Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2014 juli

fundersam

Det här med att bli vuxen…

Publicerat 26 juli, 2014

...Och veta vad man vill göra med sitt liv.

Det här med att bli helt vuxen. Jag tror att jag är där nu. 24 år, egen lägenhet, bor 25 mil från familjen, ska klara mig själv, får stor handla själv, laga min egen mat, ta ansvar över mig själv och se till att jag mår så bra som jag kan. Händer det något med mig så är det mitt ansvar. Jag klarar inte allt men det är mitt ansvar att se till att jag får den hjälpen jag behöver. Det är jag som måste lösa allt som har med mig att göra.

Men ibland uppstår det problem Tex så beställde jag paket med livsnödvändiga saker för mig i förra veckan. Sakerna skulle kommit hem till mig i torsdag någon gång mellan 8-16.30 och då förväntades jag vara hemma. Så jag väntade men grejerna kom inte. Jag fick tag på ett nummer till dom som jag beställt av. Dom sa att paketen kommit till cigarrmagasinet, en närbutik här. Men jag hade beställt så att grejerna skulle komma hem till mig till min dörr eftersom jag omöjligt kan bära dem själv…Men tack och lov har jag min fina kompis Julia som är min räddare i nöden, så hon kommer i morgon och hjälper mig att bära hem mina saker.

Mamma sa igår att nackdelen med att jag bor i Skåne är att hon och pappa inte kan hjälpa mig. Men jag tror att det löser sig, jag måste bara testa på att bo själv och klara mig själv. Sen kommer jag lära mig att hitta sätt att hantera de fysiska hindren. Tex så har jag haft jätte svårt att bädda min själv när ena långsidan står mot väggen eftersom jag då inte kommer runt och åt över allt. Så nu står min säng med endast huvud delen mot väggen så att jag kan komma runt över allt så nu kan jag bädda utan problem upptäckte jag igår.

Sedan har vi det där med storhandling, jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Men en så länge så har jag Rutan som kan hjälpa mig. Jag kan ju liksom handla ganska mycket. Men med henne handlade jag två stora kassar mat och massa toarullar. Det var skönt att kunna handla allt på en gång och slippa gå flera ggr. Dessutom så tror jag det blir billigare om man storhandlar istället för att små handla hela tiden.

Eller som en sak som hände idag. Jag var på väg till Kristianstad och jag stannade för att vänta på att köra in i en rondell och bilen lägger av!! PANIK!! Vad F*N gör jag vid ett sånt tillfälle?? Som tur var så startade bilen igen. Men hade den inte gjort det så hade jag inte kunnat kliva ur bilen lätt och smidigt. Sen är frågan som jag ställer mig nu, vad är det för fel på bilen eftersom den helt plötsligt la av? Det ska den ju inte göra. Den var ju på verkstaden förra året när det var något fel på den och då gjorde dom någon uppdatering och bilen fungerade igen. Men det ska man väl inte behöva göra varje år? Kan bilen stanna av att den är någon av alla hundra vätskor den ska ha som är slut? Vågar jag åka med den till Göteborg om en vecka eller tänker den brinna upp då? Jag hinner inte ur bilen fort om den skulle börja brinna (oj där kanske jag sprang i väg lite i tankarna…)

Eller som igår när jag gick vilse i skogen. Jag skulle gå en slinga på 5,7 jag hittar slingan som är 2,5 utan problem å jag tänkte att jag skulle försöka mig på den längre och tänkte att det inte skulle vara några problem bara jag följde markeringarna. Jag gick och gick och gick och till slut så kom det en skylt där det stod att det var 2 km kvar så jag fortsatte gå. Men efter en halvtimma så kom jag till samma skylt. Jag fick lite panik och visste inte vad jag skulle göra. Så jag ringde mamma. Jag fattade att inte hon kunde göra något från Göteborg, men det var skönt att prata med någon. Hon sa att jag skulle sätta på kartor på mobilen och slå in min hem adress. Grejen var bara att jag var i skogen och det fanns inga vägar i skogen på den kartan…Men jag kände att det fanns inget att göra. Jag hade varit ute i skogen nästan två timmar och det var över 25 grader, men träden gjorde ju svalare, jag var trött och hungrig. Men jag behövde fortsätta gå och försöka hitta hem. Jag gick i ett område där många brukar vara ute och gå men inte igår i den värmen antar jag eftersom jag var ensam där. Jag försökte gå tillbaka men det var svårt att komma ihåg från vilket håll jag kommit eftersom jag snurrat runt en del. Men jag tänkte att jag skulle försöka hitta spåret där 2,5an går och där i från ta mig hem. Jag och mamma la på eftersom jag behövde koncentrera mig på att ta mig hem och behövde spara batteri på telefonen ifall jag verkligen inte hittade hem. Så jag fortsatte gå och till slut så kom det en man som förklarade vägen och jag var inte särskilt långt i från civilisationen så till slut hittade jag ut.

Eller att lära sig det där med hemförsäkring, drulleförsäkring (det hade jag behövt), elbolag och lära sig vad man ska ha och vad som är bra och vad som är bäst och billigast, förstå och lära sig om jag borde ha fast eller rörligt elavtal. Lära sig att tacka nej när det kommer en tjej i 18 års åldern och knackar på en söndags förmiddag och vill ge mig gratis tv kanaler i tre månader som jag fick hämta  kanaler ut för trehundra kronor igår…

Eller det här med att få pengarna att räcka till nu när jag har en dyr hyra att betala och mat som måste köpas och en bil som behöver tankas och ett liv som ska levas. Det är inte lätt när man bott på internat och andra ställen där någon annan har betalat maten de senaste fyra åren och innan det så gjorde mamma och pappa det…Jag ska lära mig hur man handlar mat ekonomiskt och vart jag kan handla för att få bästa maten för billigast pris.

Sen har vi det största för mig. Jag måste (behöver) lära mig att underhålla mig själv bättre, jag behöver lära mig att kunna må bra av att vara ensam. Jag har faktiskt kunnat det mycket bättre än vad jag någonsin kunnat tro de senaste månaderna. Men fram tills i lördags så har jag haft möjlighet att åka till internat villan så fort jag haft tråkigt, men så ser det inte ut längre. Jag måste (behöver) lära mig att hitta på något själv på helgerna utanför villan. Jag behöver tycka att det räcker med att träffa en kompis en sväng på lördagen och sedan sedan på söndagen när jag har träffat en kompis på torsdagen och spenderat en hel förmiddag med Rutan och ska träffa en kompis både lördag och Söndag helgen efter. Jag har kunnat det, men nu är det svårt igen. Men jag försöker tänka att det inte är konstigt eftersom det ÄR mycket nu och det kommer att lugna ner sig med tiden.

Nu till det här med att veta vad man vill göra med sitt liv och vad som är en bra idé. Hur ska man kunna veta vad man vill? Jag vet verkligen inte vad jag vill göra med mitt liv. Vill jag plugga eller vill jag börja arbetsträna? Min omgivning är väldigt snäll och vill hjälpa mig med mitt val. Alla tänker olika och ser för och nackdelar med det båda två alternativen. Tanken var ju att jag skulle plugga till arbetsterapeut till hösten. MEN jag kom inte in…Jag var HELT säker på att jag skulle komma in, jag blev helt chockad. Så nu behöver jag tänka om. Ibland tänker jag att jag ska kolla om jag kan arbetsträna på förskolan som jag praktiserar på. Ibland tänker jag att jag ska läsa en kurs på universitetet för att se hur det är att plugga på den nivån och se om det är min grej.

Men hur ska jag kunna vet vad som är bäst? Oftast tänker jag att det är mest lockande att börja plugga i Lund läsa en kurs för att sedan söka ett program till våren igen. Anledningen till att jag vill plugga i Lund är att jag vill leva ett riktigt student liv, jag vill ha fart och folk omkring mig. Dessutom så är Lund nära till Malmö där idrotts föreningen FIFH ligger och dom har  även rullstolshandboll i Lund. Jag vill gärna bo i en liten stad men jag gillar storstaden med och mår bra av den.

Jag ser inte heller hur jag ska kunna få fler kompisar om jag fortsätter praktisera, jag vill bygga upp ett riktigt kontaktnät här i Skåne utanför Finja och det tror jag att jag gör bäst i skolan.

Typ välkommen till vuxen världen Felicia.

P.s nästa gång jag gör choklad fondue så ska det vara med någon annan för då smakar det bäst! D.s

plask

att sticka ut från mängden…

Publicerat 23 juli, 2014

...Och höjden av balans.

Heeej på er!!

Det har verkligen varit känslosamma dagar!! Jag har försökt att förbereda mig för att säga hejdå till internat Villan. Men när väl dagen kom så kände jag mig inte alls förberedd. Jag har kört på väldigt mycket för att inte behöva känna. Men som tur var så kom känslorna ikapp mig och tog ner mig på jorden igen. Här om dagen så grät jag för första gången på flera veckor, det var riktigt skönt att kunna tillåta mina känslor och tillåta mig lite eftertanke. Samma dag som jag grät så var Sanna hos mig så då kunde jag gråta lite till och efter det så har jag kommit i mer balans och jag behöver inte köra på lika hårt längre för att klara av mig själv.

Jag försöker ta dag för dag och har just nu daglig kontakt med Sanna och de andra i villan vilket hjälper mig väldigt mycket! Det som faktiskt är bra också är att jag bor i en så liten stad att man stöter på alla man känner på typ kvantum. Vilket gör att jag inte kan fly från alla betydelsefulla personer som jag inte kommer träffa lika regelbundet längre.

För mig är de bästa peroioder när jag kan gråta, för då har jag tillgång till mina känslor och kör inte bara på Autopilot. I de perioder som jag kör på i hundranittio, pratar i hundranittio och mest bara skrattar och pratar är ofta de svåraste periderna eftersom jag då har svårt stoppa den stressiga spiralen. Så jag jobbar på balansen mellan aktivitet, vila och återhämtning. Jag känner tex idag jag mår lite sämre eftersom jag har varit på praktiken och varit social där mellan 10-16.30 och sedan hem betala hyran, äta mat och sedan direkt till gymmet. Jag pratade med Sanna nyss och hon sa att jag pratade jättefort och att det hördes att jag var stressad. Så nu ska jag försöka varva ner och tänka på att jag är ledig i morgon ska träffa Rutan på dagen och sedan i väg på Bilbingo med Julia på kvällen!

Nu till rubriken. Jag berättade idag för instruktören på Body Combaten att en av de bästa stunderna på vecka är när jag är på hennes pass. Jag tycker jätte mycket om Combat, det är så himla roligt! Jag sa att även om jag tycker det jobbigt att sticka ut så mycket så är de ändå den bästa timmen under veckan. Hon blev jätte glad.

Så jag har funderat på det här med att sticka ut. Jag kommer alltid hur mycket jag än inte vill det att sticka ut från mängden och folk kommer att titta och vissa kommer säker att bli lite osäkra på hur dom ska bemöta mig. Men ändå försöker jag göra saker som jag mår bra av och strunta i att jag sticker ut. Eller jag struntar inte i det, men jag försöker. Som på passen jag går på, där ställer jag mig så när väggen som det bara går längst bak i salen. På Body pumpen som jag börjat gå på så ställer jag mig nästan i väggen på elementet längst bak eftersom jag vill ha koll på de andra i salen och kunna se om dom tittar  på mig. Så jag gör det men är absolut inte bekväm med det. Så idag när vi inte alls var så många på passet så övade jag på att stå i den bakerta raden och inte bakom den bakersta raden för att kunna känna mig lite mer delaktig och inte rent fysiskt göra mig utanför. Det hjälpte faktiskt att rent fysiskt våga ta lite mer plats. Jag kände att jag räknades lite mer och det kändes bra att jag vågade och inte bara ställde mig utanför.

Men jag  tänker på Simon tex jag har sagt till henne att jag tror att hon skulle gilla body combat och jag tror att hon vill men hon har sagt att hon inte riktigt vågar. Jag har så svårt att förstå hur en person som är precis som alla andra kan tycka att det är jobbigt med att tex gå på Combat för jag menar hon sticker ju inte ut mer än någon annan…? Visst jag VET att man inte kan jämföra för alla har sina egna hjärnspöken och tankar om själv, men jag menar jag hade varit glad om jag inte stack ut mer än vad hon gör.

Men nu sticker jag ut mer än Simon oavsett om jag vill eller inte. Men frågan är hur mycket jag egentligen sticker ut. Jag skulle verkligen vilja veta vad de andra på gymmet tänker när dom ser mer. Det är liksom inte så många här i stan i stol och inte så många som går på gym och jag är nog definitivt ensam om att sitta i stol och gå på de olika passen. På passen så kan jag inte göra alla övningar som dom gör så jag gör lite annat när de använder benen vilket gör att jag sticker ut ännu mer. Men jag undrar vad dom tänker. Tänker dom ”men seriöst du skämmer ut dig, gå hem och lägg dig” eller ”jaha en tjej i stol, där ser man” eller ”coolt att hon vågar gå på passen och sticka ut jag som knappt vågar gå dit, kan hon så kan jag” Jag undrar hur mycket förebild jag är för folk och hur mycket jag bara är en helt vanlig person fast i stol och jag undrar hur många som egentligen tycker att jag mest är konstig och svår. Jag önksar jag kunde läsa andras tankar (och inte bara tro mig veta vad andra tänker)!!

Så här härligt hade Julia och jag det på stranden i helgen.

body pump

Vikten av att ta hand om sina sårbarheter.

Publicerat 17 juli, 2014

God kväll!

I morgon lär jag inte vara så kaxig! Jag tänkte gå på Body pump i måndags och i Tisdags, men avbokade faktiskt i tisdags och gick idag istället. Jag körde på riktigt hårt och gjort armhävningar en hel låt när de andra körde ben, så mina armar bara skakade. Men nu är träningen färdig för den här veckan!!

Sanna var här förut och  vi pratade en del om sårbarheter och höjden av att ta hand om sina sårbarheter för att kunna må bra. För mig är verkligen bra kost, bra motion, bra sömn och bra med återhämtning så väl fysisk som mental riktigt viktigt för att jag ska må bra och fungera.

Även om jag vet att jag är väldigt känslig för när jag inte tar hand om mina sårbarheter så är det väldigt svårt att komma ihåg dem och komma i håg vikten av dem när jag är så stressad som jag är just nu. När jag är stressad så aktiverar jag mig gärna hela tiden och jag lägger stor vikt vid motion eftersom det får mig lugn för en stund. Men när jag bara kör på så är jag ganska upp speedad på kvällen och då är det svårt att somna och maten blir lätt lidande när jag är  stressad, äter jag inte för mycket så äter jag för lite…Och hjärnspöken som man har så blir det lätt ett kompensations tänk när det gäller kost och motion. Så nu ska jag gör allt för att särskilt äta bra den närmaste tiden för att se om jag mår bättre, kanske blir lugnare, mindre orolig, mindre stressad och bättre sömn.

För mig så blir det särskilt svårt för mig när kosten och motionen förändras och under lägret så var det mycket mer träning än vad jag är van vid och en helt annan mat än vad jag är van vid och trött och sårbar som jag var så försökte jag få så mycket energi som jag bara kunde få och åt därför betydligt mycket mer än vad jag brukar. Men nu är jag hemma igen ska börja leva som vanligt men med kanske lite mer motion än innan lägret och därför kanske ett lite större matintag, så jag jobbar på det, jag jobbar på balansen och för att ta hand om mina sårbarheter. Lägret var helt fantastiskt, så nu ska jag bara hitta tillbaka till balansen!

Dagens kvällsfika!

 

 

droppar

Att vara stark är att våga visa sig svag.

Publicerat 16 juli, 2014

Hej på er!

Idag är det en sjukt känslosam dag. Det var sista gången jag var i Finja i den formen som jag varit de senaste åren. Jag kommer fortfarande åka dit iaf i gång varannan vecka för att träffa CA. Men inget kommer bli på samma vis.. Det var många sorgliga stunder i dag.

Men det är också klart att jag kommer kunna träffa Rutan fler ggr i månaden och jag kommer även träffa Simon, CA och Sanna lite då och då. SÅ allt är så bra som det kan vara, men det är ändå sorgligt. Det var sorgligt att gå ner i ateljén och känna att jag inte kommer måla några fler tavlor där och aldrig mer spela Skip-bo där, aldrig mer ha filmkväll i Finja eller på internat Villan.

Men jag försöker tänka att jag ska ta en kopp kaffe i Villan när jag är där och träffar CA och jag tänkte även passa på att luncha där då. Jag kommer även kunna träffa mina vänner och jag kan ringa ringa villan när jag vill och behöver.

Jag har försökt vara så stark den senaste månaden, förtränga den kommande stora förändringen i mitt liv, förändring som innebär att jag behöver så helt på egna ben. Eller mer på egna ben. Jag har försökt att inte be om hjälp, jag vill klara av allt. Men till slut så svämmar bägaren över, för det fungerar inte att alltid vara stark och trycka undan allt, lägga på ett leende och låtsas att allt är bra.

Jag har haft fullt upp den senaste månaden så jag har inte haft tid att sörja den kommande separationen och jag har tryckt undan mycket känslor. Det har även varit en stor anspänning för mig att vänta på olika besked som jag fått nu. Alla besked har varit positiva och spänningarna börjar släppa.

När jag inte hinner känna eller tänka efter blir jag mer och mer stressad och jag trycker ner mig mer och mer eftersom jag inte har någon energi till att tänka logiskt eller positivt om mig själv. Så därför känns det bra att jag kunde åka till Finja idag, få släppa på spänningar, gråta lite, prata med fina människor även om det var jobbigt också. Men jobbiga saker är inte farliga.

I morgon kommer Sanna hit, på fredag ska jag till Lund och träffa en fin vän, på Lördag ska jag först träffa Rutan och seden Julia. så jag vet att jag inte är ensam.

Jag fixar det här!!

mat 1

Mattips!

Publicerat 14 juli, 2014

Tips, tips, tips!

En av de bästa sakerna med att vara hemma igen är att få äta min mat, den maten jag är van vid och eftersom jag är så glad över min vanliga mat så är hela min Instagram full med mat bilder, så jag tänkte fortsätta dela med mig här 🙂

Bilden ovan är fullkornspasta med stekt haloumi, stekt paprika, stekt riven morot och söt soja. Gott och relativt nyttigt!

(FÖRLÅT FÖR KASSA BILDER!!)

Wok av glasnudlar, wokgrönsaker, stekt ägg och sötsoja.

Banan pannkaka med rivet äpple. Perfekt till lunch 🙂

Morotsooppa

Crêpes med svampstuvning

Vit fisk med citron och spenatsås och fullkornspasta.

Jag försöker blanda hälsosamt med lite mer ”onyttigt” eftersom jag blir så himla nojig och jag inte äter lite onyttigt ibland. Jag brukar äta lite mer kött än de senaste dagarna, men nu försöker jag satsa på billig, hälsosam och lättlagad mat och då har det blivit så här. Senare i veckan ska jag äta kycklingsoppa tänkte jag.

ankare

På banan igen!!

Publicerat 13 juli, 2014

Nu börjar jag återhämta mig!!

För någon timme sedan så kom jag på att jag har varit ensam hela helgen! Jag har klarat av att vara själv en hel helg, även kvällarna. Dvs jag har inte varit i Villan, eller träffat någon kompis på hela helgen. Jag tror faktiskt inte det har hänt en enda gång sen jag flyttade till egen lägenhet i oktober förra året. Jag klarar av att vara ensam på vardags kvällarna oftast för det känns mer ”normalt”, men att vara hemma själv en fredag och lördag kväll särskilt om jag inte har varit med en kompis på dagen har varit näst intill omöjligt eftersom jag då känner mig som den mest ensamma i världen. Visst idag har det inte varit lätt, men sen så kom jag på att jag har varit ensam i sedan i fredags kl 10.00 och då blev jag istället glad över att jag klarat av det och kände att det inte är konstigt att jag börjar känna mig lite ensam.

Jag vet inte det är kanske ganska vanligt, men jag tycker att det år svårt att vänja mig vid nya situationer, vanor och rutiner. För några år sedan så räckte skillnaden mellan vardag och helg för att rubba min värld. Sedan klarade jag av det men skillnaden mellan skola och sedan lov en vecka blev för stor. Sedan klarade jag av det och jag har klarat av skillnader bättre och bättre ju äldre jag blivit och ju bättre jag mått.

Nu har jag som sagt varit på träningsläger i 12 dagar och vi hade träningspass på schemat 4 ggr om dagen och jag var med folk heeeela tiden. Så skillnaden från det till att komma hem till en lägenhet ensam, där ingen säger åt mig när jag ska äta, träna, vila, duscha där jag ska städa och laga mat där jag inte kan vara med folk hela tiden blir ju såklart riktigt stor. Så jag har varit väldigt stressad i helgen. Igår var jag så rastlös så att det blev att jag tränade först på morgonen och sedan på eftermiddagen. Mellan träningspassen så gjorde jag allt samtidigt.

sedan satt jag som sagt i typ två timmar med bloggen och försökte ladda upp bilder och skriva bildtext, men det försvann ju de två första gångerna och det gjorde mig mer stressad. När jag är stressad så blir katastrof tankarna stora, typ ”hon svarar inte på mitt sms, vad har jag gjort för fel? Är hon arg på mig?” Tankarna flyger i väg utan logik. Jag vet att de enda som hjälper mig vid dom tillfällena är vila, men vila är svårt när man är stressad.

Jag skulle egentligen träffat en kompis igår men hon avbokade det. Det var nog faktiskt bra eftersom jag behövde vara själv och försöka varva ner, för hade jag varit med henne igår och dessutom tränat två ggr i går så hade jag nog varit ännu mer uppstressad idag. Jag skulle även träffat en kompis i Lund idag, men jag ställde faktiskt in det eftersom jag kände att jag behövde tvinga mig att ta det lugnt.

Så till slut nu så känner jag att jag har varvat ner igen och blivit mer normal, skönt!

Som jag skrev igår så var jag orolig innan lägret för  att jag inte skulle orka med veckorna och att det skulle bli lika jobbigt som förra året. Men som sagt så gick det betydligt mycket bättre i år. Men jag önskar också att jag hade klarat av ännu mer, tänkt mindre och gjort mer. Men allt får ta sin tid, Skillnaden på i år och förra året är ändå obeskrivlig på många vis.

Även om jag ibland under veckorna undrade varför jag utsätter mig för det här extremt tuffa. Så känner jag idag att jag är riktigt tacksam över det. Jag träffade massa fina människor och fick nya kompisar OCH jag känner en skillnad fysiskt. Jag vet inte om jag faktiskt har blivit starkare rent fysiskt om det ens är möjligt på två veckor, men jag klarar iaf mer än vad jag gjorde innan jag åkte. Tex så körde jag en slinga på Hässleholmsgården igår som jag inte klarade av innan jag åkte eftersom backarna var för branta som jag klarade av igår. Jag märker också att jag har lättare för att köra min stol och jag rör mig snabbare ute och känner mig mer alert. Det bästa är att jag känner att vardagen blir så mycket lättare när jag är vältränad så det ger mig motivation att fortsätta träna hårdare. Med hårdare menar jag att faktiskt träna hårt när jag är på gymmet inte bara ta mig till gymmet köra några övningar och sedan gå hem och känna att jag gjort något. Jag menar att jag ska träna hårdare när jag väl tränar och kanske lägga in något mer pass i veckan och försöka lägga in simning som ett av passen och inte alltid skylla på saker så fort jag ska simma. Som jag sa till Simon en gång ”jag brukar ju simma på fredagarna” och hon skrattade till och sa ju att det var minst två månader sedan jag var där sist…

Idag vilade jag som sagt men i morgon så blir det mitt andra Body pump pass här i Skåne och ställs de in som sist så ska jag gå till gymmet ändå! Jag passar på när motivationen är på topp!

 

läger

Träningsläger!!

Publicerat 12 juli, 2014

Ursäkta frånvaron!!

Heeej!

Jag har varit på träningsläger i två veckor och har därför inte kunnat skriva något och nu har jag suttit i två timmar och försökt ladda upp bilder hit från lägret. Men när jag postar inlägget så försvinner bilderna…Men jag ska försöka en sista gång!

Jag har i alla fall haft det fantastiskt bra!

Bilderna får tala för sig själva.

Jag var orolig innan lägret för hur jag skulle orka träna flera ggr varje dag, klara av lite sömn och samtidigt orka vara social. Men jag måste säga att det gick över förväntan! Även om jag önskar att jag klarat av mer, klarat av att vara med social ibland så går det framåt och jag är glad!

Mer bilder kommer!