Följ oss på Facebook

övning med rep

inspiration: Dags att lägga en sista touch

Publicerat 2018-10-05

Nu närmar det sig med stormsteg! Dags för genomgång inför morgondagen och finjusteringar.

Under middagen på torsdagen bestämde vi att det var bra att börja även fredagen tidigt, för att efter frukosten hinna testa utrustningen ordentligt och göra de eventuella justeringar som behövdes. Amanda hade också planerat en ordentlig genomgång för oss, så att framförallt bärarna kunde vara förberedda på allt de skulle möta på vägen upp till den nedre toppstugan där jag skulle möta upp med helikopter under lördagens bestigning. För mitt mål var att bestiga toppen av berget, jag behövde inte göra det från foten av berget, bara jag kom upp på toppen.

Så efter frukost begav vi oss upp för de steniga trapporna igen för att lyssna på hur Amanda planerat topptursförsöket imorgon. Det går nämligen inte att i förväg vara helt säker på att man kan ta sig hela vägen upp eftersom vädret skiftar så snabbt där uppe. Det kan gå från strålande solsken till snöstorm på mindre än en halvtimme.

Amanda började med att säga att hon kallat in förstärkning, Anton, eftersom hon tyckte att det kändes säkrare om de var fler vana guider och klättrare som hjälptes åt under min vandring.
Sedan gick hon bland annat igenom säkerhetsutrustningen, bestående av bland annat stegjärn, hjälm och säkerhetssele. Dessutom hade hon ritat upp en liten karta över bestigningen och de olika hinder som väntade på vägen.

37191163_10217030979433821_2524606880672645120_n

Första hindret som de skulle behöva ta sig över var jokken, som är ett vattendrag i fjällen ungefär lika stort som en större bäck eller en å. Amanda sa att det var viktigt att se var man satte fötterna eftersom minsta lilla felsteg kunde leda till att man drogs med i strömmen.

När de tagit sig över den kom Storbacken, en lång och stenig backe som enligt Amanda skulle vara ett av de tuffaste momenten. Efter den tuffa Storbacken väntade en stor glaciär och slutligen ett via ferrata- system innan de nådde den nedre toppstugan.

Efter den teoretiska genomgången och alla fått ställa de frågor de ville var det dags för mitt team att gå ut och testa stegjärnen och även ett litet via ferrata- system. Jag, Andrew och morsan väntade nere i receptionen på fjällstationen under tiden. Någon timme senare kände de sig redo att testa min bäranordning ”på riktigt”. Vi tog oss ut till baksidan av fjällstationen där jag lyftes ner på ett liggunderlag och fick på mig min liftsele medan några av bärarna hjälptes åt att skruva ihop bäranordningen.

IMG_5665Några minuter senare var den ihopskruvad och jag låg på marken i min liftsele redo att lyftas upp. När jag kommit upp i luften turades de om att testa att bära för att se vilken kombination som skulle fungera bäst. Jämnlånga som bär samtidigt? En kortare person fram och en som är längre där bak? När alla kände sig bekväma med bärteknik och de justeringar som vi upptäckte redan då var gjorda sattes jag i rullstolen igen och det blev ”hopp och lek” fram till middagen. Då passade några på att ta ett svalkande dopp i den iskalla jokken nedanför fjällstationen.

Under middagen visade det sig också att Amanda kallat in ytterligare förstärkning – Anders. Han hade tidigare arbetat som fjällräddare och hade över 30 års erfarenhet av fjällräddning och klättring.

Eftersom mina bärare skulle börja vandra tidigt nästa morgon gjorde vi en tidig kväll efter middagen. Men det där med sömn var lättare sagt än gjort… Jag var så nervös att jag knappt fick någon sömn alls.

Svara

Du behöver vara inloggad för att skriva en kommentar.