Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2015 september

jag stranden

Bara ett liv, men så mycket att hinna med..

Publicerat 16 september, 2015

mer och mer ofta så funderar jag på att jag blir äldre och äldre och att det är så mycket jag vill hinna med..

Ja, jag har börja fundera på att vi bara har ett liv och att det finns så himla mycket jag vill göra och hinna med. Jag undrar också hur jag ska kunna välja tex utbildning och karriär. För det känns så hemskt att det finns så mycket jag vill jobba med men som jag aldrig kommer kunna/hinna göra och det känns också så orättvist att man måste anpassa yrkes valet efter att jag bor i Sverige. För om jag inte flyttar utomlands så kommer jag aldrig kunna jobba med att tex rädda apor från hemska djurförsök. Sedan finns det så många yrken jag inte kan välja för att jag sitter i rullstol, men jag är så nyfiken och vill ju veta hur det är att vara tex brandman men det kommer jag aldirg kunna testa.

Jag har börjat bli så nyfiken på det mesta och vill testa typ allt och det är ju jättekul men jag vet inte hur jag ska hinna allt och det gör jag ju inte, ta bara träningen som jag skrev om i förra inlägget, jag kommer inte hinna allt jag vill. jag vill lära känna så mycket nytt folk och få nya erfarenheter och jag har väl börjat med det, men jag vill lära känna fler och jag önskar att jag kunde var i fler sammanhang, men det är omöjligt för kroppen säger ifrån och just nu är jag helt slut i både kropp och huvud vilket kanske beror på att jag inte vilat så mycket den senaste tiden utan mest bara kört på, men jag har ju bara gjort roliga saker men det tar nog på mina krafter ändå.

Sedan har vi det där med att resa och upptäcka världen, jag bara måste hinna se stora delar av världen innan jag blir för gammal. Jag vill resa genom hela USA och se de alla olika kontraster som finns där och det är så många mer länder jag vill upptäcka.

Samtidigt som jag har blivit så nyifken och intresserad av det mesta så vill jag ta det mer lugnt än vad jag gör nu, jag vill hinna återhämta mig mer mellan aktiviteterna, jag vill ha mer ro att sitta hemma, med något pyssel eller en bok och jag vill ha mer ro att jobba med mindfulness jag vill också ha tid och ork att ta hand om jobba på relationer till mina mina nära och kära. Men jag försöker påminna min om att jag BARA är 25 år och att jag faktiskt är ung även om det inte känns så och jag försöker tänka att jag kan ta det lugnt och inte behöver hinna allt just nu. Jag försöker också acceptera att jag inte kommer kunna hinna med allt jag vill göra…

meditation

RELAX

träning, träning, träning..

Publicerat 11 september, 2015

Det finns så mycket träning här i storstaden och jag vet inte hur jag ska kunna välja vad jag ska hålla på med.

Jag har tränat under de flesta perioder i mitt liv, jag började när jag var fyra med rullstolsskola och det var något som jag älskade och höll på med tills det lades ner när jag var femton. Det var väl egentligen ingen större utmaning, men det var kul att träffa kompisar och det var kul att vara bäst, haha. För jag har alltid varit bra på att köra rullstol, varit snabb och bra på att köra kanter. Jag tog bort mina tippskydd redan när jag var fem.

Sedan höll jag på med tävlingsstol några år, men det var inte min grej att åka runt, runt, runt på en bana och få mer och mer håll för varje varv…

Men när jag var tolv så testade jag basket och då tänkte jag att det var ett bra komplement till friidrotten, men det slutade med att basketen tog över och att det var det jag höll på med. Det tråkiga med handikapp idrott är att det så ofta är svårt att få till lag eftersom vi är så få med funktionsnedsättning och ännu färre som håller på med någon lag idrott. Så de första åren på basketen så var vi bara fyra stycken och vi ägnade träningarna mest åt att kasta bollen i korgen. Men så när jag var femton år så fick jag möjligheten att vara med i ”damlandlaget” ja, alltså det fanns bara ett damlag i Sverige… jag hade inte lärt mig alls mycket på de träningarna vi hade i Göteborg eftersom vi liksom bara var fyra stycken och så kom jag direkt till tjejer som var mycket äldre än mig, som  kände varandra och som hade spelat betydligt mycket mer. Dessutom så hade jag i den åldern börjat bli riktigt osäker på mig själv. Första träffen med damlaget var en turnering vi skulle spela, Malmö open. Jag kände ingen i laget, jag hade bara spelat helt utan regler i flera år och visste inte så mycket om basket, dessutom så skulle två Finska kvinnor spela med oss också och de pratade bara engelska och jag var och är ur kass på engelska, så det hela kändes mest hemskt och övermäktigt så jag skylde hela första dagen på huvudvärk för att slippa spela.

Någonstans där på första turneringen så förstördes glädjen med basketen, sedan den dagen så har jag tyckt om basket övningarna väldigt mycket, men avskytt själva matcherna och träningsmatcherna eftersom det totalt låser sig i mitt huvud. Under Malmö open något år senare efter min första turnering så blev jag så nervös under en match att jag kom helt  av mig och sköt på fel korg…

Eftersom det finns så få lag i de olika handikappidrotterna så finns det inte så många mellanting, så för min del blev det så att antingen var träningen för lätt eller för svår och det förstörde för mig..

Under de senaste typ 7 åren så har jag inte aktivt hållit på med någon handikappidrott förutom några bandyträningar i Kristianstad och några basketträningar i Malmö. Jag har istället varit på gymmet först själv men på senare år nästan bara pass främst då Body Combat och Body Pump.

Nu när jag bor i Göteborg igen så finns det så himla många olika idrotter att hålla på med, det har kommit fler och fler de senaste åren och jag känner att jag vill testa allt. Det finns också väldigt många fler pass att gå på. Så nu förstår jag inte hur jag ska hinna allt, hur ska jag välja och vad ska jag prioritera? Det känns väldigt tryggt att gå till gymmet och deras pass för det är något som jag har gjort i flera år och det är ingen press och jag kan inte förstöra för någon annan genom att typ göra självmål… Dessutom så är främst Combat väldigt bra träning, för jag har hört att vi i stol ska ha så mycket svårare att få upp pulsen än de som går, men när vi under några Combat pass använde pulsklocka så visade det sig att jag kunde komma upp i samma puls som de andra, så det känns ju som grymt bra träning, det är dessutom både styra och kondition.  Under Body pump passen får jag inte upp pulsen lika mycket men det är jättebra styrketräning. Men dessa gympass är inte så sociala, det är ju inte så att jag får kompisar där direkt…

Men som sagt det finns massa mer handikapp idrotter här nu och jag vill testa de mesta för att se om jag vill satsa på någon idrott. Så hittills har jag testat Kälkhockey alltså sittande hockey. Det är en sport jag alltid drömt om att testa, men vi är knappt några på träningarna, vi har bara varit två stycken denna terminen och vi har inte ens en tränare. Men kälkhockey ska vara den mest krävande handikapp idrotten och när jag tränar så vill jag verkligen träna och få upp pulsen och bygga muskler. Men jag lär tröttna på hockeyn väldigt snart eftersom det inte är några träningar med ledare och väldigt få deltagare.. Så jag har i veckan testat rullstolshandboll och det var jättekul!! Jag kom in i det med en gång och på söndag ska jag testa bandy.

Som jag känner nu så vill jag fortsätta med handbollen eftersom det var så kul och jag tänker att det är bra att jag börjar med en ny sport eftersom mitt huvud sätter stopp för mig när det gäller basketen och jag tänker att jag kanske sänker kraven på mig själv om det är en helt ny sport och att jag faktiskt kan tycka att det är okej att jag inte gör rätt i alla lägen eftersom jag som sagt bara har spelat två gånger än så länge… Men i onsdags på träningen så märkte jag lite ”basket vibbar” så de måste jag försöka komma över snart. Jag får försöka tänka att jag har lika stor rätt att vara nybörjare som alla andra och ingen förväntar sig att jag ska kunna allt från början…Men så fort det kommer till taktik så bara låser sig mig hjärna och jag vet inte hur jag ska komma över detta…

Sedan har vi det där med lagidrott att det är just en lagidrott, en samspel och samarbete, under alla år med basketen så har jag fullständigt struntat i hur det gått för mitt lag, jag har bara brytt mig om min prestation och att jag inte ska göra bort mig helt och hållet… Så nu när det gäller handbollen så vill jag med en gång öva på att det inte bara är jag som räknas och att jag inte bara ska fokusera på att jag ska göra mål för jag måste hjälpa de andra i laget, se helheten och känna att vi gör det tillsammans. Men för att lyckas med detta så måste jag slappna av, känna att jag duger på plan, att det är okej att göra fel och jag måste tänka helt annorlunda mot vad jag gjort i lagsporter hittills, det blir inte lätt men jag vill lyckas!

Men nu var det ju det också så att jag vill köra Combat och andra pass på gymmet, men jag vet inte hur jag ska hinna allt, jag vill ju gå på alla tre handbollsträningar i veckan och då även eventuellt bandy en gång i veckan. Jag vill gå på passen för att jag gillar instruktörerna så mycket och för att det är just så himla bra träning och jag är rädd om mina muskulösa armar där konturerna från musklerna syns väl och jag rädd om min kondition och jag är rädd att tappa detta om jag inte går på dessa högintensiva pass…

Nu blev detta ett väldigt långt inlägg, men jag ville mest bara tala om att det finns så många olika tränings alternativ här i storstaden och jag vill göra allt, satsa på en idrott, gå på pass och har kvar mina muskler och kondition. Jag vet att jag måste välja och välja bort, men det är inga lätta beslut. Det lättaste hade varit att bara fortsätta att gå på gym, men då utmanar jag mig inte och jag knyter inte nya kontakter och jag missar chansen att resa, turnera och att känna sammanhållningen i ett lag.

11925613_1614704365448541_478747493_n