Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2016 april

hovdala

träningsberoende

Publicerat 22 april, 2016

En person som ser extremt vältränad och hälsosam ut behöver inte alls vara det, allt är inte alltid som det ser ut att vara.

Jag tänker ofta när jag ser nån extremt vältränad  tjej på gymmet att ”åååh, så där vill jag med se ut!” men jag vaktar mina ord när jag kommenterar en persons vältränade kropp och jag undviker att säga att ”jag är så imponerad av du tränar så mycket” för jag vet att det inte behöver vara hälsosamt även om en person ser extremt hälsosam ut. Det kan vara så att en person som ser extremt hälsosam ut egentligen inte alls mår bra och att personen har ett stort träningsberoende som den egentligen mår dåligt över och då vill jag inte spä på de beroendet. Jag vill inte trigga någon att försöka göra ännu mer för att få en smal, slank och extremt vältränad kropp.

Som många vet så är träning beroende framkallande både rent fysiskt med tanke på de endorfiner som frigörs och den kick man kan få av ett hårt pass, det kan också vara beroende genom att det kan lindra stress, ångest och oro vilket gör att man vill göra det mer och mer och så tänker man att man måste träna mer för att känna sig mindre stressad. När man tränar ofta, mycket och hårt så är det lätt att få abstinens om man inte kan träna under några dagar av nån anledning och det kan då vara lätt att känna sig obekväm, stressad, rastlös och ”pluffsig” vilket såklart gör att man inte vill vara utan träningen.

Jag tror inte att man alltid vet att man har ett träningsberoende fören man inte kan träna som vanligt pga tex skada eller sjukdom och då märker att man man mår dåligt av det. För tränar man mer eller mindre varje dag så slipper man kanske den ångest och oro man skulle ha av att minska träningen. Men frågan är vad man missar av all träning, får träningen gå före ett socialt liv, eller före vila och återhämtning? Blir du stressad av att inte kunna träna som du har tänkt dig? Eller tänker du på och planerar du din träning hela tiden? då kanske du ska börja tänker efter varför du tränar som du gör, flyr du från något eller har du ett beroende du inte kan bryta?

Jag funderar på hur mycket man kan träna utan att rent fysiskt bli beroende av det, är det möjligt att tex instruktörer som har 10-15 klasser i veckan inte är träningsberoende och är det fysiskt och psykiskt möjligt att inte må dåligt av att då inte kunna träna lika mycket av någon anledning? Kan man träna så mycket utan att få abstinens om man  tvingas avstå träningen? Hur många pass kan man egentligen träna varje vecka och fortfarande må bra och hinna med och orka med resten av allt som livet ska innehålla?

Som sagt bara för att en person ser hälsosam ut så behöver inte det betyda att personen är det, rent fysiskt kanske personen mår bra, så länge man inte skadar sig eller blir övertränad, men en extremt vältränad person kan också vara sjuk likt en person med Anorexi även om det inte kanske inte är lika uppenbart, en träningsberoende kan få lika mycket ångest av att inte kunna träna ett planerat pass som en person med Anorexi kan få av att tvingas äta.

2013124144336050836346_sbig

porätt 1

”Let´s dance har gjort mig frisk från min ätstörning”

Publicerat 9 april, 2016

Att som offentlig person gå ut och säga att man har blivit frisk från sin ätstörning genom att dansa åtta timmar om dagen tycker jag är totalt osmakligt och rent av opassande med tanke på vilka signaler det kan ge!

När jag var tolv år så önskade jag mig att få Anorexi, för då trodde jag att det enbart innebar att man inte behövde äta, att  man inte var hungrig, blev smal och klarade sig bra. Tre år senare önskade jag inte ens min värsta fiende denna hemska sjukdom.

Anorexi är en fruktansvärd sjukdom, en dödlig sjukdom, att önska sig Anorexi är som att önska sig cancer eftersom båda två är två dödliga sjukdomar. Ett symtom på Anorexi är viktnedgång, men sjukdomen sitter inte i kroppen utan i huvudet och bara för att man har en normalvikt så betyder det inte att man är frisk, kampen fortsätter långt efter att man lyckats uppnå en normalvikt igen och många behöver tampas med ätstörningen mer eller mindre hela livet även om det kanske inte syns utåt.

För någon vecka sedan såg jag en intervju med Bianca Ingrosso och det är en intervju jag inte kan släppa och jag kunde inte heller lyssna på hela eftersom jag blev så upprörd. Hon berättade intervjun att ”Let´s dance har gjort mig frisk från min mentala ätstörning”. Hon berättade att hon hade tampats med en mental ätstörning i fyra år men att sedan hon kom med i Let´s dance inte att några ätstörda beteenden kvar. Hon hade varit öppen för let´s dance teamet om sin ätstörning och bett dem påminna henne om att äta.

Jag tvivlar inte en sekund på att hon har haft ätstörda tankar och  beteenden. Men att gå ut med sin ätstörning på det här viset och som vuxen be sina kollegor och danspartner påminna en om att äta eftersom man nyss kommit ur en ätstörning, det tycker jag inte är okej det är inte okej att lägga det på omgivningen och det är inte okej att be om den uppmärksamheten. Att sedan gå ut i Expressen som offentlig person och berätta att man har blivit frisk från sin ätstörning med hjälp av Let´s dance tycker jag totala skandalen och enbart känns som en tanklös handling för att få uppmärksamhet.

Vilka signaler ger det till främst  tonåringar med ätstörningar att påstå att man har blivit frisk från en ätstörning genom att vara med i Let´s dance? under detta program tränar deltagarna hela dagarna under hela perioden som Let´s dance spelas in och att mer eller mindre säga och att som offentlig person  gå ut med till hela Svenska folket att du kan bli frisk från en ätstörning genom att träna åtta timmar om dagen när du dessutom har bett alla i din omgivning att påminna en om att äta tycker jag är osmakligt eftersom det bara är så fel.

Hade jag tränat åtta timmar om dagen så hade jag definitivt inte heller haft några ätstörda tankar eller ätstörda matbeteenden eftersom jag då inte hade gjort annat än att ägna mig åt att kompensera, hade jag varit mer ätstörd så hade jag varit överlycklig över att få kompensera för alla kalorier hela dagarna och jag hade kunnat äta med gott samvete eftersom jag hade vetat att jag ändå skulle förbränna allt med så mycket träning.

Det är INTE att bli frisk från en ätstörning att träna åtta timmar om dagen och äta bra, det är bara ett annat vis att kompensera på och som dessutom kan leda till lika förödande och dödliga beteenden fast i en annan skepnad. Jag säger inte att Bianca Ingrosso kommer då av överträning, men jag säger att uttalanden som detta kan få ungdomar att tro att de kan bli friska från en ätstörning genom att träna flera timmar varje dag, vilket så inte är fallet!

Untitled 1