Följ oss på Facebook

bärteknik

inspiration: Ett steg närmare målet – Kebnekaise

Publicerat 2018-09-19

Hjulet behöver inte uppfinnas fler gånger. Men kanske anpassas då och då.

Ja, hur skulle jag ta mig upp? Eftersom jag inte kan stå och gå på mina ben så fanns bara alternativet att bli buren.
Vi började då klura på hur detta skulle gå till. Vi letade inspiration och idéer och då hittade vi ett klipp om en person som blivit buren på en bår upp till Preikestolen i Norge.
I filmen blir han buren liggandes på en bår, vilket begränsar hans möjligheter att se omgivningarna. Delar av klippet är filmat från hans vinkel, i dessa sekvenser kan man se att han såg mest himmel.

Vi kände direkt att det här var en teknik som vi kunde hämta tips ifrån, men inte kopiera rakt av. Detta resulterade i att vi försökte hitta en lösning så att jag skulle kunna sitta upp och se omgivningarna samtidigt som jag blev buren.
En dag åkte vi till Kvibergs överskottslager för att se om de hade långa ”pinnar” som jag kunde hänga i. Där hittade vi en gammal militärbår som vi snabbt såg att vi kunde ha användning av.

Tanken var att jag på något sätt skulle kunna hänga i en liftsele, lite som jag gör på bilden i förra inlägget när jag testade isvaksbadet.

Vi konstaterade också att de liftselar jag använder till vardags i hemmet inte skulle fungera. Vi behövde hitta en liftsele där jag kunde sitta både säkert och bekvämt.
Efter ett antal sökningar på Google lyckades vi till slut hitta ett som såg ut att fungera och beställde det. I samma veva beställde vi även två bärok som vi skruvade fast mellan handtagen på båren för att avlasta bärarnas axlar.

På tal om bärare. Vi behövde få tag i ett bärarlag på sex personer. Det blev kanske den lättaste delen i hela arbetet. Jag slängde ut frågan bland vänner och bekanta och fick ihop ett riktigt bra gäng. Alla bärare har en koppling till mig på ett eller annat sätt och de flesta kände varandra sedan tidigare.

Nu var det också dags att ta djupare kontakt med Swett, eftersom det var de som tillsammans med bärarna skulle hjälpa mig upp på toppen. Nicklas från Swett tog ansvaret för att planera det praktiska kring klättringen samt allt kring säkerheten. Säkerheten var viktigast för att klättringen skulle bli genomförd.

Men ett sådant här äventyr är ju inte helt gratis. Jag sökte olika bidrag från stiftelser, fonder och privata sponsorer. Olika företag bidrog också med material, kläder och energidryck till mina bärare. Detta resulterade i att jag till slut fick ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna finansiera äventyret.

Svara

Du behöver vara inloggad för att skriva en kommentar.