Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2014 mars

annorlunda

Ytligheter och att vara medvetetnärvarande

Publicerat 31 mars, 2014

Jag vill inte vara så ytlig....

Jag går en kurs i att vara medvetet närvarande. Jag har gått en liknande kurs förut, men då kände jag mest att ”jaja, jag förstår det här nu, men det ger mig ingenting” Men idag när jag var där så kände jag verkligen att det gav mig någonting och jag tror att det beror mycket på det som jag jobbar med hos CA och med hjälp av Rutan och Simon. Det känns skönt nät mitt jobb ger uttelning. Jag känner verkligen att medvetennärvaro hjälper mig i alla stunder.

Människan har nämligen en tendens att vara framåt eller bakåt i tiden och då missar vi nuet, vi är hela tiden på någon annanstans och när vi kommit dit så är vi inte där heller. Men nu efter att ha jobbat mycket med mig själv så börjar jag kunna vara här och nu. Jag kan se vad som händer runt om kring mig, jag kan höra fåglarna kvittra, jag kan se verkligheten som den är och ur andra perspektiv än förut.

Att vara medvetet närvarande innebär att se verkligheten som den är, vara här och nu fullt ut, att kunna observera, beskriva och delta i både sig själv och i omgivningen.

Jag har länge varit väldigt stressad och ganska avstängd och bara kört på autopiloten, men nu är det jag som börjar ta kommandot i mitt liv, jag gör om och gör annorlunda. Jag har börjat kunna njuta av saker som att sitta i solen med en bok, jag har blivit mycket lugnare och mer harmonisk. Jag kan ta mig tillbaka lättare om tankarna och oron flyger i väg med mig, jag övar på att göra en sak i taget och att inte planera hela mitt liv eftersom vi inte vet vad som händer i framtiden.

Även om medveten närvaro hjälper mig så är det något som gnager i mig nu. Det var något som Rutan sa till mig förut idag nämligen att jag är ”väldigt ytlig” och med det menar hon att jag är social och pratar väldigt mycket, men jag pratar egentligen aldrig om mig själv. Jag kan prata på om andra och om allt och ingenting, men inte om mig själv och mitt eget liv. Jag pratar nästan aldrig om saker som jag varit med om som har gjort mig till den jag är, men jag lyssnar gärna på andra.

Genom att aldrig prata om mig själv så har jag blivit väldigt avstängt och kopplat bort huvudet och kroppen, eller hur jag ska förklara det. Denna avstängdhet har gjort att jag känt ett avstånd mellan mig och min omgivning, ett avstånd som gör att jag inte kan komma nära någon. Jag har ställt mig själv utanför även om jag fysiskt har varit med så har jag inte varit med känslomässigt, detta pga av min stress och osäkerhet. Jag kan vara ytlig professionell men att skapa en djupare sann relation har inte varit möjligt.

Jag är rädd för att jag fortfarande är lika ytlig och att jag fortfarande kommer missa vad folk tycker om mig, jag är rädd att denna ytlighet även i framtiden kommer få mig att känna mig ensam eftersom jag inte vågar prata med någon om mig själv. Jag vet att jag verkligen behöver ta tag i detta, men jag vet inte riktigt hur…

Malmö 1

Fantastisk dag i malmö!

Publicerat 29 mars, 2014

Snacka om vårkänslor!

Fantastisk dag i Malmö med Petra!

Hej livet jag gillar dig!

 

jobbigt

Känslosam dag

Publicerat 28 mars, 2014

Idag blev jag pressad.

Rosfebern börjar ge sig. Eller jag börjar må bättre iaf, men foten är fortfarande grymt svullen och varm. Men idag kände jag att det fick vara nog, så jag ställde inte  in dagens aktiviteter.

Jag har försökt att fixa med blanketterna till FK ang. bostadstillägg, men jag fick ingen riktig klarhet i det eftersom min aktivitetsersättning går ut nu i maj. Men jag håller på att ansöka om förlängning på aktivitetsersättningen och det finns ingen anledning till att jag inte skulle få det, men FK kunde ändå inte ge mig några svar ang. hur mycket jag kommer att få varje månad. Men jag är inte särskilt orolig när det gäller det. Men en konstig sak som FK sa när jag pratade med dem i veckan var att man bara kan få bostadstillägg om man har aktivitetsersättning och att om jag senare får studielån inte kommer kunna få den ersättningen, men jag tror inte riktigt på det men orkar inte heller lägga någon energi på det nu.

Jag träffade CA idag, det var riktigt jobbigt!! Vi jobbar med acceptans med mig själv och gör olika övningar och saker vi har kommit fram till. Idag blev det riktigt, riktigt jobbigt!!! Vi skulle göra samma sak som förra veckan, vilket bara det var hur jobbigt som helst. Jag tyckte att vi kunde göra något annat eftersom jag var lite krasslig idag pga Rosfebern men då svarade hon bara ”ja visst, för min del går det bra, men det är väl du som vill jobba med det här?” Så, jaja, vi gjorde samma som sist, men hon bakade in annan i det också som jag först inte märkte men sen frågade hon något i stil med ”och hur blev det för dig då” då fattade jag vad hon gjorde…Det blev lite för mycket och jag klarade inte av att göra allt hon hade tänkt att vi skulle göra. Hon frågade om det kändes bra att ha gjort det, men nej jag kan faktiskt inte känna att det känns bra, inte än iaf.

validering

Att befinna sig i en invaliderande miljö.

Publicerat 27 mars, 2014

Det är viktigt att bli bekräftad!

Att validera betyder att bekräfta och invalidera är motsatsen dvs inte bekräfta. Man kan invalidera och validera sig själv man kan också bli invaliderande av validerad av sin omgivning.

Om ett väldigt livligt barn växer upp i en väldigt lugn familj och därför ofta får höra ”lugna ner dig” ”sitt still” ”tyst!” då lär sig barnet att det är fel att vara livlig och aktiv och dennes behov blir inte bekräftade (validerade). Barnet för inte utlopp för sina egenskaper. Det kan göra att barnet om det är känsligt redan från tidig ålder får lära sig att det är något fel på hen.

Hur ofta har vi inte fått höra genom vårat liv av personer som vill hjälpa till ”ääh, det där var väl inte så farligt” Eller ”Det där är ingenting att vara ledsen över” Sådant säger föräldrar och andra till oss för att vara snälla och för att trösta. Men egentligen säger det ju ”Du har fel, det är ingenting att vara ledsen över” Om ett känsligt barn ofta för höra att de saker hen är ledsen för inte är något att vara ledsen över så kommer barnet tillslut inte visa att de är ledset och istället behålla det för sig själv.

Ett barn som inte blir validerat i sina känslor kan senare få problem. Om ett barn/ungdom går inne med massa känslor så kan det tillslut explodera, kanske blir barnet väldigt aggressivt, kanske blir barnen bråkstaken i klassen så att de även där blir invaliderat. Ett bråkigt barn blir inte populärt bland lärarna och blir ofta syndabocken även om hen inte alltid är skyldig, vilket i säg leder till att barnet känner sig ännu mer dålig.

Om ett barn växer upp i en invaliderande miljö både hemma, på förskolan och skolan, hur ska detta barn då kunna tro på sig själv? Hur ska denna individ kunna tro att hen är något annat än dålig? Det är inte konstigt att en sådan person lätt hamnar i destruktiva miljöer och får ett destruktivt beteende antingen mot sig själv eller mot andra.

jag vet att jag nu drog allting till sin spets och att det inte alls behöver bli så. Men det jag vill säga är att vi påverkar våran omgivning mycket. I skolan är barnen många, många timmar varje dag i många år, vilket betyder att skolan har stor betydelse för hur personen mår och kommer må.

Vi säger att ett barn dagligen blir invaliderad i skolan, av kanske både lärare och elever. Sedan jobbar båda föräldrarna heltid och kommer inte hem förens vid fem, då ska de äta, barnen ska göra läxor och sedan kollas det på tv innan läggdags. kanske är föräldrarna för trötta för att höra på hur barnen har det i skolan och kanske vågar inte barnen själv berätta.

Så här kan det snurra på år ut och år in. Alla kanske vill väl, alla gör så gott de kan, föräldrarna vill väl, barnen vill väl och vill att föräldrarna ska må bra och vill inte belasta dem. kanske tror lärarna att de gör rätt mot eleven, kanske ser inte läraren vad som händer på rasterna.

Hur ska vi göra för att validera oss själva och vår omgivning bättre?

matte

Inlärning

Publicerat 26 mars, 2014

Bara för att någon säger att du inte kan så betyder inte det att du inte kan!

Jag kollade på Kalla fakta igår och det handlade om att Svenska elever blir sämre och sämre på matte. På 90-talet låg vi bra kunskapsmässigt i jämförelse med andra länder, men nu ligger vi väldigt lågt. De trodde att det berodde på att Sverige är väldigt snabba med att testa nya saker i skolan och sedan köra det över allt väldigt fort utan att testa i lite skala. När vi så ofta byter sättet vi ska lära oss på så är det svårt för föräldrarna att hjälpa till eftersom deras generation lärde sig på ett helt annat sätt. Men i Finland tex så byter de inte sätt att lära ut matte på så föräldrarna kan hjälpa till eftersom de räknade på samma sätt.

När jag såg programmet kom jag att tänka på att jag själv tycker att jag är väldigt dålig på matte och engelska. Visst jag är dålig på både matte och engelska, men det behöver inte betyda att jag har svårt för det. För tänk om vi hade blivit undervisade på ett annat sätt som passade mig bättre? Tänk om jag hade kunnat gå i en lite grupp på matte lektionerna så att jag hade kunna diskutera saker med läraren oftare, eller om det hade varit bättre för mig att räkna mindre i boken och ha mer diskussioner? För jag menar, en lärare har ca 25 elever och läraren lär ut på de sätt som den anser lämpligast, men de sättet kan ju omöjligt passa alla?! Tänk om skolan hade haft mer resurser för att kunna tillgodose fler elevers behov. Tänk om de som ville jobba mer individuellt i matteboken fick gå i en grupp medens de som ville ha mer genomgångar och diskussioner kunde gå i en egen grupp. Eller tänk den eleven som har max poäng på alla prov men aldrig vågar räcka upp handen och därför aldrig får högsta betyg?! Hur bra mår den eleven då?

Hur kan en lärare få bestämma om en elev är bra eller dålig på en sak? För kanske är eleven visst på bra en den saken, men hade behövt ett annat undervisnings sätt, ska eleven då få sämre betyg för att dennes behov inte har kunnat tillgodoses?

blogg gubbe

Rosfeber och bostadstillägg

Publicerat 25 mars, 2014

konstig vecka, både massa positivt och negativt.

Jaaaaaa!!!! Ibland kan faktiskt, verkligen Försäkringskassan vara till hjälp!! Jag fick i morse reda på att jag kan få bostadstillägg för min lägenhet även om jag inte är skriven där. Detta betyder att jag inte riskerar den hjälpen jag får i Skåne som Göteborg betalar eftersom jag fortfarande kommer att vara skriven i Göteborg! Så nu kan jag flytta in i min nya, alldeles egna lägenhet med gott samvete och känna mig trygg med att saker kommer att fungera!!  Så kom ihåg det gott folk FK kan vara till hjälp!

Anledningen till att ni inte hört något från mig är för att jag har varit sjuk. I fredags fick jag feber och sedan hade jag feber och frossa hela helgen. Jag trodde att det var en vanlig förkylning eftersom det är väldigt många som är sjuka nu. I söndags morse vaknade jag kl fem med frossa så jag gick upp och tog Ibumetin och Panodil, sedan kunde jag inte somna om. Så jag gick upp vid sex och hade en sjukt långtråkig dag! Inte jättesjuk men inte så pigg att jag orkade göra något, så jag väntade bara på att dagen skulle gå så att jag kunde gå och lägga mig. Vid sju tänkte jag ”äntligen! Nu kan jag snart gå och lägga mig” Så jag tog en dusch och skulle göra mig i ordning för att sova. Så ser jag plötsligt att min ena fot är super röd, super svullen, super varm och har massa konstiga prickar på sig. Jag ringer mamma och skickar bild på foten till henne. Vi tänker båda två att jag borde åka till akuten. Eftersom jag bor i en håla där akuten är stängd på kvällen så fick det bli första stora stad fyra mil bort. Jag beställde sjuktransport. Jag var ju som sagt hur trött som helt och ville bara sova. Bilen kom inte förens 21.15 och jag var på akuten vid 22.00 mer sovandes än vaken. Vid 23.00 fick jag träffa SSK och de tog prover på mig. Sen fick jag vänta på läkaren på ett rum där jag kunde sova. Kl 01.00 blev jag väckt av läkaren. han tyckte inte det såg så allvarligt ut, men han ville kolla på proverna först innan jag fick åka hem. En stund senare när jag återigen hade somnat så fick jag reda på att liften som proverna åker i till labb hade stannat så proverna hade inte kommit fram, så jag fick ta nya prover. Läkaren kom in igen vid 03.00 med prov svaren och sa att det såg värre ut än vad han trodde och att jag behövde läggas in för att få dropp och antibiotika andravinöst.

Så jag kom till Intagsavdelningen eftersom det var fullt på Infektionskliniken. På morgonen fick jag reda på att det var Rosfeber jag hade, vilket var det jag själv misstänkte hela tiden. Men jag mådde bättre på morgonen och fick åka hem.

Igår hade jag fortfarande feber men jag blev tack och lov inte sämre, för blir jag sämre så måste jag åka in. Dock fungerade inte antibiotikan jag fick så bra för mig, magen balla ur och jag mådde extremt illa, jag kunde inte behålla maten så illa jag mådde. Så jag blev lite orolig över att behöva bli inlagd och på det intravinöst i stället. Men jag ringde infektion och fick prata med läkaren som skrev ett nytt recept på en annan medicin. Nu har jag tagit den nya medicinen och mår bra så jag tror att denna komma fungera för mig!

Det är så konstigt, jag brukar verkligen aldrig vara sjuk! Blir jag det så är jag lite små förkyld som aldrig riktigt bryter ut och sen går det över. Men att få denna ”tant” sjukdom känns inte alls bra!! Jag vill inte ha sjukdomar och skador som har med mitt handikapp att göra!! Jag är inte van att behöva ta hand om mig mer noga än någon annan Svensson, men nu märker jag mer och mer att jag verkligen behöver börja vara mer försiktig med mig själv. Men jag har ALDRIG varit försiktig, för om jag skulle vara det känner jag mig ”handikappad”

Jag o katt

Djurens påverkan på hälsan.

Publicerat 22 mars, 2014

Djur är viktiga för mig!

Jag läste en gång för länge sedan en artikel om en man som under många år led av depressioner, han var sjukskriven och kom inte upp ur sängen. Så skaffade han två hundar. Han sa att dess hundare hade räddat hans liv. De fanns där för honom, de kände av när han inte mådde bra och kom och la sig hos honom. Han sa att det hjälpte honom att fokusera på något annat. Hundarna behövde alltid gå ut oavsett hur han mådde, så han fick stimulans och promenader varje dag vilket i säg alltid är bra!

Jag har själv alltid haft djur och det har betytt väldigt mycket för mig! Jag är uppväxt med en katt som alltid låg i min säng och kom till mig när jag var ledsen.

För några år sedan så drabbade jag av en brännskada på rumpan pga av stolsvärmen i bilen. Jag har ju ingen känsel där…Så pga den kunde jag inte sitta upp på ett halv år och blev därför isolerad, ensam och tvingades att ligga hemma hela dagarna. Så jag sa till mamma att jag ville skaffa råttor eftersom jag behövde stimulans och något annat att fokusera på. Så en dag efter att vi hade varit på vårdcentralen och jag hade fått såret omlagd så åkte vi till djuraffären. De hade inga råttor där så jag köpte två marsvin, Pärlan och Pyret döpte jag dem till. De betydde allt för mig under den perioden. De gjorde så att jag inte blev helt deprimerad och jag fick något att göra på dagarna och några att ta hand om.

Jag skaffade marsvin på foder i somras igen, men de gav jag som sagt bort härom dagen, det passar inte in i mitt liv längre att ha just marsvin, men i framtiden vill jag skaffa hund eller katt. Jag ska bara ha ekonomin och tiden för det!

Pyret.

Pärlan.

panik

Att våga.

Publicerat 21 mars, 2014

Sjukt tuff dag!!

Idag har varit en sjukt jobbig dag! Jag försöker påminna mig om vad som är fakta. Vad var det egentligen som CA sa? Sa hon tack och hej from idag? Sa hon att deras hjälp skulle upphöra idag? Sa hon att jag skulle klara mig själv from nu? Jag trodde jag kunde lita på CA, kan jag fortfarande det? Eller sa hon någonting idag som gjorde att jag i framtiden inte kan det?

Jag har inte fakta än. Det kanske tom kan vara så bra att jag inte ens behöver skriva mig i lägenheten för att kunna bostadstillägg. Jag gick precis in ock läste ang. bostadbidrag och det stod att man måste vara skriven och folkbokförd på adressen som man ska få bidrag för men att undantag kan göras. Så kanske kan mitt fall vara ett undantag? Så kanske behöver jag inte ens idag planera för min framtid? Detta inlägg skulle ju handla om att gå vidare…

Men oavsett hur min fortsatta hjälp kommer att bli så kommer jag behöva gå vidare och klara mig helt själv en dag. Men är jag reda att stå på egna ben(hjul?)? Jag visste ju att denna dag skulle komma en dag, men jag har förträngt den de senaste snart två åren.

Men som sagt kanske är ag redo att klara mig själv? Kanske är det dags för mig att hoppa det här tåget som jag hoppade på den 26 augusti 2012? Kanske har jag blivit tillräckligt stark?

Jag pratade precis med min fina vän Petra, vi kan förstå varandra och dela våra tankar eftersom vi suttit i samma båt. Vi pratade i 1h och 22 min, det var väldigt skönt! Jag övar på att vända mig till mina vänner att våga öppna mig och prata om mina tankar, det går framåt men är svårt eftersom det inte är något jag är van vid.

Hur gör man för att våga något som är så läskigt, som kommer få livsavgörande konsekvenser?  Beslut som kommer att göra att jag själv behöver ta hand om mig själv till 100 % utan något stöd.

 

 

 

profil f

Kallvatten badet i Båstad.

Publicerat 20 mars, 2014

Jag har badat i 4 gradigt vatten idag!!

Idag har det varit en lååååång dag! Jag började med möte med Simon i morse, jag berättade för Simon att jag uppskattar våran kommunikation denna veckan skarpt! Vi har haft två möten bokade med varandra, båda visste vad som gällde på dessa möte, båda dök upp och vi gjorde vad vi skulle och höll oss till det. Simon höll med om att våran kommunikation har varit bra så vi kör samma sak nästa vecka!

Efter mötet med Simon så var det dags för mig och några kompisar till mig att åka till Båstad och kallvattenbadet. Jag hade hunnit bli taggad inför denna dagen och införskaffat nya badbrallor och allt. Jag visste att jag skulle bada i den varma utomhus poolen, men jag funderade även på att ta ett dopp i havet. Sagt och gjort, efter en stund i den varma poolen gick jag och mina två ”livvakter” och tog oss ett dopp i havet. Det var jättecoolt! Jag kunde tom ta några simtag. Det blev en riktigt chock för kroppen, men den chocken gillade jag.

Tanken var också att vi skulle grilla, men vi hade med oss kycklingsallad istället och eftersom allt är godare ute så var det riktigt gott!

När jag åker och simmar så brukar jag ha bytt om innan och brukar sedan klä på mig inne på en toalett, eftersom jag tycker det är jobbigt när folk kollar eftersom jag sticker ut. Men idag vågade jag faktiskt byta om med de andra det kändes bra! Jag övar på att inte skämmas över mig själv.

Jag har som ni kanske inte vet varit fodervärd åt två marsvin sedan i somras, men jag har bestämt mig för att detta uppdrag är slutfört nu. Så idag flytta mina grisar Svea och Smilla. De förra ägarna, har över femtio marsvin så de sa att någon annan gärna f´år ta dem om det är någon som vill. Min kompis, kompis är tydligen uppväxt med marsvin så idag gav jag dem till henne eftersom deras förra precis hade dött. Jag tycker alltid det är så jobbigt med nya möten. Jag är alltid så orolig för deras reaktion ang. rullstolen, eftersom detta var en tjej jag inte träffat innan så blev jag orolig när hon skulle komma hit. Jag är så rädd för folks reaktioner, tänk om de svimmar? Jag tyckte att hon blev extremt osäker idag när jag hälsade på henne och tog i hand, men egentligen vet jag ju inte om det kanske är så hon är eftersom jag inte känner henne.

Hur tänker ni i situationer med nya personen som inte vet att ni sitter i stol?

 

 

kesoobanan

Mat och fika tips

Publicerat 19 mars, 2014

mat nyttigheter!

Jag har börjat testa nya maträtter och jag har dessutom börjat använda min fantastiska mixer. Så jag tänkte ge lite bra inspiration till frukost, lunch, fika och middag.

Bilden ovan är dagens frukost då jag testade att mixa banan och keso, det blev riktigt gott! Dessutom ganska mättande och bra variation på min vanliga tråkigt frukost som brukar bestå av fil och musli!

Detta gjorde jag igår till fika, det är banan mixas med färska jordgubbar och mjölk, mums!

Detta gjorde jag till middag förra veckan, det är stekt lax med stekt paprika, morot och en klick crème fraiche, sjukt gott och bra!

frukt och bärsallad bestående av Sharon, blåbär, mango och en klick keso.