Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2015 april

profil f

hur jag ser på mig själv och hur andra ser på mig.

Publicerat 29 april, 2015

Det är så många som säger så snälla saker om mig och jag försöker verkligen ta till mig det!

Jag har under hela mitt liv olika sammanhang fått höra att jag är en förebild jag har också fått höra att jag är en bra person, att jag är rolig, att jag verkar självsäker, verkar veta vad jag tycker och tänker och att jag står för det, jag har fått höra att jag är en bra ledare och jag får höra att folk är imponerade av mig.

När jag för några år sedan började på folkhögskola i Färgelanda och skulle plugga personlig utveckling (ja, jag har pluggat det mycket…) så hade jag en bild av att de andra i klassen skulle vara lika osäkra som jag var och att jag därför lätt skulle få kompisar och våga ta för mig. Men när vi kom in i klassrummet första morgonen så fick jag panik, alla skrattade och pratade och verkade hur säkra som helst, det gjorde mig livrädd och ja tänkte att jag aldrig skulle våga ta för mig i den här klassen. Så en dag efter skolan så satt två i klassen och pratade och jag gick dit, de hade något djupt samtal om religion eller något, jag kände mig hur osäker som helst och kände att de två verkade veta exakt vad de tyckte och tänkte om saker. Jag försökte så gott jag kunde haka på samtalet och komma med åsikter och tankar, men jag var jätte rädd för vad de skulle tycka om mig. Nästan ett år efter de samtalet så pratade jag med en av de personerna som jag hade pratat med då och han började prata om de samtalet vi hade haft nästan ett år tidigare och han sa att han då hade tyckt att jag lät så självsäker och precis visste vad jag stod för. Liksom va??? Jag var ju hur nervös som helst och livrädd för att säga fel.

Ett annat tillfälle några år tidigare så var jag ledare på ett träningsläger för barn, jag kände mig helt bortkommen, jag var nog bara 18 år och kände mig helt otillräcklig och osäker och jag avskydde mig själv och jag hade ganska mycket ätstörningsproblematik just då. Då fick jag höra av nästan alla ledarna vid ett tillfälle att de var imponerade över mig och över hur bra jag var på att leda, jag fattade ingenting, jag kände ju mig urkass!

Jag har de senaste dagarna fått höra så mycket fina saker från min omgivning och vad de tycker om mig. Kompisar i Göteborg har sagt att de ser jätte mycket fram emot att jag ska flytta dit och min familj har flera gånger under våren sagt att de ser fram emot att jag ska komma hem igen. Jag har fått ett jättefint intyg angående tjejgruppen jag leder och igår fick jag höra av en förälder hur mycket jag betyder för den gruppen, för deras barn och för föräldrarna. I förmiddags fick jag dessutom höra av en kompis att hon ser mig som en positiv, glad person som står för sina åsikter och som vågar ta för mig. Jag har verkligen försökt ta åt mig av allt positivt folk har sagt till mig den senaste tiden.

Uppenbarligen så utstrålar jag ofta en sak men inombords känner jag något  annat. Jag undrar egentligen hur många andra det är som känner som jag gör, jag tror faktiskt det är ganska många även om det är lätt att känna att man är ensam. Jag undrar också hur många de är av de jag möter som jag upplever som självsäkra, positiva, kompetenta och glada personer som känner något helt annat inombords.

394909_10150501803912406_1625487868_n

jag 11

Äntligen frisk

Publicerat 23 april, 2015

och snart är det dags för att flytta till Göteborg och jag har velat ha er hjälp med vad jag kan hitta på där.

Alltså shitt, den här infektionen tog verkligen på mina krafter alltså. Men nu  nästan tre veckor senare så börjar jag må bättre! Hoppas bara magen blir glad snart igen nu när jag inte äter antibiotika.

Eftersom det har varit så mycket det senaste med sjukdom och så, så har jag inte riktigt orkat tänka på flytten och jag har inte alls börjat packa eller planera det. Men jag kommer att söka lite utbildningar till hösten eller jag tänker i alla fall söka till Fritidsledarutbildningen på Göteborgs folkhögskola. Men jag måste nog på allvar börja tänka på och acceptera att jag ska flytta här ifrån nu för det är nog ingen bra metod att försöka förtränga det och strunta i att tänka på eller tänka att det löser sig bara jag får flyttat till Göteborg. Jag måste nog på börja någon form av separation så det inte blir som en chock när jag väl flyttat och landat i Göteborg. Det är så konstigt att lämna ett liv som jag har byggt upp under tre år.

Ett av mina mål när jag flyttar är att ha kul och att lära känna snälla människor och vara i sammanhang där alla är accepterande och att vara i sammanhang som inte bara handlar om konkurrens.  Jag skulle vilja engagera mig i olika saker som tex hbtq frågor eller i något där folk precis som jag inte har haft de helt enkelt. Jag skulle vilja hitta något liknande som student projektet här i Lund. Jag hade också velat gå på pysselkvällar, lära mig sticka och virka, jag vill skriva och jag hade gärna velat föreläsa, jag vill leda grupper eller delta i någon grupp.

Har ni någon idé vart jag kan vända mig? Känner ni till något projekt, grupp eller sammanhang där man umgås, kanske utan något större mål förutom att just umgås eller en grupp eller sammanhang där man umgås och har ett gemensamt mål att jobba mot? Eller vet ni vart man ska vända sig om man vill lära sig föreläsa? Jag hade dessutom velat utveckla mitt skrivande och nå ut med mina erfarenheter.

Jag ska också kolla upp vilken typ av träning jag ska hålla på med i Göteborg, jag förstått det som att det finns kälkhockey i Göteborg nu och det hade varit jättekul att hålla på med tycker jag, sedan vill jag kolla upp pingis och kanske simning.

Ni får gärna komma med alla olika på vad jag kan hålla på med i Göteborg! Ni får också väldigt gärna höra av er om ni vill lära känna mig för jag lär gärna känna nya personer :).11142936_909696279053663_1403381195_n

Igår när jag hade börjat få tillbaka min energi så började jag rensa bland mina papper och gjorde mitt pyssel lätt tillgängligt. Jag blev faktiskt väldigt nöjd med den här hyllan!

sjukhus

infektion och KAVA

Publicerat 11 april, 2015

En av nackdelarna med en funktionsnedsättning är att det oftast innebär att man får vara betydligt mycket mer på sjukhus än ändra.

När jag i höstas åkte ambulans från Hässleholm till Lund när dom trodde att shunten hade gått av så berättade en av ambulansmännen att han aldrig hade legat på sjukhus och endast varit på akuten en gång och det var när hans armbåge gick ur led. Att en person aldrig har legat på sjukhus eller aldrig har opererats är ungefär lika konstigt för mig som att någon skulle berätta att den aldrig borstade tänderna.

I och med min funktionsnedsättning så är jag van vid att besöka ett sjukhus flera gånger om året och under min uppväxt så var det både Ortoped, urolog, Habilitering flera gånger om året. Jag har fått vänja mig vid att få nålar i mig och att göra hemska undersökningar.

Men trots detta så tror jag att jag är ovanligt frisk för att ha Ryggmärgsbråck för även om jag gjort rutinkontroller flera gånger om året och utprovningar av både rullstolar och ståskal titt som tätt så är jag inte ofta sjuk. Jag har visserligen åkt till akuten fem gånger de senaste tre åren och den första gången var för att jag hade blivit hundbiten och behövde stelkramp, den andra gången var det för att jag trodde att de var fel på shunten men det var det inte, den tredje gången hade jag i och för sig Rosfeber och låg inne ett dygn, den fjärde gången när jag åkte in så var jag uttorkad pga Rosfebern och den femte gången så trodde jag igen att de var fel på shunten vilket det ju inte var. Så jag har legat på sjukhus  ca 48 h på tre år så det är inte mycket!

Men något som har drabbat mig tre gånger nu är Bukhinneinflammation, första gången var hösten 2007, jag gick på folkhögskola i Sölvesborg och en helg morgon, vaknar jag och är full frisk men plötsligt så nyser jag och då är det som att något spricker i mig. Jag får så akut ont i magen på en sekund att det bara börjar snurra i mitt huvud, jag blir helt kallsvettig och tror att jag ska svimma. Jag ringer ambulansen med en gång som tar trettio minuter på sig att komma. Jag har så ont i magen att jag inte kan ha varken tröja eller byxor som rör magen. Jag åker in till sjukhuset i Karlskrona och det fattar inte vad det är för fel på mig. Jag låg inne med V-sond (en sond som ska avlasta magsäcken så att allt som finns i den kommer upp igen..) vilket typ är det värsta som finns! Jag behövde ha morfin för smärtan i en vecka. De hittade aldrig vad var för något men de gav mig stark antibiotika och efter några veckor så var det bättre.

Samma sak hände sex månader senare och det vara samma händelseförlopp då men då kunde de i alla fall konstatera att de var bukhinneinflammation, jag fick V-sond, morfin och stark antibiotika och efter några veckor blev det bättre.

Nu hände liknande sak i söndags fast då vaknar jag av att jag nästan har lika panik ont som de andra gångerna, jag går upp på toa för att se om det är därför det gör ont, men det släpper inte, jag går och lägger mig igen för att se om det släpper eftersom det inte gör lika ont som de andra gångerna. Det blir bättre när jag lägger mig ner så jag ligger där nästan en timma sedan går jag upp och äter ett glas fil och då blir det värre igen och jag måste lägga mig ner igen. Det går nästan en timma och sen ringer jag pappa som kommer och då gör det lika ont i magen som de andra gångerna, men vi bestämmer oss för att ta hans bil istället för ambulans eftersom det skulle gå snabbare så. I bilen har jag så fruktansvärt ont så att jag bara skakar. Vi hade tur för att på akuten så är det tomt och jag fick komma till en säng med en gång och få morfin. Jag kom ganska fort till KAVA och sen röntgen som inte visade något, men jag hade ett CRP på 300 och väldigt ont i magen, fast ändå inte lika ont som de andra gångerna.

Det har inte alls varit samma förlopp denna gången utan det har varit betydligt mycket mer lindrigt, jag behövde bara morfin i 3 dagar och jag fick börja äta redan efter 2 dagar och visst är jag svullen men inte alls på samma sätt som de andra gångerna och jag har kunnat behålla all mat och sluppit V-sond!!! Så de vet inte om det är bukhinneinflammation gången men jag har ont på precis samma vis fast mindre. Det har i alla fall försökt komma på vad detta beror på men utan resultat den här gången också.

Men nu mår jag som sagt mycket bättre och jag hoppas på att få åka hem i morgon, vilket jag borde få om de tycker att det är okej att jag tar antibiotikan i tablett form nu, för CRP sjunker hela tiden och idag var det på 90.

Vi får väl se vad som händer!

 

11055566_634743783328106_1188789207_nHär om dagen när jag precis hade börjat få äta så sa dom att det skulle bli laxbiffar till middag, jag såg jätte mycket fram emot det, men mamma sa att jag inte skulle ha så stora förhoppningar och det skulle jag inte haft, eftersom de kom in med FISKBULLAR!! Det är typ den enda jag inte klarar av att äta! Men som tur var så hade mamma och jag varit och köpt sushi som jag egentligen skulle ha till dagen efter.

 

påsk

Påskafton

Publicerat 4 april, 2015

Det där med ett inre lugn är ganska fantastiskt!

God kväll!

Nu är jag i Göteborg och har varit sedan i förrgår och jag har hunnit med grillfest för Mikkan som har fyllt 25 år och idag har jag varit på Flatön med mormor, min kusin, min moster och hennes man.

Mamma och hennes man är bortresta så jag har lägenheten för mig själv vilket är väldigt skönt, för det är så svårt att anpassa sig till att bo med sina föräldrar när man har flyttat hemifrån tycker jag. Så nu kan jag göra det jag vill, laga den maten jag vill och diska när jag vill, jag kan också kolla på vilket tv program jag vill, eller nej det kan jag inte för de har tre kanaler så det finns inget att kolla på så jag blev rastlös och bestämde mig för att skriva här.

Den senaste veckan så har jag haft ett fantastiskt lugn i mig själv, ett lugn som jag så ofta söker. Jag beskriver det ofta som att jag inte känner mig som en person, jag känner liksom inte konturerna på mig själv rent fysiskt och psykiskt och jag har också svårt att känna mig som en hel person, jag ser delaktig ut men det känns inte så psykiskt. Ofta så snurrar så mycket som i mitt huvud som tar min energi och mitt fokus som gör det svårt för mig att se klart och logiskt på situationer vilket ofta gör mig nervös bland folk och orolig när jag är själv. Det snurrar ofta så mycket i mitt huvud och jag är rastlös vilket gör det svårt för mig att kunna använda mig av allt bra jag lärt mig för att må bra, vilket gör mig frustrerad. Men den senaste veckan så har jag kunnat använda mig av mycket jag har lärt mig. Jag har också kunnat delta på riktigt och känt mig delaktig och värdefull och jag har kunnat delta som vem som helst, så grillfesten igår var fantastisk och jag kunde ha kul och trevligt utan alkohol och dagens påskfirande har varit riktigt trevligt! Dock blev jag arg på mormor en stund när jag tyckte att hon la sig för mycket och jag hade svårt att släppa det, men till slut så sa jag till henne att jag blev arg på henne när hon sa så och då gick det över.

Jag har hanterat många situationer på ett bra sett denna veckan och jag har känt mig som den 25åring jag är. Jag har känt mig värdefull och ganska bra, bara en sån sak att jag valde att sätta på datorn nu istället för att störa mig på att det inte finns något att kolla på, Jag har också kunnat tänka i kväll när jag plötsligt fick en akut längtan efter Simon att jag vet att jag får det när jag är trött och Simon står för trygghet för mig och det slår till när jag är trött och lite sårbar och det har varit mycket nu i flera dagar så det är inte konstigt att jag känner som jag gör.

Jag kanske till och med ska gå och lägga mig trots att det är lördag och klockan inte är så mycket. Men jag har ett stort problem och det är att Selma springer ut så fort jag öppnar ytterdörren och här ligger ju en väg och hon är inte van att vara ute, det är ju en sak att hon går ut på min loftgång hemma, men här där hon kan försvinna känner fruktansvärt!! Igår gick hon ut och jag hade svårt att få in henne och idag när jag kom hem så fick jag anstränga mig allt jag kunde för att hon inte skulle springa ut och så fort jag tar på mig jackan så är hon vid dörren och vill smita ut! Jag vet inte hur jag ska lösa det…

11137974_223771677817325_1342140900_n11055831_1424091984559774_1639828341_n11111440_947925618604611_1380246445_nMin moster och hennes familjs katter är lite större än Selma!
11098585_1428854730744320_31973588_n

våga

ett fantasiskt läger

Publicerat 1 april, 2015

Jag är så glad att jag vågade åka på lägret!

I helgen var jag på läger med ett studentprojekt som jag är med i, det är ett projekt för personer som pluggar nu men har det lite svårt och för personer som tänker plugga inom snar framtid och för personer som är sjukskrivna från sina studier. Många i projektet studerar på universitetet men några pluggar på folkhögskola eller på komvux. På universitet är det många internationella studenter som inte pratar svenska, vilket jag tycker är lite jobbigt. Jag var osäker på om jag skulle följa med på lägret, eller rättare sagt om jag vågade följa med eftersom jag får sådan prestations ångest bland alla som pluggar på universitet och för att jag tycker det är så svårt med engelska och knappt vågar öppna munnen om jag ska behöva svara på engelska. Jag kan också få lite prestationsångest när jag är den enda som sitter i stol, dumt att jag tänker så men så blir det ibland särskilt i sådana sammanhang. Men jag bestämde mig för att utmana mig själv och våga följa med, dessutom så tyckte jag att det vore bra för mig att träffa lite jämnåriga och göra något som förhoppningsvis skulle bli kul.

Jag är så himla glad över att jag valde att följa med! Alla var så himla snälla där och man fick vara precis som man vill och ingen dömde en för det. Det är inte ofta jag vågar att bara vara i sociala sammanhang men det kunde jag i helgen. Jag vet inte om det är för att alla där brottas med något och har det lite svårt så att man har mer förståelse och acceptans för andra eller om det bara är så att jag vågar vara den jag är när jag vet att de i min omgivning inte heller har det helt enkelt. Oavsett så vågade jag ta för mig på en lagom nivå som kändes bra. Jag satt till och med och pratade engelska med tre av de internationella studenterna och jag har aldrig vågat prata Engelska så öppet förut.

Som vanligt i sådana sammanhang så serveras det extremt mycket mat!! och jag satt mer eller mindre inne i en stuga i 48 h så jag hann inte riktigt bli hungrig. Men jag har svårt att låta bli att äta när det står framme och jag tycker det är lite jobbigt när det blir för mycket mat och för lite rörelse, dessutom så var jag väldigt trött och lite stressad och då är det extra svårt att låta bli att äta tycker jag. Men nu har jag återgått till vanliga matvanor och rörelse.

Jag tog lite luft med två av tjejerna på lägret på lördagen och när vi satt där så kom en av handledarna för projektet och vi fyra började prata och rätt som det var så hade vi bestämt oss för att doppa oss i sjön! Sagt och gjort vi bytte om och hoppade i, jag var dock i vattnet typ 2 sekunder, men jag gjorde det och det var en fantastisk kick och efteråt kände jag mig jätte pigg.

Ja, det var som sagt en händelserik, kul, utmanande och positiv helg och jag vågade delta och det gör mig så glad!

I morgon åker jag till Göteborg för att fira påsk och gå på fest och kattutställning, det blir trevligt! Dessutom har jag ganska mycket energi just nu så det är ju trevligt!

 

11055602_681480718645431_756015381_n

Kaxig innan doppet

11055695_865196103546829_339609017_n

 

Lite mer osäkra väl på bryggan..

925656_868332499892567_1638148715_n

Och ganska kaxig när jag väl hade tagit steget!