextAnna Barsk Holmbom (se bilden ovan) har jobbat med assistansfrågor sedan 1989 och driver numera företaget ABH Utbildning och Rådgivning som finns på www.abhutbildning.se

Foto: Linnea Bengtsson.

Svara

Du behöver vara inloggad för att skriva en kommentar.