Följ oss på Facebook

Angela poesi

Intervju: Angela Åquist

Publicerat 2017-03-24

Angela Åquist har precis publicerat sin första poesibok ”Ärligt talat” och hon håller redan på med sin andra bok. Här berättar hon om varför hon skriver dikter och om sitt projekt att fullfölja poesiboken.

– Jag började skriva ganska sent och det var inte förrän efter studenten som jag kom igång på riktigt med att skriva poesi.
Det började med att jag blev förälskad i en kille och kände att jag behövde skriva av mig om de känslorna.
Sedan dess har jag inte kunnat vara utan att skriva poesi eftersom jag behöver det för att få ur mig saker som jag behöver få utlopp för. Jag brukar kalla de dikterna för terapidikter eller terapipoesi.

– Jag skriver ofta om jobbiga saker som jag är med om och det känns bra att kunna skriva om de svåra sakerna eftersom det känns som att det då i alla fall har funnits någon mening med det som hänt.
Genom att skriva en dikt kan jag omvandla det negativa till någonting positivt.

Hur kommer det sig att du ville skriva en poesibok och vad har varit den största utmaningen med att få färdigt boken?
– Under åren har det blivit väldigt många dikter och jag kände att jag ville göra någonting med alla dikterna och bestämde mig därför för att skriva en poesibok.

– Jag startade mitt projekt att skriva en bok, men det visade sig vara ett väldigt stort projekt och det har varit mycket saker som jag behövt lära mig på vägen.
Jag ville till exempel ha foton till mina dikter och jag ville ha kontroll över att det blev på mitt vis.
17467937_1372790789451614_2125737245_nProblemet var bara att jag inte kunde fota, så först fick jag skaffa kamera och lära mig fota och sedan behövde jag även lära mig Photoshop.
– Det visade sig också att Word inte kunde hantera bilder och därför behövde jag köpa ett annat program som kunde hantera bilder och sedan lära mig det programmet.
Det var också svårt att bestämma vilket typsnitt och vilken storlek boken skulle ha, det var mycket att korrekturläsa och det var svårt att komma fram till hur bilderna och dikterna skulle ligga i förhållande till varandra.

– Det har varit väldigt mycket pusslande för att få ihop det och det var väldigt mycket mer jobb än jag hade trott.
Jag valde att göra allt själv och trycka min bok själv och inte gå via ett förlag eftersom poesi är en väldigt smal genre vilket gör att det är väldigt få förlag som tar in och trycker upp poesiböcker.

– Förutom att det var ett väldigt stort projekt att fixa allt med själva boken så var det också svårt att veta vilka dikter jag skulle ha med. Till exempel så skriver jag ibland om extremt intima saker och jag funderade på om jag skulle ha med dem i min bok eftersom det är så utlämnande. Men samtidigt kände jag en liten rebell i mig som tänkte att ”Varför ska jag inte kunna få prata om det här?”.
– Det har varit så mycket i mitt liv som har varit tabu och som jag inte har fått prata om. Delvis av den anledningen valde jag att ha med de intima dikterna eftersom jag vill sluta skämmas över saker och ting som har med mig, min kropp och mina känslor att göra.
– Sedan tror jag också på kommunikation och att det är viktigt att vi pratar om sådant som det känns som att vi inte kan prata om. Både för vår egen skull för att det blir så tungt att bära allting inom oss men också för samhället i stort för att skapa bättre förståelse och för att minska fördomar.

– Förutom att många dikter i boken är väldigt intima så handlar många dikter om kärlek. Men även om dikterna har olika teman så går många teman ihop eftersom till exempel mina kärleksdikter går ihop med de komplex jag haft över min kropp på grund av min funktionsvariation.
En del av dikterna är väldigt politiska också och jag har även några som jag skrivit bara för att skriva ur min fantasi.

Hur känns det nu när du är klar med boken?
– Projektet var stort men nu är det klart och jag är glad över att jag lyckades genomföra allt från början till slutet och att jag dessutom vet att jag har gjort allt själv. Det är annars så lätt att starta massa projekt men svårt att nå ända fram och det är skönt att jag faktiskt kan släppa det nu.
– Förutom att det har stärkt mitt självförtroende att jag har lyckats fullfölja projektet så har mitt självförtroende också stärkts utav att jag har tagit plats i samhället med hjälp av min bok och att jag nu vet att jag får framföra mina åsikter och tankar.

Vilka förhoppningar har du nu när boken är tryckt och vad vill du med dina dikter?
– Jag skriver för att det är saker som jag vill att folk ska höra och därför är det mesta som jag skriver väldigt konkret. Boken heter Ärligt talat och jag tyckte att det var ett passande namn eftersom jag kände att jag ville kunna vara uppriktig och rak.

– Många skriver för att folk ska kunna känna igen sig i det dem skriver och det tror jag även att folk som läser min bok kommer göra på vissa vis. Men samtidigt vet jag att jag är i en annorlunda situation än många andra. Därför vill jag med hjälp av min bok att människor ska få upp ögonen för sådant som de inte har så mycket kunskap om och att de ska få bättre förståelse.
– Jag vill att folk ska förstå att jag känner och har samma känslor som dem även om jag är i en lite annan situation.  Jag vill kunna krypa in under skinnet på människor och att de ska känna att jag är en person och inte bara en kostnadsfråga eller att de ska placera mig i fack som ”gruppen funkis”.

– Det pratas också mycket om tillgänglighet och att vi ska jobba för det. Men folk missar att ställa sig frågan varför vi behöver jobba med det. En anledning är ju just för att vi ska kunna göra en sådan här sak som att ge ut poesiböcker och kunna läsa på olika scener som jag gör med min poesi.

– Självklart vill jag också kunna sälja boken så att jag kan få in tillräckligt med pengar för att fullfölja flera av mina projekt som jag spånar på. Tyvärr är man ju beroende av pengar för att kunna göra saker och ting.
– Jag hoppas också kunna nå ut till många med mina texter och kunna påverka fler personer och att min bok ska bidra till ökad förståelse, mindre fördomar och att folk ska tänka till när de läser min bok.

 

Text: Felicia Sparrström

Svara

Du behöver vara inloggad för att skriva en kommentar.