Följ oss på Facebook

marika1-1

Intervju: Marika Vaihinger

Publicerat 2017-01-13

Marika jobbar på Arena Älvhögsborg i Trollhättan som personlig coach åt personer med funktionsnedsättningar.

Kan du berätta lite om dig själv och ditt jobb?
Jag är 28 år och bor här i Trollhättan och har ett stort intresse för träning och hälsa som jag ägnar mig åt både på fritiden och på mitt arbete. För mig är det väldigt viktigt att kunna träna på min fritid för att jag ska klara av mitt jobb som kräver att jag är i bra fysik form.
Det är svårt för mig att hinna träffa kompisar, men det gör inte så mycket eftersom en stor del av mitt sociala liv får jag när jag tränar och då främst på kälkhockeyn eller i gymmet.
Jag jobbar här på Arena Älvhögsborg 50% som personlig coach åt personer med funktionsnedsättning som vill ha hjälp med träningen. Som personlig coach hjälper till med att lägga upp ett individuellt träningsprogram som är anpassat efter personens egna specifika behov och önskemål och vi träffas under en längre eller kortare period beroende på hur personen vill ha det. Eftersom jag själv sitter i rullstol på grund av en CP-skada så har jag stor förståelse för personers olika situation och jag vet att saker och ting kan ta längre tid vilket det får göra.
När jag inte har kunder så gör jag lite allt möjligt och hjälper till med det jag kan, så som att hålla rent och snyggt i salarna eller att åka och handla om det är något som saknas.
Förutom att coacha och vara en lite allt i allo så föreläser jag också i mitt arbete om min CP-skada och om hur det fungerar för mig att jobba som coach.

Vad betyder träningen för dig?
Främst tycker jag det är väldigt roligt och det är skönt att få ett avbrott och komma hemifrån och träffa kompisar. När jag bodde hemma tyckte jag också det var väldigt skönt att komma till träningen för atmarika-vt få komma ifrån mina föräldrar en stund. Det har också varit väldigt betydelsefullt för mig att träffa andra som också sitter i rullstol vilket jag har fått göra via idrotten.
Träningen gör också så att jag blir rörligare och kan hjälpa till mer när mina assistenter ska hjälpa mig eftersom jag har blivit starkare i mina ben och kan stå bättre. Tack vare träningen fungerar också hela kroppen bättre vilket gör att jag orkar och klarar av min vardag bra. Min spasticitet blir också bättre under de perioderna när jag har bra balans på träningen. Men att hitta en bra balans är svårt för mig eftersom jag klarar av saker så olika från dag till dag beroende på hur trött jag är och i vilken form mig kropp är just den dagen.

Hur kom du in på det här med gym?
Det började med att jag i gymnasiet gick på Friskis och Svettis pass ”öppna dörrar” vilket är ett pass som är anpassat för personer med olika funktionsnedsättningar. Efter det fick jag mer smak och började styrketräna hemma hos mina föräldrar. När jag flyttade till min egen lägenhet så fick jag inte plats med alla mina redskap och hjälpmedel, därför började jag träna på gymmet som nu är min arbetsplats. Från början hjälpte gymmet mig också att skapa en rutin på mina dagar eftersom jag inte hade jobb just då.

Hur kommer det sig att du ville bli personlig coach för personer med funktionsnedsättningar?
Jag fick idéen eftersom jag vill visa att även jag med min CP-skada kan coacha andra, trots att jag inte har full styrka i mina armar och därför inte kan göra alla rörelser perfekt. Sedan älskar jag ju träning och att hjälpa andra. Jag vill förmedla att alla kan träna så länge man får göra på sitt vis och att det inte gör någonting om saker och ting tar lite längre tid länge, det viktigaste är att man får ut någonting av din träning. En annan anledning är också att jag vill att fler med funktionsnedsättningar ska våga sig till gymmet och jag vill visa att det även fungerar för oss att träna här.

Var det svårt att få de här jobbet?
Nu har Jag jobbat här i två år men det tog ett tag för mig att få den anställningen. Det började med att jag fick idéen om att bli coach och började fundera ut ett upplägg som jag tyckte var bra. Sedan tog jag kontakt med chefen här för att berätta om mina tankar och idéer och till min glädje så tyckte chefen att mitt upplägg var bra. Efter det dröjde det ett tag men tillslut fick vi ihop ett möte med kommunen och VDn här på Älvhögsborg där jag presenterade min idé mer ingående och sedan rullade det på ganska snabbt. Då kände de ju mig här också på Älvshög eftersom jag hade tränat här regelbundet, vilket var en fördel.
De gick med på att anställa mig eftersom kommunen hade lovat att betala min lön de första halvåret, jag var nämligen anställd inom kommunen innan och för att jag inte skulle stå utan pengar så gick de med på att betala.
Månaderna gick och de gick lite trögt i början och jag tyckte det var svårt att marknadsföra mig. Men för att få kunder så började vi med att de fick komma till mig gratis, vilket gjorde att det kom en hel del som ville ha min hjälp. Nu mer kostar det pengar att komma till mig precis som till alla andra coacher, men trots de så har mina kunder fortsatt att gå till mig.
Från början förstod inte alla som kom till gymmet och tränade att jag faktiskt jobbade där, men det har de förstått nu, vilket är väldigt kul eftersom nu kommer även personer utan funktionsnedsättning fram till mig om de behöver hjälp med något. Något annat som också är väldigt kul är att fler personer med funktionsnedsättningar har börjat träna här sedan jag började jobba här.

Vad är det bästa med ditt jobb?
Att jag får träffa massa folk och att få se utvecklingen hos dem jag tränar, vilket är ett kvitto på att det jag gör är bra!

Vad är svårast med ditt jobb?
Det är att marknadsföra sig, annars ser jag inget som särskilt svårt egentligen…Men jag försöker berätta för folk som jag möter att jag finns för att sprida att det, men det är inte enkelt…

Samarbetar du och dina kollegor mycket när det gäller upplägg för personerna som kommer och tränar hos er eller är det ett väldigt självständigt arbete?
Det är ett väldigt självständigt, men vi kollegor samarbetar ändå och om jag har någon fråga om en kund så kan jag alltid fråga någon. Jag har till exempel en kollega som har jobbat med personer med funktionsnedsättningar förut så henne brukar jag gå till om jag har någon specifik fråga.

Hur tror du dem som du coachar upplever det när du också har en funktionsnedsättning i jämförelse med om du inte hade haft det?
De säger att det är positivt eftersom jag har en annan förståelse i jämförelse med de utan funktionsnedsättningar.  Jag coachar till exempel en tjej som också har en CP-skada och hon tycker det är skönt att jag förstår det där med spasticitet och att jag förstår hennes kropp på ett sätt som andra utan funktionsnedsättning kanske inte gör.

Skulle du kunna coacha även personer utan funktionsnedsättningar tror du? Skulle du vilja det i så fall?
Ja det hade jag kunnat göra! Jag har kanske inte den kompetensen som mina kollegor har, men jag hade absolut klarat av det. Det hade varit spännande att se hur det hade gått eftersom de utan funktionsnedsättningar har kropp som gör som jag säger vilket inte alltid de som jag coachar har. Det hade faktiskt varit väldigt kul att testa att coacha personer utan någon funktionsnedsättning!

 

marika-uppgifter

Text: Felicia Sparrström

 

 

Svara

Du behöver vara inloggad för att skriva en kommentar.