Följ oss på Facebook

banner
utvald5

Ett steg i taget.

Publicerat 15 januari, 2018

Det är viktigt att ta ett steg i taget. Våren är dit jag är på väg.

Med huvudvärk till och från i en veckas tid, samt värk även i nacke, axlar och skulderpartiet (nu i sällskap med träningsvärk från sjukaste yoga energy-passet igår) så känner jag mig lite ynklig. Lite smått sliten och väldigt  trött. Efter ett samtal med min f.d. psykiatrimottagning har jag ju i alla fall fått in ett recept på mina mediciner. Fem minuter vid datorn för dem. En månad av kaos för mig.

Nog om detta, vidare framåt nu.

 

Nå, vad gör jag nu. Efter en höst uppslukad av min utställning ‘I hjärnan har kaos och katastrof konferens’ börjar jag nu ett nytt år med nya utmaningar. Utställningen var min första att ha jobbat så intensiv och länge med. Att få göra det var helt fantastiskt och det gav min mycket. Inte bara i form av insikter gällande utställningens tematik utan jag har också kunna ta några steg mot en större tillit till mig själv. Till att börja med bara själva beslutet att ha utställningen och vad den skulle innehålla, sedan hålla tidsramen och genomföra hela utställningsperioden. Jag behövde den bevisningen för mig själv. Jag kan driva projekt. Jag kan driva dem på mitt sätt och de blir bra (ändå). Dvs. jag jobbade utefter mig själv, mina förutsättningar och mina värderingar och det gick alldeles utmärkt, det är sälla det har gjort det när jag varit bunden till en skolform. Gång på gång var jag ”för långsam” eller ”för noggrann”. Gång på gång fans det någon som hade en bättre, effektivare och större idé. Gång på gång kom jag på efterkälken, gång på gång sprang jag rakt in i väggen av stressen och pressen som sattes på på mig genom att kraven på  funktioner jag brister i var så höga. Men se här. Jag vill. Jag kan. Jag gör.

 

Så vad är nästa station? Vilken resväg kommer jag ta under våren. Ingen vet egentligen. Jag har bara en aning om några stationer som jag kommer passera och/eller kliva av en stund på. Mitt huvudprojekt kommer bestå i utforskandet kring jag rita en bildroman. Det är ett stort projekt, därför lägger jag betoning på utforskandet. Formen är ny och då också metoden. Så det ska bli ytterst spännande. Tematiken är given, den går hand i hand med tematiken i utställningen. Något mer riktad mot autismen och dem psykiska ohälsan som konsekvens. Så skulle jag nog kunna tänka mig att det blir. Parallellt håller jag på att omformatera min utställning till bokform. Allt klistras in och dokumenteras. Det känns fint att den inte dör, utan lever vidare i en ny form.

Skärmklipp

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*