Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2014 september

skuld

Känsloskola

Publicerat 26 september, 2014

Så här en fredags kväll..

Om känslan skam.

Kroppslig reaktion: Rodnad, varm, gömma sig.

Impuls att handla: Dra sig undan,avbryta, straffa sig själv, gömma sig/dölja något.

Känslans funktion: Följa normer/regler, stoppa beteenden, värna relationer

Om känslan Rädsla.

Kroppslig reaktion: muskler spänns, hjärtat slår snabbt, andas snabbare

Impuls att handla: Undvik, fly, söka hjälp

Känslans funktion: Undvika faror

Vi har primära känslor och sekundära känslor. Primära känslan är den första känslan som väldigt fort kan gå över i den sekundära känslan tex. Ens barn springer rakt ut i gatan – primär känsla rädsla men den kan snabbt gå över i ilska och du börjar skälla på ditt barn som springer ut i gatan.

Eftersom det går så fort över till den sekundära känslan så kan det vara svårt att veta vilken som är den primära känslan, dem egentliga känslan.

Om vi har problem med våra känslor så behöver vi identifiera vilken känsla det vi egentligen har och vi behöver jobba med den primära känslan.

Ibland kan det vara svårt att veta vilken känsla det är man har och för mig så brukar jag benämna dem som ångest och panik när det kanske egentligen är skam eller rädsla jag känner.

Idag som flera gånger förut de senaste åren så har jag kommit på att jag är styrd av skam, verkligen inte alltid, absolut inte! Men det är min ska och min rädsla som ställer till det för mig.

Det är dags att jag på riktigt börjar fundera på och arbeta aktivt men mina skam känslor, är min skam verkligen befogad? Har jag någon anledning till att dra min undan, avbryta, straffa mig och gömma mig? Har jag gjort någon som gör att jag borde skämmas?

NEJ det har jag inte och verkligen inte i de sammanhangen jag tänker på. Det är återigen dags att jag på riktigt i alla sammanhang börjar acceptera mig själv och acceptera att jag har dom förutsättningar jag har, att jag är född med en ryggmärgsskada är inget jag kan göra något åt och inget jag ska känna skam och skuld över.

Det är dags att jag i fler sammanhang ser mig på samma våglängd som andra, jag är varken bättre eller sämre än någon annan. Jag är ingen super människa som klarar av mer än alla andra och jag har rätt att ta för mig, jag har rätt att inte orka och framför allt jag har rätt att må bra och känna glädje!

Märks det att jag jobbar hårt med mina känslor just nu?

Jag känner att jag är på gång, saker och ting faller sakta men säkert på plats, jag kan sätta ord mina känslor igen, för mig är det viktigt att kunna sätta ord på mina primära känslor och förstå varför jag har dem.

Jag är mindre stressad och att plugga går bättre och bättre, jag kan koppla av mellan studierna och jag lär mig att träna och äta på andra tider än jag är van vid och jag vänjer mig vid att vara med kompisar främst på helgerna och någon kväll i veckan, jag börjar anpassa mig till mitt nya liv, även om jag för tillfället upplever att jag har lång bit kvar.feel-the-power-of-love1

apa

Med bra intställning kommer du långt!

Publicerat 23 september, 2014

Heja, heja!

Jag kände igår att jag behöver ändra min inställning. För med inställningen, hopplöshet, panik och stress så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen det är ingen inställning som leder till något bra och definitivt inte till välmående!

Jag pratade med Simon igår och det var ett bra sam tal. Då kom jag på att det som förstör mig är att jag tänker på vart jag ska göra idag, i morgon, nästa vecka och nästa år. Jag blir stressad över att jag behöver plugga hela tiden istället för att vara nöjd med att jag pluggat klart för dagen. Så jag behöver alltså öva på att lägga fokus och energin på här och nu istället för hela tiden på allt som jag ska göra sen.

Jag behöver också öva på att lägga fokus utanför mig själv och inte bara all fokus på mig själv och tänka både de ena och de andra om mig själv som inte alls gynnar mig eller min självkänsla.

Dessutom så så behöver jag sätta STOPP för mina tankar som drar i väg med mig och sluta med massa antaganden om vad alla tänker om mig.

Jag övade på detta i skolan idag och jag måste säga att det gick bättre idag och jag kände inte alls att folk var konstiga mot mig vilket med största sannolikhet berodde på min ändrade inställning.

Det jag vill säga är att om man har fått bra redskap och kommit en bit med sig själv så kan man förändra mycket med tankenskraft och inställningen.

Kram på er!40555_117079901676890_2030617_n

hovdala

Ett liv som måste levas.

Publicerat 21 september, 2014

fortsätt simma, fortsätt simma.

Hej på er!

det finns så mycket jag vill säga och skriva. Men vart ska jag börja? Jag har så fullt på dagarna och den lilla stunden som finns över till vila orkar jag inte skriva på. Det känns som att allt bara går i ett utan att jag hinner stanna upp och reflektera över vad som egentligen händer.

Jag vet av erfarenhet och jag har nog sagt det förut att nya situationer är svåra i början, kanske extra svåra för mig, men jag har ändå löst mina nya större utmaningar de senaste åren. Jag har jobbat så hårt och kommit så långt. jag vill bara fortsätta framåt och må bättre och bättre.

När jag tänker efter så måste jag säga att jag klarar av väldigt mycket och att det kanske inte är konstigt att det är jobbigt nu eftersom det faktiskt ÄR mycket! Jag har ett konstant stress påslag och minsta lilla grej som jag inte har koll på ger min fysiska och psykiska stress symtom. Jag behöver lägga om hela mitt liv. Jag behöver prioritera bort och prioritera om. Jag behöver lära mig att ha mycket att göra fem-sex dagar i veckan istället för en eller två. Jag behöver lära mig att klara mig på den återhämtning jag får på kvällarna och jag behöver lära mig att jag inte kan sitta framför tv:n från kl 18 till de att jag går och lägger mig om jag vill prioritera att träna eller vara med någon kompis. Jag behöver stå ut med att middagen kanske blir kl 19.00 vissa dagar i stället för 17.00 alla dagar, jag behöver lära mig ett mer flexibelt liv efter att ha levt väldigt inrutat i flera år.

Jag behöver lära mig att inte stressa upp mig så mycket och jag behöver lära mig att våga be om hjälp. Igår bad jag om hjälp i en väldigt svår situation. Jag visste att jag skulle läsa en artikel och skriva en reflektion på den och jag visste att den skulle vara inne på måndag kl 15.00. Jag hade planerat att göra uppgiften på måndag eftersom jag tänkte att det inte borde ta så lång tid. Jag ville dock bara kolla hur artikeln verkade så jag öppnande och upptäckte att det var 17 sidor på engelska!!  PANIK!! Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra! Jag är verkligen sämst på engelska och en läsa en om en forsknings studie på engelska blev övermäktigt. Men jag kom på att jag kunde ringa min kompis som är bra på engelska och som har sagt att hon gärna hjälper mig. Så jag ringde henne och det slutade med att jag åkte till henne och hon hjälpte mig att förstå texten så att jag kunde göra min uppgift. Jag är så ENORMT tacksam!!

Samma fina vän som hjälpte mig med engelskan igår träffade jag i fredags över en fika. Vi skulle egentligen ätit middag hemma hos mig men så frågade hon om vi inte kunde ta en fika i stan i stället. Jag blev då helt ställd, haha. I Göteborg då brukade jag fika med kompisar hela tiden och det var dit mina pengar gick, men här i Hässleholm har jag nästan aldrig fikat med någon, vi går hem till varandra och lagar mat eller dricker kaffe eventuellt så går vi ut och äter. Men fika?? det har jag knappt gjort sedan jag flyttade hit. Men efter att jag fick tänka på det en stund så kände jag att vi ju absolut kunde fika och det är jag glad över att vi gjorde, det var ju hur trevligt som helst!! Dock kändes det väldigt konstigt att lägga 30 spänn på en kopp te, när jag kan få de gratis hemma, haha.

Något som har varit jobbigt för mig de senaste dagarna är ett extremt godissug, det är inget jag är van vid. Såklart att jag ibland blir sötsugen som många andra men det här är inget jag är van vid att det blir så här jobbigt. Dessutom så är jag sugen på något direkt efter att jag har ätit, jag är inte hungrig men huvudet förstår inte det… Men jag hoppas verkligen att det lägger sig!

Nästa veckas projekt får bli att våga ta för sig lite mer i klassen. För det var ju kompisar jag ville ha och för de så krävs det ju att man vågar ta för sig. Jag brukar inte ha svårt att ta för mig eller att våga prata, men det är svårt när jag upplever att alla andra kan mycket mer än en själv. Dessutom så blir jag inte till min fördel när jag behöver gå upp 05.30. Men jag ska försöka ta ett senare tåg på tisdag så att jag kan sova 30 min längre. Men tröttheten är som den är liksom och jag behöver kunna ta för mig även om jag är trött. Dessutom så har jag läst på bättre den här veckan så antagligen blir det lättare för mig att prata.

Även om jag är på bristningsgränsen och ofta vill kasta in handduken så tänker jag inte ge upp, för jag tänker att det blir bättre, det går faktiskt redan framåt.

Visst jag låter kanske bitter, men det är svårt just nu, men jag kämpar på och försöker acceptera att det är svårt.

10616332_463450560462749_635529404_n

Bilderna är från dagens skogspromenad i Hovdala med två kompisar.

flugsvamp 2

Våra komplecerade hjärnor!

Publicerat 14 september, 2014

Men har du ätit flugsvamp då ska du bli rädd.

Har ni tänkt på hur vi kan reagera olika beroende på hur vi formulerar oss i våra huvuden. Tex när jag tänker ”det är kaos” ”jag är sjukt stressad” och när jag upp repar dessa meningar i både huvudet och i ord till andra. Det är egentligen meningar som inte säger så mycket. Vi borde i stället förklara oss varför är vi stressade? Jag skulle istället kunna säg att jag är ”rädd för att inte klara av skolan och därför inte få csn och därför inte klara av att betala min hyra” Det är en mer konkret sak. Men då kommer vi till nästa sak är min rädsla befogad? Finns det något idag som säger att jag inte kommer klara av skolan och därför inte få csn? Behöver jag vara rädd för det idag? Eller är det ett senare problem som kanske inte ens uppstår?

Rädslans funktion är till för att skydda oss från något som är farligt. Håller någon på att göra inbrott hos mig när jag sitter här i mitt vardags rum framför datorn, ja då ska jag bli rädd då är min rädsla befogad. Rädslan ska också få oss att fly från sådant som är farligt, det är ibland en väldigt nödvändig känsla för att vi ska överleva.

Men ibland är vi rädda fast vi inte behöver vara det, vi garderar oss för allt som eventuellt kanske kommer att hända, men som kanske inte alls händer och då har vi oroat oss helt i onödan. Eftersom våran första tanke är att fly när vi är rädda så är det lätt att ta förhastade beslut för att slippa vår rädsla och springa där i från.

Något vi inte heller får glömma är att människan behöver tid på sig att vänja sig vid en ny situation och att nya situationer ibland får oss att bli rädda och därför inte våga testa något nytt. Men människan är väldigt anpassningsbar men det tar tid. Vi är inga robotar som bara kan byta spår hur som helst utan att det blir jobbigt för oss ett tag.

Känslor kan bli väldigt starka och rädslan kan få oss att tappa hoppet, att tänka att jag aldrig kommer fixa det här, rädslan kan få oss att missa verkligheten och rädslan kan få oss att förvränga verkligheten. Om vi tex har en erfarenhet av erfarenhet i skolan och sedan kommer vi till en ny skola med nya personer så finns det inget som säger att vi kommer att bli utanför den här gången. Men våran rädsla att bli utanför kan får att bli just utanför eftersom vi agerar som om att ingen vill vara med en och vad utstrålar man då?

Har vi en erfarenhet av att inte klara av skolan när man sist gick i skolan för kanske tio år sedan så är det inte konstigt att vi tror att vi inte kommer klara det nu heller och det är inte konstigt att vi blir rädda då och som sagt blir vi rädda så är det lätt att fly.

Sedan har vi  citatet som sitter på min vägg ”we create our own tomorrow by what vi dream today” Tänker vi tillräckligt mycket ”jag kommer aldrig klara det här!!” Hur lätt är det då att faktiskt klara av det?

Hjärnan kan spela oss spratt!10693621_1525059614397711_1183156140_nTestade att ta ris istället för pasta idag till mina stekta grönsaker med vitlök (jag har kommit på att det mesta blir gott med vitlök, chili och olivolja.)

 

pluggkaos

Plugg kaos!

Publicerat 11 september, 2014

God kväll!

Alltså shiiiiitt! Jag förstod att det skulle vara mycket att göra på universitetet MEN SÅ HÄR MYCKET??!! Haha. Visst jag lär säkert vänja mig och nu har jag ju bara pluggat i två dagar och varit skolan två gånger.

Jag har som ni vet bytt till Kreativitetspsykologi 50% Tack och lov för det!! Jag fick att mejl i måndags 14.30 om att jag kunde komma till skolan och hämta de jag skulle ta igen från dagen innan dvs 7 kapitel. Nu hade jag ingen möjlighet att åka till Lund då och lika bra var det eftersom de sju kapitlen var över 150 sidor!!! förutom att jag skulle läsa dem så skulle jag skriva en fråga till varje kapitel. Som tur var så hade ingen av de andra fyra nya eleverna heller läst sidorna. Men till nästa vecka ska vi läsa över 150 sidor till och egentligen läsa de första 150 sidorna också. Jag är i chock över hur mycket det är! dessutom så läser jag ju bara 50%. Men jag försöker tänka att jag inte ens har pluggat en vecka, jag har knappt pluggat på 6 år och aldrig på den här nivån, jag lär komma in det även om det tar tid. Det som är jättesvårt också är att det är så svårt språk i litteraturen, jag förstår inte alla ord (även om dom är på svenska) så jag får slå upp dem.

De allra flesta som jag pratat med i klassen har läst på universitetet flera gånger förut och vissa läser något program samtidigt som den här kursen. Så jag vet att jag inte kan jämföra mig med dem och jag får tänka att dom också har varit nybörjare på den här nivån någon gång.

Just nu har jag svårt att få ihop alla delarna, jag vill kunna träna några ggr i veckan, kunna ta mina promenader, hinna laga och äta bra mat, hinna ta till mig tiden hos Rutan och CA, hinna vara med kompisar, hinna städa och leda ungdomsgrupperna. Men jag känner verkligen nu att jag måste börja prioritera och välja några av dessa saker för allt kommer jag inte hinna om jag ska må bra.

Jag hoppas att nästa vecka blir mindre kaos så att jag kan laga den maten jag vill och kunna känna att jag har tid och ork till det. Jag vill hinna gå till gymmet, träffa någon kompis och återhämta mig. Dessutom så har jag varit sjuk den här veckan vilket garanterat är relaterat till stress.

Men jag måste säg att jag generellt har mått bättre sen jag började skolan för två veckor sedan även om det som sagt varit sjukt kaosigt. Jag har inte haft tid för grubblande och jag känner att jag mår bra av att använda hjärnan så här!10632471_688978104517721_1591940576_nKolla min nya frukt korg och vävda korgar från TGR, jätte nöjd!

 

 

SLAPPNA AV!

Galnaste veckan någonsin!!

Publicerat 6 september, 2014

Stress känslan var på en ny nivå!

Heej!!

Ja alltså jag har inte haft en sekund över på hela veckan! Det har varit de galnaste jag har varit med om! Eller jag kände nog i och för sig likadant när jag precis hade flyttat till villan och tyckte att jag hamnat på ett militärläger och dessutom så tvingades jag ju stå ut med världen värsta Rutan (tur man kan ändra uppfattning om folk)! Men åter  tillbaka till veckan.

Jag har ju som ni kanske vet börjat på universitetet. Min tanke var ju att plugga engelska på heltid. Som tur var så kom ju förnuftet i kapp mig och jag insåg att heltid engelska på universitet skulle vara ett högst dåligt val för mig. Så jag bytte till halv tid som ni.

Jag skulle vara där i måndags morgon och ta tågot 08.50. Jag slår upp ögonen 09.05 PANIK PANIK PANIK!!!! Jag blir helt lamslagen som man lätt bli när man är helt yrvaken och inser att man har försovit sig. Hjärtat pumpade hårdare än vad det någonsin har gjort tror jag. Jag ringer skolan och säger att jag har försovit mig. Som tur var så hade jag valt ut kläder dagen innan, jag tar en super snabb dusch, äter liter frukost, packar ner sminket i väskan och skyndar mig till tåget allt vad jag kan. Jag hinner med ett tåg 09.43 hur det nu är möjligt…När jag kommer till skolan och ska gå in i aulan så visar det sig att det har varit en vattenläcka så handikapp ingången är stängd och den vanlig ingången har trappor upp. Så jag får hoppa upp på rumpan eftersom jag vägrar sitta utanför och känna mig som ett ufo.

på lunchpausen sätter sig en jätte trevlig tjej sig vid mitt bord och vi börjar prata, jätteskönt att känna att man inte är ensam!!

Efter första dagen var jag allmänt jätte förvirrad och visste inte hur jag skulle få tag på kurs litteraturen eller vilket schema jag skulle följa, eller hur jag skulle kunna se på deras hemsida vilken grupp jag skulle tillhöra.

På schemat jag hade kollat på så skulle jag ha föreläsning dagen efter kl 9.00 så jag åker till Lund igen dagen efter skitstressad över att inte ha koll på läget och stressad över att jag inte fått tag på någon kurslitteratur. När jag kommer dit visar det sig att det är bara dom som pluggar heltid som skulle vara där den dagen. Så jag åker hem igen.

Jag gör ett nytt försök på onsdagen när jag nu lyckats förstå vilket schema jag skulle följa och vilken grupp jag skulle tillhöra. Den första delkursen i kursen var Engelsk historia på ENGELSKA!! Shitt alltså! Jag fattade att detta skulle bli svårt men så här svårt! Jag tyckte det var svårt att hänga med på vad föreläsaren sa vilket gjorde det svårt för mig att anteckna. Som tur var så fick vi reda på att boken till den här kursen fanns som pdf så det var bara att ladda ner. Jag började läsa den, men insåg att även denna skulle bli sjukt svår för mig. Först skulle jag förstå vad det stod i boken och sedan skulle jag lära mig det också, dessutom så skulle vi lära oss över 20 sidor på tre dagar och att ta sig igenom tre sidor för mig tog flera timmar…

I panik åkte jag till skolan i torsdags för att fråga om jag kunde byta historia kursen mot tex ordkunskap (en annan av delkurserna) vilket jag kunde, då minskade paniken lite. Så jag åkte hem och började plugga ordkunskap. Men jag kände för varje timma jag pluggade att jag har så mycket luckor  när det gäller engelskan och jag kände mig mer och mer osäker på om jag verkligen skulle klara detta.

Så igår när jag var på väg till biblioteket och tänkte låna en engelsk roman så får jag ett mejl!!! Jag har kommit in på kursen kreativitets psykologi!!!! Alltså den lättnaden!! En kurs på 50% som jag hade sökt men inte kommit in på först. jag tänkte att det nog hade blivit något fel att jag antagligen inte alls hade kommit in. Så jag åkte till Lund igår igen för att prata med dem på psykologin och ta reda på vart den låg. Jag hittade rätt hus och fick prata med någon där och mitt namn fanns med!! Jag hade verkligen kommit in!! HEJ DÅ ENGELSKA OCH HEJ PSYKOLOGI!! Nu har jag en rättvis chans att klara av skolan!! Jag har möjlighet att betala min hyra eftersom jag har en möjlighet att klara av tentorna och därför få CSN!!

Även om veckan har varit helt galen så har den också varit riktigt kul! Det känns jättebra att komma till storstaden igen, det känns helt fantastiskt att börja använda hjärncellerna på ett annat sätt igen. Jag har mått mycket bättre den här veckan än på länge, jag tror nämligen att jag varit ganska understimulerad de senaste månaderna. Det är så skönt att känna tillhörighet igen och att vara i ett sammanhang. Att inte ha någonstans att gå till och någonstans att känna samhörighet och delaktig har varit det värsta sedan jag sa hejdå till villan. Nu kan jag utan problem vara ensam denna lördagskväll eftersom jag vet att jag ska till skolan nästa vecka, få stimulans och lära känna nya personer.

Nu ska jag bara hitta en balans på mina aktiviteter och när jag ska plugga och när det är dags att sluta. Jag ska lära mig att hantera stress och denna nya situation. Men som jag började med att skriva så kände jag likadant när jag flyttade till Villan och allt kändes kaos, men jag vande mig vid det och det gick ju hur bra som helst sen. Jag får bara inte ha så bråttomRELAX.