Följ oss på Facebook

Gästbloggare: Frida Espenrud

Publicerat 2017-01-18

Frida berättar om sin upplevelse av att vara gravid och rullstolsburen.

Att ha en funktionsnedsättning och vara gravid

Natten till den 6 november 2016 förändrades mitt liv totalt. Graviditetstestet visade äntligen positivt. Jag och min man har pratat om barn i åtminstone ett par års tid nu och vi båda har verkligen längtat. Men det har aldrig varit självklart för mig att kunna bli gravid så att få ett sådant här besked var bara ren lycka för oss båda.

Jag har under de sena tonåren och tidiga vuxenlivet tänkt mycket på det här med barn, jag har pratat med mina läkare om det och även personer som står mig närmast. Av läkarna har jag alltid fått beskedet att min funktionsnedsättning ryggmärgsbråck inte ska påverka mina chanser att kunna bli gravid och även att det inte står skrivet i sten att mitt framtida barn kommer att få någon form utav funktionsnedsättning, de hade själva medverkat vid förlossningar där flertalet barn föddes helt friska.

Men det är inte bara min funktionsnedsättning jag har oroat mig för att det ska vara ett hinder. Jag har i väldigt många år haft en stor övervikt och det om något sätter käppar i hjulet för att kunna bli gravid, en del lycfrida espenrud2kas naturligtvis men det är mycket svårare eftersom kroppen då visar att den inte orkar och är redo för att bära på ett barn i nio månader. År 2014 tog jag tag i min vikt för det var då jag kände att det fick vara nog, jag ville komma någon vart i livet och orka mer än vad jag gjorde.

Idag väger jag ungefär 30 kg mindre än vad jag gjorde sommaren 2014 och det var när jag började känna mig stolt över mig själv och fann ett lugn som min kropp talade om att den var redo för att bära vårt barn genom att visa positivt på stickan.

Den här veckan går jag in i graviditetsvecka 17 och jag mår faktiskt rätt bra och har haft turen att få göra det den största delen hittills, det har varit några dagar till och från med illamående men det
mest jobbiga har varit och är fortfarande den där tröttheten. Jag kan sova jättebra och i många timmar men ändå vaknar jag på morgonen och är otroligt trött, jag skulle utan problem kunna sova på plats där jag är just där och då. Men jag har även börjat känna av som små pirr och fladder vilket är barnet som rör sig, det är fortfarande såpass litet så det tar nog ett antal veckor tills de riktiga sparkarna kommer.

Vad skiljer min graviditet åt jämfört med en person utan funktionshinder då? Inte så himla mycket som man skulle kunna tro faktiskt. Det som kommer att hända är fler läkarbesök för min del, de behöver ha regelbunden koll på min rygg och även hur mitt bäcken ligger så att det inte blir snett eller liknande. Mitt första läkarbesök kommer att äga rum 1 februari så exakt vad vi kommer prata om och vilka undersökningar som görs är än så länge oklart.

Vill du fortsätta att följa min resa genom graviditeten eller bara följa min vardag, mina utmaningar men också mina glädjeämnen som jag stöter på som funktionsnedsatt så är du varmt välkommen att följa min blogg: https://fridaespenrud.wordpress.com

Kommentarer

Svara

Du behöver vara inloggad för att skriva en kommentar.

1 pingning