Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2015 mars

Göteborg hamn

när tankarna snurrar

Publicerat 22 mars, 2015

Det börjar närma sig flytt nu och de skrämmer mig riktigt mycket.

Nu ska jag flytta om mindre än tre månader och jag börjar allt få lite, eller snarare mycket flytt ångest. Jag är orolig för hur det kommer bli där, kommer det bli bra? Kommer jag må bra? Kommer allt lösa sig? Jag tror att svaret är att Nej det kommer inte gå smärtfritt, det kommer inte bli lätt och allt kommer inte att lösa sig.

jag ska lämna en stad som jag bott i de senaste tre åren, jag har gått igenom mycket här och på många plan har jag hunnit bli vuxen. Jag har börjat ta hand om mig själv, jag har börjat lyssna på mig och lärt mig mycket om både mig själv och om andra. Jag har brutit mig loss från mina föräldrar och lärt mig att ta egna beslut och lärt mig att börja stå för dem. Jag och mina kompisar i Skåne delar en historia och erfarenheter som ingen där hemma vet om och riktigt kan sätta sig in i, jag har fått kompisar här som jag har kunnat dela allt med och vi har sett alla våra olika sidor eftersom vi bott ihop på internat i flera år, jag har känt mig så himla trygg här och jag har kunnat visa vem jag verkligen är och har inte känt att någon dömt mig för det. Det har varit både den värsta och bästa tiden på så länge jag kan minnas, den värsta eftersom mycket har varit jobbigt och den bästa eftersom jag har har börjat må så himla bra.

Innan jag flyttade hit så upplevde jag att jag levde för att försöka passa in och att vara alla till lags, jag försökte och försökte att göra rätt att passa in och de enda som betydde något var att det skulle se bra ut. Jag tappade mig själv på grund av min dåliga självkänsla och förvirring eftersom jag inte alls visste vem jag var. Jag kände mig inte värdefull och var aldrig nöjd med mig själv, vad jag än gjorde så var de aldrig tillräckligt, jag kunde inte lita på de positiva sakerna folk sa om mig. Även om jag visste och vet att jag är älskad så är det ändå svårt att tro på det och känna det när man har så svårt för sig och det var nog de svåraste för mig eftersom jag tror att stor del av livet handlar om kärlek att känna kärlek och känna sig älskad.

Innan jag flyttade till Skåne så hade jag mycket existentiella frågor som tog över mig då och då, liksom vad är meningen med livet? Finns det någon mening? Är inte allt egentligen helt värdelöst? Jag kommer ihåg en gång när jag var på stan med några kompisar och det slog mig att vad spelar detta för roll? Tänk om allt egentligen fejk eller om vi inte finns eller tänk om vi bara drömmer. Detta är ju egentligen ganska värdelösa frågor för dem finns de ju liksom inga svar på…

Jag har inte haft några större tankar på vad meningen med livet är på länge vilket är väldigt skönt! Men igår kom dem igen och gav mig lite panik och har hållit i sig lite idag med…Jag känner mig ganska säker på att de beror på att jag är rädd över flytten och har en rädsla över att de inte ska bli bra. Jag har haft mycket tankar på saker som inte fungerar och som jag tycker förstör mig och jag försöker lite desperat få det att fungera och hitta en anledning till att de gnager i bröstet. Denna veckan skyller jag på min KBT terapeut att det är jobbigt för att hon inte gjorde som jag ville så nu tycker jag det är hennes fel.

Jag märker nu när jag skriver att jag återigen lägger saker utanför mig själv, jag försöker förstå varför livet är så svårt och ofta vill jag skylla på andra. Egentligen tänkte jag att detta inlägg skulle handla om min skoltid och mobbningen som jag har kommit över men som jag återigen känner påverkar mig och gör mig osäker i relationer, men så kom jag på att jag tänkte skylla på något som hände för över tio år sedan med folk som jag inte träffat på hur många år som helst, förutom att jag skyller på dem så skyller jag denna veckan på min terapeut, eller så skyller jag på något annat som faktiskt inte går att göra något åt. Jag tänker att jag måste hinna jobba med det och det och det på KBTn och jag känner att jag inte kommer hinna jobba med allt de där, men det hjälper ju inte att jag stressar upp mig för allt jag inte kommer hinna med utan det är bättre att fokusera på de jag kommer hinna med.

Jag dömer mig hårt igen för att jag tycker att det är svårt och egentligen har tyckt de sen jag började universitet i höstas, det gör mig också livrädd att jag har börjat tycka att saker är så svåra igen och att min rädsla har ökat. Men kanske borde jag var sjukt nöjd med hur himla bra jag faktiskt har klarat av de senaste halv året, för jag har klarat de och jag har klarat att typ hela min trygghet försvann väldigt fort och jag kastades in i värld som jag inte förstod mig på nämligen universitetet där jag kände mig helt utlämnad och ensam eftersom jag inte hade någon som kunde hjälpa mig i den situationen, eller jo jag hade kompisar som absolut försökte hjälpa mig, men jag var ändå ensam med min ångest över att inte förstå skolan och inte förstå vad som förväntades av mig och en känsla av att känna mig misslyckad när det var så mycket svårare än vad jag någonsin hade kunnat tro. Sedan har det liksom rullat på med saker som inte fungerat och som har sänkt mig.

Så även om mina känslor och tankar just nu känns som för flera år sedan så får jag inte glömma att det är på en helt ny nivå nu, jag fixar så mycket mer!

Så kanske blir det faktiskt mycket bättre i Göteborg där jag har så många runt om kring mig och kanske kommer jag kunna tro på att de faktiskt vill att jag ska vara där och att de faktiskt tycker om mig för den jag är och kanske kommer jag klara av att tillåta mig att stå för vem jag är och våga tro på att folk tycker om mig även om jag går min egna väg. Ibland känns de nästan för enkelt att få bo så nära min familj att jag liksom kommer kunna träffa alla så ofta jag vill och att jag kommer kunna bjuda mina föräldrar, syster och kompisar på middag på helgerna.

Kanske är inte min rädsla befogad?! Kanske kommer det bli så mycket bättre i Göteborg och kanske kommer jag att må bra.

alslingan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

rockasockor

att våga ta ut sig på träningen

Publicerat 20 mars, 2015

Det är en skön känsla när man vågar utmana sig själv och märker att det ger resultat! Och ni har rockat sockor med mig idag va??

God kväll!

I morse råkade jag hälla ut typ hela müslipåsen (okej kanske inte riktigt så mycket) i min skål med fil och jag tänkte att när den ändå ligger där så kan jag ju lika gärna äta upp de, haha. det resulterade iallafall i att jag hade väldigt mycket energi vilket passade bra eftersom jag skulle och simma.

Denna veckan sedan i lördags så har jag tränat fyra gånger och jag ska gå på Body combat i morgon på morgonen med. Men det började förra lördagen på Body Combaten så vågade jag utmana mig själv, jag tog en tyngre hantel för första gången de senaste halvåret. Egentligen använder man inte hantlar eller stänger på body combat men eftersom jag inte kan göra några av benövningarna så försöker jag kompensera det genom att använda hantlar i visa slag. Jag har inte vågat ta tyngre än två kg handlar men instruktören rekommenderade mig att ta tyngre den här gången så jag gjorde det och det var så himla kul att utmana sig själv! Självklart var det sjukt mycket svårare och jag orkade inte alla repetitioner men det var sådan kick att utmana sig själv och stå ut med mer mjölksyra och tröttare muskler. Jag blev så glad att jag fixade det. I tisdag körde jag i gymmet själv och då körde jag inte lika hårt har jag för mig, men igår på body combaten så körde jag de tyngre hantlarna igen och det var återigen en sån härlig känsla! Det går liksom inte att utvecklas inom träningen fysiskt om man inte vågar utmana sig själv, det blir också så mycket roligare när man känner att det går framåt!

Nu tillbaka till dagen och simningen, jag kände mig lite seg och frusen på väg till simhallen, men när jag kom ner i poolen så kände jag mig stark och energifull och det berodde säkert på min stadiga frukost så jag bestämde mig för att ta tillfället i akt och utmana mig själv idag med. Jag har sjukt svårt för att simma bröstsim så därför gör jag det knappt, jag får mjölksyra med en gång och blir jätte andfådd så därför brukar jag inte simma mer än 25 max 50 meter bröstsim men idag bestämde jag mig för att slå det och stå ut med att bli så trött i musklerna. Så jag lyckades simma 200 m bröstsim och efter det 30 minuter ryggsim utan att vila! Det låter kanske inte som så mycket men för mig är det mycket. De sista två längderna med bröstsim så kändes armarna konstiga och de surrade i dem och dem kändes helt stumma. Det kändes typ som att kroppen hamnade i chock av ansträngningen, haha, men det var en fantastisk skön känsla att jag vågade utmana mig själv även idag och dessutom med simning som jag har så svårt för.

Jag undrar hur det kommer kännas i morgon, men jag lär ha ganska mycket träningsvärk! Så det ska bli spännande att se hur det känns på träningen i morgon kl 10.00.

Så det jag vill säga är, våga utmana er själva med träningen, det kommer kännas bra efteråt när ni vågar!!

10413891_869837226403901_865837274_n

 

jag2

En påminelse om att andra inte kan läsa tankar

Publicerat 19 mars, 2015

Det är mycket bättre att ta reda på fakta istället för att anta och det är mycket bättre att säga vad man vill istället för att tro att andra ska förstå utan att jag berättar.

Jag har fått den stora möjligheten att gå i KBT (Kognitiv beteende terapi) 10 gånger nu under våren för att jobba med vissa saker, jag har gjorde förut men jag behövde uppdatera de lite då de lätt försvinner om man inte fortsätter att öva själv hemma aktivt. Jag kunde hålla kvar de länga men efter den lite alldeles för intensiva och kaosartade hösten så har jag tappat mycket av det ja lärt mig. Jag träffade terapeuten första gången förra veckan och jag tyckte det kändes bra med en gång, vi förstod varandra och pratade samma språk. Jag fick en sådan lättnad efter förra veckan hos henne och jag fick i läxa att öva på att tänka ”ja, där kom den tanken” och ”ja, där kom den känslan” för det är så lätt att vi går upp i våra tankar och känslor och gör dem till en absolut sanning. Att tänka att ”ja där kom den tanken” Tycker jag gör det lättare för mig att skilja på tankarna och på hela mig själv, det gör liksom de jobbiga tankarna lite mindre och tar inte över hela mig.

Hur som helst så hade jag alltså stora förväntningar på dagens samtal hos henne och jag hade skrivit ner i min bok när jag övat under veckan. Vi började med en Mindfulness övning, vilket jag tycker var jättebra eftersom jag då lättare kan vara här och nu, vilket ju är en stor fördel vid sådana tillfällen. sedan började vi prata om en sak som vi pratade om förra veckan och känslor kring det och tankar som jag fick kring den situationen. Men sedan blev jag sjukt frustrerad för i min värld så skulle vi prata mer om de jag hade i läxa och jag hade tänkt att läsa upp mina övningar under veckan och sedan ville jag diskutera några till punkter. Jag blev stressad eftersom hon inte tog upp de jag hade tänkt mig och hon såg min frustration. Jag försökte ta upp de och jag gjorde de men det blev inte helt bra för jag var irriterad på henne eftersom hon inte gjorde det jag hade tänkt att hon skulle göra. Men då påminde hon mig om något som jag har övat på mycket men liksom lite glömt bort, nämligen att ingen kan läsa mina tankar, jag måste själv säga hur jag vill ha det och vad jag tänker och tycker. Hon kunde omöjligt veta att jag ville att hon skulle göra si eller så eftersom jag inte sa det till henne.

När jag tänker efter så har jag igen blivit väldigt bra på att anta saker utan att ta reda på fakta, jag tror mig veta att hon eller han tycker och tänker de eller de om mig eller om en viss situation, jag bara antar att vissa inte tycker om mig eller tycker att jag är tex tråkig men jag har absolut inga bevis på att de är sant. Att anta saker hela tiden är egentligen samma sak som att jag tror att folk på något vis kan läsa mina tankar eftersom jag i de situationerna istället tror mig kunna läsa deras tankar.

Även om jag blev sjukt frustrerat på min kbt terapeut idag så måste jag säga att hon är grymt bra! Det har hänt saker på bara två gånger och jag har stor fördel av att jag gått en omgång med kbt förut och övat mycket mindfulness. Men jag har en rädsla över att jag igen ska tappa de jag lär mig nu när jag kommer till Göteborg i sommar eftersom jag redan har en erfarenhet av att jag tappar det när kbt:n är slut. Men vad hjälper det att fundera på vad som eventuellt kommer att hända i sommar? För just nu mår jag bättre och känner mig hoppfull. Men jag har också erfarenheten av att jag kan fortsätta hålla kvar i de viktiga sakerna jag lär mig när jag lever på ett sätt som fungerar för mig och inte tar för stora steg i taget. Jag klarar att hålla kvar det jag lärt mig när jag inte stressar ihjäl och ställer för stora krav på mig själv.

Jag har också funderat på de där med krav, vilka krav stället jag egentligen på mig själv? Jag behöver släppa kraven på mig själv för jag kommer aldrig bli nöjd om jag inte minska mina krav. Ofta känner jag mig lite kass som inte jobbar eller går i skolan just nu, men jag  faktiskt sjukskriven av olika anledningar så jag försöker tänka att det är okej, jag gör så gått jag kan. Jag tänker att jag är kass som inte tjänar mina egna pengar. Men jag hade faktiskt inte klarat av att jobba just nu!

Men det som är lätt att glömma är det jag faktiskt gör, jag gör mycket och faktiskt mer än många andra. Jag leder en tjejgrupp, jag har börjat hjälpa elever med läxorna på en skola här i stan, jag är i Lund typ två gånger i veckan och är med i ett student projekt för elever som inte har det så enkelt och är sjukskrivna av någon anledning eller pluggar men ändå har det lite svårt. Jag går i KBT, jag bloggar, jag skriver krönikor för gör Plusfamiljen, jag tar hand om min katt, jag försöker träffa kompisar några gånger i veckan, jag går och tränar några gånger i veckan, jag försöker ta hand om mig själv allt vad jag kan för att jag i framtiden ska klara mer och mer. Jag försöker också se allt som jag faktiskt klarar av nu som jag inte klarade av för några år sedan, jag försöker tänka på att jag faktiskt ofta mår ganska bra nu mer när jag gör lagom med saker och ökar kraven och aktiviteterna i lagom takt.

Jag försöker också tänka att jag gör så gått jag kan och att jag gör det bra, jag försöker påminna mig om att jag inte behöver vara någon super kvinna som ska klara av allt, jag kanske inte jobbar eller pluggar men jag gör mycket annat bra! bd086dd4c21911e3a5cc0002c9db5c2c_8Snart kanske jag kan börja äta mellanmål på min balkong igen!!

 

 

 

 

selma 13

våra fantastiska djur!

Publicerat 17 mars, 2015

Våra djur kan verkligen göra underverk för oss och vårt mående

Jag skrev för något år sedan ett inlägg om djurens betydelse för oss, men nu tyckte jag det var dags för ett till inlägg om våra fantastiska djur!

Jag läste en gång en artikel om en man som hade stora problem med depressioner, han var sjukskriven och hade varit i många år och ofta kom han inte upp ur sängen på grund av sitt mående. Mannen skaffade två hundar och han berättade att hundarna hade rättat honom eftersom han behövde gå upp varje dag han behövde gå ut flera gånger om dagen, han kunde helt enkelt bara inte ligga kvar och strunta i allt eftersom han nu hade hundarna att ta hand om, det gav honom rutiner, motion och luft. Han berättade också hur hundarna kom till honom och kände när han mådde dåligt och hade ångest, kärleken från hundarna gav honom någon mening med livet och han började må betydligt mycket bättre.

Jag har också en kompis som hade en helt fantastisk hund, hon lärde honom 200 kommandon tror jag det var, hon kunde säga ”höger” så gick han åt höger och  när hon sa ”vänster” så gick han åt vänster, han hämtade hennes rullstol, kunde hjälpa henne att ta av skorna, han varnade en kvart innan hon fick migrän så att hon kunde ta en tablett innan de bröt ut, han var verkligen helt fantastisk. Han var inget servicehund egentligen men hon lärde honom så att han fungerade som det i alla fall.

Min lärare berättade också att hon hade problem med värk i höfterna och när hon hade ont så gick hennes katt och la sig på stället hon hade ont.

Djur känner in oss och förstår hur vi mår, det är så himla fantastiskt och jag är uppväxt med en fantastisk katt som låg i min säng på nätterna, hon gav mig massa kärlek och hon betydde jätte, jätte mycket för mig!

För några år sedan var jag helt inne på att skaffa hund eftersom jag var säker på att hund var lösningen på mitt liv, jag kollade på massa hundar och vara nära på att köpa flera stycken. När jag flyttade till Skåne för några år sedan så mådde jag inte alls bra och jag tänkte att allt kommer bli bra bara jag skaffade en hund, för då skulle jag få någon att bry mig om, jag skulle få något att göra på dagarna, jag skulle automatiskt få motion eftersom jag skulle behöva gå ut med hunden flera gånger varje dag. Jag trodde verkligen att det var lösningen på mitt liv. Jag hittade en chihuahua i Malmö som jag ville köpa, jag var och kollade på honom och kände att vi passade perfekt ihop, det var nästan klart, men sedan brast de eftersom de inte fungerade som jag bodde då, jag blir hur ledsen som helst och tänkte att mitt liv typ var förstört nu. Jag var jätte ledsen länge och tänkte att jag skulle må sååå mycket bättre om jag hade haft den där hunden.

Nu sådär några år senare så är jag glad att jag inte köpa den hunden, för det var inte rätt läge för mig då och det är inte rätt läge för en hund nu heller. Jag ville nog mest glömma mig själv och leva via en hund, jag tänkte att jag inte skulle tänka på mina egna svårigheter om jag hade en hund, det hade inte varit en bra anledning för mig att skaffa en hund. Dessutom så hade jag blivit väldigt begränsad och hade inte kunnat leva ett så flexibelt liv, särskilt så som mitt liv ser ut nu när jag ofta är i Malmö och Lund, jag tror att jag mest hade blivit stressad av en hund. Så jag är tacksam över att jag inte hade möjlighet att skaffa hund då för några år sedan!

Jag fick en brännskada av bilsätet när jag åkte hem till Göteborg från Sölvesborg för några år sedan, detta gjorde att jag blev sängliggandes i över fem månader, då skaffade jag två marsvin och dem rättade mitt mående mycket och gjorde det lite lättare när jag inte kunde gå ut på nästan ett halv år, jag kunde lägga fokus på dem och ta hand om dem, det var helt fantastiskt att ha dem i den situationen, dem betydde hur mycket som helst för mig. Så i den situationen var det rätt beslut att skaffa marsvin.

Jag har som ni förstår varit inne på att skaffa djur länge och jag har mest varit inne på hund då men ibland också katt och jag var och kollade på en katt för något år sedan, men då bodde jag i ett student rum och ville inte ha katten på ett sånt litet utrymme och jag visste att jag snart skulle flytta och att jag snart skulle flytta igen, så jag tyckte inte det hade varit snällt mot katten. Så jag väntade.

Sedan har jag haft perioder senare när jag känt mig ensam då jag återigen har varit inne på att skaffa hund och då har jag mejlat på alla annonser på blocket, men när det väl har varit dags så har jag dragit mig ur.

Jag har varit väldigt skeptisk till att skaffa katt eftersom jag egentligen inte velat ha en innekatt och jag har ingen möjlighet att låta en katt vara ute som jag bor nu. Sedan har jag också haft svårt för kattlåda och den lukten och dessutom så har jag svårt för all katthår som blir överallt.

Men så lite impulsmässigt så skaffade jag Selma och jag var orolig över att detta skulle vara ett förhastat beslut och att det inte skulle bli bra. Jag måste säga att första veckan med Selma var svår, jag var orolig över att jag gett mig in i något för svårt och att jag inte skulle klara av att ta hand om henne och inte klara av att till godo se hennes behov. Men nu har jag växt in i rollen som kattägare och det känns helt fantastiskt!! Tänk att jag kanske kommer att få ha Selma hos mig i femton år, att jag ska få ha någon som kommer springandes och möter mig när jag kommer hem och rusar upp i mitt knä och lägger sig och spinner, tänk att jag ska få ha någon hos mig som märker när jag är ledsen och som då kommer och lägger mig på min bröstkorg, tänk att jag får ha någon hos mig som ger mig så mycket kärlek, någon som jag behöver bry mig om och som jag vill bry mig om, tänk att jag får ha någon att komma hem till och som gör att jag kan se fram emot att komma hem, tänk att jag har någon att gosa med! Jag har blivit mycket gladare sen jag fick köpte Selma och livet blir så mycket trevligare när man inte är ensam. Det är inte heller något problem med kattsanden eftersom jag köper en bra sand och tömmer den ofta, vilket gör att det inte luktar, Selma fäller knappt heller så det är inget problem och jag skaffade en raskatt eftersom jag tror att dem lättare vänjer sig vid ett liv som innekatt.

DJUR ÄR UNDERBARA!!

10401247_60603977405_4759575_nMin katt Blossa <3

207353_10150161274257406_2792432_nMina marsvin Pärlan och Pyret <3

11049383_648634741947390_1412328495_nFina, fina Selma <3<3<3

perfektion 1

perfektionism

Publicerat 10 mars, 2015

Att vara perfektionist handlar om så mycket mer än att få alla MVG och att slå in paket perfekt

Jag var på en jättebra föreläsning idag om att “våga slarva”. Den var inriktad främst på studier men även över lag. Föreläsaren började med att berätta att till hans första tenta så pluggade han konstant hela tiden och när han inte pluggade så tänkte han att hon borde plugga, han la allt annat åt sidan. När han fick tillbaka tentan så fick han bara knappt G. Nästa tenta så hade han inte tid att plugga eftersom det var annat som sammanföll med tentan han tänkte att han kunde ju göra omtentan, men han gick till tentan och tänkte att han skulle göra så gott han kunde. Det visade sig att han fick max poäng.

Föreläsarens berättelse tycker jag stämmer ganska bra in på mig, jag försöker och försöker och försöker göra det mesta perfekt. Jag försöker så mycket att det blir tvärt om, eller även om det utåt sett ser perfekt ut så kan jag aldrig riktigt känna det för jag vill hela tiden göra bättre eller må bättre.

Han pratade om att perfektion handlade om att aldrig riktigt bli nöjd med sig själv, eller man kan vara nöjd ett tag om man lyckas perfekt med något, men sedan kommer nästa grej som också måste bli perfekt och man jagar hela tiden efter det perfekta. Något viktigt han sa var också att det inte vara handlar om att prestera i tex skolan, utan det kan även handla om relationer, hushållsarbeten, hälsa, mat, vikt, träning, beslutsfattande, arbete och annat.

Jag kan väl känna igen mig i flera av dem men särskilt relationer, jag vill vara den perfekta kompisen, den som man helst vill vara med, den roligaste, klokaste, mest sociala, den som gör rätt i alla mina åtaganden. Jag försöker så mycket i alla relationer och då inte bara kompisrelationer att jag missar att se verkligheten och jag har ingen plats kvar i huvudet att tänka logiskt om situationen. jag får även svårt att sätta mig in andras situation ibland för att jag är så fokuserad på mig själv och att göra rätt, vilket ju då ger motsatt effekt av vad jag önskar.

Mycket av mitt värde har suttit och sitter i mina prestationer, men jag blir nästan aldrig nöjd med det jag gör och aldrig är jag tillräcklig och då känner jag mig dålig och har svårt att må bra.

En stor del för min del är nog också att jag vill att jag ska må konstant bra och varan konstant medvetet närvarande, kunna tänka bra och förnuftigt i alla situationer och detta vet jag ju är en omöjlighet, ingen mår alltid bra och det är helt okej att inte bra ibland.

Jag har bra förutsättningar, jag har alla yttre förutsättningar jag behöver bara släppa mina krav och min perfektionistiska sida. Jag behöver sluta överkompensera för att jag tex sitter i rullstol.

Men jag vet att jag har lättare att sänka mina krav, må bra, tänka logiskt och kunna se allt jag faktiskt har när jag får tid för återhämtning och egentid, jag behöver ladda mina batterier.

11032981_1411464122491347_504918606_n

Dagens middag satt fint! Kikärtsbiffar, couscous och vitlökssås.

alslingan

Jag har tydligen köpt en lägenhet nu

Publicerat 9 mars, 2015

Det finns både för och nackdelar med Göteborg och Hässleholm, men Göteborg blir nog bättre i längden!

Hej på er!

Har ni också vår hos er? Det har det i alla fall varit här i Hässleholm idag. Så jag kunde ta min första kopp kaffe ute i solen idag, mycket härligt!!

Jag åkte ganska oplanerat till Göteborg i fredags eftersom jag fick ett erbjudande om att köpa en lägenhet. Jag var och kollade på den igår och den ligger i ett område som jag vill bo i, det är nära till min familj, buss och spårvagn ligger utanför dörren till stan, Konsum ligger utanför dörren och det tar knappt tio minuter att gå till Kvantum, det ligger precis vid ett torg med en frukt och grönt handel, sushi restaurang, videobutik, vårdcentral, apotek och blomsterhandel. Det tar fem minuter med bussen till gymmet och 20 minuter att gå. Enligt vad jag anser är promenad avstånd så går det att gå till stan på 40 minuter.

Pappa tyckte inte lägenheten var toppen så jag var lite färgad av honom men när jag kollade på den igår så blev jag positivt överraskad, det är en sovalkov som ligger lite udda, men det gjorde inte så mycket tycke jag när jag väl såg den. Till lägenheten ingår 20 kvadrat meter balkong, det finns bastu att låna och en övernattningslägenhet som gäster kan låna. Efter visningen så bestämde jag mig för att köpa den, så vi skrev på alla papper igår och jag har tillträde till lägenheten den 15 juni. Jag har nog inte riktigt fattat det än…:)

Jag har vägt för och nackdelar med att bo kvar i Skåne och att flytta tillbaka till Göteborg och fördelarna med Skåne är att jag åker gratis med kollektivtrafiken, jag kan bo väldigt centralt till ett mycket lägre pris här, bättre och snabbare sjukvård, nära till gym, Rutan och mina fina men få kompisar, sedan så finns det fler alternativ på utbildning i Skåne i jämförelse med Göteborg och då menar jag folkhögskolor och yrkesutbildningar. Fördelarna med Göteborg och att hela mina familj och släkt bor där, jag har många kompisar där och jag kommer inte känna mig så ensam och kan bjuda min familj och vänner på middag ofta, jag kommer ha närmre till olika alternativ på handikapp idrott, jag hoppas att jag har lättare att få ett jobb i Göteborg och jag kommer inte vara lika sårbar om något skulle hända om jag tex skulle bli akut sjuk så finns det många som kan rycka ut och passa Selma, jag kan få hjälp med tex storhandling och pappa kan hjälpa mig att fixa saker i lägenheten. Nackdelen med Göteborg är bla att jag kommer att få lägga betydligt mycket mer pengar på resa med kollektivtrafiken, dessutom så fungerar spårvagnarna ur dåligt!!

Så det finns både för och nackdelar med Göteborg och Hässleholm men jag känner att Göteborg vinner just nu, för den social samhörigheten är så viktig för mig. Jag försöker dock komma ihåg att allt kommer inte bli perfekt bara för att jag flyttar till Göteborg, för jag har med mig själv även där, så även om det inte blir perfekt så blir det nog bättre i alla fall!

10995018_365140100336813_1978601195_n

10946665_785055681584002_950848007_n

Att leva ett facebook och instagram liv

Publicerat 1 mars, 2015

Det är så lätt att vi i bilder vill visa ett liv som vi vill leva men som vi kanske inte lever.

Har ni sett avsnittet av ”Solsidan” som handlar om att Anna blir så avundsjuk på att hennes Facebook kompisar verkar leva de mest fantastiska livet eftersom de lägger upp statusar om när de är på SPA, är ute och reser och gör massa fantastiska saker och sen så visar det sig att hon som la ut dessa statusar hade en döende man med Cancer. Jag kommer inte exakt ihåg avsnittet egentligen men det gick ut på att allt inte alltid är som det verkar vara på Facebook.

Under många år levde jag ett liv för publiken, alltså ett liv som skulle se så bra ut som möjligt och så länge det såg bra ut så var det bra. En klasskompis kollade på mina Facebook en gång och han sa att ”du har verkligen ett liv” med en avundsjuk ton. Visst jag hade väl ett liv, jag hade kompisar och jag gjorde massa saker, men jag mådde inte bra. Jag ansträngde mig för att mitt liv skulle se bra ut på Facebook eller innan de Bilddagboken, jag ansträngde mig också för att mitt liv skulle se bra ut så fort jag var bland folk. Jag gjorde hela tiden det jag trodde förväntades av mig, jag försökte se bra ut och se ut på ett sett som antydde att jag var självsäker och populär. Jag försökte desperat må bra genom att leva som jag trodde skulle leda till lycka. Men det fungerade inte jag mådde inte bra. När jag hela tiden försökte anpassa mig efter vad jag trodde att andra förväntade av så kunde jag inte vara själv hemma, jag började må väldigt dåligt så fort jag var ensam och flydde därför ensamheten igen, för när man är ensam så får man inte bekräftelse från omgivningen som jag behövde hela tiden för att stå ut.

Det tog lång tid för mig att förstå att jag inte levde på riktigt utan att jag endast desperat försökte passa in någonstans och känna att jag dög. Jag kände aldrig att jag dög. Även om jag gjorde mycket av det jag tänkte att man ”borde” så var det aldrig tillräckligt, jag behövde hela tiden göra bättre, men jag dög aldrig för mig själv.

Jag har jobbat mycket med mig själv och kommit långt, jag har i många perioder vetat vad jag själv tycker om, kunnat stå för det och inte levt de liv jag tror att folk förväntar sig av mig. Under de perioderna när jag har vetat vem jag är, vad jag vill och kunnat stå för mina åsikter, då har jag mått som bäst och klarat motgångar eftersom jag har känt mig trygg med att jag ju i alla fall har mig själv.

Sen i höstas så har inte mitt liv sett ut riktigt som jag önskade, jag ville plugga i Lund och jag var säker på att jag skulle plugga till Arbetsterapeut nu, ha ett nytt liv, fått massa nya kompisar och vara på fest mer eller mindre varje helg. Jag gick Lund i tre månader, men det var ångest mer eller mindre hela tiden och jag upptäckte att det inte är så lätt att få nya kompisar när man pluggar en fristående kurs och endast är i skolan max två halvdagar i veckan, det var dessutom mycket svårare att plugga på universitetet än vad jag trodde att det var, jag hade det dessutom svårt med separationen från alla på internat villan och svårt att anpassa mig till de helt olika liven på internat till ett liv på Lunds universitet där jag endast hade mig själv. Hösten på universitet sänkte mig mycket. Men jag tog nya tag och började på folkhögskola i våras, men inte heller de gick bra, det var rena lekstugan och alla i klassen betedde sig som folk gjorde i högstadiet, vilket fick mig att känna mig sämre än sämst. Inte nog med detta så lämnade en väldigt betydelsefull person mig för några månader sedan, en person som betydde jätte mycket för mig och som jag litade på, det tog och tar hårt på mig.

Jag har märkt att jag mer och mer har började leva ett ”Instragram liv” och har fått svårt att vara ensam igen och nu när jag skriver ner hur mitt liv har sett ut och ser ut så kan jag förstå att det blivit så , jag känner mig lite misslyckad eftersom det inte alls blivit som jag tänkt mig och då försöker jag få bekräftelse via Insagram och genom att vara med folk så ofta som möjligt, jag förstår att jag gör det och jag tycker inte att de är konstigt eftersom det är som det är. Men det bästa är att jag är medveten om det och vill förändra det och egentligen har jag redan börjat förändra det eftersom jag skriver om det och jag jobbar på det.

Det jag försöker komma ihåg är att jag faktiskt klarar av väldigt mycket saker och att jag inte är helt under isen vilket jag tror att många hade varit i min situation särskilt eftersom jag knappt har någon att umgås med här i Skåne och bor över 20 mil från min familj. Jag går upp varje morgon, jag tar mig ut nästan varje dag, jag går och tränar, jag försöker promenera ofta, tar hand om mina sårbarheter, försöker träffa de vänner jag har här i Skåne och jobbar på relationen till dem jag har i Göteborg, jag leder Aktiva tjejer, vilket jag tycker jätte mycket om, jag ska hjälpa till på Röda korset och hjälpa barn med sina läxor, jag åker till Lund och är med i ett studentprojekt, jag går på föreläsningar med studentprojektet och ska antagligen med på läger med dem. Jag försöker ta mig ut min situation genom att aktivt söka lägenhet i Göteborg.

Jag försöker vara snäll mot mig själv men Jag försöker också komma ihåg att det bara är jag som kan förändra min situation, att det bara är jag som kan göra en förändring om det är vad jag önskar, det kommer inte kommer någon att trolla med ett trollspö.

Jag var i Finja i fredags och tog en härligt promenad,jag har saknat Backagårdsrundan i Finja så jag åkte dit idag igen och gick den.

10986157_1621970464688503_201952278_n 11023186_822443107847806_921663852_n