Följ oss på Facebook

header-blogg-1
jag gräset

En väldigt händelserik månad

Publicerat 25 september, 2017

En månad med väldigt mycket motgång men också väldigt mycket medgång

Ojoj. Jag har inte kunnat blogga på länge eftersom den här månaden har varit en av de mest händelserika på flera år. Det började med att jag den 16 augusti uppträdde tillsammans med SpinnUnga och artisten Nadia Nair på Göteborg Kulturkalas. Det var en fantastisk upplevelse och en grym föreställning som publiken verkligen verkade uppskatta. Men under föreställningen råkade jag få en spark på näsan. Jag svimmande inte av och fann mig ganska fort och kunde fortsätta hela uppträdandet, något skakig visserligen men det gick ändå ok.

Efter händelsen kände jag mig mer och mer risig för varje dag men jag kunde ändå både jobba och spela teater första vecka. Men efter lite mer än en vecka gick det inte mer. Jag var ledig och skulle bara gå ut och köpa lite mjölk, men så fort jag kom ut fick jag vända igen för energin försvann helt och hållet. När jag kom in började hela jag skaka och jag la mig i soffan under täcket med händerna framför ögonen eftersom jag klarade inte av något som helst intryck eller ljus. Jag blev jätterädd och ringde både mamma och hennes man i panik. Mammas man Magnus kom efter några timmar med mat eftersom jag inte kunde röra mig. När han kom kunde jag gå upp men jag kunde knappt hålla ögonen öppna och jag klarade inte av något ljus alls. Det fungerade inte heller med snabba rörelser och jag var så slut. Det fanns inte en chans att jag kunde ta mig själv till mamma så när vi hade ätit tog jag en taxi de 500 metrarna som det är till mamma och sedan bodde jag där hela helgen. Efter första dagen hos mamma blev jag sämre och åkte därför till akuten. Läkaren sa att jag hade hjärnskakning och att jag hade blivit hjärntrött på grund av hjärnskakningen och att jag behövde vilja hjärnan. Jag blev jätterädd eftersom jag skulle åka till Italien och jobba om mindre än tre veckor senare och jag kände att jag måste gör278997.0x0a allt för att bli bra fram tills dess.
Det tog lite mer än en vecka och jag låg bara under täcket och klarade inte av att läsa, kolla på tv eller att vara ute. Jag orkade prata i telefon korta stunder om jag låg under täcker och blundade…
När det var nio dagar kvar tills jag skulle åka till Italien så hade jag inte klarat av mer än att gå två varv runt kvarteret och att kolla på tv någon timma om dagen och jag förstod att jag behövde blir mycket bättre fort om jag skulle kunna åka till Italien och jobba med koreografer en hel vecka. Därför kände jag att det fick bära eller brista och jag testade att gå en längre promenad i snabbare tempo och dessutom i lite uppförsbacke. Jag var livrädd och tänkte att jag säkert hade tagit ut mig för mycket och att detta säkert skulle göra så att jag absolut inte skulle kunna åka. Men till min förvåning så gick det jättebra och jag fick energi av min promenad. Dagen efter bestämde jag mig därför att våga testa ännu mer och att vara uppe hela dagen och även det gick bra även om jag var jättetrött. När jag märkte att jag faktiskt kunde röra mig igen blev jag lite mer hoppfull och jag blev bättre och bättre för varje dag och läkaren gav mig klartecken att åka.
Men även om det gick bättre och bättre så var jag ändå rädd eftersom jag hade varit sjukskriven i två veckor, inte umgåtts med någon på två veckor och knappt rört mig på tre veckor. Jag var rädd för att det skulle bli för mycket med att dansa fem timmar om dagen, att umgås med folk hela dagarna och att inte kunna vila så mycket. Jag var så rädd för att jag skulle bli sjuk igen eller att jag inte var frisk nog. Men jag hade pratat med två läkare och båda sa att jag var frisk och att det inte fanns någon medicinsk anledning för mig att inte åka. Så tillslut kunde jag ändå åka och jag är så glad över det eftersom det var en av de bästa grejerna jag gjort på flera år.

Mer om resan kommer i ett annat inlägg!

 

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*