Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2014 november

rawfood

Nu börjar jag landa.

Publicerat 28 november, 2014

En kväll med Rawfood kaka och Idol.

Heej!!

Jag måste säga att det går framåt. När man varit på helspänn mer eller mindre i tre månader så tar det en stund att landa och koppla av nu när det är över. Jag känner mig ofta väldigt trött, men CA sa till mig att det inte går att vänta på energin utan det krävs att man är aktiv för att den ska komma tillbaka. Så jag försöker vara lagom aktiv, jag går upp på morgonen och håller kvar rutinerna och försöker få en struktur på dagen med olika ärenden, träning, mat och kompisar och där i mellan vila.

Jag känner att jag börjar kunna ta hand om mig själv igen och använder mig av allt fantastiskt jag har lärt mig de senaste åren. Just nu får det räcka med att jag kan ta hand om mig själv, att jag bygger upp mig igen och att jag börjar fundera ut en plan för våren. Jag har börjat kolla olika valmöjligheter men det finns inte jätte mycket eftersom de flesta utbildningar börjar på hösten. Men jag har lite planer och är på många möten för att jag ska kunna välja det bästa alternativen för våren.

I kväll har jag en mysig kväll med Rawfood chokladbollar och idol.

I morgon ska jag träffa en kompis och på söndag kommer mormor, hon ska följa med mig på möte på habiliteringen på måndag. Det känns bra att hon följer med eftersom allt är så känsligt just nu och då är det lätt att man tolkar saker på ett sett som den andra inte menar, så då kommer jag kunna fråga mormor vad som egentligen sas på mötet.

Testade även att laga mat med Tofu idag, det blev gott!927998_374298772744695_308670272_n

Puss

alslingan

Hur ska man veta? Om mat, djur och människor.

Publicerat 25 november, 2014

Det är så mycket man ska tänka på när man vill äta bra mat, bra kött och vill att djuren ska ha de bra.

Jag fick mig en tankeställare idag när jag hade ett program med Jamie Oliver på i bakgrunden. Han sa att över 80% köper ägg från frigående höns utomhus, men att folk glömmer bort att de produkter man köper som innehåller ägg ofta är från burhöns. Det hade jag inte alls tänkt på, Jag tycker att det är lätt att glömma de ingredienser som inte syns i olika saker som tex äggen i glassen när det finns ägg i pasta.

Sedan kan man ju undra hur bra djuren verkligen har det när de skriver ut på äggförpackningen ”höns som har pinne”, ja hönsen hade en pinne, det borde vara en sådan självklarhet, men tydligen inte eftersom de behöver skriva ut på de förpackningen. Jag försöker också vara noga med att köpa svenska ekologiskt kött, för att vara säkrare på att det är bra kött. Men hur kan jag veta att just de svenska djuren har haft de bättre? Och ekologiskt kött vad betyder det egentligen? Hur höga är de kraven?

En annan aspekt i det hela är också vart den vegetariska maten kommer i från, under vilka förhållanden lever de som plockar (eller vad de heter) tex kakaobönor och annan mat som inte kommer från Sverige, under vilka förhållanden lever de som jobbar på risfälten?

Sedan kan man ju fundera en sväng på de kläder vi använder, eller våra smycken eller våra möbler, var kommer allt de ifrån?Det finns så mycket som vi vet inte är bra men som vi väljer att blunda för, jag blundar för mycket men jag försöker tänka på djuren.

Under ett år åt jag inte kött, men eftersom jag då bodde på internat och fick maten serverad så var det svårt att välja vilken vegetarisk mat jag skulle äta eftersom jag inte gillar ”fejkkött” och var det vi fick ofta där. Men nu bor jag själv, jag älskar kött och vill i nuläget inte sluta äta det. Men jag försöker däremot att äta mycket vegetariskt och jag lägger mer pengar på de kött jag köper eftersom jag vill att de ska vara ekologiskt och svenskt. Dock köper jag en billig korv ibland och den köper jag för att den har 90% kött halt och då köper jag den för att det känns bättre att äta den än annan korv som knappt innehåller kött, men då har jag inte tänkt just på djuret som korven kommer ifrån utan just bara på kött halten. Jag har dessutom börjat köpa leverpastej och det är ju jätte billigt så det kan ju inte heller vara från en djur som haft det bra. Undra om de hjälper att köpa leverpastej över disk?

Ja, vart ska man lägga sig och hur ska man tänka? Jag tror inte att man kan tänka på allt för då lär man bli knäpp och aldrig kunna köpa någonting, men jag tror att det är bra att vi tänker efter och gör mer aktiva val och är medvetna om vad vi gör.

 

kesoobanan

falla och resa sig

En liten kris

Publicerat 22 november, 2014

När det inte blir som man tänkt sig så får man tänka om och göra något annat.

Jag måste börja med att säga att jag har faktiskt många färdigheter, jag klarar av väldigt mycket! Jag klarar av många olika besked, tex förra veckan så låg jag på sjukhus ett dygn och de vill operera mig akut för att röntgen bilderna visade att shunten hade gått av. Men precis innan jag skulle duscha för operation så hade de fått bilderna från Göteborg och tydligen har shunten varit av de senaste sju åren, så då var jag tydligen frisk och fick åka hem dagen efter. Jag gick direkt från lunds sjukhus till skolan för att gå på en kurs.

Sedan har jag jobbat en hel del med ett arbete om Dyslexi och dagen innan jag hade redovisning så fick jag själv diagnosen Dyslexi efter en utredning hos en special pedagog. Jag har klarat av att gå från de liv jag levt de senaste åren till ett liv på universitet. De tre månaderna jag gått på universitetet har inte varit som jag hade tänkt mig att de skulle vara, jag såg fram emot att börja plugga igen och komma i gång, men det har varit en plåga mer eller mindre hela tiden.

Att skolan har varit så himla svår kan kanske bero på den Dyslexi som jag tydligen har. Jag har klarat av skolan de senaste månaderna, ett bevis på det är ju att jag fick VG på min tenta. Men även om jag har klarat av skolan, så känner jag nu att det här går inte mer, jag orkar inte, jag mår för dåligt av skolan. Jag klarar av skolan till priset av att jag inte mår bra och inte klarar av mina basic behov, alltså klarar jag inte av skolan. Jag kan inte plåga mig själv längre det går inte, jag kan inte, jag är helt slut! Jag har hållit ut länge eftersom jag inte vill att de jag gör mina arbeten ska bli drabbade, men nu gick de inte längre, min hjärna känns helt slut, jag klarar inte av att tänka och det låser sig totalt när jag ska försöka plugga, jag klarar inte av stressen och pressen jag upplever. Jag trodde att jag skulle klara av den här terminen eftersom jag inte har mycket kvar, men det gick inte en dag till. På redovisningen i veckan trodde jag att jag skulle svimma flera gången, redovisningen gick bra, men det är inte värt det.

Jag har börjat träffa en kurator på habiliteringen som ska hjälpa mig med praktiska saker och som kan hjälpa mig med vart jag ska vända mig. Jag berättade för henne om dyslexi utredningen men också att jag känner att jag inte helt kan lita på den, för kanske att jag är så slut att den visar just dyslexi när jag egentligen kanske bara är trött och att det kommer gå över när jag har mer energi? Men det trodde hon inte och det trodde inte heller special pedagogen, men vissa håller med mig att jag kanske bara är trött och att jag därför inte orkade göra bättre i från mig. Så vad ska jag tro på och vad ska jag lita på? (det är egentligen ingen fråga till er för jag orkar inte fler åsikter om det). Men jag sa till kuratorn att jag kanske borde göra fler utredningar, för kanske har jag mer svårigheter som jag har lyckats kompensera för hela livet? Självklart tyckte hon det var en jättebra idé och börjar då prata om att ”ja ryggmärgsbråck är jag en komplicerad diagnos som påverkar hjärnan också” JA JAG VET DET!! Men jag har ju fixat skolan, fixat allt annat och aldrig uppvisat några av de klassiska symtomen. Men kanske är det så att jag har vissa svårigheter som jag hela tiden kompenserat för och att det är därför jag inte riktigt orkat eller mått bra när situationerna blir för svåra, det kanske var därför jag fick tex Anorexi för att jag inte riktigt orkade, för att jag hela tiden har kompenserat för något? Vad vet jag…Men jag känner i vilket fall som helst inte igen mig i de symtom som många med Ryggmärgsbråck har. Kanske är jag bara mänsklig och har starka sidor och svagare sidor.

Nu behöver jag i vilket fall som helst tänka om, jag kommer med störa sannolikhet inte plugga till våren. Men vad vill jag göra i stället? Borde jag ägna våren åt tusen miljoner utredningar för att se om det är något som inte helt stämmer? Eller borde jag strunta i alla utredningar för att låta mig vara ovetande och bara försöka hitta de som fungerar för mig? Det jag dessutom är riktigt, riktigt rädd för är att de vill göra utredningar som passar in på folk med Ryggmärgsbråck, men jag tror att alla människor i bland uppvisar de symtom som är vanliga vid RMB och hur ska de kunna urskilja mina eventuella symtom, hur ska de veta om det beror på att jag blir stressad av att bli bedömt och att de då låser sig, hur ska de kunna bedöma om en eventuell svårighet beror på RMB eller för att jag under lång tid har haft andra svårigheter som kommer gå över när jag mår bättre igen? Tänker dem på att de ger personer en stämpel för livet som kanske inte ens stämmer?

Nu fram till jul behöver jag vila och börja ta hand om mig själv igen, men till våren måste de hända något. Kanske kan jag börja arbetsträna? kanske ska jag inte plugga? eller kanske att jag inte ska plugga just nu i alla fall.

Jag känner det inte som ett misslyckande att jag inte klarade av att plugga mer, nu har jag testat och det fungerade inte, jag får som sagt tänka om och testa något nytt. Jag är glad att jag testade att plugga och det ledde tex till en dyslexi utredning som kan förklara att de svårigheter jag upplevt i skolan och jag kan i framtiden få hjälp om jag tänker plugga igen så det är ju bra.

Men det känns lite som en identitetskris, men när jag släppt dyslexin och mina andra eventuella svårigheter och insett att oavsett vilka svårigheter jag nu har eller inte har så är jag samma person och jag har faktiskt massa kapacitet för jag har klarat av mycket och många motgångar i livet, jag kunde lagt mig ner och bara struntat i allt men det gör jag inte.ac-504_116604227

guppe ögon

Nu behöver jag sätta stopp och dra i bromsen!

Publicerat 13 november, 2014

Att gå från att vara sjukskriven i flera år till att plugga på universitetet var svårare än jag trodde, så gör om gör rätt!

Jag hade precis ett jättebra samtal med mamma, jätteskönt att känna att hon förstår mig och just nu bättre än vad jag förstår mig själv.

Det känns som att höstens tema på inläggen är ganska likadana, men det är så det ser ut i mitt liv just nu…När jag sökte till Universitetet så tyckte jag att det var en fantastisk idé, jag mådde bra och tänkte att det skulle gå super och smärtfritt. Men skillnaden från att bo på internat villan till att vara ensam i egen lägenhet, pendla till skolan i Lund och halvtids studier var ett för stort steg för mig. Eller jag klarar ju av det men konsekvenserna är för stora. Konsekvensen blir att jag inte mår bra, jag kan inte förmå mig att göra det jag vet fungerar för mig eftersom pressen jag upplever är för stor. Det är för många olika nya delar, att vara på ett universitet och de klimatet som är där, till att klara av att ha press på mig att fixa tentor och göra inlämningar i tid, till att gå upp jätte tidigt, till att pendla till Lund, till att klara av att lägga upp studierna själv eftersom vi inte är i skolan så ofta + sen då allt annat som krävs när man är vuxen och bor i egen lägemhet

Mitt liv de senaste åren har bestått av rutiner, fasta tider, mycket fritid, mycket social umgänge och ett väldigt öppet klimat där jag kunnat prata om allt med många. Dessutom så fick jag maten serverad på internat villan och hade ett rum att städa och inte en hel lägenhet som nu, jag hade någon att fråga så fort det var något och folk att prata med om allt och ingenting.

Jag ville så gärna gå vidare och göra något helt nytt, jag tänkte att det skulle bli så bra, men det har hittills inte fungerat för mig, jo jag klarar av skolan, men konsekvenserna är för stora.

Men jag har börjat dra i flera trådar för att jag ska kunna få rätt och bra hjälp för att kunna klara av att plugga till våren. Det känns lite tråkigt att jag inte klarar mig helt själv och att det inte blev som jag trodde men det gäller att inse sina begränsningar och inse vart gränsen går.

Jag vill må igen, jag vet att jag kan det, men det krävs en förändring nu.

Det gäller att ta hand om sig för man har med sig själv hela livet!

Förutom att jag råkade tina en portion kycklingwok istället för bönwok så måste jag säga att min vegetariska vecka går bra och jag gillar det. Idag testade jag att göra pumpa soppa men den blev lite för stark med lite för mycket ingefära, lite för mycket curry och lite för mycket svartpeppar, jag tänkte inte på att alla de tre sakerna är tre starka råvaror, men jag tänkte köpa kokosgrädde och spä ut soppan som är kvar.tumblr_m07zuavdAT1r0n5y3o1_500

stress huvud

Vad är stress? Och vad händer i kroppen?

Publicerat 10 november, 2014

Ett inlägg om vad stress är och vad som händer i oss när i oss upplever stress.

Vi behöver känna stress, det är en livsviktig reaktion som är till för att vi ska reagera när det är fara. Nu mer är upplever vi sällan livsfara men kroppen reagerar som att det vore det ändå. Kroppen reagerar på samma sätt både om du är utsatt för hot eller om du springer efter en buss. Stress reaktionen sätts igång även vid psykiska ansträngningar som när du blir arg eller när du har för mycket att göra.

Det finns olika typ av stress och stress är inte negativ, du kan tex känna stress när du ska anordna en fest, ska hålla ett föredrag eller delta i en tävling.

En sak som en person upplever som stressande behöver inte en annan person uppleva som stressande det beror på olika saker som vad du har upplevt tidigare i livet och om hur du är som person. Men någon som många upplever som stressande och pressande är när du har har mycket att göra i skolan eller på arbetet eller när du känner att du inte kan leva upp till dina egna och andras krav i relationer som med familjen och vänner. Mest stressande är kravfyllda situationer som du inte känner att du har kontroll över och som du känner  dig ensam i att hantera. Du kan även uppleva stress när du inte känner att du har något meningsfullt att göra som när du är sjukskriven.

Vad händer i kroppen vid stress?

Vi har två olika nervsystem

Aktiviteten i de inre organen styrs av nerver som vi inte kan påverka med viljan som heter de autonoma nervsystemet. De autonoma nervsystemet styr bl.a andningen, matsmältningen och blodtrycket. De autonoma nervsystemet är indelat i två delar de sympatiska och parasympatiska systemet. De sympatiska nervsystemet går igång när vi behöver energi för att klara av en situation, det parasympatiska systemet går igång under vila och lugn och ro. Det är viktigt att du kan varva ner för att kunna återhämta dig. För att du ska kunna må bra så behövs det balans mellan dessa två nervsystem och vid stress saknas just denna balansen.

Vid stress så kan vi reagera med ”kamp-flyktreaktion” eller ”spela död-reaktion.

Vid kamp-flyktreaktion så aktiveras de sympatiska nervsystemet som får oss att agera genom kämpa emot ett hot eller att fly i från det. Vid denna reaktion så utsöndras ämnen i blodet så som socker och stresshormon som adrenalin, noradrenalin och kortisol. Under kamp-flyktreaktionen sparar kroppen inte på energi. Men den sparar in på sådant som inte är lika nödvändigt för att klara av situationen tex så går matsmältningen på sparlåga. När man är i en kamp-flyktreaktion kan man känna sig rädd, irriterad, arg eller fientlig.Reaktionen kan även sättas igång i vardagliga situationer där det inte alls fungerar att fly eller slåss.                                       Det sympatiska nervsystemet kan inte skilja mellan fysiska hot, som till exempel ett farligt djur, eller ett socialt hot, som till exempel räkningar som vi har svårt att kunna betala. Det sympatiska nervsystemet kan inte heller skilja på ett verkligt hot eller något man bara oroar sig för.

Vid spela död-reaktionen uppfattar hjärnan att faran är alltför stor, när det känns som om vi inte har någon chans att ta oss ur situationen. Det är en stressreaktion som ofta ger svimningskänsla, trötthet, yrsel, svaghet i musklerna och symtom från magen. Man vill också isolera sig och minska sina sociala kontakter. Känslomässigt kommer ofta trötthetskänslor, nedstämdhet, sorg och depression. Det som händer är att den parasympatiska delen av nervsystemet fungerar som en broms och drar ner på energin. Vid långdragna stressituationer kan det leda till att en del av nervsystemet fortsätter att försöka bygga upp kroppen, trots att den förbrukar mindre energi än vanligt. Det är då behovet av att trösta oss ökar och man kan börja äta mera socker, fet mat och kanske dricka mera alkohol.

När du under för lång tid upplever en obalans i parasympatiska och sympatiska systemet då kan du bli sjuk, du kan känna dig deprimerad, få ångest, känna att din självkänsla sjunker och saker som du förut upplevt som roligt upplevs inte längre som roliga.

Jag upplever obalans i de parasympatiska och sympatiska systemet. Vad jag och ni andra som upplever er stressade eventuellt kan göra åt det skriver jag om nästa gång!

För övrigt så kör jag med en vegetarisk vecka den här veckan, vi får se hur dert går!923834_318543205003616_1753711464_n