Följ oss på Facebook

banner
utvald bild1

Kära Samhället, spill inga fler liv!

Publicerat 23 augusti, 2017

Självmord har fått ett rykte om sig att vara en egoistisk handling, men det ryktet bär ingen sanning. Att avsluta sitt eget liv gör en i desperation. Ren och skär sådan. När du inte vet vart i hela friden du ska göra av dig själv. Ingen ska behöva komma till den punkten. Ingen.

Jag önskar att jag kunde säga att jag inte vet hur det känns. Hur det känns att vara helt färdig, uttömd och på väg. På väg till intet. Hur det känns att helt krasst vilja avsluta sitt eget liv. I hopp om frid, i hopp om att få vila, i hopp om att äntligen få sluta kämpa och i hopp om att få upphöra att vara en börda – för att det så det känns hela tiden. Men jag vet hur det känns. Jag vet hur det känns att vara övertygad om att livet på jorden blir bättre utan mig, jag vet hur det känns att bli berusad av tanken på att jag kan välja mitt slut. Nu. Jag vet hur det känns att inte se någon annan utväg, över huvud taget.

Men jag har aldrig försökt. Bara lekt lite vårdslöst i hopp om en olycka. Jag har bett om att få byta plats med de som varit på fel plats vid fel tillfälle på på så vis mist sitt liv. Jag bad så innerligt att det skulle få vara en olycka, så att ingen skulle undra, om de kunde gjort någonting annorlunda. (Utdrag från dagbok: Det skulle bara vara en tragisk olycka och man skulle säga ”det var oundvikligt”.)

Hur kan en begära att en person som är så pass sjuk (och så pass utsatt) ska överleva på ren viljestyrka? Det skulle du aldrig förvänta sig av en patient på intensivvårdsavdelningen. Att begära det måste vara det mest obildade någonsin. Ändå sker det, om och om och om igen. Än i dag. Ofattbart.

År 2015 skedde 1554 bekräftade självmord i Sverige. Det är 30 stycken varje vecka. 30 personer varje vecka som är så vilsna, så rädda, så svikna att de inte såg något annat alternativ.

Vården sviker, om och om igen. Hur länge ska ett hjärta orka klappa utan vård? Hur länge ska en trasig själ orka hålla samman utan hjälp? Och varför, varför får det gå så långt? För så många människor. Varför får det gå så långt att människor slängs ut från vården, från samhället? Varför? Jag kräver svar!

Det är svårt att finna ord. Det är så självklart att ingen ska behöva komma till den enkelriktade vägen mot självmord. Det är så självklart att vi ska ta hand om varandra. Det är så f***ng jävla självklart att vården ska fungera i det här landet ! Vi har ju det så jävla bra eller hur?!

Jag börjar bli upprörd nu, medan jag skriver. Riktigt jävla förbannad om jag ska vara ärlig. Och ledsen. Jag vill fånga hela världen i en tokstor jävla kram! Jag vill att alla som behöver gråta ska få gråta. Att alla som vill kramas ska få kramas. Att alla som behöver hjälp ska få hjälp. Jag vill inte att fler ska dö för att de inte visste vart fan de annars skulle göra av sig själva. Eller vart i hela friden de skulle ta vägen.

Orden tar slut, minst ett liv gick förlorat igår till följd av svek från samhället. Det här är inte okej. Jag vet inte vad jag mer kan säga.

Namnlös35

 

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*