Följ oss på Facebook

Skarpe Nord

Intervju: Cecilia Mattiasson

Publicerat 2017-05-10

Cecilia Mattiasson fick jobb på Idrottenssecondhand i Kungälv genom praktik som hon hade via arbetsförmedlingen. Nu har Cecilia varit anställd i flera år och trivs väldigt bra med både arbetet och kollegorna.  

– Min tanke var att plugga vidare efter studenten för att lättare kunna få jobb, men jag kom inte in på någon utbildning och därför var jag utan sysselsättning i två år. Jag försökte prata med arbetsförmedlingen men de kunde inte hjälpa mig att hitta något jobb.

301692_10150281842188129_1988641_n– Men sedan fick jag praktik via arbetsförmedlingen på Skarpe Nord i Kungälv som är en isbana och där var jag på deras kansli.
– Under min praktikperiod öppnade Skarpe Nord Idrottenssecondhand och då började jag vara där två dagar i veckan för att lära mig kassan.

– När min praktikperiod var slut kunde de tyvärr inte anställa mig på kansliet så därför började jag praktisera heltid i secondhandbutiken istället.
– Det fungerade väldigt bra i butiken och efter ett tag kunde de anställa mig med hjälp av ett lönebidrag. Jag blev så himla glad och Jag trivdes med en gång och nu har jag jobbat där i några år och jag trivs fortfarande jättebra.
– Som det ser ut nu jobbar jag heltid och det fungerar bra när jag fortfarande bor hemma hos mina föräldrar, men jag orkar inte så mycket mer på dagarna än att jobba och fixa matlåda till dagen efter. Dock är det väldigt skönt med helg nu när jag arbetar hela dagarna.

Vad har du för arbetsuppgifter?
– När jag kommer på morgonen kollar jag så att det ser fint ut i butiken innan kunderna kommer och sedan börjar jag packa upp och prismärka.
– När jag fortfarande var praktikant stod jag mycket kassan, men det har jag inte gjort sedan jag blev anställd. Jag tyckte det var lite svårt att räkna ut hur mycket pengar kunderna skulle ha tillbaka, men nu finns det en funktion som räknar ut det och därför skulle jag vilja stå i kassan igen.
– Det bästa med mitt jobb är att jag både har en väldigt bra chef och väldigt bra arbetskamrater och att det finns och göra hela tiden.
– Jag trivs väldigt bra och jag vill fortsätta här fram tills jag förhoppningsvis utbildar mig inom löner och personaladministration som jag pluggade på gymnasiet.

Vad har du för tips till andra som inte fått anställningen än i hur de ska göra för att få ett jobb?
– Först att de ska prata med arbetsförmedlingen och skriva in sig där och fundera på om man har gjort praktik någonstans där man skulle kunna få anställning. Det är också viktigt att själv fundera på vad man tycker om att göra.

Framtidsdrömmar?
– Jag drömmer om att fortsätta jobba heltid och att flytta hemifrån.

Text: Felicia Sparrström

Mikaela Lastre1

Intervju: Mikaela Lastre

Publicerat 2017-05-03

I april 2016 startade Mikaela Lastre bloggen Wheelwear.se där hon vill uppmärksamma det smala utbudet av kläder för rullstolsburna. Mikaelas mål är att de stora kedjorna såsom HM och Lindex ska ha en avdelning med kläder anpassade för personer i rullstol.

– För tre år sedan träffade jag min sambo Kristoffer som är rullstolsburen och då insåg jag hur svårt det var för honom att hitta kläder som sitter bra. Tröjor fungerar ofta bra men byxor och jackor är ett problem. Byxorna är ofta låga i midjan och kasar ner och jackor åker upp mot hakan och gör ryggen bar vilket inte är så skönt när det är kallt ute.
– Därför tycker jag att det är viktigt att göra folk medvetna om de här problemet och att prata om att även personer i rullstol vill kunna ha moderna kläder och att de inte ska behöva gå runt i mjukisbyxor bara för att det är de enda byxorna som passar. Det var därför jag valde att starta bloggen Wheelwear.se där jag lyfter just frågor kring mode för personer i rullstol.

– Min sambo är väldigt modemedveten och skulle vilja kunna ha en kavaj från tex Dressman som säger i sin reklam att de har kläder för alla. Men på honom sitter inte deras kläder bra och alla deras kavajer är för långa och går ner över rumpan. För att en kavaj ska sitta bra på honom så hade man egentligen behövt sy om dem, men jag tycker inte att man ska behöva sy om alla kläder bara för att man sitter i rullstol eftersom det både blir krångligt och dyrt.

– Som det ser ut nu så finns det ett litet utbud av anpassade kläder som går att köpa via nätet bland annat på Klädvalet.se men det kan vara svårt att köpa utan att kunna testa kläderna eftersom storlekarna kan skilja sig så mycket. Vad jag vet så finns det också en affär här i Sverige som ligger i Västerås som har anpassade kläder men mitt mål är att det ska finnas fler sådana affärer.
– Jag har själv en tanke om att starta ett företag som gör anpassade kläder men än så länge är det bara en tanke – men vem vet kanske att jag startar något i framtiden.

– Eftersom den här marknaden är så snäv så tycker jag att det är viktigt att prata om och ta upp detta så att det kanske händer något. Jag har därför hört av mig till flera av de stora kedjorna för att göra dem uppmärksamma på detta och för att lägga fram min idé kring att ha en avdelning med anpassade kläder. Några av dem jag har hört av mig till har svarat att de tycker det är en bra idé men att de inte har möjlighet att skapa en sådan avdelning. Men jag tycker att det är konstigt att det inte kan ha mer anpassade kläder i de vanliga affärerna eftersom det finns så många i rullstol i Sverige.

– Även om det inte har hänt så mycket i butikerna sedan jag startade min blogg så har min blogg ändå blivit uppmärksammad i både tidning och radio och det är ju väldigt roligt eftersom det kan leda till att fler får upp ögonen för detta.

För att komma till Mikaelas blogg klicka här.
På bilden: Mikaela och hennes sambo Kristoffer

IMG_1078-680x340
Mikaela gör armband och väsksmycken till förmån för forskning av ryggmärgsskador. För varje sålt smycke går 30% till forskning. Klicka här för att komma till hennes shop.


Text:
 Felicia Sparrström

 

Angela poesi

Intervju: Angela Åquist

Publicerat 2017-03-24

Angela Åquist har precis publicerat sin första poesibok ”Ärligt talat” och hon håller redan på med sin andra bok. Här berättar hon om varför hon skriver dikter och om sitt projekt att fullfölja poesiboken.

– Jag började skriva ganska sent och det var inte förrän efter studenten som jag kom igång på riktigt med att skriva poesi.
Det började med att jag blev förälskad i en kille och kände att jag behövde skriva av mig om de känslorna.
Sedan dess har jag inte kunnat vara utan att skriva poesi eftersom jag behöver det för att få ur mig saker som jag behöver få utlopp för. Jag brukar kalla de dikterna för terapidikter eller terapipoesi.

– Jag skriver ofta om jobbiga saker som jag är med om och det känns bra att kunna skriva om de svåra sakerna eftersom det känns som att det då i alla fall har funnits någon mening med det som hänt.
Genom att skriva en dikt kan jag omvandla det negativa till någonting positivt.

Hur kommer det sig att du ville skriva en poesibok och vad har varit den största utmaningen med att få färdigt boken?
– Under åren har det blivit väldigt många dikter och jag kände att jag ville göra någonting med alla dikterna och bestämde mig därför för att skriva en poesibok.

– Jag startade mitt projekt att skriva en bok, men det visade sig vara ett väldigt stort projekt och det har varit mycket saker som jag behövt lära mig på vägen.
Jag ville till exempel ha foton till mina dikter och jag ville ha kontroll över att det blev på mitt vis.
17467937_1372790789451614_2125737245_nProblemet var bara att jag inte kunde fota, så först fick jag skaffa kamera och lära mig fota och sedan behövde jag även lära mig Photoshop.
– Det visade sig också att Word inte kunde hantera bilder och därför behövde jag köpa ett annat program som kunde hantera bilder och sedan lära mig det programmet.
Det var också svårt att bestämma vilket typsnitt och vilken storlek boken skulle ha, det var mycket att korrekturläsa och det var svårt att komma fram till hur bilderna och dikterna skulle ligga i förhållande till varandra.

– Det har varit väldigt mycket pusslande för att få ihop det och det var väldigt mycket mer jobb än jag hade trott.
Jag valde att göra allt själv och trycka min bok själv och inte gå via ett förlag eftersom poesi är en väldigt smal genre vilket gör att det är väldigt få förlag som tar in och trycker upp poesiböcker.

– Förutom att det var ett väldigt stort projekt att fixa allt med själva boken så var det också svårt att veta vilka dikter jag skulle ha med. Till exempel så skriver jag ibland om extremt intima saker och jag funderade på om jag skulle ha med dem i min bok eftersom det är så utlämnande. Men samtidigt kände jag en liten rebell i mig som tänkte att ”Varför ska jag inte kunna få prata om det här?”.
– Det har varit så mycket i mitt liv som har varit tabu och som jag inte har fått prata om. Delvis av den anledningen valde jag att ha med de intima dikterna eftersom jag vill sluta skämmas över saker och ting som har med mig, min kropp och mina känslor att göra.
– Sedan tror jag också på kommunikation och att det är viktigt att vi pratar om sådant som det känns som att vi inte kan prata om. Både för vår egen skull för att det blir så tungt att bära allting inom oss men också för samhället i stort för att skapa bättre förståelse och för att minska fördomar.

– Förutom att många dikter i boken är väldigt intima så handlar många dikter om kärlek. Men även om dikterna har olika teman så går många teman ihop eftersom till exempel mina kärleksdikter går ihop med de komplex jag haft över min kropp på grund av min funktionsvariation.
En del av dikterna är väldigt politiska också och jag har även några som jag skrivit bara för att skriva ur min fantasi.

Hur känns det nu när du är klar med boken?
– Projektet var stort men nu är det klart och jag är glad över att jag lyckades genomföra allt från början till slutet och att jag dessutom vet att jag har gjort allt själv. Det är annars så lätt att starta massa projekt men svårt att nå ända fram och det är skönt att jag faktiskt kan släppa det nu.
– Förutom att det har stärkt mitt självförtroende att jag har lyckats fullfölja projektet så har mitt självförtroende också stärkts utav att jag har tagit plats i samhället med hjälp av min bok och att jag nu vet att jag får framföra mina åsikter och tankar.

Vilka förhoppningar har du nu när boken är tryckt och vad vill du med dina dikter?
– Jag skriver för att det är saker som jag vill att folk ska höra och därför är det mesta som jag skriver väldigt konkret. Boken heter Ärligt talat och jag tyckte att det var ett passande namn eftersom jag kände att jag ville kunna vara uppriktig och rak.

– Många skriver för att folk ska kunna känna igen sig i det dem skriver och det tror jag även att folk som läser min bok kommer göra på vissa vis. Men samtidigt vet jag att jag är i en annorlunda situation än många andra. Därför vill jag med hjälp av min bok att människor ska få upp ögonen för sådant som de inte har så mycket kunskap om och att de ska få bättre förståelse.
– Jag vill att folk ska förstå att jag känner och har samma känslor som dem även om jag är i en lite annan situation.  Jag vill kunna krypa in under skinnet på människor och att de ska känna att jag är en person och inte bara en kostnadsfråga eller att de ska placera mig i fack som ”gruppen funkis”.

– Det pratas också mycket om tillgänglighet och att vi ska jobba för det. Men folk missar att ställa sig frågan varför vi behöver jobba med det. En anledning är ju just för att vi ska kunna göra en sådan här sak som att ge ut poesiböcker och kunna läsa på olika scener som jag gör med min poesi.

– Självklart vill jag också kunna sälja boken så att jag kan få in tillräckligt med pengar för att fullfölja flera av mina projekt som jag spånar på. Tyvärr är man ju beroende av pengar för att kunna göra saker och ting.
– Jag hoppas också kunna nå ut till många med mina texter och kunna påverka fler personer och att min bok ska bidra till ökad förståelse, mindre fördomar och att folk ska tänka till när de läser min bok.

 

Text: Felicia Sparrström

Marten föreläsning

Intervju: Mårten Nyléns resa till att bli en högt anlitad föreläsare

Publicerat 2017-03-10

Något av det absolut svåraste Mårten Nylén kunde tänka sig var att prata inför publik, därför bestämde han sig för att lära sig det. Här berättar han om sin resa kring hur han övervann sin rädsla till att idag vara en högt anlitad föreläsare.

– Jag har alltid varit en person gillar att möta utmaningar, därför funderade jag på vad det värsta jag kunde tänka mig att göra var. En av sakerna jag kom på var att prata inför folk och då kände jag att det var en utmaning jag ville anta.

sysftet och varför

– Efter att ha funderat lite till hittade jag snart ett syfte och ett varför till att börja föreläsa och egentligen var det de som blev den stora grejen till att jag övervann mina rädslor.

– Jag vet att jag har väldigt mycket kunskap, verktyg och erfarenhet, samtidigt som en av mina största målsättningar är att hjälpa andra människor och den önskan var i min värld större än min rädsla att prata inför publik.

– Visserligen var inte alla saker superkul de första gångerna jag pratade inför publik, men feedbacken jag fick efteråt var värt allt och den var större än mina rädslor.
– Jag valde fokusera på det jag gav till människor istället för min rädsla att prata in för publik och jag kände att om jag kunde hjälpa en av de femhundra personerna som var där och lyssnade så var det värt allt.
– Det här fokuset jag har att hjälpa människor och att ge dem något användbart med hjälp av mina föreläsningar är det som driver mig att fortsätta. Dagligen får jag brev och mejl från människor som säger att mina föreläsningar har hjälpt dem och det ger mig eld att fortsätta.
– Att känna att jag kan ge människor något bra är det bästa med att föreläsa och att veta att man får dem att gå där ifrån med massor av bra grejer som faktiskt funkar.

– Jag har också utvecklats mycket som person sedan jag började föreläsa genom att jag mötte någonting som jag var rädd för och försökte lära mig något som jag trodde att jag verkligen inte kunde. Idag känner jag mig väldigt bra på att föreläsa och jag känner att mitt budskap når fram och att jag har bra energi hela tiden.

– Jag tror att mångaMårten profilbild som upplever det jobbigt att prata inför publik tycker det är jobbigt eftersom man lätt komplicerar det för sig själv genom att tänka att det kommer bli svårt och jobbigt. Men egentligen är det ju inte svårt att prata om någonting som man kan eller om sig själv eller om vad man har varit med om.
– Det jag tyckte var lite svårt i början var att hålla tiden och inte prata för länge, men det är bara att träna på det och hålla koll på klockan hela tiden.

– Det man ska veta om mina föreläsningar är att jag förbereder mig inte supermycket, jag gör min PowerPoint mot målgruppen jag ska tala inför och bygger alltid föreläsningen med en rödtråd, men alla föreläsningar blir alltid lite olika eftersom jag freestylar och för mig är det mitt sätt att tala. Jag pratar om det som kommer upp och om det jag känner för istället för att försöka komma ihåg massor av saker.
– En annan anledning till att jag freestylar är för att det inte ska bli monotont. Blir det monotont så blir det lätt tråkigt och därför är det viktigt att ha olika tonlägen när man pratar inför publik.

Förbereder du dig på något vis precis innan du ska upp och tala inför en publik?
– Den största förberedelsen jag gör är att analysera publiken och försöka förstå vilka människor man ska prata inför eftersom det är viktigt att man lägger upp föreläsningen efter dem man ska föreläsa för.
– Jag förbereder mig också genom att jag har min mall och går igenom den röda tråden och vad det är jag vill få ut och överföra till dem som lyssnar.
– Sedan behöver jag oftast ha två minuter för mig själv genom att kanske lyssna på någon bra musik eller genom att ta lite frisk luft. Jag behöver någonting där jag inte får massa intryck av massa annat. Sedan går jag ut och har kul.


Mårtens tips till dig som vill börja föreläsa:
1. Fundera på vad ditt budskap med föreläsningen är. Vad vill du nå ut med?
2. Bygg sedan upp en struktur som du bygger din föreläsning kring.
3. Börja sedan träna på att prata inför publik. Har du ingen betalande publik så kan du börja på exempelvis familjemiddagar.
4. Sätt inte för hög press på dig själv eftersom man lätt då fokuserar på det som är jobbigt, blir nervös och glömmer bort syftet.
5. Ha inte för höga förväntningar i början och gör det så enkelt för dig som möjligt för att inte bygga upp massa press på dig själv. Gå bara upp och ha roligt. Gå upp och förmedla någonting bra och med känslan av att man gör någonting bra och gör inte saker svårare än vad de behöver vara.
6. Tänk på att det inte gör någonting om det blir lite fel så länge budskapet når fram. Hellre att det blir lite fel och att budskapet når fram än att säga exakt vad man tänkt och inte komma igenom.
7. Hitta ditt sätt att föreläsa och glöm inte att det finns fler än ett sätt att kommunicera och skapa intryck på. Det finns många sätt att göra det på och vissa gör det i form av tal, andra i form och text och andra i form av kroppsspråk.
8. Tänk på tonläget så att det inte blir monotont och tråkigt. Jobba med din röst och med din energi i rösten.
9. Förstå och analysera vilka som sitter i publiken så att du kan anpassa din föreläsning efter dem som lyssnar.
10. Hitta ett sätt att förbereda dig på som fungerar för dig innan du ska gå upp på scenen.


Och glöm inte…

– Vill man någonting så är det dummaste man kan göra att inte försöka och om man vill någonting och vågar försöka så kan man lyckas med näst intill allt.
– Intalar man sig själv att man inte kan eller att det inte går så kommer det inte fungera. Det gäller att bryta det negativa och öppna upp för möjligheterna istället – För tänk om det går och tänk om du kan!

 

Marten Nylén fakta5

 

 

 

 

 

Web: www.martennylen.com

Text: Felicia Sparrström