Följ oss på Facebook

header-blogg-1
jag gräset

Att leva med extremt starka känslor

Publicerat 17 november, 2017

Jag är en väldigt känslosam person. Alla känslor jag känner blir nästan alltid extremt starka. Går jag inför något så går jag inför det till minst 100 %. Och jag får ofta världens bästa idéer. Eller jag tycker att det är världens bästa idé tills jag har lugnat ner mig lite eller fram tills att jag pratat med någon som tagit ner mig på jorden igen.
Ibland när jag verkligen tycker att en sak är världens bästa idé så startar jag nya projekt och är helt säker på att jag vill ägna hela mitt liv åt detta och ibland blir det väldigt bra men ofta så kommer jag på att detta kanske inte var världens bästa idé och tröttnar.
Ibland när jag lär känna nya personer som jag gillar väldigt mycket så har jag en tendens att verkligen tala om detta för personen och det blir ibland väldigt bra, men ibland så skrämmer jag bort personen eftersom jag blir för på. Men jag blir ju bara så himla glad och jag vill så gärna visa min uppskattning. Men om då personen tycker detta är jobbigt och på något vis drar sig undan så blir jag så himla ledsen och hela min värld rasar för ett tag. Världen rasar tills jag hittar något annat att engagera mig i. Även om min värld rasar ganska ofta så är jag alltid snart på banan igen och har kommit på nya tankar och idéer kring saker jag vill testa eller lärt känna en ny person att umgås med.

När jag är glad så är jag ofta väldigt glad och allt känns toppen och underbart och jag är säker på att detta är det nya och att alla svårigheter har löst sig eller försvunnit. Men sedan händer något och jag rasar igen och då är det den enda känslan som existerar och jag är säker på att det alltid kommer att vara så här och att allt är totalt meningslöst och detta talar jag om för min omgivning. Men min omgivning har börjat se mina mönster och säger väl mest ”jaja, det går över. Du sa precis likadant för en månad sedan, men förra veckan var du ju jätteglad och sa att allt gick hur bra som helst. Gå hem och vila så ska du se att det känns bättre snart”.

Jag är också en ganska impulsiv person. Inte så att det skadar mig tex rent ekonomiskt och jag tar inge större dumma beslut eftersom jag ändå är ganska förnuftig. Men jag är ganska impulsiv när det gäller relationer och ganska ofta känner jag att jag verkligen måste tala om just detta för en person nu! Jag kan liksom inte stoppa mig och skickar då de där mejlet eller de där sms:et till personen och talar om precis det jag känner i stunden. Ofta blir det också ganska bra eftersom det oftast handlar om att jag vill visa min uppskattning och det gör ofta personer glada. Men ibland skickar jag dessa meddelanden när jag inte riktigt är på humör och då har jag ibland råkat såra personer och jag har fått ångra mig efteråt. Även dessa positiva meddelanden kan få jobbiga konsekvenser ibland, särskilt efter att lugnet som infunnit sig av att jag skickat meddelandet har lagt sig och jag inte har hunnit få respons på det jag skrivit. Om jag inte får svar direkt på något positivt jag skrivit så börjar glädjen gå över i panik och rädsla över att mitt meddelande har misstolkats eller att personen inte alls blivit glad och detta skapar panik fram tills det att personen svarat. Men som tur är så brukar jag mest få positiv respons, men de få gånger jag inte fått svar är fruktansvärt jobbiga, särskilt om jag skickat på messenger och ser att personen läst det men inte svarat…

Mitt liv är alltså väldigt känslofyllt och ofta gillar jag det eftersom jag tack vare det får mycket gjort, vågar testa nya saker, ofta kommer med idéer. Det är också ganska trevligt att känna sig så där glad som jag kanske 50 % av tiden gör när det inte är helt tvärt om. Nu har jag börjat lära mig att det är så här jag fungerar och jag har börjat lära mig att hantera det, det gör att jag lättare kan hantera de mindre glada perioderna eftersom jag vet att dem går över. Jag har också börjat lära mig att inte starta allt för stora projekt när jag mår bra eftersom jag börjat lära mig att jag antagligen inte kommer tycker att detta är världens bästa idé om några dagar.

Att vara så här känslosam tar även väldigt mycket på energin och jag är ofta väldigt trött, och eftersom jag är som jag är så är jag också ganska aktiv och det är kul men tar också på energin. Min trötthet har lett till att jag ofta blivit väldigt stressad och när jag är stressad så har jag haft svårt att ha tillgång till mitt förnuft och därför haft svårt att kanske ta de bästa besluten. Men med tiden har jag lärt känna mig själv och kan hantera mina känslor bättre. Jag vet också ofta vad det är som ger mig sämre perioder och det är just stress eller att aldrig vila hjärnan.

För mig innebär att att vila hjärnan att göra en sak i taget. Vara här och nu och minska ner de kortsiktiga kickarna som jag får av tex sociala medier och dess ytliga bekräftelse. De perioder som jag lyckas med att göra detta egentligen enkla saker för att må bättre, så mår jag så himla mycket bättre och både de glada och det negativa perioderna blir på en lättare nivå och jag mer energi över till det jag verkligen vill ägna mig åt.

Det är ibland tufft att vara så här känslosam men nu när jag lärt mig att förstå mig själv och vet vad jag behöver i de jobbigare perioderna så är det faktiskt mest positivt att vara en känslosam person. Det gäller bara att inse vad just en själv behöver för att må så bra som möjligt.

(Ännu ett exempel på min impulsivitet är kanske just valet av att faktiskt skriva just de här inlägget…Så vi får se om det kommer att vara kvar…Haha…)

promenad1

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*