Följ oss på Facebook

Hej Jag heter Felicia Sparrström och är född och uppvuxen i Göteborg och sedan i somras är jag webbansvarig för Mittfunktionshinder. I den här bloggen får ni följa mitt liv och mina tankar kring det mesta. Ni kommer att få läsa en hel del om hur jag uppfattar livet som rullstolsburen och född med Ryggmärgsbråck, men även mycket annat! Välkomna!

Vem tar ansvar?

Publicerat 18 maj, 2018

Vem tar ansvar för de otillgängliga gymmen och bemötandet?!

Jag är egentligen inte en person som brukar klaga på tillgängligheten, men nu kan jag inte vara tyst och jag undrar vem som tar ansvar.
För några veckor sedan bestämde jag mig för att köpa gymkort på Nordic Wellness och förra veckan gick jag till deras anläggning på Järntorget för att fixa det. Att komma in i lokalen var inga problem, men sedan möttes jag av en disk som slutade minst en halvmeter ovanför mitt huvud och receptionisten på andra sidan disken var dessutom ganska kort. Detta resulterade i att vi knappt såg varandra så hon fick komma runt på min sida för att vi alls skulle kunna prata. Men för att skriva mitt avtal så behövde hon gå tillbaka till sin sida av disken och för att hon skulle kunna höra vad jag sa där bakom disken så fick jag nästan skrika mina personuppgifter. Som tur var så var receptionisten väldigt trevlig och det visade sig att hon dessutom var instruktör och jag kommer garanterat gå på hennes pass i framtiden. Den trevliga receptionisten ursäktade sig och sa att detta inte alls var okej. När vi vara klara så frågade jag var gruppträningssalen låg och det visade sig att den låg en halvtrappa upp utan hiss. Återigen påpekade både jag och receptionisten att detta inte var ok. Men eftersom jag blev så väl bemött denna första gång på Nordic Wellness så kändes det ändå okej och vi sa att om jag ville gå på en gruppträning på deras anläggning så kunde personalen bara ta upp min rullstol medens jag tog mig upp själv.

Så även om de första intrycket av tillgänglighete27994821_10155399205207406_10259659_nn inte var på topp så kände jag mig ändå glad och peppad när jag gick där ifrån pga av de fina bemötandet. Ett bra bemötande kan väga upp en otillgänglig miljö för mig eftersom det för min del oftast går att lösa ändå. När jag gick därifrån så skapade jag direkt ett konto på deras app och började kolla på alla klasser jag ville gå på.
Dagen efter skulle de ha Bodyjam på deras anläggning på Backaplan som jag gärna ville gå på. Jag ringde därför dit för att se om man kunde komma in med rullstol och de sa att de skulle finnas hiss och att de därför skulle fungera.
När jag kom dit visade de sig att det var mer än en hiss som behövdes för att jag skulle ta mig gruppträningssalen. Först behövde jag åka en trapphiss som krävde en nyckel som personalen hade för att jag skulle kunna ta mig till första våningen på gymmet. Sedan behövde jag gå igenom hela gymmet med en personal och ut i ett trapphus och in till en hiss som man också behövde nyckel till. För att komma in i gymmet igen så behövde man gå genom en till dörr som personalen inte hade nyckel till. Så då fick jag vänta i trapphuset medens personalen sprang runt och ner igen och fick öppna åt mig från andra hållen. Sedan kom vi in till gymmet igen och till gruppträningssalen. Men nu hade jag hunnit bli på dåligt humör och jag tyckte inte alls detta var en bra lösning. Jag frågade hur jag skulle göra om jag skulle träna där själv någon gång och skulle ut igen, då sa hon att jag fick ringa dem och det var inte heller något som kändes lockande. Jag hade kollat upp att de nu på söndag har ett pass på morgonen 09.30 som jag ville gå på och jag frågade hur vi skulle lösa de eftersom receptionen öppnar kl 10.00 men de hade de ingen lösning på och sa att de därför inte gick. Nu känner jag instruktören som kör på söndag så det kommer lösa sig ändå, men jag ville överraska honom, men det var ju inte möjligt.

Efter Bodyjamen som trots allt var rolig så hade platschefen ”tagit reda på” de tillgängliga gymmen i Göteborg och det finns runt 40 Nordic Wellness gym Göteborg och hon hade skrivit ner namnet på ca 4 gym. Jag frågade om det verkligen bara var dessa som jag kom in på och det påstod hon. Jag gick därifrån jätteirriterad och kände mig inte alls nöjd med bemötandet. Det kändes inte alls som att de försökte göra någonting för att lösa det som jag såg som problem. På Fitness24Seven är det inte heller helt tillgängligt, men de gör i alla fall allt för att lösa det på bästa vis för mig och flera instruktörer har gjort väldigt mycket för mig och receptionisterna försöker alltid lösa det så att jag ska kunna gå på de klasser jag vill och jag känner mig alltid välkommen där och de har ett proffsigt bemötande! När jag efter Bodyjamen pratade med platschefen ang passet på söndag för att fråga om de ändå inte skulle gå och lösa på något vis så sa hon att hon skulle prata med sin chef och ringa mig dagen efter vilket hon aldrig gjorde.

Igår gick jag in på Nordic Wellness och kollade upp vilka gym i Göteborg som har gruppträningar och sedan ringde jag alla för att kolla om de verkligen var sant att jag knappt kom in på några gym och det visade sig att så inte riktigt var fallet. Av alla gymmen jag ringde så var det bara ett gym som hade några trappsteg till gruppträningssalen och ett av gymmen hade en hiss som fungerade i alla fall ibland. Alltså hade hon inte alls kollat upp vilka gym jag kom in på utan antagligen hade hon bara skrivit ner dem hon kom på just då…

Så efter min andra gång på Nordic Wellness så är inte mitt intryck av den kedjan särskilt bra. Nu har jag ju bara varit på två av deras gym och jag ska inom kort testa flera av de andra som de sagt ska vara tillgängliga och då kan de hända att mitt intryck ändras och blir till de bättre igen. Men att jag gick ett sådant bemötande i Backaplan gjorde mig väldigt ledsen och jag trodde verkligen inte att de kunde gå till så. Sedan visade det sig ju att jag kommer in på flera av deras gym men många av dem har trots allt någon eller några trappor utan hiss och på flera av ställen är det bara några trappsteg som de lätt hade kunnat lägga en ramp på. Sedan tycker jag inte heller att svaret att de har en hiss som fungerar ibland var okej, jag menar fixa hissen då!

Hur kan det få vara så att en av Sveriges största gymkedjor är så otillgänglig? Och hur kan bemötandet (just på den anläggningen) få vara så? Jag trodde att Nordic Wellness skulle vara minst lika bra som Fitness24Seven eftersom deras pris är utan att överdriva tio gånger så högt! Jag förväntade mig ett gym i toppklass och med ett bemötande i toppklass. Vem tar ansvar för att gymmen är tillgängliga? Hur kan de får vara så att de stänger ute en stor del av befolkningen som många gånger dessutom är i stort behov av träning? Det var länge sedan jag kände mig så diskriminerad.

MEN nu har jag som sagt bara varit på två av gymmen och det kan hända att min åsikt ändras när jag testat fler. Men ett första intryck är alltid ett första intryck.

 

Uppträdande på Stora teatern

Publicerat 9 maj, 2018

Den här helgen har varit riktigt intensiv, spännande, nervös och rolig. Det började i fredags med att jag jobbade till kl 21.30 pga att vi hade disco här på kontoret. Jag och mina kollegor hade anordnat ett disco för alla våra deltagare i våra grupper och vi hade även bjudit in en grupp från Ågrenska. Vi var runt 30 personer här som dansade in våren tillsammans och alla som var här var riktigt nöjda. När jag kom hem efter att ha jobbat i tretton timmar den dagen var jag både väldigt mycket uppe varv var extremt trött.
I lördags var det också fullrulle. Det började med att jag var Spinn studion kl 10.00 med SpinnUnga för att repa inför vår kommande föreställning den 25 maj och vid kl 12.00 rusade jag till Stora teatern för genrep med Twisted Feet. Jag har inte varit på topp de senaste veckorna och när jag kom till genrepet var jag både trött och lite stressad. Det blev heller inget bra genrep för mig och jag blev lite besviken eftersom när alla grupper väntade på sin tur så satt de i publiken och väntade, men det var trappor ner dit så jag fick inte sitta med dem utan jag fick vänta själv bakom scenen och jag avskyr att inte få delta fullt ut i grupper som jag är med i. Jag var nog också lite ofokuserad så när det var vår tur så glömde jag bort delar av vår lätta  koreografi. Men efteråt kändes det ändå ok och jag visste vad jag behövde jobba på till dagen efter.
Efter genrepet gick jag tillbaka till SpinrepnUnga för fortsatt rep med dem och jag måste säga att det känns ganska lugnt inför föreställningen den 25e och jag börjar få koll på läget. Efter att ha repat hela dagen så gick mamma och jag ut och åt på ett tapas ställe, men det var allmänt skabbigt och inte gott, höhö…När jag kom hem den kvällen var jag helt slut!

I söndags var det dags för föreställningen med Twisted Feet på Stora teatern och jag var ganska sliten då efter att ha dansat hela dagen innan. Men det var en rolig dag och den dagen kunde jag vara med min grupp hela tiden eftersom alla som skulle dansa var bakom scenen hela föreställningarna. Vi var med under två föreställningar och vi i gruppen höll ihop hela dagen och peppade varandra och repade tillsammans. Mamma och mina systerdöttrar var med och kollade på första föreställningen och precis innan vi skulle gå upp på scenen blev jag helt skakig, men det gick ok ändå och jag kom ihåg all koreografi. Jag har inte lyckats hitta klockrena alternativ till alla stegen än men jag gjorde mitt bästa och allt var inte katastrof. Lagom till andra föreställningen var jag riktigt trött eftersom det hade varit en både lång och varm dag men den gick också ok.

Det sliter väldigt mycket på kroppen att dansa så mycket och jag kände hur jag hade ont i alla lederna när jag kom hem. Men det fick vara värt lite smärta och jag är sjukt stolt över att ha gjort det och att jag vågar göra det jag tycker är roligt!

Igår var jag på Dansforum och testade deras Streetklass för vuxna. Jag hade frågat innan vilken nivå det skulle ligga på och de hade sagt att var för dem som hade dansat någon termin eller två. Jag tänkte därför att det kanske inte skulle var så extremt svårt, men allt gick väldigt fort och jag hade väldigt svårt att hänga med! På slutet gick det lite bättre, men egentligen gick det alldeles för fort för mig. Tydligen ska vi köra samma koreografi även nästa så kanske att det känns lättare då och då kommer jag ju dessutom vara förberedd på vilken nivå det faktiskt är. Så jag ska ge det några gånger till :).

Mod och bemötande

Publicerat 27 april, 2018

Att våga något trots inte ok bemötande

Något som jag tycker är väldigt svårt är att göra folk obekväma med min närvaro. Kanske låter det konstigt att jag skulle kunna göra någon nervös bara genom att komma in ett rum, men min erfarenhet är att det är ganska vanligt och därför undviker jag vissa saker i största möjliga mån. På gymmet tex så går jag väldigt ogärna för nya instruktörer eftersom det alltid ger mig ett stort stresspåslag av att inte veta hur en instruktör reagerar när jag kommer in på deras klass som ensam i stol. Därför har jag den här terminen i princip endast gått för samma instruktör som jag alltid går för och det fungerar så länge hon inte är borta eller sjuk, men om hon är borta och jag inte vågar gå för någon annan så blir ju min träning lidande. Men ibland har jag tagit mod till mig och vågat gå för någon ny och ofta går det bra, men ibland har jag fått de konstigaste reaktionerna och de är de tillfällena som sitter kvar hos mig. De händer tex då och då att instruktören inte vågar bemöta mig och det blir en ganska konstig situation eller så försöker de bemöta mig men de slutar bara med att de säger något konstigt, svamlande eller osamanhängande. Men har jag med mig någon på en ny klass så är det inga problem, och nästa vecka ska jag och instruktören som jag ofta går för gå på GRIT Cardio tillsammans. Det känns jättebra att hon följer med för bara jag går en gång med någon så vågar jag gå själv sen och det passar jättebra att jag inför sommaren vågar gå för fler eftersom många har semester då.

Ett av mina favorit pass på gymmet är Bodyjam som är en dansklass. De har inte haft  Bodyjam på ett år nu och jag saknar det. Jag är inte bra på att dansa men jag tycker jättemycket om det och jag vill lära mig. Så för att sluta tycka att det är tråkigt att jag inte kan dansa någon Streetdance så började jag ju dansa på Twisted Feet i vintras och nu är det sista gången för terminen på söndag. Twisted gör ändå reklam för att de är en dansskola för alla, därför vågade jag ta kontakt med dem. Men det finns en till skola i stan som heter Dansforum som inte är känd för att vara så tillgänglig för personer med funktionsvariationer och de ska ha öppna klasser i Street för vuxna hela sommaren som jag gärna vill gå på. Det är inte en kurs utan mer som att man kan komma dit och dansa och det är det jag vill, så jag ringde och pratade med dem och det svarade en jättetrevlig kille som sa att det inte var några problem och att någon hjälper mig att ta ner rullstolen om jag hoppar ner för trappan.
I förrgår var jag i stan och tog mod till mig för att gå in på Dansforum för att se hur det faktiskt såg ut där. Väl där fick jag syn på ägaren så jag gick fram till henne och sa att jag ville gå på deras Street klasser under sommaren och att jag bara tänkte kolla hur vi skulle lösa de på bästa vis. När jag sa det och hon såg mig sa hon att det inte var möjligt eftersom det var trappor. Jag bad henne visa mig trappan och när vi hade kollat på den kunde jag konstatera att den inte skulle bli något problem. Jag sa att jag kan hoppa ner för den själv så länge någon tar mig stol. När jag sa det såg hon jätteförvånad men sa att jag var välkommen då.

När jag gick ifrån Dansforum kände jag mig så himla stolt över att jag vågade gå dit och att jag vågade prata med ägaren trots att jag såg hennes osäkerhet kring mig. Jag kände mig så stolt över att jag kunde framför det jag ville med en säker ton och att jag fick fram allt jag ville få fram på ett bra vis. Så nu ser jag jättemycket fram emot att börja där och jag har hört från flera att hon som håller i det är jättebra!

För övrigt så var det Locking workshop i söndags med en kille som jag hade frågat om han ville ha integrerad street workshop i Spinnstudion. Vi har planerat detta under hela våren och det har varit en del arbete både för honom och mig och för några som jobbar på Spinn. Worksghopen blev bara så BÄST! Han gjorde det så bra och så inkluderande. Jag som satt kunde hänga med på allt och de som stod fick ut precis lika mycket av det som jag. Det kallar jag inkludering på högnivå!! På söndag är det andra och sista gången med Lockning och jag ser så mycket fram emot det.

Twisted feet

 

 

Kreativiteten och lugnet flödar

Publicerat 18 april, 2018

Något som jag mår riktigt bra utav är att vara kreativ. Jag älskar att måla och att göra andra kreativa saker, men tyvärr har jag nästan aldrig ro till att vara kreativ och hemma hamnar jag oftast framför tvn istället för vid en målarduk.
Men sedan några månader tillbaka har kunnat koncentrera mig på att både måla och pussla och så fort jag får pengar ska jag köpa grejer till att kunna börja tova igen. Jag har väldigt svårt för att göra en sak i taget men när jag målar eller pusslar så kan jag bara göra en sak i taget. Jag skulle så gärna vilja bli bättre på att göra en sak i taget och att avsluta det jag påbörjat in30547133_10155561517802406_207393060_o[1]nan jag börjar med en ny aktivitet och jag försöker verkligen öva på det men det går inte så bra. Men när jag målar, pysslar eller pusslar så kan jag som sagt bara göra en sak i taget och det får min annars så stressade hjärna att varva ner och det är nog därför jag mår så bra utav det. Hjärnan behöver varva ner. Men det är svårt.
För at kunna måla måste jag oftast vara i rätt sinnesstämning, är jag för stressad så går det inte alls och det slutar nästan alltid med att jag målar över det. Det är synd att jag måste vara relativt lugn för att jag ska kunna måla, för om jag står ut med att måla trots att jag är stressad och jag klarar av att inte måla över allt hundra gånger så skulle jag nog bli lugnare och må bättre över lag.

Men nu har jag alltså lyckats måla flera tavlor de senaste månaderna och till och med att ta fram mitt tusen bitars pussel.  Det betyder att jag har varit relativt lugn nu i några månader och det är så skönt. Jag klarar av att lyssna på kroppen och att vila vilket gör att jag mår så mycket bättre. Jag är inte heller lika impulsiv och kan oftare tänka efter före jag agerar. Förra veckan kände jag mig dock extremt stressad vilket berodde på att jag hade gjort typ tusen saker och jag kände att jag verkligen behövde varva ner. Tro det eller ej men jag klarade faktiskt av att ta det lugnt och ladda batterierna då! Egentligen tänkte jag ta mig en lugn hemma dag i lördags men då kom det annan i mellan, men i söndags var det enda jag gjorde att dansa hiphop 60 min och byta till sommardäck, sedan satt jag hemma med mitt pussel. Jag såg framför mig ett fordon eller en sak typ en mobil. Ett fordon går kortsiktigt att ladda genom att köra långt med det eftersom batteriet då laddas, men långsiktigt är det omöjligt. För att en bil ska laddas så krävs bensin och när man tankar bilen så är den still, precis samma sak med en mobil. När man laddar en mobil så ligger den oftast relativt still med en sladd i väggen. Så jag satt där i några timmar med mitt pussel och jag kände hur mina batterier laddades och hur energin kom tillbaka.
På måndagar har jag haft fullt upp varje kväll i över ett år, om jag inte jobbar kväll så brukar jag träna. Men i måndags var träningen inställd och jag jobbade inte. Under helgen tänkte jag att det var bra att det inte skulle vara någon träning så att jag kunde ta mig ännu en lugn kväll hemma, men jag hade fått så mycket energi av att vara hemma på söndagen att jag istället blev rastlös. Men det var ändå ganska skönt och det resulterade i att träningen igår gick jättebra och jag hade energi till de båda passen som jag gick på.

När vi ändå kom in på träning så måste jag bara avsluta med mina magmuskler! För att tag sedan skrev jag ju att mina magmuskler blivit så mycket starkare pga att jag nu mer använder den vid alla förflyttningar och igår körde jag CX vilket är 30 min mage och ryggträning och igår var första gången som jag orkade hela passet utan att vila! Jag kände verkligen hur min mage har blivit så mycket starkare! Såå roligt!

Det är alltså inte bara kreativiteten som flödare utan livet flyter även på rätt bra de med.

Uppenbart att de som mobbar inte mår bra

Publicerat 13 april, 2018

När det är så uppenbart att de som mobbar inte mår bra, varför blir de inte hjälpta tidigt i livet så att de slipper ett helvete och slipper ge andra ett helvete?

När jag gick i sexan och sjuan så umgicks jag med två tjejer i klassen och det var helt okej. Men efter februarilovet i sjuan så skulle plötsligt de både tjejerna byta klass. Båda skulle gå kvar på samma skola men de skulle byta till parallellklasser. När de skulle byta klass så vägrade jag gå kvar i den klassen. Mamma började då försöka hitta ett bra alternativ för mig och vi började kolla på olika skolor. Men det vi ganska fort kom fram till var att att det inte alls fanns någon garanti för att saker skulle kännas bättre på en annan skola. Så efter ett tag bestämde jag mig för att ändå börja i samma klass som en av tjejerna, även om hon som hade umgåtts med kanske inte tyckte det var det bästa eftersom hon hellre ville umgås med hennes andra kompisar i den klassen. Men jag hade spanska med några av tjejerna i den klassen och jag visste att det i alla fall var snälla.

Att byta till den klassen var ett ganska bra beslut och sista delen av sjuan kändes helt okej och jag trivdes ganska bra.
När vi skulle börja åttan så började det dock en ny tjej i klassen och ganska snart blev hon klassens ledare och den här tjejen bestämde sig för att vara elak mot mig. Den nya tjejen drog med sig en annan tjej i klassen vilket resulterade i att båda blev elaka mot mig. De två tjejerna sänkte väldigt fort mitt självförtroende som fortfarande var helt ok då. De två tjejerna gjorde det väldigt klart för mig att det inte var ok att sticka ut och att ta sig fram med hjul istället för fötter. De började kasta sudd på mig i klassrummet och ärtor i matsalen. Detta var även på MSN tiden så på kvällarna skrev de så elaka saker till mig som jag inte ens kan skriva här. Trapphissen som fanns i skolan stängde de även av genom att trycka av strömbrytaren som jag inte nådde. De kallade mig för finnröv pga mina finnar och silikonbröst pga mina stora bröst. och så fort jag kollade på dem himlade de med ögonen, skrattade eller viskade till varandra.

I många år efter dessa år kämpade jag med mitt självförtroende pga hur de behandlade mig och jag hade länge stora komplex över både mina bröst och min hy. Det tog även tid för mig att förstå att jag duger trots min funktionsvariation.

Under en hemsk klassresa i nian så bröt jag ihop och läraren tröstade mig. Jag blev så ledsen eftersom just de två tjejerna var extra elaka mot mig och stället vi var på var helt otillgängligt så jag blev helt fast i stugan vi skulle bo i. När läraren tröstade mig sa han att ”jag vet att XX kan vara elak men hon är egentligen bra och jag hoppas att det går bra för henne”.

Nu har det gått över tio år sedan denna period och jag har jobbat med mig själv och kommit långt i min egna personliga utveckling. Saker och ting går hela tiden från klarhet till klarhet för mig. Jag har ett fungerande liv med ett fantastiskt jobb, jag har ett stort socialt kontaktnät, jag bor i egen lägenhet sedan många år tillbaka och jag har fritidsintressen som jag trivs med och mår bra av.

Förra sommaren blev jag inbjuden till en klassåterträff eftersom det var tio år sedan vi slutade nian. Jag blev inbjuden via facebook och passade då på att snoka på alla de andra i klassen. Jag hade nästan glömt bort tjejen som min lärare sa att han hoppades det skulle gå bra för, men jag hittade henne då eftersom hon också var inbjuden. Jag gick in på hennes Facebook och när jag snokade runt där blev det väldigt uppenbart att hon inte mådde bra. Det var till och med väldigt uppenbart att hon var riktigt sjuk, alltså psykiskt, när jag kollade på hennes vänner förstod jag också att de inte heller var helt ok personer.
Jag måste säga att jag blev ledsen när jag såg hur det hade gått för henne. Ingen förtjänar att ha det som hon har och hade det. Hennes smärta och sjukdom syntes så tydligt i hennes ögon. Jag kollade på hennes Facebook igår igen och hennes situation såg likadan ut nu.

Nu som vuxen förstår jag att min lärares kommentar handlade om att han misstänkte och förstod att allt inte stod rätt till hos henne och att han misstänkte att det kanske inte skulle gå så bra för henne.
Och eftersom min  lärare antydde redan då att det inte skulle gå så bra för henne så hade antagligen personer redan innan honom misstänkte det också. Så tänk då om någon hade fångat upp henne tidigt, tänk om hon hade fått hjälp när hon var mycket yngre. Om hon hade fått hjälp när hon var yngre så kanske jag hade sluppit år av helvete och hon lika så. Tänk vad många som hade mått bättre om hon fått hjälp tidigt och då fått lära sig att det inte hjälper någon att vara elak mot någon annan.

Man brukar ju säga att de som mobbar mår dåligt själva och i de här fallet är de rätt uppenbart att det var så, MEN för det var det inte ok att hon behandlade mig som hon gjorde. Ingen har rätt att behandla mig eller någon annan så som jag blev behandlat. Men om det nu är så uppenbart att de som mobbar inte mår bra, varför blir då inte fler uppfångade i tidig ålder så att de slipper ett helvete senare i livet och de slipper göra livet till ett helvete för andra?

28052628_10155399204402406_582813298_n