Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2016 september

selma-och-timo

Dessa fantastiska djur!

Publicerat 30 september, 2016

Jag och mina katter har verkligen våra rutiner som vi följer varje dag och deras personligheter kommer fram mer och mer hela tiden.

Ju mer jag tänker på det desto mer märker jag hur kloka mina katter är och hur mycket dom förstår. Vi har verkligen skaffat våra rutiner som vi håller oss till varje dag. Deras personligheter kommer också fram mer hela tiden ju äldre de blir och de blir bara charmigare för varje månad som går.

Så här ser mina dagar ut med Selma och Timo:
Det börjar med att Selma väcker mig på morgonen genom att hoppa upp i min säng och jamar högt och tydligt typ 1 cm från min mun. Rör jag mig inte då så fortsätter hon med att ta tassen mot min näsa för att få någon reaktion. Då brukar jag gömma mig under täcket och då ställer hon sig på mitt huvud och börjar jama och försöker ta in tassen under täcket för att komma åt med tassen i mitt ansikte. Tillslut ger jag upp med en suck och går upp och Selma har vunnit.

Om Selma mot förmodan inte har väckt mig någon morgon så vaknar jag av att Timo krafsar i lådan helt frenetiskt i typ tio minuter och även det får mig att ge upp sömnen och gå upp.
När jag gått upp och går in på toaletten så följer Selma med och hoppar upp på handfatet och jamar högt och tydligt med anklagande ton eftersom hon är törstig och vill att jag ska sätta på kranen och ge henne vatten (det i skålen duger inte).
Sedan går båda katterna till matskålen och demonstrativt visar att skålen är tom, så då går jag till skåpet där jag har kattmaten och väl där hoppar Selma upp i mitt knä för att kolla på när jag häller maten i bägaren som jag mäter upp maten med. När det är gjort sitter hon kvar i mitt knä tills jag kommit till deras skålar och då hoppar hon ner och börjar äta.
Sedan är det dags för mig att göra i ordning min frukost och då är Timo med på diskbänken hela tiden och när jag sätter mig för att äta lägger han sig på köksbordet istället  och håller mig sällskap och när jag är klar slickar han rent min skål. Selma brukar då ha börjat jama för att få uppmärksamhet som jag inte har tid att ge henne.
När jag ätit klart och går in på toaletten för att borsta tänderna följer båda katterna med och lägger sig på golvet nedanför och iakttar mig  alternativt så sitter de på toalettlocket.
Sedan är det dags för mig att sminka mig, då öppnar jag skåpet där jag har smink i en enda stor röra, då hoppar Timo in där och river ner hälften av de som ligger i skåpet då utbrister jag högt och irriterat ”TIMO!!” och han kollar på mig helt oförståendes.
Efter det är det dags för mig att åka till jobbet men innan dess gör jag rent i deras lådor och då vill de gärna hjälpa till alternativt kommer Timo på att han just då måste använda precis den lådan jag gör rent….När jag är klar och ska gå kollar de på mig med en blick som säger ”ska du verkligen lämna oss?”. Då talar jag om för dem att jag kommer tillbaka om några timmar och att vi då ska gå ut. När jag stängt dörren hoppar båda katterna upp i fönstret och jamar efter mig…

När jag kommer hem från jobbet är båda rastlösa och vill ut. Vilket gör att de står vid dörren och jamar tills jag har ätit något och blivit redo för att gå ut. När jag tar fram Timos koppel börjar han jama och hoppar upp i mitt knä och stryker sig. När kopplet är på och innan jag hunnit komma till dörren ställer han sig på bakbenen vid dörren och försöker hoppa upp på handtaget eftersom han inte kan vänta på att jag ska bli klar.
Vi går ut alla tre, Timo i koppel och Selma fritt. Selma hoppar ner från loftgången (bor på första våningen) och börjar jama det högsta hon kan eftersom att hon vill att vi ska komma ner och tycker att vi är för långsamma. Timo börjar dra i kopplet och springer mot hissen och väntar tills den kommit och går då in i den utan problem. När vi kommer ner sitter Selma och äter gräs men kommer springandes mot oss när hon ser oss men då brottar Timo ner henne. Sedan börjar Timo gå med bestämda steg åt något håll och jag följer efter.
Om vi då kommer för långt bort så att Selma inte ser oss hela tiden jamar hon högt och jag ropar på henne att komma, men det brukar hon inte göra utan hon står kvar och jamar efter oss. Då försöker jag istället dra med mig Timo mot hennes håll och fortsätter ropa på henne, när hon ser oss kommer hon jamande och springandes det fortsatte hon kan med en anklagande blick och ton. Efter att vi kommit bort från varandra i början av promenaden så håller sig Selma till oss hela tiden och följer efter oss vart vi än går och detta kan pågå i över en timma. Men om hon skulle komma för långt i från oss igen så hör man hennes jamande som är väldigt tydligt vad det betyder och så håller det på tills jag bestämmer att vi ska gå in. När jag bestämt att vi inte ska vara ut mer skramlar jag med godiset som jag alltid har med mig ut. Då är de båda väldigt följsamma och Timo går som en hund i kopplet och Selma precis bredvid oss tills vi kommer till huset. När vi kommer till trapphuset brukar Selma följa med oss även in i hissen eller så tar hon trapporna upp och väntar på oss vid loftgången.
När vi kommer till min lägenhetsdörr går Timo lätt in. Men Selma brukar ha kommit på att hon inte vill gå in trots muta med godis. Då går Timo och jag in och stänger dörren och Selma är kvar ute.
Sedan går det ungefär trettio sekunder innan Selma börjar jama högt och tydligt utanför dörren och då öppnar jag för att säga att om hon vill vara ute så får hon vara det själv annars får hon komma in. Då ställer hon sig i dörröppningen fast ändå på utsidan och jamar ynkligt och kollar på både mig och Timo, men jag vägrar fortfarande gå ut igen och Selma vägrar gå in, så då jag stänger dörren igen och låter henne vara ute och då dröjer det kanske en minut innan jag hör henne jama igen. Därför öppnar jag dörren igen och säger till henne att hon får vare ute själv om hon nu verkligen vill vara ute. Sedan håller vi på så tills Selma bestämmer sig för att gå in och då brukar båda katterna vara lugna resten av kvällen och vi ligger och kelar i soffan och när det är dags för mig att sova så lägger de båda sig i min säng eller en av dem i sängen och en rullstolen.

Det här är alltså en helt vanlig dag med två katter!

 

11939414_950111538379816_35092512_n

jag stranden

När det liksom blir vardag att må bra.

Publicerat 20 september, 2016

Jag har vant mig vid att må bra så jag reflekterar knappt över det längre.

När jag flyttade till Göteborg förra sommaren hade jag stora planer för vad jag skulle göra och för vad jag skulle testa. Ett mål var att testa någon form av handikappidrott för att komma in i en gemenskap och för att träffa nya vänner. Ett annat mål var att ta mig till språk caféet för att prata engelska.

Det började ganska bra och jag testade på rullstolshandboll och jag tyckte det var roligt, men ganska snart fick jag för stor prestationsångest vilket gjorde att jag slutade med handbollen nästan innan jag hade börjat. Jag kände inte heller att jag fick ut så mycket av det fysiskt vilket gjorde att jag vill gå på fler klasser på gymmet som gav mig mer träning, men tiden räckte inte till så därför blev det som sagt ingen handboll för mig.
Ett tag testade jag också kälkhockey vilket jag har velat hålla på med sedan jag var liten, men det var endast jag och en kille till som höll på och vi hade inte någon tränare så det blev inget med det heller.

Så efter tag så blev det så att jag återigen ägnade nästan varje kväll på gymmet som jag visserligen gillar, men det är inte så socialt och dessutom så tog det över lite för mycket och jag hade svårt att göra något annat än att träna på kvällarna. Vilket resulterade i att jag inte mådde så och jag var stressad över att tiden inte räckte till för att både träna mycket, vara med familj och vänner och dessutom hinna återhämta mig…

Men nu har det hänt något… Det började så smått redan i vintras då jag testade dans på gymmet. Det var något helt nytt och det fick mig att må så bra och jag kände mig hel på något vis när jag ägnade mig åt det.
Efter några månader vågade jag också testa teater och jag kommer ihåg hur underbart glad jag var efter första workshopen och jag tänkte att ”tänk att livet kan vara så här roligt och att det går att ägna sig åt saker som ger så här mycket”. Det var en så konstig känsla att efter jobbet åka i väg igen men att jag skulle till något annat ställe än till gymmet. Jag var så himla glad över att jag hade vågat testa något nytt och att jag hade brutit ett mönster som jag inte kände mig helt nöjd med.

Nu har det gått ytterligare några månader och jag har fortsatt att ägna mig åt teater och jag har dessutom börjat testa att dansa med Dans kompaniet Spinn vilket är två saker som jag är så himla glad över!

Ett annat mål jag haft under många är ett hitta en kompis att träna med, som delar mitt intresse för gymmet. Jag har försökt under så många år att dra med mina kompisar, men ingen har blivit så fast i det som jag är. Men nu har jag träffat en kompis som jag tränar med flera gånger i veckan och från början var jag helt överlycklig över att äntligen hitta någon som delar mitt intresse och som jag trivdes så bra med! Självklart är jag fortfarande hur glad som helst över det och att äntligen fått någon att träna med, men jag ska förklara vad jag menar…

Det som från början betydde så mycket för mig när det gällde dansen var att jag kände mig hel och glad över att jag vågade utmana mig på ett vis som jag aldrig trodde var möjligt och detsamma gällde med teatern. Jag var så lycklig över att stunderna efter dans och teater få känna mig så hel och att jag gjorde avbrott i min vardag som annars hade gått på autopilot med nästan bara jobb och gym och om jag hann även lite kompisar och familj. Det kändes som att jag fick smaka på de livet jag ville leva.

Nu har jag precis börjat nytt jobb som jag trivs med och tycker är roligt, jag ägnar mig åt både dans och teater regelbundet och jag är mycket med kompisar och jag har någon att dela mitt träningsintresse med. Jag är självklart fortfarande på gymmet, men det är inte det enda jag gör. Nu mer är det vardag för mig att känna mig hel, glad och lugn. Nu mer lever jag i princip de där livet jag drömde om för ett år sedan och nu har det blivit vardag. Jag har vant mig vid att må bra och det är inte längre något som jag reflekterar särskilt mycket över, det har liksom blivit mitt normalläge. Det har blivit mitt normalläge att våga utmana mig själv och att bjuda på mig själv.

Nu mer måste jag inte ha dans för att känna mig hel utan jag känner mig hel ändå, men dansen ett intresse som jag vill utveckla och detsamma gäller teatern. Nu mer när någon frågar hur det är så svarar jag ”jo, men det är absolut jättebra!” och jag menar verkligen det.

Jag menar inte att allt är en dans på rosor och att ingenting är svårt längre, för det är inte sant. Jag har mycket jag behöver jobba med och som jag kommer behöva hjälp för att jobba med. Men nu när jag känner mig mer hel så har jag bättre förutsättningar för att kunna jobba med det jag vill utveckla hos mig och jag blivit bättre på att stå upp för mig själv och mina behov.

Men det känns lite konstigt att något som kändes näst intill ouppnåeligt nu mer är vardag. Nu är det bara ett förhållande som saknas och nu mer tänker jag att det inte heller är en ouppnåelig dröm med tanke på allt som hänt de senaste halvåret.


Selma njuter

jag2

Till dig som inte har en funktionsnedsättning

Publicerat 12 september, 2016

Så här vill jag ha det. Alla är olika men så här känner och tänker jag.

Det här vill jag att du ska veta om mig och så här vill jag bli bemött av dig.


1. ”Jag hjälper dig!”
Snälla, börja aldrig putta upp mig för en backe utan att fråga mig först. Jag tror inte att du vill att någon ska komma bakifrån och börja bära i väg på dig för att personen tyckte det såg lite jobbigt ut för dig.
Egentligen vill jag inte ens att du som inte känner mig ska ställa den frågan eftersom det är tröttsamt att behöva svara ”nej tack det går bra!” Fem gånger under en promenad. Hade jag inte klarat av backen så hade jag varit på en spårvagn, buss eller i min bil.

2.  ”vad har hänt med dig då?” 
Jag är väldigt trött på den frågan och jag tycker inte det är en relevant fråga att ställa till en främling. Jag brukar till exempel inte gå fram till någon på bussen och säga ”Ursäkta mig, men varför har du så stor näsa? Du har inte funderat på att operera den?” Men om du känner mig så har jag däremot inget emot att frågar eftersom jag kan förstå att du är nyfiken.

3. ”Mamma, varför sitter hon i den där?”
Det är skillnad på vuxna och barn och jag vill gärna att ditt barn ska lära sig att det inte är något konstigt med att sitta i rullstol så bli inte besvärad av att ditt barn frågar det högt. Be istället ditt barn att fråga mig varför jag använder mig av rullstol.

4 ”Ursäkta, vill du ha hjälp att ta ner något?
Om du ser mig blicka upp mot en hög hylla i en mataffär så fråga mig gärna om jag vill ha hjälp att ta ner något eftersom ibland kanske inte vågar be dig om hjälp.

5. ”Ursäkta, vill du ha hjälp med något?”
Om du ser mig sitta stilla på gatan eller promenerandes så snälla fråga inte om jag behöver hjälp med något! Tänk om jag skulle fråga dig så fort du stod still och väntade på någon eller om du bara var ute på promenad om du behöver hjälp med något.

6. Ska jag putta?
Om du däremot är min kompis eller känner mig på annat vis så har jag inget emot om du frågar om jag vill ha hjälp att putta på i en backe om du tycker att ser jobbigt ut. Om du känner mig har jag heller ingenting emot om du skulle fråga om jag behöver hjälp med något annat som du tycker ser svårt ut för mig även fast jag ofta är bra på att säga till om det är något jag inte klarar av.

7. ”Förlåt, vad sa du”?
Om vi står i en bullrig miljö så har jag inget emot att du går ner på huk eller på annat vis kommer ner i samma höjd som mig eftersom jag då lättare hör vad du säger.

8.”Shitt vad du är cool, du är en riktig förebild!”
Snälla, behandla mig inte som en hjälte bara för att jag tar hand om mig själv, jobbar, sköter ett hushåll eller gör andra saker som jag ser som helt självklara. Jag är bara en människa precis som du med positiva och negativa sidor, med styrkor och svagheter. Jag vill bara vara en helt vanlig 26 åring och inte behöva leva upp till en ”hjälteroll”.

9. ”åååh, stackars dig!”
Sluta tyck synd om mig eftersom det är inte synd om mig! Men om du ändå gör det, så behåll det för dig själv. 

11. ”va..? eeeeh? hej…? va, du…?
Jag förstår precis lika bra som du, det är bara mina ben som inte fungerar. Så prata med mig precis på samma vis som du skulle göra med någon annan i min ålder. Om du blir nervös av att prata med mig så märker jag det och det gör mig nervös…

12. ”Nej, men sitt du kvar du ska inte behöva gör det där!”
Jag är inte skör så ställ lika höga krav på mig som du gör på andra, jag klarar av många saker även sådant som du tror att jag inte klarar av. Fast om det är något jag inte kan så lita på att jag säger till i så fall.

13. ”Men du kan väl ändå inte göra det här?!”
Sluta ta för givet att inte klarar av saker och låt mig ta ansvar för vad jag klarar av och inte, har jag valt att testa något nytt så lita på att jag klarar av det eller att jag tar ansvar för om jag faktiskt inte skulle klara det jag trott mig klara av.

14. ”Oj, hur ska jag göra nu…?”
Om jag är på ett ställe där jag behöver göra på ett annorlunda vis än du, bli inte orolig jag är van att anpassa så att saker och ting fungerar för mig.

15. Du, hur fungerar det här för dig…?”
Om du som lärare, instruktör, kollega, sjukvårdspersonal eller kompis till mig blir osäker på någonting som rör mig säg det då till mig eller fråga så löser vi det tillsammans!

16. ”alltså du är så sjukt stark som orkar leva”
Tala inte om för mig hur stark jag är som klarar av att leva, vad har jag för val liksom? Hade du varit i min situation så hade du med klarat av det oavsett om du tror det eller inte.

17. ”Gud, vad jag är imponerad över dig som klarar av allt!
Jag klarar långt i från allt och jag behöver ofta be om hjälp men kanske inte med de sakerna som du uppfattar som svåra. Jag är som sagt ingen supermänniska så behandla mig inte som det eftersom det får mig att ställa så höga krav på mig själv som jag faktiskt inte klarar av…

18. ”Kan du rulla och hämta det där?”
Jag säger själv att jag ”går” eller ”promenerar” så säg du det med till mig.

19. ”Gud har en mening för dig med…!”
Jag respekterar att du är troende men sluta tala om för mig att Gud har en mening för mig eftersom jag själv inte är troende, tala heller inte om för mig att du ber för mig.

 

ankare

jag stranden

Les Mills Live i Globen!!

Publicerat 8 september, 2016

Förra veckan var det en dröm som gick i uppfyllelse för mig och jag fick möjlighet att dansa på Globens golv tillsammans med flera tusen personer!

För ungefär en månad sedan anordnade gymmet Fitness24Seven som jag går på en tävling där man kunde vinna två biljetter till Les MiIls Live i Globen. Les Mills är de som gör många av de olika klasserna som jag går på som till exempel Bodycombat, Bodypump och GRIT. För att ha en chans att vinna skulle man skriva en motivering till varför en själv och en kompis skulle vinna. Jag kände med en gång att detta är en tävling som jag och min nya kompis Calo måste vinna, vi två tränar ihop och går på alla klasser ihop.
Jag skrev en motivering som jag kände mig nöjd med och hela innebörden med motiveringen var typ att vi inte låter våra rullstolar stoppa oss från att göra det vi vill göra och att det inte är några problem att gå på varken Bodyjam eller Bodycombat när man som vi sitter i stol bara man är lite kreativ och har inspirerande och professionella instruktörer till hjälp.
Tävlingen skulle pågå under en vecka och jag kollade deras Instagramkonto flera gånger om dagen för att se hur många som var med och tävlade och till min förvåning så var det inte så många och när en vecka hade gått så var vi endast 20 tävlande.
Under hela veckan hade jag sett framför mig hur vi vann och hur jag skulle reagera och hur jag det första jag skulle göra var att skriva till Calo om att vi hade vunnit och direkt efter att ha sagt det till Calo så tänkte jag skriva till en instruktör som har hjälpt mig jätte mycket med min träning på gymmet de senaste året.

Morgonen då tävlingen skulle avgöras var jag på Hjälpmedelscentralen men jag kunde inte riktigt koncentrera mig eftersom jag kollade Instagram typ var femte minut. Efter att ha kollat kontot ungefär tio gånger så hade jag till slut fått en kommentar från Fitness24seven där det stod ”Felicia, vi kan med glädje berätta att du och din vän har vunnit två biljetter till Les Mills Live den 3e september.” När jag läste det blev jag så glad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och jag bara skakade av glädje!
Med skakiga händer skrev jag till Calo och att vi hade vunnit och hon blev nog precis lika glad som jag blev. Efter att ha skrivit till Calo skickade jag en bild på vad vi hade vunnit till instruktören och tydligen hade hon sett vårt bidrag och hon hade hållit på oss hela veckan och hoppats på att vi skulle vinna.

Les Mills Live innebär att ett gäng instruktörer från Les Mills stå på globens scen medans vi deltagare står på golvet och kör passen, alltså att man tillsammans med ibland några tusen personer kör de olika klasserna som till exempel Bodyjam och Bodycombat. Det kändes som en dröm skulle gå i uppfyllelse och det kändes som att det skulle kunna bli det mest häftiga jag någonsin skulle kunna vara med om.
Dagen jag fick reda på att vi hade vunnit kunde jag inte sluta le och jag ville åka  med en gång. Jag förstod inte hur jag skulle kunna vänta i tre veckor som det var kvar tills vi skulle åka.

När vi hade fått reda på att vi hade vunnit började jakten på att få tag på både tågbiljetter och ett boende för två nätter. Vi hade bara vunnit biljetterna till själva Globen och alltså inte boende och resa därför blev de hela ganska dyrt ändå, men det var så värt det. Vi bestämde oss för att ta en hel helg i Stockholm för att vi skulle orka och till slut så hittade vi ett Scandic hotell bara tre hållplatser från Globen och även om det var ganska dyrt så kände vi att det var värt det.

Jag började mitt nya jobb (mer om det en annan gång, men kanske att några av er redan förstått vad mitt nya jobb är) den 29/8 alltså samma vecka som vi åkte till Stockholm och det var väl egentligen inte perfekt tajming med Stockholm samma vecka men det gick inte att göra något åt.
Så efter jobbet i fredags åkte Calo och jag till  Stockholm och allt gick jättebra, vi kom med tåget och hittade direkt till Hotellet.

Vi hade bokat in oss på Bdoycombat, Bodyjam, Bodyvive och Sh´bam. Ingen av oss hade testat Bodvive eller Sh´bam förut men vi tänkte att det säkert skulle gå helt okej. Egentligen ville vi gå på GRIT också men eftersom det var en ny release så hade vi inte fått övningarna innan och hade därför inte fått möjlighet att skriva om övningarna så att de skulle passa oss. Men vi pratade med instruktören som hjälpt oss mycket på gymmet innan vi åkte hon hade papperna på den nya releasen och hjälpte oss med alternativa övningar så på tåget upp skrev vi ett eget GRIT program för oss i fall vi skulle kunna få plats även om vi inte hade bokat in oss på det.

Väl i globen var jag helt salig! Men innan hade jag hunnit bli lite orolig över att vi inte ens skulle få komma in i Globen på grund av våra rullstolar och att de skulle tycka att vi var en ”brandfara”  eller att de inte skulle gå med på att hjälpa oss in genom någon bakväg med hiss. Men allt gick så himla bra och alla var så himla hjälpsamma, det var inga suckar alls utan snarare tvärt om.

När vi kom dit var det en timma tills vårt första pass som skulle vara Bodyjam så vi kollade på ett Bodyattack pass och det var så himla coolt att uppifrån en  läktare få se hur kanske tusen personer körde tillsammans och rörde sig i takt till discoljus och högmusik.
Sedan rullade hela dagen på i fullfart och när det var dags för vårt första pass hade jag egentligen inte riktigt kommit igång och jag kände mig lite blyg över att Calo och jag var de enda i stol som skulle dansa ihop med flera hundra personer och jag började bli lite orolig för hur jag skulle orka dagen.

Så även om jag inte kunde vara precis lika närvarande under Bodyjam klassen som jag hoppades på så var det en riktigt bra release som fungerade jättebra för oss två i stol att köra och jag ser fram emot hösten med den releasen. Det var både bra steg med mycket armar och det var även bra steg för att det skulle bli bra träning för både mage och rygg!

Efter Bodyjamen så letade vi reda på vart de skulle köra GRIT strength för att se om vi eventuellt skulle kunna få en plats trots allt. Vi ställde oss i reserv kön och vi kom in! GRIT strength är ett högintensivt styrkepass på trettio minuter med endast några sekunders vila mellan övningarna. Nu fick vi alltså trots allt möjlighet att testa programmet vi gjort för oss själva och det visade sig vara bra övningar och det rann svett om oss båda efter passet och nu kände jag att jag kommit igång på riktigt. Jag måste säga att GRITn var nästan det roligaste passet faktiskt och jag ser jätte mycket fram emot att köra det under hela hösten! Innan vi skulle köra var jag lite orolig för hur de instruktörerna och de andra som jobbade där skulle reagera när vi två skulle köra ett sånt pass som vi behöver anpassa så mycket, men även här var det bara glada miner och instruktörerna kom fram och peppade även oss vilket gjorde mig jätteglad!

Efter GRITn var det tack och lov en paus på några timmar där vi passade på att äta lunch och kolla runt och bara försöka ta in atmosfären. Men sen körde de igång med hög fart igen och vi körde både Bodycombat, BodyVive och Sh´bam mer eller mindre utan paus. Det var kul att testa BodyVive och det fungerade relativt bra i stol eller kanske som uppvärmning i alla fall eftersom vi endast kunde använda armarna och det var mycket ben samtidigt så blev det mest som en uppvärmning men det var kul.
Efter BodyViven var det dags för Combat och under den klassen brukar jag och Calo använda handlar när de andra kör ben men det kunde vi ju inte göra nu, men det gjorde inte så mycket eftersom vi redan var ganska trötta. Combaten var väldigt populär och det var nästan fullt i Globen under de passet. Combat är ett pass där de brukar rinna mycket svett och under hela passet så kändes det som att vi stod i en dusch eftersom det var en man som stod bakom  oss som svettades så mycket att det skvätte på oss under hela klassen, det var ganska äckligt faktiskt!

Hela dagen avslutades med Sh´bam vilket är en annan dansklass och då hade jag verkligen kommit igång och släppt min blyghet och jag bara körde och mådde så bra, det var så himla kul och jag tyckte det fungerade jättebra i stol och musiken var jättebra!

Förutom att detta var en helt fantastisk dag och en väldigt häftig upplevelse som jag hoppas få göra om nästa år så var en annan stor aspekt för mig den här dagen att visa att vi som rullstolsburna gör detta. Det var flera tusentals personer som såg oss och såg oss köra alla dess klasser på vårt vis, vi fick stor möjlighet att sprida att allt detta är möjligt när man som vi sitter i rullstol och jag hoppas på att detta kan bidra till att fler vågar testa olika träningsformer trots olika förutsättningar. Dessutom kändes det viktigt att alla instruktörer fick se oss och se att det faktiskt är möjligt för oss att vara med och jag kan tänka mig att ingen av instruktörerna hade räknat med att två i stol skulle vara med den här dagen.

Efter Combaten kom en av instruktörerna fram till oss och gav oss en kram och tackade oss för att vi var där och visade på att det är möjligt trots att vi har andra förutsättningar än de andra som deltog den dagen. Hon sa att hon skulle ta med sig att vi hade deltagit och tala om för sina framtida deltagare att de mesta är möjligt. Att alla kan på sitt vis när till och med vi som rullstolsburna var med. Hon skulle ta med sig och ta oss som exempel till framtida deltagare som kanske inte vågar köra ett pass och då tala om att till och med vi i stol kunde och att då allt är möjligt.

Det var som sagt en helt underbar dag, men väldigt intensiv och när vi kom till hotellet så kunde vi knappt röra oss och det kändes som att kroppen var i chock och det kändes som att jag hade feber. Hela dagen kändes väldigt Amerikansk på något vis och alla instruktörer hade kläder i massa starka färger. Vi lyckades få bra platser varje pass så vi var ganska nära hela tiden och såg bra, vilket gjorde de hela ännu mer mäktigt!


Bodyattack innan vi körde Bodyjam!

 


Mäktig upplevelse!