Följ oss på Facebook

header-blogg-1
jag2

En påminelse om att andra inte kan läsa tankar

Publicerat 19 mars, 2015

Det är mycket bättre att ta reda på fakta istället för att anta och det är mycket bättre att säga vad man vill istället för att tro att andra ska förstå utan att jag berättar.

Jag har fått den stora möjligheten att gå i KBT (Kognitiv beteende terapi) 10 gånger nu under våren för att jobba med vissa saker, jag har gjorde förut men jag behövde uppdatera de lite då de lätt försvinner om man inte fortsätter att öva själv hemma aktivt. Jag kunde hålla kvar de länga men efter den lite alldeles för intensiva och kaosartade hösten så har jag tappat mycket av det ja lärt mig. Jag träffade terapeuten första gången förra veckan och jag tyckte det kändes bra med en gång, vi förstod varandra och pratade samma språk. Jag fick en sådan lättnad efter förra veckan hos henne och jag fick i läxa att öva på att tänka ”ja, där kom den tanken” och ”ja, där kom den känslan” för det är så lätt att vi går upp i våra tankar och känslor och gör dem till en absolut sanning. Att tänka att ”ja där kom den tanken” Tycker jag gör det lättare för mig att skilja på tankarna och på hela mig själv, det gör liksom de jobbiga tankarna lite mindre och tar inte över hela mig.

Hur som helst så hade jag alltså stora förväntningar på dagens samtal hos henne och jag hade skrivit ner i min bok när jag övat under veckan. Vi började med en Mindfulness övning, vilket jag tycker var jättebra eftersom jag då lättare kan vara här och nu, vilket ju är en stor fördel vid sådana tillfällen. sedan började vi prata om en sak som vi pratade om förra veckan och känslor kring det och tankar som jag fick kring den situationen. Men sedan blev jag sjukt frustrerad för i min värld så skulle vi prata mer om de jag hade i läxa och jag hade tänkt att läsa upp mina övningar under veckan och sedan ville jag diskutera några till punkter. Jag blev stressad eftersom hon inte tog upp de jag hade tänkt mig och hon såg min frustration. Jag försökte ta upp de och jag gjorde de men det blev inte helt bra för jag var irriterad på henne eftersom hon inte gjorde det jag hade tänkt att hon skulle göra. Men då påminde hon mig om något som jag har övat på mycket men liksom lite glömt bort, nämligen att ingen kan läsa mina tankar, jag måste själv säga hur jag vill ha det och vad jag tänker och tycker. Hon kunde omöjligt veta att jag ville att hon skulle göra si eller så eftersom jag inte sa det till henne.

När jag tänker efter så har jag igen blivit väldigt bra på att anta saker utan att ta reda på fakta, jag tror mig veta att hon eller han tycker och tänker de eller de om mig eller om en viss situation, jag bara antar att vissa inte tycker om mig eller tycker att jag är tex tråkig men jag har absolut inga bevis på att de är sant. Att anta saker hela tiden är egentligen samma sak som att jag tror att folk på något vis kan läsa mina tankar eftersom jag i de situationerna istället tror mig kunna läsa deras tankar.

Även om jag blev sjukt frustrerat på min kbt terapeut idag så måste jag säga att hon är grymt bra! Det har hänt saker på bara två gånger och jag har stor fördel av att jag gått en omgång med kbt förut och övat mycket mindfulness. Men jag har en rädsla över att jag igen ska tappa de jag lär mig nu när jag kommer till Göteborg i sommar eftersom jag redan har en erfarenhet av att jag tappar det när kbt:n är slut. Men vad hjälper det att fundera på vad som eventuellt kommer att hända i sommar? För just nu mår jag bättre och känner mig hoppfull. Men jag har också erfarenheten av att jag kan fortsätta hålla kvar i de viktiga sakerna jag lär mig när jag lever på ett sätt som fungerar för mig och inte tar för stora steg i taget. Jag klarar att hålla kvar det jag lärt mig när jag inte stressar ihjäl och ställer för stora krav på mig själv.

Jag har också funderat på de där med krav, vilka krav stället jag egentligen på mig själv? Jag behöver släppa kraven på mig själv för jag kommer aldrig bli nöjd om jag inte minska mina krav. Ofta känner jag mig lite kass som inte jobbar eller går i skolan just nu, men jag  faktiskt sjukskriven av olika anledningar så jag försöker tänka att det är okej, jag gör så gått jag kan. Jag tänker att jag är kass som inte tjänar mina egna pengar. Men jag hade faktiskt inte klarat av att jobba just nu!

Men det som är lätt att glömma är det jag faktiskt gör, jag gör mycket och faktiskt mer än många andra. Jag leder en tjejgrupp, jag har börjat hjälpa elever med läxorna på en skola här i stan, jag är i Lund typ två gånger i veckan och är med i ett student projekt för elever som inte har det så enkelt och är sjukskrivna av någon anledning eller pluggar men ändå har det lite svårt. Jag går i KBT, jag bloggar, jag skriver krönikor för gör Plusfamiljen, jag tar hand om min katt, jag försöker träffa kompisar några gånger i veckan, jag går och tränar några gånger i veckan, jag försöker ta hand om mig själv allt vad jag kan för att jag i framtiden ska klara mer och mer. Jag försöker också se allt som jag faktiskt klarar av nu som jag inte klarade av för några år sedan, jag försöker tänka på att jag faktiskt ofta mår ganska bra nu mer när jag gör lagom med saker och ökar kraven och aktiviteterna i lagom takt.

Jag försöker också tänka att jag gör så gått jag kan och att jag gör det bra, jag försöker påminna mig om att jag inte behöver vara någon super kvinna som ska klara av allt, jag kanske inte jobbar eller pluggar men jag gör mycket annat bra! bd086dd4c21911e3a5cc0002c9db5c2c_8Snart kanske jag kan börja äta mellanmål på min balkong igen!!

 

 

 

 

Kommentarer

  1. Du pratar med mig nästan varje dag också!

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*