Följ oss på Facebook

header-blogg-1
28001209_10155399199272406_1895749915_n

Uppenbart att de som mobbar inte mår bra

Publicerat 13 april, 2018

När det är så uppenbart att de som mobbar inte mår bra, varför blir de inte hjälpta tidigt i livet så att de slipper ett helvete och slipper ge andra ett helvete?

När jag gick i sexan och sjuan så umgicks jag med två tjejer i klassen och det var helt okej. Men efter februarilovet i sjuan så skulle plötsligt de både tjejerna byta klass. Båda skulle gå kvar på samma skola men de skulle byta till parallellklasser. När de skulle byta klass så vägrade jag gå kvar i den klassen. Mamma började då försöka hitta ett bra alternativ för mig och vi började kolla på olika skolor. Men det vi ganska fort kom fram till var att att det inte alls fanns någon garanti för att saker skulle kännas bättre på en annan skola. Så efter ett tag bestämde jag mig för att ändå börja i samma klass som en av tjejerna, även om hon som hade umgåtts med kanske inte tyckte det var det bästa eftersom hon hellre ville umgås med hennes andra kompisar i den klassen. Men jag hade spanska med några av tjejerna i den klassen och jag visste att det i alla fall var snälla.

Att byta till den klassen var ett ganska bra beslut och sista delen av sjuan kändes helt okej och jag trivdes ganska bra.
När vi skulle börja åttan så började det dock en ny tjej i klassen och ganska snart blev hon klassens ledare och den här tjejen bestämde sig för att vara elak mot mig. Den nya tjejen drog med sig en annan tjej i klassen vilket resulterade i att båda blev elaka mot mig. De två tjejerna sänkte väldigt fort mitt självförtroende som fortfarande var helt ok då. De två tjejerna gjorde det väldigt klart för mig att det inte var ok att sticka ut och att ta sig fram med hjul istället för fötter. De började kasta sudd på mig i klassrummet och ärtor i matsalen. Detta var även på MSN tiden så på kvällarna skrev de så elaka saker till mig som jag inte ens kan skriva här. Trapphissen som fanns i skolan stängde de även av genom att trycka av strömbrytaren som jag inte nådde. De kallade mig för finnröv pga mina finnar och silikonbröst pga mina stora bröst. och så fort jag kollade på dem himlade de med ögonen, skrattade eller viskade till varandra.

I många år efter dessa år kämpade jag med mitt självförtroende pga hur de behandlade mig och jag hade länge stora komplex över både mina bröst och min hy. Det tog även tid för mig att förstå att jag duger trots min funktionsvariation.

Under en hemsk klassresa i nian så bröt jag ihop och läraren tröstade mig. Jag blev så ledsen eftersom just de två tjejerna var extra elaka mot mig och stället vi var på var helt otillgängligt så jag blev helt fast i stugan vi skulle bo i. När läraren tröstade mig sa han att ”jag vet att XX kan vara elak men hon är egentligen bra och jag hoppas att det går bra för henne”.

Nu har det gått över tio år sedan denna period och jag har jobbat med mig själv och kommit långt i min egna personliga utveckling. Saker och ting går hela tiden från klarhet till klarhet för mig. Jag har ett fungerande liv med ett fantastiskt jobb, jag har ett stort socialt kontaktnät, jag bor i egen lägenhet sedan många år tillbaka och jag har fritidsintressen som jag trivs med och mår bra av.

Förra sommaren blev jag inbjuden till en klassåterträff eftersom det var tio år sedan vi slutade nian. Jag blev inbjuden via facebook och passade då på att snoka på alla de andra i klassen. Jag hade nästan glömt bort tjejen som min lärare sa att han hoppades det skulle gå bra för, men jag hittade henne då eftersom hon också var inbjuden. Jag gick in på hennes Facebook och när jag snokade runt där blev det väldigt uppenbart att hon inte mådde bra. Det var till och med väldigt uppenbart att hon var riktigt sjuk, alltså psykiskt, när jag kollade på hennes vänner förstod jag också att de inte heller var helt ok personer.
Jag måste säga att jag blev ledsen när jag såg hur det hade gått för henne. Ingen förtjänar att ha det som hon har och hade det. Hennes smärta och sjukdom syntes så tydligt i hennes ögon. Jag kollade på hennes Facebook igår igen och hennes situation såg likadan ut nu.

Nu som vuxen förstår jag att min lärares kommentar handlade om att han misstänkte och förstod att allt inte stod rätt till hos henne och att han misstänkte att det kanske inte skulle gå så bra för henne.
Och eftersom min  lärare antydde redan då att det inte skulle gå så bra för henne så hade antagligen personer redan innan honom misstänkte det också. Så tänk då om någon hade fångat upp henne tidigt, tänk om hon hade fått hjälp när hon var mycket yngre. Om hon hade fått hjälp när hon var yngre så kanske jag hade sluppit år av helvete och hon lika så. Tänk vad många som hade mått bättre om hon fått hjälp tidigt och då fått lära sig att det inte hjälper någon att vara elak mot någon annan.

Man brukar ju säga att de som mobbar mår dåligt själva och i de här fallet är de rätt uppenbart att det var så, MEN för det var det inte ok att hon behandlade mig som hon gjorde. Ingen har rätt att behandla mig eller någon annan så som jag blev behandlat. Men om det nu är så uppenbart att de som mobbar inte mår bra, varför blir då inte fler uppfångade i tidig ålder så att de slipper ett helvete senare i livet och de slipper göra livet till ett helvete för andra?

28052628_10155399204402406_582813298_n

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*