Följ oss på Facebook

CP = Creating Possibilities: Sydtoppen – Här kommer jag!

Publicerat 2018-10-10

I'm on top of the world! Eller ja, Sverige i alla fall.

Medan mitt team gick upp väldigt tidigt för att börja vandra redan kl. 07:00 så hade jag, morsan, Andrew och Anna planerat att ta en liten sovmorgon eftersom helikoptern skulle hämta mig runt lunch någon gång. Men det där med att sova gick ju inte eftersom jag var så nervös. Vi gick därför upp ganska tidigt ändå och åt frukost. Vädret såg ganska lovande ut, men vi visste att det kan slå om väldigt fort uppe på toppen, så ingenting var säkert ännu.

Efter frukost blev det några timmars väntan och jag hann bli ännu mer nervös…
Strax före lunch ringde Anders och sa att teamet tagit sig hela vägen upp till den nedre toppstugan och att helikoptern kommer och hämtar mig om 40 minuter. Då blev det full fart! Jag behövde hinna få på mig alla varma kläder och säkerhetsutrustning och ta mig ut till helikoptern innan det var dags för avfärd.

När helikoptern kom och vår pilot Patrik, som även denna gång hade fått i uppdrag att hjälpa oss, lastat in mig och Andrew började resan mot Kebnekaise och den nedre toppstugan.
Några minuter senare går vi ner för landning och hela teamet möter upp för att hjälpa mig ut ur helikoptern och upp i liftselen så att vi så snabbt som möjligt kunde komma iväg.

utanför helikopter

 

De hade förberett en ”bädd” med hjälp av alla ryggsäckar och ett liggunderlag som jag blev lyft ner på under tiden som teamet satte fast liftselen i båren. Innan jag knappt hunnit blinka satt allting fast och jag var redo att lyftas upp. Nu började den sista etappen mot Sveriges då högsta topp – Kebnekaises sydtopp, 2099 meter över havet.

Det var en otroligt mäktig känsla att äntligen vara på väg upp. Medan jag, Anna, mina bärare och våra guider vandrade uppåt flögs Andrew och morsan tillbaka till fjällstationen för att vänta på rapport om jag lyckats nå toppen eller inte.

 

Som många av er säkert redan listat ut nådde jag toppen! Det var en magisk känsla! Men den skulle bli ännu bättre. Anders ringde till Andrew för att meddela den glada nyheten om att jag nått toppen och under vandringen hade Anders och Anton lyckats klura ut ett sätt som gjorde det möjligt för Andrew att komma upp till mig på toppen.

AoJ på toppen

Så när Andrew och morsan kommer till platån, ungefär 60 meter nedanför toppen, har Anders, Amanda och Anton tagit sig ner för att ta emot och då hade de även tagit med sig ett rep som de knutit så att det såg ut ungefär som en åtta. Där satte Andrew sedan ner sina ben och hängde med armarna runt halsen på Anton som tog kurs mot toppen och knappt två minuter senare låg Andrew i snön på toppen bredvid mig. Han säger att han än idag har svårt att förstå att vi fick möjligheten att uppleva det tillsammans och att upplevelsen inte går att beskriva med ord. Men han har ändå lyckats formulera en mening kring hur han upplevde det, han har beskrivit det så här: ”Det var lätt det häftigaste jag varit med om!”. Jag skulle vilja beskriva det som ”helt magiskt”!

Mitt motto CP = Creating Possibilities, handlar ju som jag sagt tidigare om att skapa möjligheter och det gjorde vi verkligen under den här resan! Jag vill verkligen säga ett stort tack till alla som var med på resan: min fästman Andrew, mamma Marian, min assistent Anna, mina bärare André, Sanna, David, Magnus, Robert och Fredrik och sist men inte minst våra guider Amanda, Anton och Anders. Jag vill också säga ett stort tack till alla som peppat och som stöttat på olika sätt.

Svara

Du behöver vara inloggad för att skriva en kommentar.