Följ oss på Facebook

CP = Creating Possibilities: Redo för nästa steg

Publicerat 2018-10-19

Efter lång tids letande har vi äntligen hittat DEN lägenheten! Snart är vi sambos!

Under våren och sommaren har vi inte bara klättrat upp på Kebnekaise, vi har också tagit vår relation till nästa steg och skaffat oss en gemensam lägenhet.

Många av er vet säkert hur svårt det kan vara att hitta en lägenhet som fungerar när man har en funktionsvariation och det blir inte lättare när två personers behov ska kombineras på ett så smidigt sätt som möjligt. Men mer om problemen kring det tar vi i ett senare inlägg.

Vi har varit ihop i fem år och kände att det var dags att ta det hela till nästa steg och hitta ett gemensamt boende. Vi har letat lägenhet i omgångar i några år, både hyresrätt och att köpa, men det har inte varit lätt att hitta något som passar både behov och plånbok.

Så en dag tidigt i våras såg vi att det fanns en lägenhet som såg ut att uppfylla våra krav på storlek, antal rum och att den ligger i markplan. Vi anmälde intresse direkt och fick besked om att vi var på plats 7 i kön. Just då kände vi att det kanske inte ens blir så att vi får komma och titta på lägenheten. Men vi fick ett samtal från hyresvärden som bjöd in oss på visning och gick såklart dit för att kolla på den.
Det var en lägenhet på 87 kvadratmeter, fyra rum och kök. Precis vad vi behöver. Efter visningen kände vi att den hade jättestor potential och skulle absolut fungera för oss, bara vi får den.

När vi någon timme senare kollar via hyresvärdens hemsida på lägenheten igen så ser vi att vi redan ligger som nummer tre i kön. Nu håller vi alla tummar! Men samtidigt börjar man ju fundera på varför det är fyra som valt att tacka nej.
Ytterligare någon vecka senare får Josefines mamma ett samtal från hyresvärden som då meddelar att vi står först i kön. Först! Hade de sex som var före i kön tackat nej?! Först trodde vi inte att det var sant. Men på visning går man ju inte runt ordentligt med de där kritiska ögonen som man behöver titta med för att se alla eventuella hinder och svårigheter, som behöver åtgärdas för att det ska fungera om man har en funktionsvariation.

Detta gjorde att vi hörde av oss till hyresvärden igen för att se om det fanns möjlighet att vi fick komma in i lägenheten för att kolla igenom allt praktiskt vi inte kollade på under visningen. Det gick hur bra som helst både för hyresvärden och för det äldre paret som skulle flytta ut.

Ytterligare någon vecka senare var kontraktet påskrivet och vi kunde påbörja processen med att få tag i arbetsterapeut som behövde komma ut och titta på behoven av hjälpmedel och få tag i handläggare på kommunen som behövde komma ut och titta på bostadsanpassningsbiten.

Varför var inte detta gjort redan innan kontrakt och sådant skrevs på undrar säkert någon nu.
Jo, det är nämligen så att man måste vara skriven på den lägenhet som behöver anpassas innan man kan påbörja processen. Med andra ord måste man skriva sig på en lägenhet som inte är anpassad för att sedan eventuellt få igenom anpassningar. Det finns ju inga garantier att det man anser att man behöver som anpassning går igenom. Vilket skulle resultera i att man kanske tvingas säga upp lägenheten direkt igen.

Mer om hur den här processen har gått för vår del berättar vi i nästa inlägg.

Svara

Du behöver vara inloggad för att skriva en kommentar.