Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2016 mars

profil f

Jag vill inte känna mig som en belastning

Publicerat 20 mars, 2016

Fast är jag egentligen till en belastning eller är det mest jag som tror att andra tycker att jag är i vägen?

Jag känner mig ganska ofta som en belastning och som att jag enbart är i vägen och jag har en rädsla över att folk ska sucka över att jag är i deras närhet eller att en instruktör ska jag känna sig obekväm  med att jag går på deras pass. Jag är så rädd för att bli avvisad pga att jag sitter i rullstol och jag är rädd för att bli illa behandlad pga min funktionsnedsättning.

Jag har varit i Turkiet två gånger och det är så himla fantastiskt där, för där fick jag en känsla av att jag fick delta på samma villkor som alla andra, ingenting var någonsin något problem. Ville jag sitta på tredje våningen och det inte fanns någon hiss så bar de upp mig utan en min, de lät också min stol blockera två säten i Jeepen vi åkte i bergen och de bar mig om jag inte kunde komma fram med min stol.

Sverige är full av lagar vilket stoppar folk från att våga hjälpa till eftersom deras försäkring inte skulle täcka om de snubblade. Sverige är full av säkerhetslagar vilket kan innebära att rullstolar inte får vara i vissa lokaler eller att endast två rullstolar får vara i samma biosalong, eller att rullstolen måste vara placerad på ett särskilt sätt på bussen som inte passar mig och som gör det svårt för mig att hålla i mig och vägrar jag stå så får jag inte följa med.

Jag upplever att samhället ser mig som en säkerhetsrisk som kostar pengar och är i vägen men även som någon som man måste anpassa för om man inte vill ha böter, men man gör det enbart för att man måste.

I Turkiet kände jag mig inte som en belastning som var hänvisad till en särskilt plats för oss i stol. Jag känner mig säker på att jag i Turkiet inte hade blivit hänvisad till en ramp för personer i rullstol bakom ett stort träd under en konster så som Liseberg länge hade det.

Även om jag ofta upplever mig som en belastning så vet jag att mycket handlar om mig egen syn och rädsla över att just vara en belastning, vara i vägen och över att ta för mycket plats. I många sammanhang tar jag för givet att folk känner sig obekväma i mitt sällskap eller att en instruktör känner sig obekväm med att jag går på hens klass. Ofta tar min rädsla över att inte få vara med över och jag har tagit för givet att jag snart ska bli tillsagt att inga rullstolar är välkomna utan att det ens har hänt. Jag tar för givet att folk tycker att det är jobbigt att jag tar för mycket plats på klasserna gymmet, men jag har blivit motbevisad det många gånger då både instruktörer och deltagare har sagt det motsatta.

Jag vet att samhället inte är perfekt och jag vet att attityder mot oss med funktionsnedsättningar inte är okej i många situationer, men jag måste hålla isär verkligheten och det som enbart är mina fördomar och rädslor över vad någon annan ska tycka eller tänka om mig.

positive-quotes-favim-com-488174