Följ oss på Facebook

Nikka2

inspiration: Nu börjar äventyret på riktigt!

Publicerat 2018-09-27

Äntligen dags för avresa! Det är verkligen på riktigt!

The Final Countdown! Nu har vi kommit fram till onsdagen den 11 juli och det är mindre än 24 timmar kvar tills vi sitter på planet mot Stockholm och sedan Kiruna. Dagen före en resa är som den är för de allra flesta kan jag tänka mig – fullt kaos.

Mitt äventyr fick en hel del medieuppmärksamhet. Under vårens förberedelser gjorde jag flera intervjuer med olika tidningar och även med SVT:s Västnytt. Så på onsdagseftermiddagen och kvällen hade det hunnit regna in mail från olika journalister som var intresserade av att rapportera om mitt äventyr. Dessa behövde naturligtvis besvaras, vilket resulterade i att Andrew satt hela kvällen och en bit in på natten framför datorn och klippte, klistrade och omformulerade svar jag gett på tidigare intervjuer eftersom många av frågorna var formulerade på liknande sätt. Varför uppfinna ett helt nytt svar varje gång när man kan omformulera ett redan befintligt? Sedan var det var bara att slänga sig i säng för att få ut så mycket sömn som möjligt innan det var dags att gå upp igen.

Fan vad trötta vi var när klockan ringde 03:15… Men det var bara att stiga upp och göra oss i ordning. När vi kommit fram till Landvetter checkade vi in vårt bagage och satte oss och väntade in resten av mitt team.Men var var resten av gänget? Ingen syntes till och det var boarding vilken minut som helst.
Vi installerar oss så gott det går på planet och väntar in att alla andra passagerare ska gå ombord och vilka tror ni kommer sist? Jo, mitt gäng. Puh, de kom med i alla fall.

När vi några timmar senare landade i Kiruna och möttes av vår guide Amanda tog vi oss vidare mot Nikkaloukta där vi äventyret började på riktigt.

intervju

I Nikkaloukta hade vi även bestämt träff med en reporter från SVT. Jag och Sanna, en av mina bärare under detta äventyr, gjorde en snabb intervju med reportern.

När intervjun var genomförd och alla fått i sig lunch var det dags för mina bärare, med vår guide Amanda i spetsen, att börja den 19 kilometer långa vandringen mot Kebnekaise fjällstation.
Jag, Andrew, morsan och min assistent Anna tog den lättare vägen och åkte helikopter istället.

Denna pilot var verkligen något alldeles extra. Han inte bara flög oss utan lyfte även in och ut både mig och Andrew på egen hand i helikoptern.

Det är inte mycket plats i en helikopter och vi hade en hel del packning, bland annat min och Andrews rullstolar. Hur ska detta gå tänkte vi, men piloten lyckades på något sätt få in båda rullstolarna och en del packning.

Några minuter senare var vi alltså framme vid fjällstationen och blev hjälpta ut ur helikoptern. Men det visade sig snart att den stuga vi skulle bo i låg en liten bit från själva huvudbyggnaden och för att komma dit var vi först tvungna att ta oss upp för en 14 trappsteg lång stentrappa. Som tur var så var trappstegen breda så att det fanns möjlighet att vila på vägen. Men när vi kommit upp för dem visade det sig att för att komma hela vägen var vi tvungna att ta oss över en bäck där någon placerat ut två smala spångar. Naturligtvis var dessa alldeles för smala för oss, men som jag sagt tidigare – det gäller att hitta lösningarna. Piloten, som fortfarande var med oss, hade arbetat som vaktmästare på fjällstationen tidigare och gick då och hämtade den som nu arbetade som vaktmästare där och tio minuter senare hade de lyckats spika upp ytterligare en bräda som gjorde det tillräckligt brett för oss att ta oss över.

När teamet kommit fram och installerat sig hade det hunnit bli tidig kväll. Vi tog oss ner till huvudbyggnaden för att äta en god middag och få lite kort info från Amanda om hur hon tänkt sig upplägget under de kommande dagarna. Därefter tog vi oss tillbaka till stugan och slängde oss i säng efter en väldigt lång och intensiv dag.

Svara

Du behöver vara inloggad för att skriva en kommentar.