Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2015 augusti

läger

Tankar om diskriminering.

Publicerat 21 augusti, 2015

Jag tänker så lätt att det bara är vi med någon funktionsnedsättning som diskrimineras så mycket, men faktiskt så blir vi alla diskriminerade på något vis i något sammanhang.

Jag har alltid försökt att inte tänka på den diskriminering som drabbar främst oss med funktionsnedsättning.  Jag läser te.x aldrig statistik om hur många av oss med funktionsnedsättning som inte får jobb och jag försöker att inte tänka på alla ställen som vi inte kan komma in på. Jag undviker också att läsa artiklar om när någon med funktionsnedsättning har blivit illa bemött. Jag klarar liksom inte av att tänka på alla orättvisor. Men den senaste tiden så har jag haft lite för mycket tid till att fundera över just denna diskriminering och just de faktum att vi ofta inte ens nämns som en minoritets grupp.

Jag lyssnade tex på Zara Larssons sommarprat för några veckor sedan. Jag visste inte så mycket om henne förut men hon är tydligen en stor feminist med starka åsikter och det verkar vara till viss del därför hon är så känd. Zara Larsson pratade om minoritetsgrupper i sitt sommarprat och då nämnde hon homosexuella och personer med ursprung från något annat land. Hon tog upp hur dessa två grupper diskriminerades men även diskrimineringen mot kvinnor. Men inte en enda gång nämnde hon diskrimineringen mot oss med funktionsnedsättning. .

Men egentligen vet jag ju att vi räknas som en diskriminerad minoritet och många är medvetna om vår situation som faktiskt går framåt. Tänk bara för 40-50 år sedan så bodde nästan alla med någon form av funktionsvariation bort gömda på någon institution (det är i och för sig något jag helst inte vill tänka på och jag försöker att undvika information om det) och nu kan vi ändå få ett jobb som ”alla andra” och leva ett ganska vanligt liv med både familj och barn.

Men jag tänkte på det där vem är ”alla andra”? är det alla som inte har en synlig funktionsnedsättning eller som inte har en intellektuell funktionsnedsättning? För det är så lätt att man utgår från sig själv när man pratar om diskriminering och att tänka att ”alla andra har det mycket lättare”. Zara Larsson pratar såklart om diskrimineringen mot kvinnor eftersom hon är just kvinna och det är ju faktiskt helt sant som hon säger att kvinnor tjänar mindre än män, oftare bli misshandlade än män och när de blir våldtagna så får de nästan skylla sig själva eftersom ”kjolen var för kort”. Nu menar jag inte att det inte är fruktansvärt att kvinnor världen över har det som de har det  för det är absolut fruktansvärt.  Men det jag vill få fram är att jag som funktionsnedsatt kvinna önskar att jag hade det som de kvinnor utan funktionsnedsättning och att jag bara fick vara med om den diskrimineringen som ”vanliga” kvinnor får vara med om.

Men åter till de där vem är  ”alla andra”? Jag tycker det är lätt glömma när jag tänker att det är hemskt att vi med funktionsnedsättning har så mycket svårare att få jobb än andra och att vi diskrimineras så mycket i jämförelse med då alla andra. Men det är faktiskt så att det krävs inte mycket för att en person ska bli diskriminerad. Jag följer tex en kvinna på instagram som kallar sig för Ladydahmers där hon är feminist och överviktig och hon pratar ofta om diskrimineringen mot överviktiga personer, att de som har en övervikt har svårare att få jobb och att de väljs bort i många situationer, hon säger också att överviktiga personer har lägre lön än de utan övervikt och att de ofta får en stämpel på sig som att de inte tar hand om sig själva, sin hälsa eller ens sin egen hygien. Sedan har vi personer som bär slöja, hur ofta ser man dem (här i Sverige) jobba i klädbutik, på tv, på gym eller i en reception? Jag har nog aldrig sett någon med slöja på någon av de yrkena.  Vi har också personerna som mobbas ut på sin arbetsplats eller av samhället när de berättar om sin sexuella läggning. Sedan har vi de personerna som egentligen inte passar in på någon minoritetsgrupp men som bara inte har det utseendet som samhället ser som attraktivt, för oftast är det så att en persons utseende spelar roll i valet vem man vill anställa, beroende på vilket yrke det handlar om då.

Så vem är då ”alla andra”? Som sagt de är så lätt att jag bara tänker på diskrimineringen mot oss med funktionsnedsättning men vi är så många som blir diskriminerade och det är bra att tänka på i bland istället för att tänka att det ”bara är jag som blir bortvald”, för vi är så många som inte ”passar in” i många sammanhang enligt det samhälle vi lever. Så på frågan vem alla andra är så skulle jag vilja svara att ”alla andra” inte så många och att vi alla blir diskriminerade i något sammanhang mer eller mindre.

 

11939414_950111538379816_35092512_n

ankare

God kväll!

Publicerat 2 augusti, 2015

Återhämtar mig, träning, lugn och ro i huvudet och tankar om hur jag alltid blir den jag vill vara.

God kväll!

Nu känner jag faktiskt att jag kan börja slappna av, kanske beror det på att jag ser målet dvs att vardagen börjar snart eller så beror det på att jag helt enkelt är i bättre form, hur som helst så är det skönt! I helgen har jag lyckats att ta det relativt lugnt och det har varit fantastiskt! Igår så var jag ute med Selma i nästan tre timmar och sedan skulle jag gå till gymmet, men av någon anledning så kom jag inte in, mitt kort ville inte fungera. Så istället för gymmet så tog jag  mig en härlig promenad vid Härlanda tjärn, mamma och jag gick en långrunda där i söndags och då visade hon hur jag kunde gå en kortare runda på 2 km. Men från dörr till dörr så blev rundan lite över 8 km så det var ju hur bra som helst och dessutom lagom backigt. Det är faktiskt väldigt fint vid Härlanda tjärn måste jag säga och när jag gick där igår så fick jag tillbaka den rofyllda känslan som jag hade när jag promenerade min runda i Hässleholm. Efter promenaden kände jag mig lugn och glad, en väldigt härlig känsla!

Idag har jag fortsatt och ha en bra dag och jag har fått städat här hemma och fixat i mina hyllor så att det blivit balans i dem istället för kaos. Sedan gjorde jag ett nytt försök att gå till gymmet och idag gick det bättre, vilket ju var tur eftersom jag hade anmält mig till Body pump. Jag har bara gått på pass men två olika instruktörer eftersom jag tycker det är jobbigt med flera olika med tanke på hur mycket jag sticker ut. Men idag hade vi en vikarie vilket gjorde mig lite besviken en kort stund eftersom jag gillar den lite halv galna instruktören som vi brukar ha. Men hon bröt tån i måndags men har sedan dess kört pass ändå och på Body attacken i onsdags så kunde hon knappt köra passet eftersom hon hade så ont och hade tydligen ätit massa värktabletter. Hon (instruktören med bruten tå) har oftast tre pass om dagen och är ett yrväder hade man väl kunnat säga och lite splittrad, hon kan lämna passen i flera minuter och fortsätta ge instruktioner vi mikrofonen och ibland tar hon upp papper och börjar bläddra i dem under passet, haha.. men hon är ändå cool och en grym instruktör. Men det kändes faktiskt bra att vi hade en vikarie idag eftersom jag tycker inte det är friskvård eller hälsa att komma och leda så många pass med en bruten tå, det är inte att föregå med gott exempel.

Jag har funderat på det där med att kunna/våga vara den man önskar vara, i vissa sammanhang så kan jag vara den jag vill vara, nämligen social, självsäker och framåt. Men i många sammanhang så är jag inte så. Jag önskar att jag helt naturligt kunde känna att jag har rätt att ta för mig på samma villkor som alla andra, att jag helt naturligt vågade prata i flera sammanhang och kände mig bekväm med det. Jag har förstått att folk i flera olika sammanhang tycker att jag verkar självsäker och struntar vad andra tycker och att jag är social, men jag önskar att det hade kommit helt inifrån och att jag också hade känt det så. Jag önskar att jag med alla jag umgås med skulle känna att det är självklart att den här personen vill umgås med och att jag inte hade behövt anstränga mig så mycket för att försöka känna att personen vill umgås med mig. Men samtidigt så vet jag att mina kompisar och dem jag umgås med tycker om mig för den jag är och att jag faktiskt inte behöver anstränga mig så mycket, dessutom så tror jag att de flesta hade tyckt bättre om mig om jag hade kunnat vara mer avslappnad. Jag önskar att jag hade kunnat strunta i dem som eventuellt inte tycker om mig för den jag är, för det är ingen energi att slösa energi på dem. Men visst jag antar att ingen är helt självsäker i alla situationer och att alla känner sig osäker i vissa situationer och med vissa personer, men jag önskar ändå att jag inte kände så. Jag önskar också att jag var en sådan person som alltid ser saker från den ljusa sida, som allt som oftast är glad och som kan vända nederlag till något positivt. Men kanske är det även så att näst intill ingen alltid ser ljuset från den ljusa sidan och alltid är pigg och glad. Folk ser ju mig som pigg och glad och social även om jag långt ifrån alltid känner mig som en sådan person, så kanske att det är likadant med andra dvs att de känns pigga, glada och sociala men att de inte känner sig så?

Så min fråga är nu, hur blir jag den personen jag vill vara, ALLTID? har ni nåt svar så skriv gärna det.

Jag har fått hjälp med att rensa hela min hårddisk för att se om datorn skulle bli lite mer frisk då och något mer frisk är den kanske, men inte mycket…Jag har fått stänga av datorn tre gånger under detta inlägg eftersom datorn bara hakar upp sig och står och snurrar…Men jag ska försöka se om jag kan få hjälp att fabriksåterställa datorn och hoppas på att det hjälper.

Nu ska jag kolla på Beck, fortsatt trevlig kväll!

jag2