Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2015 januari

jobb

Vad vill du bli när du blir stor?

Publicerat 20 januari, 2015

Jag har alltid tänkt att jag ska bli något stort typ OS-stjärna eller chef.

När jag var liten ville jag en period bli clown och en annan period så ville jag bli flygvärdinna. Sen jag blev äldre så har jag alltid tänkt att jag vill ha en högskoleutbildning, en lång period så ville jag bli sjuksköterska efter att jag sett en tjej i rullstol som var det, jag har också under fler perioder velat bli socionom och innan jag gjorde en lång praktik period på förskola så kände jag mig säker på att jag ville bli förskolelärare. Under perioder som jag har hållit på med idrott så har jag varit säker på att jag ska bli OS stjärna, känd och berömd.

Men nu börjar jag tänka om, kanske behöver jag inte bli något stort? Men vad är egentligen stort vem säger att det är större att vara socionom än att jobba i kassan på Ica? Och vart går mina begränsningar? Vad är ett rimligt mål för mig när det gäller arbete just nu? Vad skulle jag må bäst av att göra? Hur ska man veta?

Under perioder när jag tycker att livet är lite svårt så tänker jag att jag aldrig kommer att kunna få ett jobb, ingen kommer vilja anställa mig och jag kan faktiskt ingenting. Under de perioder när jag tänker så, så tänker jag att jag bara vill jobba med djur på typ hunddagis, ett omplacerings ställe för djur eller paketera varor i en mataffär. När jag tänker att det är det enda jag vill jobba med så tänker jag att det är kört, jag kommer ju aldrig få ett jobb det förstår ju vem som helst! Och nej jag kanske inte kommer kunna jobba på ett omplacerings ställe eller i en affär och paketera varor. Pappa kommer inte kunna bli pilot eftersom han är färgblind, en person med ADHD kanske inte kommer kunna jobba på ett kontor. Kanske måste jag acceptera att jag sitter i rullstol och att jag därför har vissa begränsningar och inte kommer kunna ha ett jobb som är så fysiskt svårt. Om jag skulle börja acceptera att jag faktiskt har vissa begränsningar så skulle jag kanske börja se vilka se vilka möjligheter jag faktiskt har? Fast det kanske inte handlar om så mycket om mina fysiska begränsningar? Det kanske snarare handlar om vad jag faktiskt vill göra? Kanske vill jag inte ha en högutbildning just nu? Kanske vill jag faktiskt ha ett lättare jobb som inte kräver så mycket? Kanske skulle det vara fullt tillräckligt att för tillfället ha ett jobb som inte kräver någon vidare utbildning? För egentligen vem har inte börjat sin arbetskarriär med ett lättare jobb? Jag går inte så bra ihop med stress just nu så kanske borde jag inte ens försöka plugga just nu? Kanske ska jag försöka hitta ett lätt jobb och försöka vara nöjd med det?

För liksom för vem skull ska jag ha ett fint jobb eller bli OS stjärna?

Som jag nog skrivit tidigare så har jag tänkt att bara jag får den där bekräftelsen på att jag kan få ett bra jobb så kommer jag må bra. Men jag känner mer och mer som jag nog har skrivit innan att jag vet att det inte har med det att göra, jag kommer inte må bättre bara för att jag får ett bra jobb eller blir OS stjärna, det handlar om att jag måste hitta en trygghet i sig själv. Det handlar om att jag måste hitta en acceptans av mig själv och att jag behöver försöka vara nöjd med det jag har.

Men hur ska man egentligen kunna veta vad man ska bli när man blir stor?images

läger

En ny rullstol

Publicerat 19 januari, 2015

Det har aldrig varit kärlek vid första ögonkastet med en ny rullstol.

Jag fick min första rullstol när jag var två år tror jag, en specialbyggt liten stol. Mamma har berättat att det tog 45 min att gå till kiosken som ligger 200 meter bort första gången jag följde med i stolen, jag skulle stanna och utforska allt, det kan jag förstå eftersom jag mest hade utforskat världen från barnvagn innan eller i min ståstol. Jag har för det mesta varit en väldigt aktiv person och jag lyckades köra sönder min stol när jag var åtta år. Jag lärde mig att köra på bakhjulen tidigt och jag hade tagit bort tippskydden innan jag började skolan.

Så det har varit väldigt viktigt för mig att jag har en bra stol som jag kan vara aktiv med, det är viktigt att det känns perfekt eller i alla fall näst intill perfekt, det är väldigt noga med att den ska vara lagom bred, ha lagom högt ryggstöd, kunna rulla så lätt som möjligt och att den svänger bra, höjden är också väldigt viktigt eftersom jag är så kort så vill jag sitta så långt upp som möjligt för att kunna bli så lång jag kan bli.

Jag har precis fått en ny stol en Panthera X, jag har sett fram emot att få den. Den väger 2,1 kg betydligt mycket mindre än min gamla stol. Jag visste innan att det skulle bli en stor förändring med den nya stolen eftersom den inte ser ut som den jag är van vid, jag skulle behöva ändra mitt sätt att hoppa upp och ner i stolen och jag visste att jag behövde ha en högre kudde eftersom själva stolen inte går att höja upp. jag tänkte att det löser sig och att det är en vanesak. Jag har nu testat min nya stol i några dagar och jag försöker vara positiv till den och tänka att jag vänjer mig. Jag har gjort lite inställningar på stolen, det har blivit lite bättre men inte bra, jag får inte till det. Jag känner mig fast i stolen, det är en hemsk känsla, jag sitter nästan aldrig still i min stol jag hoppar alltid över till soffa, stol, golvet eller en bänk, men med den här stolen är det jätte osmidigt att förflytta sig och jag blir helt oflexibel och skulle jag trilla ur stolen så skulle det kunna leda till att jag fastnar med fötterna och bryter dem. Jag har försökt promenera men jag blir helt andfådd, det är svår svängt och svår att svänga. Det är så konstigt tycker jag för den väger ju så mycket mindre än min gamla. Så kanske fungerar inte den här stolen för mig, vilket känns tråkigt eftersom jag har väntat på den i över fem månader och jag trodde verkligen på den.

Så idag bestämde jag mig för att ge upp min nya stol för ett tag och bytte tillbaka till min gamla och det var en sådan fantastik befrielse, jag märke skillnaden med en gång, skillnaden blev stor, min gamla stol svänger lätt och är lätt körd om man jämför med den nya stolen. Just nu vill jag aldrig byta ut den här stolen, jag kände mig hel igen när jag bytte tillbaka.

Så just nu är jag inne på att låta special bygga en stol till som jag får betala själv, för det finns ingen som passar mig så bra av dem som finns i sortiment och som man får gratis. Jag ska kolla upp hur man gör om man vill ha just en specialbyggd stol.

10903702_1578696625695829_43520469_nJag spelade bingo igår och jag kände på mig att jag skulle vinna en miljon, jag hade det på känn, men tyvärr hade jag fel…hade jag vunnit så hade jag åkt ut och rest, köpt en AddSeat (en segway som man man sitta på istället för att stå) och en ny rullstol!!

2014-02-13-1242_52fcaf91ddf2b303a424963fMin vapendragare som jag nog kommer behålla ett tag.

ensamhet

Börjat i skolan igen då.

Publicerat 13 januari, 2015

Det känns lite som att börja i högstadiet igen...

Hej på er!!

Alltså jag är så trött så att jag knappt vet vart jag ska ta vägen, jag har ändå tagit det lugnt idag förutom ett litet gympass nu på kvällen. Jag skulle egentligen fikat med Simon idag, men det blev inställt igen eftersom något akut dök upp för henne, så vi får köra tredje gången gillt.

Jag har varit i skolan två gånger nu och jag ska dit i morgon igen. Man kan lugnt säga att det är raka motsatsen till universitetet, haha. Lite som att komma tillbaka till högstadiet faktiskt, så det kan ju bli en spännande termin… Jag kommer gå i skolan tre heldagar i veckan, så det tror jag blir lagom, bara jag får vänja mig lite.  Jag var väldigt nöjd med min insats i skolan i fredags men inte lika nöjd igår, men jag får ta nya tag i morgon, jag får öva på och tänka på allt som jag skrev om i förra inlägget, jag får påminna mig om och om igen.  Jag kom dock inte så bra överens med Engelska läraren igår, jag blir faktiskt riktigt irriterad på honom, jag tyckte ha var tyken och sjukt opedagogisk. Jag sa att jag redan hade betygen men var här för att lära mig mer och sa att jag vill ha extra läxor och extra svåra uppgifter, de enda han sa var okej, vad vill du göra då? och att jag skulle gå till biblioteket och läsa en engelsk bok, liksom om det hade varit så lätt så hade jag inte behövt plugga engelska. Det kändes som att han gick i försvar hela tiden och det var jobbigt!! Men han var tydligen nervös och hade inte undervisat på länge så jag försöker ha överseende med det. Hoppas jag får en annan erfarenhet av honom i morgon.

Har ni sett filmen Micke och Veronica? Jag såg den i går, hur kul som helst, se den!!

Jag har sedan någon vecka tillbaka jobbat stenhårt med att vara ensam, stå ut med att vara själv, eller kanske snarare övat på att stå ut med att ha tråkigt. Jag har aldrig övat på att ha tråkigt och att stå ut med det, jag har alltid sysselsatt mig så att jag aldrig ska behöva ha tråkigt, men nu tänker ja ta tag i det på riktigt. Jag vill bli trygg i mitt egen sällskap, det är svårt men det går faktiskt redan framåt! Det är bra att kunna underhålla sig själv eftersom man då inte blir lika beroende av andra.

Jag fick i hemuppgift att kolla på ”döda poeters sällskap” Jag känner mig ganska säker att det inte är min typ av film, men det är väl lika bra att göra det så är det gjort.

10747804_676041022509471_1491471198_n

profil f

I morgon börjar skolan..

Publicerat 8 januari, 2015

Jag tänker satsa på att bli vän med mig själv nu och sluta fly!

Hej på er!

Jag måste säga att det inte har var lätt de senaste månaderna och den senaste veckan har det hänt ännu mer som inte trodde skulle hända, jag står också inför jobbiga separationer med viktiga personer för mig. Jag har gått med en ovisshet på flera olika plan. Jag visste inte förens i måndags vad jag skulle göra nu under vår terminen. Så även om det är sjukt svårt nu med nya stora utmaningar och en ovisshet som inte är att leka med så måste jag säga att jag klarar av mycket. Det är kanske inte alla som skulle klara av att bo 25 mil från sin familj och närmsta vänner, börja universitetet i en ny stad och som bara blev kaos och inte ledde till nya kontakter och kompisar, det är kanske inte många som skulle klara av att bo så långt hemifrån med väldigt få vänner och ingen vän i samma stad…Just nu vill jag mest fly från Skåne, men jag tänker inte fly jag är trött på det och tänker stanna kvar!

Just nu känner jag mig väldigt ensam särskilt pga det hänt saker som jag som sagt absolut inte räknat med. Jag har alltid varit en person som gillat att ha massa kompisar runt om kring mig och det ska alltid hända något. Sen jag blev tonåring så har det blivit en flykt från mig själv att hela tiden sysselsätta mig, länge klarade jag inte av att vara ensam hemma något dygn utan att börja må apa. Jag trodde att jag hade slutat fly så mycket från mig själv, men jag känner att så tyvärr inte är fallet. Nån sa ”hur ska man kunna bli vän med nån som man aldrig umgås med?” Det är verkligen så, jag umgås alldeles för lite med mig själv, jag behöver lära mig att stanna kvar och stå ut när det kryper i hela kroppen av tristess och oro. Mitt mål för det här våren är att bli vän med mig själv, för även om jag kan ha jätte kul med vänner och kan må jätte bra med dem så kan jag inte fortsätta att hänga om mitt liv på min omgivning.

I morgon börjar jag så som sagt skolan igen…Jag har inte varit särskilt peppad inför det, jag är trött på skolan..Men nu är det ju inte universitet jag ska börja på igen..Utan den här våren ska jag tillbringa på folkhögskola för att läsa främst engelska på gymnasienivå. Någon sa att jag får se det som en sysselsättning och något att göra och inte som skola. Eftersom jag känner att jag har lite brist på kompisar just nu i närheten av mig så har jag varit jätte rädd för att inte hitta någon att börja umgås med nu på skolan. Så jag har funderat på hur jag ska tänka för att det ska kunna bli bra, det jag har kommit är att det är jag som har svårt för mig själv och inte andra, så jag kan inte ta för givet att andra inte tycker om mig utan jag ska istället utgå från att de gillar mig. jag ska också försöka sluta utgå från folks utseende när jag bedömer vilka jag tror att jag kan bli kompis med, jag ska försöka lyssna på vad folk säger och utgå från att alla är snälla. Men det som jag tror är det viktigaste är att jag ska påminna mig om att ”vända blicken utåt” jag ska observera och beskriva min omgivning, lyssna och se vad som händer, detta för att jag ska släppa fokus på mig så att jag inte kan känna efter så himla mycket och för att jag inte ska kunna snurra till mina tankar. Jag ska också försöka slappna och ta det lugnt.

Jag fixar det är!

 

10919524_617625675029696_154128799_nJag måste tips om den sjukt goda maten jag gjorde igår!! Vegansk ”köttfärssås” så istället för köttfärs så tar man röda eller gröna linser, jag kryddade med massa koriander, SJUKT GOTT!!!

Nu ska jag kolla på Sveriges mäster kock.

 

 

nyår

God kväll

Publicerat 3 januari, 2015

Jul, nyår och lite göteborg

Heej!

Nu är det nytt år. Jag har inte velat tänka på det, jag känner mig så gammal. Det kändes okej att vara 24 år men 25 det känns jätte gammalt. Eller egentligen inte gammalt men jag trodde att jag skulle ha gjort så mycket annat när jag var 25 år, jag trodde att jag skulle ha pojkvän, ett jobb och kanske barn. Jag har inget av det där. Men jag har gjort så mycket annat som många andra inte har gjort. Kanske gör jag allt i omvänd ordning, jag tar åldersnoja och det dåliga måendet som man hamnar i någon gång i livet nu. Kanske att jag slipper det senare, kanske att jag kommer ha stor nytta av att känna mig själv så väl kanske kommer jag få utdelning? Jag vill tro att allt har en mening.

Men har ni haft en bra jul och  nyår?  Själv var jag i Göteborg, hade 25 års fest som var jättekul! Jag kände mig ganska osäker innan och kände väl att jag inte är något att fira..Men det blev jättekul. Julen var lite sisådär jag var sjuk och ingen av oss hade sovit så bra, höhö. Men det kommer fler jular!

Jag var i Göteborg 19-27 december, ganska länge. Det är svårt att bo hemma hos sina föräldrar så länge när man är van att bo själv. Jag är van vid mina rutiner, van vid min mat, van vid att kunna vara själv när jag vill och göra allt på mitt sett. Det är trevligt att komma hem, men så länge ska jag nog inte stanna nästa gång. liv de senaste tre åren. Men jag är ganska hoppfull ändå, jag kommer lära känna andra och jag kommer att komma in  andra sammanhang som kanske blir jätte bra för mig.

Jag kände härom dagen att jag verkligen vill börja må så mycket bättre som jag vet att jag kan göra, jag har gjort det förut så jag kan göra det igen. Jag har redskapen nu behöver jag ”bara” börja använda mig av dem igen. Jag ha redan börjat och kämpar på. Jag tänker göra 2015 till ett bra år!

Egentligen tänkte jag skriva ett peppande inlägg om att jag är på gång (vilket jag är)  och om hur jag gör för att må bättre, men jag tar det i morgon istället, för nu blev det mycket annat och jag är trött och tänker kolla på Beck och äta mango nu.

Ha en fin kväll!

10358423_1393924580902785_441371127_nJag fick dessa fina figurer och den fina krukan till vänster bredvid dem när jag fyllt år 🙂