Följ oss på Facebook

banner
utvald bild2

Förändringsprocess och tankar kring bloggen

Publicerat 18 mars, 2018

Vad en delar med sig av och hur en gör det är knepigt.

Förändringsprocess

”ett steg för drömmen

ett steg för mig

ett steg i taget

tills drömmen ändrat sig

små steg på vägen

är steg, trots allt

små steg mot framtid

mot nuet tusenfalt”

 

Texten ovan skrev jag för några veckor sedan. Som en sorts tröst till mig själv mitt i en stor förändringsprocess. En god sådan. En utvecklande sådan. Men för den sakens skull inte mindre läskig och energikrävande. Den får ta sin tid. Jag är tålmodig.

 

Jag har tänkt på en sak, som jag gärna vill skriva om. Det är det här med yta, med sociala medier, av bilden som vi ger av oss själva. I detta specifika fall, vem jag utger mig för att vara, via den här bloggen till exempel. Min intention är att det jag skriver om, det ska jag också kunna hantera. Det vill säga, jag tar ansvar för mig själv och mina känslor så att de som läser kan fokusera på texten och inte fundera över hur jag mår. Det blir så lätt onödigt mycket oro när en skriver om ämnen som till exempel psykisk ohälsa och utgår ifrån sig själv. Eftersom jag gärna använder mig utav mina egna erfarenheter som jag dissekerar och analyserar för att nå en djupare kunskap så kan det, i synnerhet för de jag känner, vara svårt att se det neutralt eller generaliserat. Men det är precis vad det är. Jag publicerar för att dela mina funderingar och analyser, för att sprida kunskap, för att motarbeta ensamhetskänslor bland de som kämpar och/eller har kämpat själva. Jag lägger aldrig upp någonting som jag inte är känslomässigt ”fine” med och således önskar jag att de som läser kan känna sig trygga i detta.

I min strävan att hålla det på ett så neutralt plan som möjligt (men ändå kunna väcka känslor såklart) och min intention att samtidigt förmedla hopp i ämnen som kan kännas väldigt tunga samt tillförsikt till att jag inte ”brukar våld på mig själv” genom det jag skriver så har jag insett att det kan uppfattas som en snedvriden bild. Kanske? Det är svårt för mig att säga det, jag som inte ser det utifrån. Kanske låter jag ibland himla redig, rent av präktig? Som om jag alltid vet vad jag ska göra. Som om jag alltid hanterar allting på ”bästa sätt”. Så är det naturligtvis inte.

Jag, likt de flesta andra, lever inte alltid som jag lär. Jag vet vad jag ”bör” göra men gör det inte. Jag hamnar i långa negativa spiraler. Jag blir arg på människor. Jag gör ”fel”, jag tappar tron, jag hatar ibland, jag vill att saker ska vara annorlunda, jag genomgår i mina återkommande depressioner och framför allt så tar jag hjälp! Det handlar inte om att jag inte vill visa kaoset så som det faktiskt är. Tvärt om. Det är detta vi måste dela. Men det handlar om min vana av att ta ansvar. Jag kan skriva att saker och ting är förjävligt, men jag vill alltid avsluta med någonting som är mer neutralt, en analys, en tanke, en frågeställning. För vem skulle det hjälpa att läsa ett inlägg om mig och mina negativa tankar? Jag vet inte. Inte mig i alla fall, troligtvis ingen annan heller. Jag tror att det är mer hjälpsamt om jag skriver om mina negativa tankar och utforskar dem. Det är mitt sätt att jobba, det är mitt sätt att använda text som verktyg. Jag skriver för att förstå. Det var till att börja med någonting jag gjorde för mig själv. Skillnaden på det jag skriver själv och det jag skriver här är givetvis befintligt. Och den består av just det jag beskrivit ovan. Här skriver jag ingenting jag inte kan hantera. Jag skriver med en neutral eller hoppfull ingång för att det är viktigt för mig att de som läser är trygga och mår så bra de kan. Jag vill inte oroa någon, jag vill inte göra någon ledsen, jag vill bara öppna upp för analys, tankar och diskussion. Och det gör jag genom att använda mig av mig själv, mina ord och den här bloggen.

 

Jag får kanske stå ut med att låta redig. Det fanns en tid då jag inte trodde det var möjligt att leva hoppfullt, därför vill jag dela det ljus som jag har kämpat så för att tända inuti mig, nu när jag faktiskt kan. Men jag är inte ute efter att framställa mig som en ”duktig” person. Det är det sista jag vill, jag är klar med livet som duktig. Nu väntar livet som bara mig själv. Jag mår bättre av att skriva texter med en neutral eller positiv ingång (och kan bara anta att det ger samma effekt när en läser) Det betyder inte att jag aldrig är negativ. Jag hoppas att ni ser skillnad på det. Jag skriver ju trots allt här för er skull främst.

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*