Följ oss på Facebook

Fem månader av året.

Publicerat 1 juni, 2018

Sammanfattar min ovanligt händelserika vår. Mest för min egen skull antar jag.

Det har gått fem månader av året och det är på samma gång orimligt som det är fullt förståeligt. För nog har det gått snabbt. Men när jag tänker tillbaka på den här våren så ser jag knappt skogen för alla träd. Jag tänker, vad fan har jag gjort egentligen, för att det är för mycket. Det är så mycket som jag gjort som inte alls var tanken att jag kulle göra, därför förstår jag inte hur mycket galet, fint och knas som har hänt. Så mycket ett mitt ursprungliga projekt har fått ta ett par steg tillbaka, gro där i bakgrunden. För visst gör det det, allt jag gör ger direkt eller indirekt idéer till min bildserie.

 

Året började med avslutet på min utställning ”I hjärnan har kaos och katastrof konferens” (bara en sån sak) och om den har satt ringar på vattnet? Ja det har den verkligen. Jag var på Atalante och berättade om mitt arbete, jag fick kontakt med en person jag inte sett på åtta år och vi har fortsatt ha häftiga samtal hela våren. Jag fick tack vara utställningen chans att föreläsa för en liten grupp pedagoger och kuratorer om autism, självdestruktivitet och skolan i förhållande till dessa ämnen. Jag flyttade med en del av utställningen till Blå stället i Angered när min skola hade gemensam utställning där och fick många nya perspektiv och kommentarer. Det var uppskattat och det gjorde mig glad. Där höll jag också en presentation av utställningen. Vidare sattes en än mindre del av utställningen upp under en kväll i Hjällbo under en öppen scen med tema skam. Det här har, inte helt oväntat tagit mycket av min tid och varit lika omtumlande som underbart.

Förutom dessa ringar på vattnet har jag dessutom hunnit med att byta riktning helt på min framtidskompass. Tack vare detta bokade jag en prövning i- och pluggade matematik (för första gången på 6 år) varje dag i tio veckor. själv i mitt kök. Och ja, jag är stolt att kunna meddela att jag fick ett C. Således har jag gott mod inför framtiden på det planet.

På den mindre trevliga sidan av våren finner vi en jobbig och utdragen dust med psykiatrin och primärvården där ingen kunde enas om vem som skulle skriva ut mediciner till mig, och däremellan stod jag och fick inga. Ett antal våldgästningar (påhittat ord?) på psykiatrin för att få dem att skriva ut receptet ”här och nu” utan ett enda resultat. Jag stod utan under en helg och det gjorde att jag fick åka till psykakuten enbart för att få ta med mig mediciner därifrån att klara mig på över helgen. Wow. Det har också varit en vår som fått med sig en del stress, men inte mer än jag kunnat hantera. Just nu har jag hamnat i en svacka som gör det tungt att orka, känna och bara vara. Jag har varit relativt skonad från sådana under våren faktiskt. Så det var väl dags. Det är mycket som spelar in. Både privata saker samt faktumet att jag levt under en viss press ett tag som nu har släppt och värmen. Bara värmen i sig är tung för mig som är ganska värmekänslig.

Vidare, det sista (som jag kommer på i skrivande stund) som gjort min vår till en av de mest händelserika på länge är att jag har fått ett sommarjobb. Which is amazing! Så många år som jag har kämpat för detta. Äntligen. Jag känner mig stolt, nöjd och positiv till detta.

 

Ja, det har varit en makalös vår. Helt otrolig när jag tittar tillbaka på den såhär. Jag inser att det inte är konstigt att jag är trött. Jag inser att jag inte kan begära att jag ska orka allt. Jag inser att svackan jag är i nu är naturlig och övergående. Jag behöver bara vara lite snäll mot mig. Så jag lunkar vidare in i sommaren. En vecka kvar på skolan. Två veckor kvar till jobb. Jag är förvånansvärt taggad. Nervositeten kommer nog så småningom. Just nu. Ett steg i taget.

Namnlös11

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*