Följ oss på Facebook

header-blogg-1
jag gräset

Strävan efter de omänskliga…

Publicerat 19 december, 2017

...Eller att faktiskt acceptera att jag är en människa?

Alltid känna en självsäkerhet, alltid veta vad jag ska säga, alltid vara social, aldrig ha ångest, aldrig kompensera för saker jag inte kan hjälpa, aldrig känna en obehaglig stress, alltid vara snäll mot mig själv, alltid göra val som är de bästa för mig, alltid acceptera min kropp och aldrig försöka förändra den på något vis, aldrig behöva någon bekräftelse och aldrig göra något för att på något vis få uppmärksamhet, alltid göra en sak i taget, alltid acceptera min fysiska situation, alltid känna att jag är lika värdefull som alla andra, alltid stå upp för mig själv och alltid kunna säga ifrån när jag blir orättvis behandlad, alltid ha koll på läget och veta vad jag ska göra, oftare klara av att ägna mig åt aktiviteter som jag vet är bra för mig så som meditation, läsa, promenera och att ta det lugnt.

Är detta möjligt? Är det ens mänskligt? Det ovan skriva är något som jag desperat har försökt sträva efter så länge jag kan minnas och jag har försökt be om hjälp för att kunna nå dit. Men här om dagen slog det mig att det är en omöjlighet. Allt det ovan nämnda tillhör att vara människa och människa är jag visst. När jag tänker efter så vet jag knappt någon som inte ägnar sig åt minst något eller några av det jag nämnt ovan och då menar jag personer oavsett om de har en normbrytande funktionsvariation eller ej. Alla har vi vårt. Men absolut, vissa har större svårigheter än andra och är svårigheterna för stora så kan man behöva jobba med dem. Men att sträva efter den perfektion jag så gärna vill uppnå är en omöjlighet och att försöka sträva efter det omöjliga kommer bara göra de eventuella svårigheterna större.

Så en acceptans av att jag inte är mer än människa är nu på sin plats. Istället så kan man fascineras över hur vi människor håller på och hur vi så ofta försöker sträva efter de omöjliga och onåbara – För jag är som sagt inte ensam.

Hur långt har du kommit i din acceptans av att du inte är mer än människa?

17409990_10154490305562406_833996957_n_1

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*