Följ oss på Facebook

header-blogg-1
nyår

En lite tyngre med gladare kropp

Publicerat 5 maj, 2017

Jag sörjer att mina magrutor är borta och att mina armar inte är lika definierade men jag tror det är värt det

Jag har alltid varit ganska liten och under många år så höll jag samma vikt och jag visste vad jag behövde äta för att min kropp skulle må bra. Om jag någon gång (vilket hände ibland) vägde mindre så protesterade min kropp med en gång och därför gjorde jag något åt det eftersom det inte var värt det.

Sedan flyttade jag in på ett internat där de serverade allt annat än nyttig och efter ett år med den maten och ingen mer motion än promenader så vägde jag plötsligt mer än någonsin. Jag kände att min vikt begränsade mig fysiskt och jag bestämde mig därför för att försöka gå ner lite i vikt. Egentligen tyckte jag inte att jag var särskilt stor men jag vill ändå gå ner i vikt för att saker och ting skulle bli lättare fysiskt.
Ganska så snabbt gick jag ner det jag hade tänkt mig och ganska så snart hade jag gått ner mer än det. Jag blev ännu mer nöjd med mitt utseende och jag gillade att känna mig smal även fast jag visste att det inte var det bästa för min kropp.

Jag fortsatte att äta lite mindre än vad jag egentligen mådde bra utav och jag fortsatte att trotsa min kropp och priset jag fick betala var att jag mådde sämre psykiskt.

När jag hade hållit på så ett tag så började jag med en ny medicin som visade sig höja min ämnesomsättning. Och sedan jag började med den så har det inte varit några problem för mig att hålla den där lite lägre vikten som kroppen aldrig tidigare har accepterat. Det var helt plötsligt lätt att vara smal och jag kunde äta typ allt. Men även om jag lätt kunde vara smal så blev mitt mående ändå sämre så fort jag gick ner något hekto eftersom jag inte hade några marginaler.

Medicinen hjälpte mig väldigt mycket från början och jag var inte ledsen över biverkningen med högre ämnesomsättning. Men nu det senaste året så har jag funderat på om den fortfarande verkligen hjälper mig eller om den inte gör mer skada än nytta. Men eftersom den har gjort mig smal så har jag ändå fortsatt med den.
Men för några veckor sedan kände jag att det fick vara nog. Jag vill inte länge ha de biverkningar som jag tror att medicinen har gett mig (alltså andra än viktnedgång) och därför bestämde jag mig för att minska ner på den och det har jag gjort nu. Men dosen som jag har nu har jag ändå haft till och från förut och då har jag också kunnat vara smal.

Nu var det bara några veckor sedan jag minskade ner på medicinen så det är svårt att veta vad som är vad och vad som kommer att stabilisera sig med tiden. Men för det första så känner jag att de biverkningar som jag upplevde är borta och jag mår bättre än på länge på flera olika vis. Vissa biverkningar har gjort det svårt för mig i sociala sammanhang och på jobbet och det är bort nu.

MEN jag har också gått upp tre kilo på två veckor vilket känns helt galet! Nu vet jag inte riktigt vad det beror på och det kan ju hända att det är en del vätska eftersom jag märker att mina ben är väldigt svullna. Men det känns i alla fall helt galet. Det konstiga är också att jag är mycket mindre hungrig. Men något som är ännu konstigare är också att jag inte har panik. Det är som att jag äntligen känner igen i spegeln igen eftersom jag nu ser ut så som jag har gjort sedan jag blev vuxen och på något vis tycker jag faktiskt det är fint.
Jag märker också att min kropp mår bättre än på väldigt länge och det känns egentligen som att det är mer så här min kropp vill se ut.

Jag sörjer att mina magrutor är borta och att mina armar inte är lika definierade. Men om det är priset jag får betala av att vara glad, känna mig stark, vara lugn, ha energi, slippa akuta blodsockerfall och att inte behöva äta var tredje timma så är det värt det!

10986157_1621970464688503_201952278_n

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*