Följ oss på Facebook

header-blogg-1
jag gräset

Att stå på scen

Publicerat 27 november, 2017

Det är en riktig konst i sig i att stå scenen och kunna nå ut till en publik

Utåtriktad, vaken blick, full koncentration, tydligt kroppsspråk, riktning, ta in rummet, scenen och publiken, sorti, självklarhet, självsäkerhet, lugn, förberedd.

Att stå på scenen är en konst och det jag har radat upp ovan är bara lite av det en behöver tänka på när en är på scenen. Det är alltså inte bara att gå upp och framföra dansnumret, föreställningen eller föreläsningen. Det är så mycket att tänka på och det är en riktig konst att hålla koll på allt och samtidigt behålla lugnet trots nervositet.
Fram tills för två år sedan hade jag knappt någon erfarenhet av att stå på scen.
Men de senaste året har jag övat på det ganska mycket. Jag har flera gånger stått på scenen med min dansgrupp SpinnUnga, i våras höll jag också min första föreläsning och nu den här hösten har jag varit med Teater Kattma och stått på scenen flera gånger.
Innan den här hösten när jag främst bara hade stått på scenen med SpinnUnga så kände jag mig ofta ganska självsäker innan det väl var dags att gå på scenen. Jag tänkte på det som vår danslärare alltid säger att ta in hela rummet, vänd er mot publiken och var öppna. Innan det var dags att gå upp så kändes det så självklart, men när jag stod där på scenen så tog nerverna över och jag fokuserade mest på att ta mig igenom det jag skulle göra, inte göra bort mig och allt mitt fokus hamnade på mig själv.

Men nu när jag nästan varje vecka har varit med Kattma och framfört vår senaste föreställning så känner jag att jag blivit mer och mer trygg på scenen och det har gett mig ett lugn. På grund av de här lugnet så har jag på riktigt börjat ta till mig det min danslärare säger om att ta in rummet, scenen och publiken. Det har hjälpt mig att fokusera på helheten och inte bara på mig själv vilket är viktigt när man ska nå ut till en publik. När en ska göra något inför en publik, oavsett vad det är så måste en nå ut med det en vill nå ut med och beroende på vad det handlar om så måste en såklart tänka på olika saker.

Om man ska hålla en föreläsning så har Mårten Nylén många bra tips kring hur en kan göra för att nå ut på ett bra vis och det kan du läsa mer om här. Men om jag talar om egen erfarenhet om vad som intresserar och inte intresserar mig när jag går på föreläsning, så vet jag med mig att jag inte orkar lyssna på föreläsare som hela tiden har samma tonläge. När det blir för monotont så slutar jag lyssna. Personer som läser innantill intresserar mig inte heller. Ibland behövs ingen Powerpoint, film eller övning för att jag ska orka lyssna, särskilt inte om det är väldigt intressant. Men ofta så är det bra att ta till den typen av verktyg för att fånga publiken.
Innan jag skulle hålla min föreläsning så förberedde jag mig väl, kanske lite för väl. Jag spelade in mig massor av gånger,  dels för att jag skulle lära mig det jag skulle prata om, men också för att höra tonläge och få en känsla för när jag behövde lägga in pauser och för att höra hur övergångarna mellan de olika ämnena fungerade. Så att spela in sig själv kan jag verkligen rekommendera, både på film eller ljud.

Nu efter att ha stått på scenen mycket och fått ett större lugn i det så övar jag på att hela tiden göra det bättre. Jag vill utveckla min förmåga att förmedla och nå ut. Jag övar aktivt på att ”vända blicken utåt” och att fokusera på helheten, att fokusera på alla på scenen och på publiken. Jag försöker verkligen släppa mitt fokus på mig själv och inte enbart fokusera på min egen prestation och det har gjort mig mindre nervös och samtidigt gör jag nog ett bättre jobb på scenen.
När jag släppt allt mitt fokus på enbart mig själv under våra teaterföreställningar så har jag också lättare börjat kunna hantera när någon replik missas och jag finner mig fort och kan ofta rädda situationen ganska bra och det är en stor trygghet.

Men för att komma till tryggheten jag nu känner när jag står på scenen med kattma, så har det varit mycket arbete innan och vi har övat mycket på både på placeringar, vändningar (så att man så sällan som möjligt står med ryggen mot publiken) och sorti (när man går av scenen). Sedan har det såklart varit mycket plugg av manus också.

Efter att ha stått på scenen med Kattma så mycket så kände jag en annan trygghet när jag för första gången den här hösten stod på scenen med SpinnUnga. Vi gjorde nämligen ett litet framförande under ett evenemang förra veckan. För första gången med SpinnUnga så kände jag att jag verkligen kunde ta in hela rummet, jag kunde öppna upp min blick och uttryck och jag kunde ta in publiken på ett annat vis än vad jag lyckats tidigare. Min nervositet tog inte över och jag kände ett annan lugn och trygghet och det var så kul att känna att min scenvana börjar ge resultat.

Att stå på scen kan i sig vara en riktig konst och det är som sagt mycket att tänka på, men jag känner att jag börjar kunna behärska det och jag ser framemot att utveckla denna förmåga och trygghet ännu mer.

14141543_784187361722405_8969961812262397588_n

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*