Följ oss på Facebook

Emelie Felderman header1
Emelie f utvaldbild 2

Ett längre inlägg för att tala om att jag lever

Publicerat 28 september, 2017

 

Mitt första inlägg efter sommaren. Wohoo! Mest för att tala om att jag lever. Det kommer snart ett längre inlägg, som sitter väldigt långt inne för mig. Det är därför det inte har blivit nåt än, haha. Jag ska skriva om min vistelse i Rom. Jag var ju där när jag var 16 år, under ett och ett halvt år. Det gäller verkligen att minas. Vad tyckte jag egentligen? Vissa inlägg sitter liksom längre in än andra, om ni förstår hur  jag menar. Men det kommer.

Jag börjar studera igen den 16:e oktober. Just nu lutar det åt att jag ska plugga in gymnasiet och sedan studera till socionom, vilket jag velat länge. En utbildning vill man ju faktiskt ha och det känns som ett brett yrkesområde där jag tror att jag faktiskt kan ha mycket att ge.

Nu ska jag bekänna en sak för er: jag är en sådan som har väldigt höga krav på mig själv. När det gäller betyg så vill jag gärna ligga på toppen, mellan A-C. Ett D är inte gott nog för mig. På grund av nån slags ångest som jag ofta får, typ ”det här berget klarar jag inte av att bestiga” så har jag en tendens att bara skita i det. Så dumt egentligen. Då framstår jag ju som den idiot jag inte vill framstå som. Det är ju bättre att avsluta. D som i Duger säger jag. Så ska jag tänka den här gången. Jag behöver strukturera upp, så det inte blir det där oöverstigliga berget igen. Jag ska ta hjälp av skolans specialpedagog.

Vad händer mer då? Jag läser Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon, som jag tänkte recensera här sedan.

20160319_174419

Nu blir det tacos.

Kram på er!

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*