Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2018 april

jag gräset

Kreativiteten och lugnet flödar

Publicerat 18 april, 2018

Något som jag mår riktigt bra utav är att vara kreativ. Jag älskar att måla och att göra andra kreativa saker, men tyvärr har jag nästan aldrig ro till att vara kreativ och hemma hamnar jag oftast framför tvn istället för vid en målarduk.
Men sedan några månader tillbaka har kunnat koncentrera mig på att både måla och pussla och så fort jag får pengar ska jag köpa grejer till att kunna börja tova igen. Jag har väldigt svårt för att göra en sak i taget men när jag målar eller pusslar så kan jag bara göra en sak i taget. Jag skulle så gärna vilja bli bättre på att göra en sak i taget och att avsluta det jag påbörjat in30547133_10155561517802406_207393060_o[1]nan jag börjar med en ny aktivitet och jag försöker verkligen öva på det men det går inte så bra. Men när jag målar, pysslar eller pusslar så kan jag som sagt bara göra en sak i taget och det får min annars så stressade hjärna att varva ner och det är nog därför jag mår så bra utav det. Hjärnan behöver varva ner. Men det är svårt.
För at kunna måla måste jag oftast vara i rätt sinnesstämning, är jag för stressad så går det inte alls och det slutar nästan alltid med att jag målar över det. Det är synd att jag måste vara relativt lugn för att jag ska kunna måla, för om jag står ut med att måla trots att jag är stressad och jag klarar av att inte måla över allt hundra gånger så skulle jag nog bli lugnare och må bättre över lag.

Men nu har jag alltså lyckats måla flera tavlor de senaste månaderna och till och med att ta fram mitt tusen bitars pussel.  Det betyder att jag har varit relativt lugn nu i några månader och det är så skönt. Jag klarar av att lyssna på kroppen och att vila vilket gör att jag mår så mycket bättre. Jag är inte heller lika impulsiv och kan oftare tänka efter före jag agerar. Förra veckan kände jag mig dock extremt stressad vilket berodde på att jag hade gjort typ tusen saker och jag kände att jag verkligen behövde varva ner. Tro det eller ej men jag klarade faktiskt av att ta det lugnt och ladda batterierna då! Egentligen tänkte jag ta mig en lugn hemma dag i lördags men då kom det annan i mellan, men i söndags var det enda jag gjorde att dansa hiphop 60 min och byta till sommardäck, sedan satt jag hemma med mitt pussel. Jag såg framför mig ett fordon eller en sak typ en mobil. Ett fordon går kortsiktigt att ladda genom att köra långt med det eftersom batteriet då laddas, men långsiktigt är det omöjligt. För att en bil ska laddas så krävs bensin och när man tankar bilen så är den still, precis samma sak med en mobil. När man laddar en mobil så ligger den oftast relativt still med en sladd i väggen. Så jag satt där i några timmar med mitt pussel och jag kände hur mina batterier laddades och hur energin kom tillbaka.
På måndagar har jag haft fullt upp varje kväll i över ett år, om jag inte jobbar kväll så brukar jag träna. Men i måndags var träningen inställd och jag jobbade inte. Under helgen tänkte jag att det var bra att det inte skulle vara någon träning så att jag kunde ta mig ännu en lugn kväll hemma, men jag hade fått så mycket energi av att vara hemma på söndagen att jag istället blev rastlös. Men det var ändå ganska skönt och det resulterade i att träningen igår gick jättebra och jag hade energi till de båda passen som jag gick på.

När vi ändå kom in på träning så måste jag bara avsluta med mina magmuskler! För att tag sedan skrev jag ju att mina magmuskler blivit så mycket starkare pga att jag nu mer använder den vid alla förflyttningar och igår körde jag CX vilket är 30 min mage och ryggträning och igår var första gången som jag orkade hela passet utan att vila! Jag kände verkligen hur min mage har blivit så mycket starkare! Såå roligt!

Det är alltså inte bara kreativiteten som flödare utan livet flyter även på rätt bra de med.

28001209_10155399199272406_1895749915_n

Uppenbart att de som mobbar inte mår bra

Publicerat 13 april, 2018

När det är så uppenbart att de som mobbar inte mår bra, varför blir de inte hjälpta tidigt i livet så att de slipper ett helvete och slipper ge andra ett helvete?

När jag gick i sexan och sjuan så umgicks jag med två tjejer i klassen och det var helt okej. Men efter februarilovet i sjuan så skulle plötsligt de både tjejerna byta klass. Båda skulle gå kvar på samma skola men de skulle byta till parallellklasser. När de skulle byta klass så vägrade jag gå kvar i den klassen. Mamma började då försöka hitta ett bra alternativ för mig och vi började kolla på olika skolor. Men det vi ganska fort kom fram till var att att det inte alls fanns någon garanti för att saker skulle kännas bättre på en annan skola. Så efter ett tag bestämde jag mig för att ändå börja i samma klass som en av tjejerna, även om hon som hade umgåtts med kanske inte tyckte det var det bästa eftersom hon hellre ville umgås med hennes andra kompisar i den klassen. Men jag hade spanska med några av tjejerna i den klassen och jag visste att det i alla fall var snälla.

Att byta till den klassen var ett ganska bra beslut och sista delen av sjuan kändes helt okej och jag trivdes ganska bra.
När vi skulle börja åttan så började det dock en ny tjej i klassen och ganska snart blev hon klassens ledare och den här tjejen bestämde sig för att vara elak mot mig. Den nya tjejen drog med sig en annan tjej i klassen vilket resulterade i att båda blev elaka mot mig. De två tjejerna sänkte väldigt fort mitt självförtroende som fortfarande var helt ok då. De två tjejerna gjorde det väldigt klart för mig att det inte var ok att sticka ut och att ta sig fram med hjul istället för fötter. De började kasta sudd på mig i klassrummet och ärtor i matsalen. Detta var även på MSN tiden så på kvällarna skrev de så elaka saker till mig som jag inte ens kan skriva här. Trapphissen som fanns i skolan stängde de även av genom att trycka av strömbrytaren som jag inte nådde. De kallade mig för finnröv pga mina finnar och silikonbröst pga mina stora bröst. och så fort jag kollade på dem himlade de med ögonen, skrattade eller viskade till varandra.

I många år efter dessa år kämpade jag med mitt självförtroende pga hur de behandlade mig och jag hade länge stora komplex över både mina bröst och min hy. Det tog även tid för mig att förstå att jag duger trots min funktionsvariation.

Under en hemsk klassresa i nian så bröt jag ihop och läraren tröstade mig. Jag blev så ledsen eftersom just de två tjejerna var extra elaka mot mig och stället vi var på var helt otillgängligt så jag blev helt fast i stugan vi skulle bo i. När läraren tröstade mig sa han att ”jag vet att XX kan vara elak men hon är egentligen bra och jag hoppas att det går bra för henne”.

Nu har det gått över tio år sedan denna period och jag har jobbat med mig själv och kommit långt i min egna personliga utveckling. Saker och ting går hela tiden från klarhet till klarhet för mig. Jag har ett fungerande liv med ett fantastiskt jobb, jag har ett stort socialt kontaktnät, jag bor i egen lägenhet sedan många år tillbaka och jag har fritidsintressen som jag trivs med och mår bra av.

Förra sommaren blev jag inbjuden till en klassåterträff eftersom det var tio år sedan vi slutade nian. Jag blev inbjuden via facebook och passade då på att snoka på alla de andra i klassen. Jag hade nästan glömt bort tjejen som min lärare sa att han hoppades det skulle gå bra för, men jag hittade henne då eftersom hon också var inbjuden. Jag gick in på hennes Facebook och när jag snokade runt där blev det väldigt uppenbart att hon inte mådde bra. Det var till och med väldigt uppenbart att hon var riktigt sjuk, alltså psykiskt, när jag kollade på hennes vänner förstod jag också att de inte heller var helt ok personer.
Jag måste säga att jag blev ledsen när jag såg hur det hade gått för henne. Ingen förtjänar att ha det som hon har och hade det. Hennes smärta och sjukdom syntes så tydligt i hennes ögon. Jag kollade på hennes Facebook igår igen och hennes situation såg likadan ut nu.

Nu som vuxen förstår jag att min lärares kommentar handlade om att han misstänkte och förstod att allt inte stod rätt till hos henne och att han misstänkte att det kanske inte skulle gå så bra för henne.
Och eftersom min  lärare antydde redan då att det inte skulle gå så bra för henne så hade antagligen personer redan innan honom misstänkte det också. Så tänk då om någon hade fångat upp henne tidigt, tänk om hon hade fått hjälp när hon var mycket yngre. Om hon hade fått hjälp när hon var yngre så kanske jag hade sluppit år av helvete och hon lika så. Tänk vad många som hade mått bättre om hon fått hjälp tidigt och då fått lära sig att det inte hjälper någon att vara elak mot någon annan.

Man brukar ju säga att de som mobbar mår dåligt själva och i de här fallet är de rätt uppenbart att det var så, MEN för det var det inte ok att hon behandlade mig som hon gjorde. Ingen har rätt att behandla mig eller någon annan så som jag blev behandlat. Men om det nu är så uppenbart att de som mobbar inte mår bra, varför blir då inte fler uppfångade i tidig ålder så att de slipper ett helvete senare i livet och de slipper göra livet till ett helvete för andra?

28052628_10155399204402406_582813298_n

jag dalheimershus

Muskler

Publicerat 4 april, 2018

Ett lättare liv med en stark mage

I hela mitt liv så har jag kompenserat att jag är förlamad från midjan och ner med hjälp av mina armar och axlar.
Folk har sagt till mig att jag borde ha jättestarka magmuskler och att jag måste använda mig av dem mycket via alla förflyttningar, men nej. All kompensation har jag gjort med mina armar, vilket kanske förklara att jag ändå har rätt vältränade armar trots ingen extrem träning från min sida.

Men för kanske två månader sedan fick jag tipset av en instruktör att när jag gör dips spänna magen för att kunna göra dem snabbare, vilket krävdes för att jag skulle hinna med i en låt under pass som vi pratade om.
Det kanske låter konstigt men jag hade aldrig tidigare testat att göra dips och samtidigt spänna magen, men jag testade och märkte då att det gick mycket lättare.
V30007242_10155531638062406_1412120227_nid dips lyfter man överkroppen eller hela kroppen med hjälp av armarna låsta mot revbenen för att komma åt Triceps. Dips är alltså en ganska tung övning, men det gick betydligt mycket lättare när jag samtidigt spände magen.

Sedan denna upptäckt har jag aktivt tänkt på att spänna magen i samband med alla förflyttningar, det har gjort att alla förflyttningar är så mycket lättare och jag känner mig mycket smidigare trots att jag inte är smalast längre.

Jag har liksom också lärt mig att hitta magmusklerna och att använda dem automatiskt vilket jag inte trodde var möjligt. Men sedan jag började att aktivt spänna magen vid förflyttningar så använder jag den nu automatiskt.
Den senaste tiden tack vare detta så har jag börjat koppla på magen när jag kör min rullstol också och det har gjort att det är mycket lättare att köra i uppförsbackar och nu känns som att jag flyger upp för backarna.
Jag har även märkt att jag kan koppla på magen på ett helt annat vis även när jag tränar nu och när jag körde Bodycombat i veckan så kunde jag koppla på magen under nästan hela passet och då även sneda magmuskler ganska långt ner som jag inte trodde att jag hade.

Så nu när jag aktivt, medvetet och automatiskt har tränat hela magen under kanske två månader så känner jag mig så mycket mer stabil och min kontroll över kroppen har ökat eftersom det känns som det känns som att jag plötsligt fått tillbaka funktion som jag alltid trott att jag inte haft. Jag känner mig också på något vis mer hel eftersom jag kan använda betydligt mycket mer av kroppen. Min vardag har också blivit så mycket lättare! Så ni som kan börja med att testa att koppla på magen vid alla förflyttningar och försök använda den när ni kör er stol vid tex uppförsbackar och se om det blir någon skillnad för er.