Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2014 oktober

ensamhet

Jobbiga ensamhet!

Publicerat 30 oktober, 2014

Men nu är jag i Göteborg och slipper vara ensam!!

God kväll!

Jag har känt ett tag nu att jag ville bort, jag behövde komma bort från ensamheten i min lägenhet. Jag vet att jag inte är ensam, jag har många, många fantastiska människor runt omkring mig både i Skåne och i Göteborg. Men det där med att vara ensam har aldrig varit min grej. Jag kommer ihåg när jag var 7-8 år och jag ringde en kompis för att fråga om vi kunde leka och den personen sa nej, då började jag gråta.

Det har nästan varit jobbigt att gå upp på morgonen den senaste tiden när jag vet att jag behöver gå upp för att plugga och att jag sitter ensam hemma och gör det. Det är svårt tycker jag när jag bara har obligatoriskt i skolan 1-2 gånger i veckan för då kommer jag aldrig in i rutinen att gå till skolan och när jag väl ska gå dit så är det jobbigt eftersom jag inte är van vid det och inte heller van vid att gå upp så tidigt på morgonen. Det blir inte heller att jag lär känna de andra i klassen så väl eftersom vi ses så sällen och när vi ses så ses vi nästan alltid i små grupper, vilket gör att jag inte ens vet vad alla i klassen heter.

Jag tänker att det kommer bli bättre till våren om jag pluggar ett program då för då träffar man ju klasskompisar oftare och det blir mer en helhet kan jag tänka mig. Men jag trodde i och för sig att det skulle bli bättre bara jag började skolan, så haha vi får väl se.

Men nu tillbaka till ensamheten, som sagt så vet jag att jag har massa fantastiska människor runt om kring mig, men det är skillnad att bo med folk som på internat Villan eller som hemma hos sina föräldrar för då är man aldrig ensam och känner man sig ensam så går man bara ut till någon och pratar eller spelar något spel, men så går det ju inte till när man bor ensam.

Jag har faktiskt haft lättare för att vara ensam de senaste året än vad jag jag trodde att jag skulle ha, men jag tror att det blir extra påtagligt nu när jag har skolan och jag tycker att den är så svår, för då blir jag ensam med det. Skillnaden blir också så påtaglig när jag är hemma i Göteborg och slipper vara ensam med min egna ångest över just skolan.

Men jag knäcker plugg koder hela tiden! Nu är jag mer eller mindre färdig med den största delen på mitt näst sista arbete på den här kursen, jag gjorde så gott jag kunde och jag tror att det är tillräckligt bra!

Jag är i alla fall väldigt glad över att vara i Göteborg några dagar, jag har dessutom inget bokat så jag tänker bara ta det lugnt, förutom lite plugg då…Sedan åker ju syster, pappa och systerdotter med min till Skåne på lördag så det blir bra!

Hur hanterar ni ensamhet? Har ni något tips?

10747804_676041022509471_1491471198_n

porätt 1

Så här gör jag del 2

Publicerat 27 oktober, 2014

Så här klarar jag av min vardag rent fysiskt, nu när jag bor själv!

Tack för all respons på förra inlägget, det betyder mycket för mig!!

Jag måste börja med att berätta om helgen!! I helgen var nämligen Anna och jag i Stockholm 🙂 Vi gjorde något som jag sett fram emot länge, vi var på musikalen ”livet är en schlager” Den finns ju på film också och när vi var tonåringar så såg vi den filmen säker 200 gånger utan att överdriva, vi kan båda två fortfarande referera till nästan alla repliker i hela filmen. Så det var helt magiskt att få sen den som musikal och dessutom på Cirkus eftersom den utspelades där. Jag ville inte att föreställningen skulle ta slut! Vi var bara i Stockholm ett dygn så det var lite stressigt, men vi hann ju det vi skulle.

Jag tänkte berätta lite om hur jag klarar av min vardag rent fysiskt, nu när jag bor själv. Den lägenheten jag har är inte anpassad, eller fastighetsägarna säger att den är det och till viss del så är den ju det eftersom det är ett sort badrum, stora ytor, breda dörrar och ingen trösklar. Dessutom så finns det både tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin. Utan dom tre nämnda maskinerna så hade jag inte kunnat bo här. Eftersom mitt kök inte är anpassat med höj och sänkbara bänkar så hade jag inte kunnat bo här utan diskmaskinen och jag hade knappt kunnat bo här utan tvättmaskin i lägenheten eftersom jag knappt kan bära all min smutstvätt så långt.

Jag har dessutom en väldigt välbehövligt hjälpmedel nämligen min ståstol, en rullstol som jag kan höja upp och stå, den behöver jag så fort jag ska laga någon mer avancerad mat än att koka pasta och värma något i mikron eller ugnen. Jag behöver det just eftersom jag inte kan sänka bänken.

Något som också är bra i de här huset är att soprummet ligger i garaget vilket betyder att jag knappt behöver gå ut för att slänga soporna. Det finns dessutom dörröppnare till ytterdörren och de andra dörrarna öppnar man med en tagg så jag behöver inte vrida om i något lås med nyckel, vilket underlättar mycket.

Ibland får jag hjälp att stor, stor handla, dvs när jag både behöver köpa massa frysvaror, toapapper, hushållspapper, tvättmedel m.m. Det är skönt att få hjälp ibland så att jag kan fylla en hel kundvagn och bygga upp med en lager hemma.  Jag brukar gå och veckohandla själv då kan jag ta hem max tre påsar, men gärna inte mer än två. Då brukar jag ställa en paket mjölk på fotplattan, hänga en påse på ryggstödet och ha en påse i knät som jag håller fast med tänderna, haha. Det ser nog lite roligt ut men det går!

Jag tyckte länge att det var svårt att bädda rent sängen, jag tycker det fortfarande men nu klarar jag av det. Jag kom på att det blev betydligt mycket lättare nu när sängen inte står längs en vägg för då kan jag köra runt på båda sidorna av sängen och slipper hoppa över i sängen. Så det är ett tips att ha sängen i mitten av rummet om det går (fast alltså ena kortsidan kan ju stå mot en vägg..)

Jag klarar av att damma, dammsuga och torka golvet. Jag har länge dammsugit en gång i veckan, men efter vissa kommentarer om jag ev kanske vill ha hjälp med att dammsuga så har jag börjat göra det två gånger i veckan. Jag går ju inte på golvet, men kanske de som går på mitt golv tycker det är lite jobbigt att gå i massa smulor, så för deras skull har jag börjat hålla golvet renare 🙂

Jag klarar ju såklart inte allt, så om jag har fått hjälp med något, tex att handla något eller att sätta upp en hylla eller nåt så brukar jag bjuda på middag, för det är något jag kan göra istället.

Jag har bil och körkort och lägger rullstolen på passagerarsätet, jag plockar isär rullstolen för att få in den, det tog en stund att få in en bra teknik, men nu har jag lyckats lära mig det. Tanka är något jag avskyr!! Men jag försöker att så långt det är möjligt att tanka på samma ställe så att de känner igen mig. Nu tankar jag på en Statoil nära mig. Där har dom en lucka vid kassan så jag kör fram med bilen dit och försöker få dem att se mig så att de öppnar luckan så att jag kan säga att jag behöver hjälp att tanka.

Jag har också köpt massa låga skåp så att jag kan förvara allt jag behöver långt ner. När jag har min familj är här så passar jag på att be dem om hjälp med att fixa saker, nästa vecka kommer tex pappa, syster och systerdotter hit då ska pappa hjälpa mig att byta till vinterdäck och han ska hjälpa mig att fixa en pinne med en krok på så att jag kan öppna och stänga mitt takfönster som jag har i mitt sovrum.

Just nu har jag fått möjligheten att få hjälp av kommunen några timmar i månaden om jag behöver hjälp med något som tex förra veckan då jag vill köpa ett nytt bord. Det ger mig ännu mer livskvalitet att jag fått den möjligheten dock vet jag ju inte hur länge jag kommer att få ha kvar den hjälpen.

Jag åker tåg till skolan på morgonen det går bra, men det är svårt just här i Hässleholm eftersom att det just här är världens kant mellan tåget och perrongen. Jag klarar mig på tåget själv men av är värre och det är alltid ett oros moment eftersom jag aldrig vet om det kommer någon och hjälper mig av, för ibland har jag glömt att säga till att jag behöver hjälp av och ibland kommer ingen. Så några gånger så har jag fått ringa på nödtelefonen som går direkt till föraren för att tala om att jag behöver hjälp av.

10731972_868760056497611_719477396_n

Anna och jag på musikalen.

 

10735404_1494646954132122_784207652_n

Förra veckans veckohandel.

porträtt

25 inte 15 längre

Publicerat 26 oktober, 2014

En dag blir det bättre, jag lovar!!!

När jag var barn så fick jag höra att tonårs perioden ofta är svår. Men jag hade aldrig kunnat gissa hur svår perioden faktiskt skulle bli och hur lång period som skulle vara så himla svår. Jag började väl egentligen att må dåligt redan när jag var tolv år, mamma och pappa separerade och skolan blev skit, detta var under en väldigt känslig period då jag tror att man är i stort behov av trygghet. När jag var 12-14 år var jag bra på att skratta, le och att prata så att folk inte skulle förstå hur jag mådde eftersom jag skämdes så, men egentligen ville jag bara tala om för alla hur det egentligen var men jag vågade inte. Jag tänkte att jag kunde ju inte både sitta i rullstol och må dåligt! För jag ville inte vara en ”deprimerad handikappad”. Efter år av hemskt dåligt mående så fick jag till slut Anorexi, egentligen tycker jag inte det är konstigt att jag fick det, jag tyckte jag såg hemsk ut och ville ändra mitt utseende, jag ville passa in och må bra igen och jag trodde att det var vägen till lycka. Dessutom så märkte jag att folk såg mig när jag inte åt och gick ner i vikt. Nu förstod folk att jag mådde dåligt och jag kunde sätta ord på det, eller egentligen kunde jag inte sätta ord på det för jag skyllde bara på att jag var tjock och att det var därför jag mådde dåligt. Men under perioden med Anorexi så vågade jag erkänna att jag mådde dåligt, för det kändes okej att ha Anorexi, för det var något alla kunde få även om man inte satt i rullstol, så det var okej. Jag fick hjälp för min ätstörningar och visst just den biten blev bättre, men jag började egentligen inte må bättre för det utan mitt dåliga mående tog sig i stället uttryck på andra vis istället och så fick jag hjälp med de nya problemet och då byttes symtomen bara ut mot något annat. Så höll det på i många år…

När jag var tonåring så grät mina kompisar över att dom satt i rullstol och jag tänkte ”men seriöst skärp er, det är som det är och går inte att göra något åt det, acceptera läget” Jag trodde att jag hade accepterat det, men det hade jag inte, jag är säker på att Anorexin hade med en icke acceptans av min situation som rullstolsburen.

Nu är jag tack och lov inte varken 13 eller 15 längre, jag är snart 25 och det är jag evigt tacksam över! Jag har kommit långt, jag har börjat acceptera mig själv, jag har börjat leva på riktigt, jag har kämpat hårt och det har gett resultat. Jag har nog aldrig erkänt förut så här öppet för folk som inte känner mig att jag har haft Anorexi, men nu har jag kommit så långt att jag är beredd att berätta det. Jag skäms inte lika mycket över hur mitt liv har sett ut för jag har börjat komma till en acceptans av mig själv. Livet är absolut inte enkelt bara för att jag snart fyller 25, jag ringer fortfarande min familj och gråter över att tex skolan är så svår så att jag vill hoppa av och jag är fortfarande ledsen vissa helgen då jag inte har något särskilt planerat. Men jag mår tusen miljoner gånger bättre och jag är evigt tacksam över att inte behöva vara tonåring  igen!

Det jag vill säga med detta är, det blir bättre!! Även om livet alltid kommer att vara tufft så blir det bättre, en dag blir det bättre jag lovar!

Ni som kämpar mot livet svårigheter, fortsätt kämpa!

Detta_e_taget_for_typ_tva_ar_sedan_sjuk_sorgsen_a_bedrovlig_fast_jag_trodde_sjalv_att_jag_madde_braFemton år och sjuk.

jag

Så här gör jag för att träna bra!

Publicerat 16 oktober, 2014

Jag tänkte berätta lite om hur jag klarar mig rent fysiskt och hur det fungerar när jag går på olika pass på gymmet och tränar på olika vis.

Jag tänkte berätta lite om hur jag klarar mig rent fysiskt och hur det fungerar när jag går på olika pass på gymmet och tränar på olika vis.

Den träningen jag gör är att gå på Body combat, Body pump, simmar lite då och då och promenerar både i stads miljö och och på lite motions slingor på i halvskog i backar och på grus.

Det jobbigaste med passen är att jag sticker ut så mycket och detta är något jag får jobba med hela tiden, jag får aktivt tänka att jag har rätt att vara där jag med. Det är lite lättare på Body combat träningen eftersom man då använder sig endast av kroppen och då tar jag inte så mycket mer´plats än dom andra. Body combat är kampsports inspirerat men slagen och sparkarna är i luften. Eftersom jag inte kan sparka så försöker jag göra annat då som slag i olika kombinationer och sparkar dom bakåt så gör jag slag bakåt och sparkar dem åt sidan så slår jag åt sidorna för att det ska se ungefär likadant ut fast att jag gör med armarna då. Det är är ju svårare att få upp pulsen när man inte kan använda benen dvs dom stora muskel grupperna. Men jag försöker få upp pulsen ändå så när dom gör ben övningar så gör jag liknande rörelser fast med armarna och då använder jag en 2 kgs hantel för att att det ska bli jobbigare och det blir det! Med hanteln under en del av passet så får jag upp pulsen ganska bra. Jag har börjat vänja mig vid att sticka ut på Combaten och jag tycker inte det är så jobbigt länge. Det är dessutom skönt att det är samma ledare varje gång och det är nästan alltid samma deltagare vilket underlättar jätte mycket! Även om inte Combaten är precis lika jobbig för mig som för dom andra så mår jag så bra av det och det är så kul att det är veckans höjdpunkt!

Sedan har vi Body pumpen, den är betydligt mycket mer jobbig på flera vis och jag hade inte gått på den om det hade funnits fler Body Combat pass i veckan. Pumpen är i och för sig en väldigt bra träning, det är mycket styrka med stång och hantlar. Men det som jobbigt med Pumpen är att jag har så svårt att fram alla vikter och stänger eftersom de ju väger så mycket. I passet ingår fler låtar med ben och då försöker jag byta de låtarna mot armar eller mage och då sticker jag ju ut jätte mycket vilket är svårt!! Dessutom så kan jag inte köra med stång när dom gör det på tex rygg och axlar eftersom rullstolen och mitt knä i vägen så då använder jag hantlar istället och bara stång när vi kör bröst på mattan. Jag har inga problem med att hoppa upp och ner från rullstolen och golvet vilket ju underlättar eftersom att jag då både kan göra armhävningar, magövningar och bröstövningar på golvet. de andra ligger på en stepp bräda och kör bröst men det gör inte jag eftersom den tar så mycket plats och jag kan omöjligt plocka fram den själv.

Något jag tycker är jätte jobbigt på passen, men som jag nu har börjat göra är att göra tex armhävningar eftersom då ser alla min rygg och min stora knöl, dessutom så ser jag ju med den i alla speglar och den är så hemsk tycker jag. Men jag gör det ändå. Dessutom så skäms jag över min icke existerande rumpa…haha. Men armhävningar är som sagt bra träning så jag gör det ändå, men jag försöker vara längst bak vid väggen så att jag inte har någon bakom mig som jag inte ser. Men jag mår alltid bättre efter även efter ett Body pump pass eftersom jag mår så bra av att träna!

Idag på Body Pumpen så var det en för mig ny instruktör och det är alltid jätte jobbigt och jag brukar inte gå på pass när jag inte känner tränarna. Men nu försöker jag köra med mottot ”sluta skyll i från dig och börja lev” och då kan jag ju inte hoppa över träningen för det är fel instruktör, för jag mår inte bra av att inte träna. Jag undrade så vad instruktören tänkte om mig…Men jag vet att det blir lättare och lättare för varje pass och nu har jag gått på pass med fem olika instruktörer vilket betyder att jag kan på fler pass i veckan och inte är lika beroende av bara en instruktör.

Förut så har jag tränat själv i gymmet, men jag hittar inte motivationen när jag inte är i en grupp och har en instruktör som hejar på. Jag önskar att jag hade kunnat gå på fler pass än dessa, men det går verkligen inte för det är pass som stepp och afrodans och DÄR går min gräns…

Sedan så försöker jag vardags motionera så mycket som möjligt, dvs promenera istället för att ta bilen och jag försöker hitta olika promenad slingor, men jag har inte så bra lokalsinne så det är lite svårt…

Jag ska få en ny rullstol snart, en Pantera X, den väger flera kg mindre än den stolen jag har nu och dessutom så ska jag få ett free wheel som är ett större hjul som man sätter fram på rullstolen så det lättare ska gå att göra i lite terräng så det ser jag fram emot!

Simningen tycker jag inte är svårt rent fysiskt för mig, men däremot även där att sticka ut och se annorlunda ut. Jag försöker gå till simhallen på tider då jag vet att det inte brukar vara så många där men det blir jobbigt när det ibland är en hel skolklass där, då brukar jag välja en annan pool. Dessutom så kan jag inte simma med massa folk som simmar bredvid mig för då blir jag nästan dränkt! Dock är jag kass på att simma men jag försöker lära mig en bra teknik men det är svårt och när jag är lat så simmar jag bara ryggsim för det är mycket lättare, haha.

Jag fortsätter en annan dag med att prata om hur jag löser andra saker rent fysiskt för nu behöver jag duscha och lägga mig, jag somnade kl tre i natt och ska till skolan i morgon.

Men jag bjuder på en bild  under tillagningen av mina raw food choklad bollar som jag gjorde förut idag, det är choklad bollar av dadlar istället för socker. (det var en del att städa efteråt på både golvet, bordet och bänken..)10731542_1539550929614571_469902078_nryggEn rygg jag har svårt att hantera.

 

 

 

 

hav

Att gå vidare…?!

Publicerat 14 oktober, 2014

Teeeeeentan är gjord!!

Heeejj!!

Nu hoppas jag att jag kan börja leva igen!! TENTAN ÄR ÖVER!!!! Jag tror det gick bra! Jag kunde alla frågor och skrev ca 1 sida per svar. Men sen är det svårt att veta hur lärarna vill ha det och om jag skrev tillräckligt utförligt, men jag känner mig ganska så säker på att jag har klarat tentan. FANTASKTISKT!! Nu ska jag bara förstå hur man skriver projekt på universitetet, det går ju liksom inte till så att man kan googla det man skriver om och sedan skriva källan, man ska ju utgå från forskningsartiklar som dessutom är på engelska som inte är min grej!! Men det är bra för de båda projekten som ska skrivas nu är grupp arbeten så jag hoppas någon kan förklara för mig hur jag ska göra.

Alltså, det är  en sak som jag inte riktigt förstår, hur gör man för att komma över svåra situationer? Alla människor är med om saker som formar dem och påverkar dem. Men jag har så svårt att komma över, eller snarare så svårt att lita på folk. Jag har så svårt att lita på att folk verkligen vill mig väl, att det finns dom som tycker om mig. Eller det fungerar bra i många olika sammanhang, men när det gäller tex skolan så tycker jag det är skit svårt! Det är egentligen inte så att jag går runt och är bitter över skolan såg ut som den gjorde när jag var yngre och att folk då var elaka mot mig. Men jag har så svårt att lita på människor, jag kan inte tro på att jag har något som gör de vill vara min kompis eller jobba med mig i projekt… Jag ägnar så mycket tid åt att trycka ner mig själv och tänka att jag vet vad andra tycker och tänker om mig och jag tänker det så intensivt att jag liksom ställer mig utanför. Jag vet att jag ställer mig utanför, och jag kan väl förstå att det mest sitter i mitt huvud, men hur gör man för att komma över det? Hur gör man för att börja tro på sig själv? Kanske låter detta konstigt jag som går på pass på gymmet, leder ungdomsgrupper, har sökt till en programledare tjänst på Bolibompa, kanske låter det konstigt eftersom jag kan vara så öppen i den här bloggen. Men det är en sak att göra saker och en sak hur man känner sig i relationer. Jag menar inte inte heller att jag tror att mina kompisar inte tycker om mig, för jag känner mig säker med de flesta av dem! ABSOLUT! Men jag menar i skolan och vad jag tror att folk som jag inte känner mig så väl tycker och tänker om mig. SÅ HUR GÖR MAN FÖR ATT KOMMA VIDARE?? Jag har jobbat med saker som jag varit med om, men ju längre tiden går ju mer kommer de tillbaka.

2013124144336050836346_sbig

Jag fick en kommentar och ett önskemål om att skriva om hur det går till rent praktiskt för mig när jag tränar och går på olika pass, nästa inlägg blir om det! Har ni något mer ni vill att jag ska skriva om så säg till!

 

 

citat. Våga!

Intressant hur vi påverkas av varandra.

Publicerat 7 oktober, 2014

God kväll!

Jag har fortfarande huvudet helt fullt av skolan! Jag pluggar massor, massor så jag kommer inte på något vettigt att skriva här. Dessutom så är jag så himla trött, antagligen för att jag behöver koncentrera mig så mycket när jag läser flera, flera timmar varje dag. Men jag mår generellt sätt bättre och bättre.

Förra veckan var jag i något jätte konstigt tillstånd, jag var hur lugn som helst, lite väl lugn och avslappnad och det kändes nästan som att jag skulle klara tentan genom att bara slappna tillräckligt mycket och mental träning. Haha. Jag antar att det blev så eftersom jag hade varit så himla stressad i nästan en månad och sedan började jag koppla av och känna att jag faktiskt kanske kommer klara av det. Så skillnaden från total panik till en känslan att detta kanske går bra blev så stor så det tog några dagar för mig att balansera upp det hela.

Men där i det helt lugna tillståndet så hände de något förra veckan, jag mådde jättebra men det blev någon konstig reaktion. Jag satt på tåget på väg till Eslöv där jag skulle träffa en klasskompis. Resan dit gick egentligen bra, men när jag kom fram och vi hade gått till biblioteket där vi skulle plugga så får jag en fruktansvärd overklighetskänsla. Det var som om att jag sov, eller ett tillstånd som var mitt i mellan sovande och vaken. Hela jag bara skakade, jag hörde vad min klasskompis sa men det gick inte in, jag fattade inte vad hon sa och kunde inte alls formulera det jag ville. Jag visste inte alls vad jag skulle göra, jag ville ju inte få den värsta panik ångest attacken någonsin första gången jag träffar en person som jag inte känner (vi hade bara hälsat på varandra i skolan innan). Det var HELT FRUKTANSVÄRT! Jag lyckades hålla ihop mig på något konstigt vis och skylde på att jag var lite trött. Detta konstiga groggy tillstånd höll i sig ett dygn och jag har känt vibbar av det hela veckan och nu har det snart gått en vecka…?!

Nu lite snabbt till rubriken! Jag har mer och mer börjat funderar på det där grupp tryck och grupp psykologi (kan ju kanske bero på att jag pluggar psykologi) Men jag har flera gånger i klassen känt mig dum och tänk att det är bara jag som inte fattar det här eftersom ingen annan säger att dom inte förstår. Men nu får jag mer och mer bevis på att alla kanske  alls förstår allting och att det inte bara är jag som inte förstår. Men skillnaden är att jag frågar om jag inte förstår och dom andra kanske inte vågar det eftersom dom känner sig lika dumma som jag gör. Idag fick jag ett till sådant bevis. Vi lekte en lek i skolan första veckan som jag inte alls förstod men jag spelade med och låtsades att jag gjorde det eftersom jag trodde att alla andra förstod förutom jag. Men så pratade jag och en klasskompis om den leken idag och tydligen hade hon gjort likadant som mig, hon hade inte heller förstått nåt av leken. Eller som idag när jag jag ställde en fråga om instuderingsfrågorna som jag inte hittade svaret på i boken på våran Facebook sida för klassen, när jag hade ställt den frågan så var det flera som sa att det var bra att jag frågade det eftersom att de inte heller hittade svaret.

Jag hade kunnat skriva ett helt inlägg om grupptryck och det ska jag nog göra en annan dag men nu ska jag kolla klart på Hollywood fruar!

Jag ger er här ett smak prov på min något varierande kosthållning!10691833_702562529812358_1834186923_n 924808_299539223585287_1897236481_n 914770_543779242389839_1283502938_n  10693638_535808253230376_1548649960_n10691885_316593461860582_1147921017_n 10543046_1568703230016421_132510984_nPizzan råkar vara dagens middag..