Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2017 februari

promenad1

Hitta din vardagsmotion

Publicerat 22 februari, 2017

Känn efter om du helst vill ägna dig åt att promenera till ställen eller om du vill hitta en slinga där du mår bra av att bara promenera runt.

Jag tror och tycker att den viktigaste motionsformen är vardagsmotionen. Om man bara ska ägna sig åt någon form av motion så skulle jag säga att det är den formen man ska ägna sig åt. Om vi ligger på soffan största delen av vår tid eller ägnar hela våra dagar framför datorn på ett kontor och sedan tar bilen till gymmet några gånger i veckan så får vi inte tillräckligt med motion trots att vi tränar. Men självklart så är då våra gympass bättre än ingenting!

Jag är oftast ganska bra på det där med att promenera och att vardagsmotionera och det är så enkelt. Den promenaden jag oftast tar är till Nordstan eller till Kungsgatan. För mig tar det 45 minuter att promenera tiolskrokenll Nordstan och 60 minuter till Kungsgatan och jag tycker det är två jättebra sträckor och om jag känner mig extra pigg så kan jag promenera hem också.
Det jag gillar med sträckan till Nordstan eller Kungsgatan är att jag hela tiden kan välja att hoppa på ett buss eller spårvagn om jag trots allt inte skulle orka gå hela vägen och bara att jag vet det gör det lättare att ta promenaden. I perioder har jag dessutom nästan glömt bort att man kan ta sig till stan på något annat vis än att promenera.

När vi vardagsmotionerar håller vi kroppen i gång, vi får i gång blodcirkulationen, vi övar upp konditionen, håller i gång ämnesomsättningen och vi får friskluft. Dessutom kan promenader ha en lugnande effekt på oss och det kan vara skönt att röra på sig utan att behöva byta om till träningskläder.

För mig är det också väldigt viktigt med vardagsmotion för min självständighet. I perioder då jag rört på mig mindre så klarar jag inte av den där backen själv och då blir allt genast mycket krångligare. Dessutom tycker jag inte alls om att inte kunna ta mig upp för brantare backar utan att behöva stanna för att vila och hämta andan. Jag vill lätt kunna röra mig på de ställen jag vill och det hjälper min vardagsmotion mig att kunna göra.

Men det jag är sämrepromenad2jpg på just nu är att gå ut och gå bara för att ta en promenad. När jag bodde i Skåne var jag väldigt bra på det eftersom jag då bodde mitt i stan och det var inga sträckor att promenera. Så då hittade jag i stället en runda som jag gick varje kväll som var cirka 7 km. Jag gillade slingan i Skåne väldigt mycket eftersom det var väldigt platt, det var fint med ängar runt om kring, bäckar och lite hagar. Det var en så fridfull promenad.
Jag har försökt att hitta en bra promenadsträcka här Göteborg också men jag har inte hittat någon lätt tillgänglig. Dock har vi ett motionsspår ganska nära där jag bor som jag tänkte att jag skulle använda. Men det är  så backigt, grusigt och lerigt där vilket gör att det blir mer som ett träningspass istället för en skön promenad.  Men i söndags tog jag mig ändå till motionsspåret och det var trots alls så himla skönt! Jag hade varit inne hela dagen och börjat snurra in mig i mina egna tankar så det var skönt att komma ut, röra på sig, komma bort från all trafik och att få komma till vattnet. Jag kände verkligen i söndags att jag nog ska försöka gå där lite oftare i alla fall och ju mer jag skulle gå där ju mindre jobbigt skulle jag ju tycka att backarna var.

Så mitt tips! 
Börja promenera.
Känn efter om du helst vill ägna dig åt att promenera till ställen eller om du vill hitta en slinga där du mår bra av att bara promenera runt.
Tänk på alla fördelarna med vardagsmotion och att det faktiskt är lätt att få in det även i en stressig vardag och det kan räcka med att du hoppar av bussen några hållplatser innan du är framme.

 

alslingan

Acceptera eller trycka ner oss?

Publicerat 17 februari, 2017

Om vi skulle vara mer ickedömande så skulle vi få mer energi över och bli gladare.

Jag har en tendens att alltid planera mer saker än vad jag har tänkt mig och även fast jag har gjort en plan för vilka aktiviteter jag ska ägna mig åt så spricker det nästan alltid och snart har jag planerat dubbelt så mycket igen.
När min plan ständigt spricker så får jag alltid dåligt samvete och blir arg på mig själv för att jag aldrig lyckas begränsa mig och att hushålla med min energi.
Jag lägger då ner så mycket energi på att vara arg på mig själv för att jag aldrig lyckas begränsa mig och för att jag får svårt att hinna med alla bitar i mitt liv som jag hade velat orka och hinna med.

När jag för det första alltid gör mer än vad jag tänkt mig och när jag dessutom trycker ner mig och lägger ner massa energi på att må dåligt över att jag aldrig kan begränsa mig, så går det åt dubbelt så mycket energi.
Därför slog det mig igår att jag kanske ska börja acceptera att det är så här jag fungerar. Jag har alltid gjort mycket saker och det är så jag är. Om jag hade accepterat det istället för att trycka ner mig och se det som ett misslyckande så hade det inte gått åt lika mycket energi och jag hade nog blivit gladare. Då hade jag antagligen fått mer energi över och kunna vara gladare över allt jag faktiskt gör och klarar av. För det är ju faktiskt så att det mesta jag gör och tar på mig är väldigt roliga saker.

Men självklart är det en balansgång eftersom kroppen trots allt inte klarar av hur mycket som helst och jag vet att jag reagerar starkt när jag haft väldigt fullt upp i några veckor. Men om jag skulle jobba med att acceptera att det blir så för mig och tänka ”okej, nu har jag gjort väldigt mycket saker igen men det är okej och vad mycket kul jag haft”. Då skulle jag avdramatisera det lite och kanske bli mer glad, lugnare och då lättare kunna tänka att jag nu ska försöka ha en lite lugnare period för att återhämta mig lite.

Jag menar alltså att mycket handlar om hur man förhåller sig till saker och ting och om vi skulle ha ett mindre dömande förhållningssätt mot oss själva och acceptera dem vi är så skulle vi få mer energi över och bli gladare.

Men som sagt vi har inte hur mycket energi som helst och när min energi är slut och det är dags för mig att dra i handbromsen är när jag får symtom som dessa:

Svårt att sova
Svårt att varva ner
konstant känsla av stress
Ångest
osäker och forcerad i sociala sammanhang

Symtom som dessa är inte så ovanliga i mitt liv eftersom jag ändå har en tendens att köra på lite mer än vad jag orkar, men jag är medveten om det nu och jag jobbar för att hitta en bra balans. Men om jag skulle acceptera att det är så här det blir för mig eftersom jag är en aktiv, driven person så skulle nog mina symtom minska och jag skulle ha ett förhållningssätt som skulle göra mig både gladare och lugnare.

hos Petra

profil f

Brister kan ställa till det.

Publicerat 7 februari, 2017

Kärlek till vitaminer, järn och naturläkemedel!

I maj förra året var jag inte på topp psykiskt, jag hade ganska mycket oro, kände mig stressad och hade svårt att fokusera. Därför bestämde jag mig för att testa naturläkemedlet Rosenrot som ska vara bra vid lätt nedstämdhet, trötthet och oro. Jag trodde knappt det var sant men efter att ha tagit Rosenrot i en vecka var alla mina symtom borta. Jag kunde göra en sak i taget, var mycket lugnare och den inre stress som jag känt länge försvann. Det var fantastiskt och delvis tack vare Rosenroten blev sommaren väldigt bra och jag hade ro att koncentrera mig på att skriva som jag hade haft svårt att fokusera på under lång tid.

Det som också gjorde sommaren väldigt bra var att jag fick möjlighet att vara ledig i sju veckor eftersom jag då var mellan två jobb. Men jag kände att Rosenroten verkligen hjälpte till. Under min ledighet hann jag varva ner mycket och jag kunde verkligen återhämta mig.

När det bara var någon vecka kvar tills jag skulle börja mitt nya jobb började jag bli orolig över att detta lugn och harmoniska tillstånd skulle bli sämre med alls stress de skulle innebära med nytt jobb. Den första tiden gick helt okej. Men ju längre in på hösten desto sämre mådde jag igen. Det berodde egentligen inte på jobbet eftersom jag hela tiden har tyckte väldigt mycket om mitt jobb. Men min oro och konstanta känsla av stress kom tillbaka, jag fick också värk i nacke, axlar, huvud och armar och jag fick svårare och svårare att sova. Inget av det som jag egentligen tyckte var roligt var roligt längre eftersom jag var så himla trött hela tiden och jag orkade inte mer än att jobba och träna. Egentligen orkade jag inte riktigt träna heller men jag gjorde det ändå fram till november.

I november kände jag dock att det inte fungerade att träna längre eftersom jag efter varje GRIT pass på lördag morgon inte orkade något mer den dagen. Efter att ha kört ett GRIT pass så behövde jag ligga i soffan i hela dagen eftersom jag var så slut. Om jag hade kört ett Bodycombat pass på kvällen så kunde jag inte somna eftersom kroppen var så speedad och uppe i varv samtidigt som jag kände mig sjuk efter varje pass.

Av en slump fick jag höra talas om Magnesiumbrist och jag kände att väldigt många av de symtomen stämde in på mig, därför började jag med Magnesium i november och då försvann flera av mina symtom, jag orkade mycket bättre på jobbet, min värk försvann, min glädje började komma tillbaka, jag fick lite mer ork och min konstanta stress försvann en hel del och dessutom fick jag lättare att somna igen.

Men trots att jag mådde lite bättre av att börja med Magnesium så var jag fortfarande extremt trött och blev andfådd av ingenting och jag orkade fortfarande knappt träna. Därför gick jag och tog prover som visade på lågt HB och att mina järndepåer i mitt blod var slut. Därför började jag med järntabletter för några veckor sedan. Och nu efter att jag har tagit dem i några veckor är som ny!! DET ÄR HELT UNDERBART! Jag har så mycket energi, jag mår så bra psykiskt, jag har orkat hela dagarna på jobbet, jag har orkat trots lite för lite sömn vissa nätter, jag är lugn, glad och harmonisk igen. Dessutom fungerar det alldeles utmärkt att träna igen!

Jag fattar ingenting men den här veckan har sett ut så här och jag har orkat hela veckan:
Fredag-söndag: Malmö hos en kompis
Måndag: Jobb + danslektion
Tisdag: Jobb + Bodyjam
Onsdag: Jobb + danslektion
Torsdag: Bodycombat
Fredag: Danslektion + jobb + 75 min Box efter jobbet
Lördag: Bodyjam + 50  års kalas
Söndag: Årets slappar dag men körde CX på kvällen.

Nu kommer jag inte köra på som jag gjorde förra även denna veckan eftersom jag då snart inte kommer ha någon energi kvar, men bara det att jag orkade förra veckan  och fortfarande är pigg och glad idag är stort!

Med detta vill jag säga att om du inte mår på topp så kan det bero på en brist och när du tillsätter den så finns det stor chans att du kommer må bra igen. Det kan också ibland räcka med naturläkemedel om du till exempel känner dig nedstämd.  För min del var det nog en kombination av Magnesium och järnbrist som spökade mest, men förutom de två så tar jag även D-vitamin och Rosenrot fortfarande och detta är en kombination som fungerar för mig.

Tänk om läkarna skulle vara lite mindre snabba på att skriva ut medicin och istället ta reda på om det är en brist eller två vi lider av som gör att vi inte är på topp.

jag boxning

nyår

Med hjälp av dansen känner jag mig hel

Publicerat 2 februari, 2017

Jag ska försöka på ett rättvist sätt beskriva vad Bodyjam har betytt för mig på ett djupare plan än bara bra musik och att våga röra på sig.

Jag ska försöka på ett rättvist sätt beskriva vad Bodyjam har betytt för mig på ett djupare plan än bara bra musik och att våga röra på sig.

Under många år har jag haft en strävan om att få kontakt med mig själv – hela min kropp och att känna mina fysiska gränser. Jag har strävat efter att känna mig hel och närvarande i mig själv. Jag har strävat efter att min kropp ska betyda något annat för mig än att jag bara är fett och muskler.

Under vissa korta perioder där jag inte behövt leva i ett högt tempo har jag lyckats känna den närvaro i min kropp som jag velat och har jag kunnat lyssna på kroppens behov. I perioder har jag också lyckats sätta de gränser jag har behövt för att både min kropp och mitt sinne ska må bra. Det har varit en underbar känsla och det har fått mig att känna mig hel.

Jag har lyckats känna den här känslan av närvaro ibland och att kroppen tillhör mig och att jag är en hel person. Jag har lyckats med det ibland, men allt som oftast har min kropp liksom varit från kopplad från mig och det har bara varit mitt huvud som har fått styra. Det har känts som att kroppen och huvudet inte hört ihop och det har gjort det svårt att respektera och att veta kroppens behov.

Jag vet inte riktigt vad den här känslan av avstängdhet har berott på, men jag tror att det är en hel del olika komponenter som har spelat roll. Delvis tror jag att det berott på att jag som yngre hade väldigt svårt för mitt utseende vilket gjorde att jag hela tiden försökte förändra det på ett vis som egentligen inte var möjligt. Delvis har det nog också berott på hur jag levt mitt liv med väldigt mycket stress och press som har gjort att jag har varit tvungen att stänga av för att orka. Delvis tror jag också att det berott på min funktionsnedsättning och att jag har inte har någon känsel i halva min kropp.

Även om jag alltid varit noga med att inte få sår på mina ben, att mina byxor är hela, rena och sitter snyggt så har jag inte kunnat ha en känsla av att vara hel när jag bara har kunnat känna halva min kropp. Mina ben har mest bara varit något jag avskytt och jag har tänkt att det skulle vara lättare om jag inte hade dem eftersom utan dem skulle jag känna mig hel.

Men efter första gången med Bodyjam kände jag en total närvaro i min kropp och en känsla av att känna mina fysiska gränser. Jag blev en hel person som fick kontakt med sin kropp på ett annat vis än vad jag någonsin innan hade upplevt. Jag fick ett lugn som gjorde att jag inte kände mig avstängd. Jag fick en känsla av att vara en hel människa och min kroppskännedom till hela min kropp ökade med en gång.

Den här nya känslan höll i sig i flera dagar och den konstanta stress jag känt under så lång tid försvann och jag försökte förmedla min glädje till min omgivning men de kunde nog inte förstå hur stort detta var för mg.

Jag kände mig frälst och självklart ville jag att den här känslan skulle hålla i sig. Därför gick jag på alla Bodyjam klasser de hade och från början behövde jag fylla på med det flera gånger i veckan för att känslan av närvaro, kroppskänndedom och helhet skulle hålla i sig. Men det behöver jag inte längre. Nu är känslan av närvaro mer ett konstant läge och jag är inte alls lika avstängd som jag var för ett år sedan och det är en sådan enorm lättnad och glädje för mig.
Nu mer klarar jag mig med att köra Bodyjam någon gång i veckan och fortfarande ha en känsla av helhet och närvaro.

Så tack vare dansen är jag mycket lugnare, har hittat något som nästan alltid bara ger mig energi och glädje, får mig att släppa prestationen men som framförallt får mig att känna mig som en hel människa.

Detta är alltså anledningen till att Bodyjamen betyder så mycket för mig och jag ägnar mig inte åt det första hand som fysisk träning eftersom det istället har en djupare och ännu större betydelse för mig.

våga