Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2014 augusti

Ostbricka

Universitetet nästa.

Publicerat 31 augusti, 2014

ANDAS!!

Jahaja, då ska man sluta vara sjukskriven nu då! För i morgon ska jag börja plugga på universitetet. Visst att jag har gått den bästa utbildningen någonsin de senaste två åren, men officiellt så har jag ju varit sjukskriven i två år. Så detta kommer bli spännande. jag har funderat på de där med studier på 50% eller 100% och om man jämför det med en person som har varit sjukskriven i två år från sitt jobb det vanligaste borde ju vara att man början jobba lite kanske 25 eller 50% och sedan jobbar sig uppåt? Så det kanske inte är så dumt av mig att börja på 50% eller det kanske snarare vore väldigt dumt att börja med 100% med en gång. Jag ska mejla till skolan i kväll och säga att jag kommer komma dit en stund innan vi börjar för att se om jag kan prata med någon ang att byta till 50%. Men det som känns lite jobbigt är hur jag ska göra med arbetsterapeut utbildningen för jag vill nog läsa klart engelska kursen som jag känner nu och gör jag det på halvtid så är den ju ett år istället och det är svårare att komma in på programmen på hösten eftersom fler söker då. Men jag kanske inte behöver oroa mig för våren eller för nästa höst nu, haha.

Mamma var här fredag-lördag, det var trevligt! Dessutom så fick jag lite välbehövliga nya kläder och lite mat i kylen, så det var med trevligt! Det känns kul att kunna känna sig lite fin i nya kläder. På fredags kvällen åt vi en god ost parmaskinka bricka med!

Sedan var jag på en 25 års fest igår. Det var en överraskningsfest till en kompis, det har varit svårt i sommar att inte säga något till henne om festen, men jag har som tur var lyckats vara tyst och hon blev väldigt överraskad! Jag var lite nervös innan jag skulle dit eftersom jag inte kände någon annan än min kompis och jag visste inte om det skulle vara svårt för mig att ta mig in där eller om det skulle vara trappor eller hur lätt det skulle vara att hitta dit. Men jag bestämde mig för att ta bilen dit och hem och det gick ju jättebra och min kompis verkade jätte nöjd med sin dag!

Idag har jag varit på möte i Kristianstad ang Aktiva tjejer och höstens planering. Men förutom det så har jag tagit det ganska lugnt, jag kom inte upp ur sängen innan kl 10.00.

Nu ska jag slappa i soffan resterande del av kvällen!

he 292

blommer

Att vara realistisk

Publicerat 28 augusti, 2014

och inte ställa för höga krav...

Just nu är jag sår stressad att inte hinner ikapp mig själv. Jag känner att detta inte riktigt är hållbart jag måste göra en förändring. Jag har börjat få svårt att sova, vilket gör att jag får svårt att komma upp på morgonen vilket gör att jag vänder på dygnet. Jag känner mig fysiskt riktigt trött och kroppen är inte med mig, dessutom börjar jag få stress symtom som jag känner igen sen tidigare..Så jag känner att jag behöver sätta stopp för det här nu. Även om jag vill komma igång med allt och fungera lika bra som ”alla andra” så är det kanske inte realistiskt att jag ska klara av allt som jag vill. Frågan är om en helt friskt person hade fixat allt som jag vill fixa? Jag glömmer bort att ta hänsyn till min funktionsnedsättning och att jag har varit sjuk under många år och fortfarande inte är helt bra. Jag tänker att allt borde vara bra nu och att jag bara kan köra på, men jag glömmer att jag måste komma ihåg att använda mig av allt jag lärt mig för att jag ska kunna fortsätta att må bra.

Under hösten så hade jag tänkt att plugga heltid, gå på rehabilitering 7 h i månaden, leda två ungdomsgrupper, träffa Rutan 8 h i månaden, träna i Malmö, gå på body Combat i Hässleholm, vara med i ett projekt, vara med kompisar m.m.m.m.m. Men efter att ha funderat i naatt när jag inte kunde sova och efter att ha pratat med CA idag så ska jag kolla med skolan om jag kan läsa engelska på 50% under hösten istället för 100% detta särskilt med tanke på att jag vill kunna ta till mig min rehab och kunna fortsätta må bra och inte bara springa rakt in i en vägg…

Någon sa till mig för många år sedan att ”skynda långsamt” jag förstod aldrig vad hon menade men kanske menade hon att jag inte skulle ha så bråttom? Kanske är det så att det är bättre att gå långsamt fram och det är hållbart istället för att köra på i mer än 100% för att sedan krascha och får börja om igen? Kanske är jag värd att få må bra och värd att få ta saker i min takt?

För vems skulle lever man egentligen?

10608004_1460375604247815_943256107_n

Men visst har jag fina blommor och en fin blomsterhörna?! 😀

pari målar

Fullt ös medvetslös

Publicerat 24 augusti, 2014

Eller nåt sånt

Heej!!

Nu i veckan så var internat villan på stugsemester och jag har varit riktigt ledsen över att jag inte kunde följa med. Men jag har sett till att göra massa roliga saker denna vecka ändå! Jag har knappt varit ensam någonting sedan i måndags.

I tisdags var jag först en sväng på vårdcentralen och sedan åkte jag direkt hem till Julia i hennes nya hus, hon hade fått ordning så sjukt mycket på bara två veckor. Jättefint blir det i hennes hus. Jag satt i hennes soffa och drack coola och hon skruvade ihop hyllor 🙂

Jag sov hos henne en natt och sedan åkte jag hem för att möta upp syster och systerdotter som sov hos mig onsdag till torsdag. det var jätte mysigt! jag kom på att systerdotter och jag skulle måla en tavla ihop, vi var även en del på loppis och jag visade henne Förmedlings centralen i Tyringe vilket uppskattades.

Efter att de hade åkt hem på torsdag kväll så packade jag väskan för helgen som spenderades i Malmö på disco med Aktiva tjejer sedan sov jag över hos Petra för att sedan åka till Helsingborg på lördag morgon och där i från vidare till Helsingör och sedan tillbaka till Helsingborg för att sova på hotell där. Det har verkligen varit en jättetrevlig helg och en trevlig resa till Helsingör och Helsingborg.

Nu är jag lite för trött för mitt egna bästa, antagligen för att jag inte somnade före halv tre i natt och gick upp strax efter åtta i morse. Så antagligen beror den lite jobbiga kvällen på trötthet och kontrasten mellan att nu vara själv från att ha varit med kompisar hela veckan. Så jag hoppas på att morgondagens kväll blir lite lättare, för de är inte kul att tycka att det är jobbigt så fort jag är ensam. Men i morgon ska jag träna också för första gången på två veckor vilket jag ju tycker om att göra.

927132_581610125281167_886718280_n

1538410_326767340833327_1311354956_n

hos petra

”Bara jag får jobb så blir allt bra!”

Publicerat 17 augusti, 2014

Eeeeeller???

När jag var yngre så tänkte jag att bara jag får jobb så blir allt bra, eller bara jag flyttar hemifrån så blir allt bra, eller bara jag flyttar till Sölvesborg och börjar på folkhögskola så blir allt bra. Något jag ofta tänkte var också att bara jag får umgås med den personen så blir allt bra för det är bara hon som kan rädda mig och få mig att må bra.

I trean på gymnasiet så tänkte en kompis till mig jobba som Au pair och jag kom på att det ska ju jag med göra! Jag mådde SÅ bra när jag kom på det. För då var ju mitt liv löst liksom, jag skulle få jobb, komma i hemifrån, bli vuxen och allt skulle bli toppen! Så jag började jobba stenhårt för att det skulle bli så och jag intalade mig själv att det skulle gå bra även om jag satt i stol. Tyvärr så fungerade det inte för mig eftersom alla hus där hade massa trappor upp och de hittade ingen familj som fungerade. När jag fick reda på att de inte gick så gick min värld under ett tag.

Så efter gymnasiet så bodde jag kvar hos mamma och fick jobb som elev assistent, första veckan var jag jätteglad över jobbet och det fungerade bra. Tyvärr så löste de inte mitt liv bara jag fick jobb eftersom jag fortfarande hade med mig själv och det var ju mig själv jag inte orkade med. Så jag orkade jobba där i nästan ett halv år sedan gick det inte mer.

Sen ett år efter studenten så tänkte jag att folkhögskola var min grej. Jag hittade en utbildning i Sölvesborg, friskvård med spa och massage inriktning. Jag tänkte att nu löser sig livet. Jag ville flytta dit börja om på nytt, få en ny identitet och helst byta namn också. Väl där vantrivdes jag från första dagen och det blev inte bättre. Jag mådde så fruktansvärt dåligt så givetvis så löste sig inte livet där heller.

Så jakten på livet fortsatte och jag flyttade till Färgelanda och börja plugga folkhögskola igen. Där trivdes jag i och för sig väldigt bra och jag fick kompisar. Så livet fungerade helt okej så länge jag umgicks med kompisar. Men även där så hade jag ju med mig själv så inte heller de löste livet.

Genom åren så har jag också alltid haft olika extremt betydelsefulla personer för mig. Det har varit personer som jag tycker har förstått mig till hundratio procent och som jag har värdesatt väldigt högt. Ibland har jag tänkt att de är bara de personerna som kan få mig att må bra och bara jag för vara med dem så blir att bra. Visst kortsiktigt har det hjälpt mig att umgås med de personerna. Men ofta har de relationerna kostat mer än de smakat eftersom jag har tagit allt så personligt som dom har gjort som jag tolkar som ett svek. Jag har blivit så irriterad på personerna när de inte förstått mig i alla situationer som jag tycker att dom borde göra. Ofta när jag umgåtts med personerna så har jag blivit så nervös och det blir skitjobbigt och det går åt sjukt mycket energi åt att klara av situationen. Det har inte heller varit några jämställda relationer, jag har tyckt om dom mer än vad dom har tyckt om mig så det har blivit jobbigt för oss båda.

Nu har jag TACK OCH LOV blivit äldre och mer mogen och vet att det bara är jag som kan leva mitt liv, bara jag som kan göra en förändring om det är vad jag vill. Jag vet att livet inte löser sig bara jag flyttar dit, får de jobbet eller kommer in på den utbildningen. Jag vet också att jag inte vill leva mitt liv via någon annan, jag vill inte heller hänga upp livet på någon annan för då vet jag att jag inte kommer kunna må bra och jag kommer alltid bli besviken.

Jag mår nu mer mycket bättre, jag klarar av mig själv mycket bättre och vet att jag kommer ha med mig själv vad jag än gör och jag vet att det inte är omgivningen som har varit mitt problem utan jag vet att det är jag som varit mitt problem. Jag har jobbat sjukt hårt med mig själv och jag har kommit långt.

Något som jag får jobba med stenhårt med nästan varje dag är att inte hänga upp mitt liv på någon annan att inte tänka att det är bara hon som kan få mig att må bra och träffar jag inte henne så kommer jag inte må bra. Jag jobbar med det stenhårt och nu vet jag att jag aldrig kan må bra så länge jag lever via någon annan, jag vet att jag måste/vill leva på mig själv. Jag vet det och är på god väg!

Nu i helgen har jag varit i Malmö hos en kompis och vi var en sväng på Malmö festivalen.

10598614_423104951161487_506686111_nFestivalmat!

Göteborg hamn

Hemma igen!

Publicerat 14 augusti, 2014

God kväll!

Heej!

Jag har varit Göteborg en vecka och såklart så glömde jag datorn hemma så jag har inte kunnat uppdatera.

Det var kul att träffa alla kompisar igen, syster och systerdotter Särskilt kul var det att träffa en gammal gymnasiekompis som jag inte träffat de senaste tre åren. Vi båda kunde säga att vi var lite nervösa över att ses bara hon och jag och vi var orolig över att det skulle bli stelt, Men vi båda hade blivit vuxna och det gick jättebra! Tiden bara försvann och plötsligt hade vi pratat i tre timmar. Vi båda konstaterade att vi hade blivit vuxna och inte lika inne i vårt eget vilket vi båda tyckte var skönt. Så jag hoppas att vi nu kommer hålla kontakten igen!

något som jag återigen konstaterade i Göteborg nu är nu att det inte är någon höjdare att bo hemma hos sina föräldrar igen när man har flyttat hemifrån. Så nästa gång jag åker dit så tänker jag inte stanna en vecka! En helg max någon dag till får räcka. Som vanligt så hade jag det intensivt  och jag ville träffa alla. Så nästa gång tänker jag planera in att träffa någon eller några och sedan inte träffa fler för jag hinner inte även om jag hade velat, dessutom så vill jag inte vara så stressad när jag träffar folk utan kunna var med dem fullt ut.

Förra veckan så kom andra beskedet på antagning.se och som det ser ut nu så är jag fjärde reserv på arbetsterapeut så nu känner jag att jag har en chans att komma in. Men som reserv plan så har jag kommit in på en engelska kurs som jag börjar på om jag inte kommer in.

Det märks att jag hat flyttat till egen lägenhet på riktigt nu, posten har börjat komma hem till mig och mamma behöver inte längre eftersända den. Dessutom så ska jag på ett första möte på habiliteringen i början av september och i morgon ska jag träffa en arbetsterapeut som kommer hem till mig.

I morgon eftermiddag så ska jag träffa Rutan. Jag har massa jobbiga saker jag behöver säga till henne och jag tänkte att CA som jag träffade förut idag kunde hjälpa mig med vad jag har tänkt att säga till Rutan men CA svarade bara ”ja, jag kan lyssna på vad du tänkt säga till henne men jag tänker inte säga vad jag tycker” Sjukt jobbigt!! Men jag fattar varför hon gör så men det är jobbigt ändå att behöva ta alla beslut själv och lite fullt ut på en själv..

10593514_269993133207210_1969474578_n10607885_271741309683971_532071401_n10584817_306298342876720_1359403098_n 10584622_915916535091571_1783393227_n

10611215_765657653490947_549275449_n10597385_295090374011918_2028902226_n

 

dumma regn

Att kunna ta emot hjälpen jag får

Publicerat 4 augusti, 2014

God kväll!

Hej på er!

Jag måste säga att mitt liv går framåt. Jag var min sista dag på praktiken i fredags och har nu ledigt till skolan börja den 1 september, jag är glad att jag klarade praktiken. Något annat kul är att jag precis skickat in min adressändring så nu har jag flyttat hemifrån på riktigt! Så jag kunde ringa en arbetsterapeut i fredags för att prata om en ny rullstol och ny ståstol och för att se om jag ska behålla min minicrosser eller om jag ska lämna tillbaka den här och få en ny här i Skåne.

Jag hade en kompis här i lördags och vi hade det jättetrevligt! Först hade vi picknick på stranden, sedan gick vi hem till mig och drack var sin drink och sedan bjöd hon mig på Wokhouse.Väldigt trevlig dag!

I helgen har jag för övrigt övat på att vara ensam i all fall i fredags och igår. Jag hade egentligen bokade saker hela helgen men det blev avbokat så det slutade med att jag inte hade något att göra de två dagarna. Istället för att boka upp dem igen så bestämde jag mig för att ta tillfället i akt och öva på att vara ensam, inte fly genom att aktivera mig utan bara stanna kvar i känslan och känna den. Vid de tillfällena när jag behövde gå emot känslan så gjorde jag de tex när jag inte ville gå ut eftersom jag inte ville möta en viss person så gick jag ut och övade på att jag visst har rätt att gå ut även om jag skulle möta den personen. Det var väldigt jobbigt i fredags måste jag säga!! Men jag bestämde mig för att klara det och det gick bra och jag kände hur känslorna kom och gick.

Det jag gjorde istället för att vara med kompisar var att först gå till biblioteket, sedan hem och pysslade, jag gick och köpte lite godis, kollade på film och sedan målade jag lite. Jag var helt slut i lördags över att ha jobbat så hårt i fredags. Men slitet gav resultat och jag klarade gårdagens ensamhet galant. Jag känner att jag behöver bygga upp ett eget liv och leva på mig själv och inte leva för de stunder då jag träffar andra, är i skolan eller på träningen. Jag vill hitta den där inre tryggheten och efter i helgen så tror jag faktiskt att jag kommer lyckas med det!

Jag är van vid att leva ganska mycket allt eller inget, att klara av allt själv eller be om hjälp lite väl ofta. Just nu är jag inne i en period då jag vill klara av allt själv och har svårt att ta emot den hjälpen jag har bett om och som jag ansåg mig behöva för några månader sedan. Det är nog hjälp jag egentligen behöver, men jag stålsätter mig så mycket för att klara av allt så när jag väl får hjälpen så blir jag bara stressad och tycker att det är jättejobbigt!!

Tex så är Rutan hos mig tio timmar i månaden för att hjälpa mig om jag behöver hjälp med tex storhandling, montera något, behöver jag inte någon praktisk hjälp så hittar vi på något kul istället och idag skulle vi åkt till Söderåsens nationalpark (eller egentligen skulle vi åkt till havet men vi ändrade det eftersom vädret skulle bli osäkert) Jag har varit stressad hela veckan över vädret och att det ska regna just idag. Tyvärr så blev det som jag befarade och det ösregnade hela vägen dit och även när vi kom fram, så vi bestämde oss för att vända och äta våran picknick hos mig istället. Jag känner Rutan och har gjort det i två år. Men någonting låser sig i mig nu, jag vill inte störa, inte vara i vägen, jag vill se till att hon har roligt och att vi gör saker som hon mår bra av. Det hela slutar med att jag har smått panik och spänner mig så mycket att jag får ont. Jag blev jättestressad över att våran utflykt inte blev som planerat och jag hade svårt att veta vad jag skulle säga och det var jättejobbigt när det blev tyst. Jag förstår inte varför jag ska tänka sönder allting?? Jag sa till Rutan att jag kommer bli en sån tant som städar innan hemtjänsten kommer och när dom väl kommer så kommer varken jag eller dom förstå vad dom gör hos mig…Haha.

I morgon åker jag till Göteborg och det ska bli jättetrevligt! Som vanligt har jag massor planerat och massa kompisar jag ska hinna träffa, men det så jag vill ha det! Dock tänker jag försöka få lite vila på balkongen med en bok också 🙂