Följ oss på Facebook

header-blogg-1

2018 juli

jag

Kroppen känns frisk och jag känner mig fin

Publicerat 26 juli, 2018

Alltså, denna värme!! Helt galet, över trettio grader! Men nu har jag börjat vänja mig och anpassat mig till de här och på ett vis så önskar jag att det aldrig skulle ta slut. Men jag vet att många lider av denna värme, så för alla som gör det önskar jag att det blir lite svalare snart. I morgon ska det bli ca 34 grader så jag undrar om någon orkar ta sig till mig Jympa.

För några veckor sedan skrev jag om att jag hållit på med LCHF sedan i juni och nu har jag hållit på med det i snart två månader, men i helgen bestämde jag mig för att den här dieten inte riktigt passar mig. Eller jag kände att det blev för svårt att äta så mycket fett och jag saknade min frukt. Därför bestämde jag mig för att börja med en lite med liberal variant, dvs inte så strikt och inte riktigt så lite kolhydrater. Min energi har verkligen dippat sedan jag nästan uteslutit kolhydrater och det ska ju rätta till sig men det har det inte gjort och kanske att min dipp i mitt mående också berott på att jag inte tillfört kroppen så mycket kolhydrater. Därför äter jag 1-2 frukter om dagen och lite mindre fett och det känns jättebra.

Förutom att jag har haft svårt att hantera fettintaget på LCHF så har jag haft svårt att hantera att mina byxor sitter tajtare och att magen inte är lika platt och det har också varit en av anledningarna till att jag känt att LCHF inte passar mig. Men något har hänt de senaste veckorna. Sedan några veckor tillbaka när jag har kollat mig i spegeln så har jag liksom börjat tycka att det jag ser inte är helt fel ändå och det har varit väldigt svårt att förstå eftersom jag i kombination med det knappt kommit i mina byxor.
Jag har sedan några veckor tillbaka till och med tyckt att mina ben inte ser så dumma ut, mina ben har annars varit det jag avskytt mest med min kropp. För mig har det alltid varit helt otänkbart att gå ut i kortbyxor eftersom jag inte klarat av att visa mina ben, men plötsligt började jag fundera på om jag ändå trots allt kanske skulle kunna gå ut i kortbyxor?
Efter att ha funderat på detta i någon vecka så bestämde jag mig i helgen för att gå och testa kortbyxor, både att ha till vardags och ett par att träna i. Jag gick först till Dr. Denim men de hade inte öppnat än eftersom det var söndag, så därför gick jag till Lindex istället och där hittade jag ett par kortbyxor som passade. Helt sjukt, men när jag tog på mig byxorna så kände jag mig FIN! Så jag bestämde mig för att köpa dem. Sedan gick jag vidare till Intersport och där hittade jag tillslut även ett par kortare träningsbyxor och även de satt bra så jag köpte dem också!

Samma dag som jag köpt mina kort byxor skulle jag gå ut och äta middag med en kompis och det var då som jag för första gången gick ut i byxor som visade mina ben och jag kände mig fin!
Dagen efter var jag ledig och gick till stan igen och in på Dr. Denim som nu var öppet och där hittade jag ett par korta byxor till som var superfina och dessutom på rean så då köpte jag dem också.
Nu är det torsdag och jag har jobbat tre dagar denna veckan och det är ca 30 grader ute så pga av det har jag använd kortbyxor hela veckan och igår var jag på konsert och jag gick dit i mina kort byxor och kände mig fin!!
I förrgår var jag också och tränade i mina nya träningsbyxor och i just den träningssalen är det hur varmt som helst, vilket gjorde att jag även tränade i endast sport BH, men det är en BH som som går långt ner på magen och byxorna är höga, vilket gjorde att jag knappt visade någon hud och återigen, helt sjukt men jag kände mig fin!

Detta med kortbyxor är för mig verkligen helt sjukt! Hur kan jag helt plötsligt börjat känna mig fin? Dessutom TROTS att jag har mer fett på kroppen. Jag hade ju som sagt lite panik för några veckor sedan över att jag nu mer har svårt att knäppa mina byxor och när jag känner den paniken så brukar jag inte väga mig eftersom jag inte orkar med att se en högre siffra på vågen. Men av någon anledning så bestämde jag mig för att väga på mig på gymmet och jag fick en chock när jag såg siffrorna! Jag vägde minst ett kg mindre än innan jag började med LCHF!! Och jag fattade att det inte kunde vara att jag förlorat så mycket muskler. Samtidigt så vet jag ju att jag har mer fett på kroppen. Alltså måste jag ha förlorat ca 3 kg vätska pga minskat intag av kolhydrater och så har jag säkert åka två kg i fett. Och sedan några veckor tillbaka så tycker jag att hela jag ser annorlunda ut. jag har liksom plötsligt blivit mer nöjd med hela mig. Jag är nöjd med mina ben, jag har blivit lite smalare i ansikten och musklerna på armar, axlar och bröstkorg har börjat komma fram mer. Och jag känner mig liksom nöjd. Det känns som att sedan jag börjat med LCHF så har fettet och allt fördelat sig på rätt ställe och min kropp ser hälsosam ut TROTS mer fett! Helt galet, men jag klagar inte och är detta effekten av minskat intag av kolhydrater så tänker jag fortsätta så här. Nu när jag äter lite frukt varje dag och inte fokuserar på fett lika mycket så mår jag så bra i kroppen, har energi och är glad! Det känns som att min kropp är ”frisk” för första gången på väldigt länge och att den ser ut som den ska. Jag har också börjat hitta ett matintag som gör att jag inte får sug och det gör att jag fokuserar ännu mindre på mat och det är skönt!

37810525_10155770606432406_7528421381705302016_n

37841901_10155770606547406_5682329448725086208_n

37800384_10155770606342406_1531247237928058880_n

Selma njuter

Tro inte att första bästa katt är en vilsen katt

Publicerat 18 juli, 2018

Selma är min katt, hon är en La perm vilket är en form av Rex. Selma älskar att få vara fri och att få springa in och ut precis så som hon själv vill.
Till Selmas stora glädje så har jag sedan i maj kunnat ha ett fönster öppet hela tiden så att hon har kunnat gå ut och in som hon vill.
Selma älskar att ligga och lura och spana i buskarna precis utanför mig och ofta när jag kommer hem hoppar hon ur busken och kommer springandes mot mig. Om jag kommer med bilen så händer det ofta att hon kommer rusande mot mig och hoppar rakt in i bilen.
Ibland är Selma ute många timmar, men oftast så är hon inte borta mer än max tre timmar. När hon kommer hem så vill hon oftast ha mat eller dricka vatten ur kranen eller så vill hon ligga och gosa bredvid mig i soffan. När det någon enstaka gång denna sommar har varit sämre väder så har Selma legat i min säng när jag kommit hem och jamat högt när jag kommit in genom dörren, som att skylla på mig att det inte är varmt och strålande sol.
Selma har blivit mer och mer social och gillar att hälsa på alla hon möter och hon drar sig inte för att visa att hon vill bli kliad och gosad med.

En La perm är också en ras som tycker mycket om att prata och det gör Selma också, så när jag sitter ute på min balkong så brukar jag höra henne nerifrån gatan när hon pratar högt och då vill hon att man ska svara och visa att man finns där.
En La perm är också kända för att vara väldigt uttrycksfulla vilket stämmer in på Selma och det går nästan aldrig att misstolka vad det är hon vill och hon är väldigt tydlig i sitt kroppsspråk.
Selma är också precis som andra La permer väldigt smart och hon försöker lura sin omgivning till mer uppmärksamhet. När vi är ute båda två och jag är på väg till affären så följer hon mig en bit tills det blir för läskigt, sedan stannar hon och gallskriker tills någon stannar och ger henne uppmärksamhet, vilket får andra att kanske tror att hon är helt övergivningen och det är ju effektivt eftersom hon då får den uppmärksamheten jag inte ger henne just den sekunden. Om Selma fick bestämma så skulle vi vara ute och gå tillsammans hela dagarna och hon skulle nog önska att jag var med henne ute hela tiden.

Selma lever alltså ett väldigt bra kattliv och har nog de livet som många katter drömmer om. Jag vet att det är en risk att ha en katt ute i stan och jag är rädd varje gång hon inte är hemma när jag kommer hem. Därför höll jag av rädsla Selma inomhus de första året och det var plågsamt för oss båda två. Selma mådde jättedåligt och jamade hela dagarna och inget jag gjorde för att aktivera henne dög och vi båda blev mer och mer frustrerade. Efter något år försökte jag lära henne att gå i koppel men det gick inte alls bra och hon vägrade att röra sig med selen på trots att vi övade i flera månader. Så efter lite mer än ett år med frustration och lite panik över vår situation så valde jag att släppa ut Selma och låta henne gå fritt och sedan dess är hon som ny (även om hon inte alls gillar kyla och snö och därför vägrar gå ut på vintern och därför blir rastlös…)

I helgen hände det något lite obehagligt men som var väldigt snällt menat egentligen. I lördags förmiddag när jag precis hade kommit till gymmet så fick jag ett messenger meddelande från en för mig okänd person där det stod ”Är inte de här din katt?” och mycket riktigt det var en bild på Selma tillsammans med länk där någon hade skrivit nåt i stil med ”upphittad katt i Kålltorp. Ser ut att ha varit ute länge. Jag gick in för att ge henne mat men när jag kom ut så var hon borta DELA, DELA, DELA” Jag klickade på länken och kom till en grupp på Facebook som heter VILSE och då såg jag att detta meddelande hade delats fyrtio gånger. Jag visste ju att Selma inte var bortsprungen eftersom jag hade sett henne en halvtimma tidigare. Till länken fanns även ett telefonnummer till personen som hade hittat Selma så jag ringde personen med en gång och sa att det nog hade skett ett missförstånd och att Selma inte alls är bortsprungen utan vi bor i Kålltorp och Selma springer ut och in precis som hon vill.

När jag hade pratat med personen som hade hittat Selma så tänkte jag att det var lugnt och jag såg framemot att träffa henne när jag kom hem. Bara de att när jag kom hem så var inte Selma hemma och jag gick ut och ropade flera gånger under eftermiddagen utan resultat. Framåt kvällen skulle jag och träffa en kompis och då hade Selma fortfarande inte kommit hem och jag började bli orolig att någon annan som hade sett inlägget om att hon var bortsprungen hade hittat henne och tagit in henne. Så innan jag skulle träffa in kompis gick jag ut och ropade överallt och tillslut kom hon. När jag såg henne tog jag upp henne med en gång, bar in henne och stängde fönstret och lät henne vara inne tills jag kom hem igen.

En La perm är en lockig lite rufsig ras vilket gör att hon kanske ser lite sliten eller ovårdad ut men det är hon alltså inte, hon ser bara ut så och kanske var det just pga den vågiga pälsen som personen som hittade henne trodde att hon varit ute länge. Som jag skrev tidigare i inlägget så pratar Selma mycket, men det är bara sådan hon är och det betyder oftast bara att hon inte fått precis som hon vill just då eller att hon inte råkar se mig eller att hon bara vill att någon ska klappa henne. Det betyder alltså inte alls att hon är helt övergiven, ensam och vilse.

Personen som la upp länken om bortsprungen katt ville väldigt väl, men det blev så fel. Nu gick det ju bra, men det kunde gått illa om någon faktiskt hade hittat henne igen och tagit med henne. Därför vill jag uppmana alla att tänka en gång extra slå inte på stora trumman så fort du ser en katt ut som du tror kan vara vilse, det finns många utekatter som mår väldigt bra och som bara njuter av att vara fria. Alla katter ser olika ut och bara för att du tycker att katten ser ovårdad ut så behöver den inte vara det och bara för att en katt tycker om att uttrycka sig och prata så betyder det inte att katten vilse eller helt ensam.

Ser du en katt natt efter natt som blir magrare och magrare, ja då kanske du ska reagera och kan ta en bild och lägga ut i olika grupper för att fråga om någon vet vems de är, men börja inte med att ta för givet att det är en bortsprungen katt eftersom det kanske bara är en lycklig, fri katt som lever ett fantastiskt katt liv!

11939414_950111538379816_35092512_n

porätt 1

Lite tufft.

Publicerat 17 juli, 2018

Det är ok att inte älska sommaren.

De flesta dagarna är lite tuffa just nu. Vissa dagar är nästan bra, jag har energi och är glad. Men vissa dagar är riktigt tuffa och både energin och glädjen är som borta. De tuffa dagarna har jag svårt ens orka gå till bussen, men lyckas jag trots allt ändå gå till gymmet och köra ett pass så blir jag som ”bakis” efteråt och kroppen känns som en ”stressbomb” och tankarna drar i väg med mig på ett sätt som jag har svårt att stoppa. Tankarna och känslorna drar i väg och blir allt annat än trevliga och jag känner mig nästan lite knäpp.
De sämre dagarna kan det ibland hjälpa att träffa en kompis och då kan de jobbiga vända och energin kan komma tillbaka, men vissa dagar blir det bara sämre av att umgås med någon eftersom jag då får ännu mer brist på energi och gör mig ännu mer ”bakis”. Jag försöker förstå vad det är jag behöver för att lugna mitt sinne men ibland hjälper ingenting.

Sommaren har aldrig varit min grej och jag mår inte så bra av att det mesta är på paus, alla aktiviteter har sommaruppehåll vilket gör att en naturlig del av mitt sociala liv försvinner, passen på gymmen är ändrade eller inställda vilket gör att den för mig livsviktiga träningen blir lidande (dock har jag ordat de denna sommaren genom att köpa ett till gymkort). På sommaren är det inte som det brukar och det har jag ibland svårt att hantera. Den här sommaren har också varit extra tuff eftersom så mycket har förändrats och mycket av det som varit min trygghet har försvunnit, sjukvården har också ställt till det mycket för mig vilket har gjort det väldigt dåligt för mig.

Inför varje sommar så ser jag visserligen fram emot lite uppehåll från mina olika aktiviteter eftersom jag då är mer fri på kvällarna, då kan vara mer spontan och har mer tid för egen tid eller träffa kompisar, jag ser också till att inte ha något kvällsjobb på sommaren för att skapa ännu mer fria kvällar och det är faktiskt skönt. Men trots att det är skönt med mer fria kvällar så är det ändå något som gör att det blir så svårt och det har nog också delvis lite med den här pressen om att man ”borde passa på” och göra göra massor av skoj på sommaren och när jag kanske inte gör det så får jag ångest. Allt blir också så stort på sommaren, när jag under terminerna har flera aktiviteter i veckan så är det lättare att dela upp livet i kortare intervaller och det gör det hela mer greppbart, men på sommaren blir allt så stort och då blir det lätt kaos för mig.

Den här sommaren testar jag dock något nytt och har ingen lång semester och även om jag nu känner att det vore underbart med semester så är jag ändå glad över mitt val. Så som mitt liv ser ut just nu så hade jag inte klarat att vara långledig, vad skulle jag gjort på dagarna liksom? Däremot har jag lagt min semester i höst och under jul, först åker jag ju till USA om några veckor och är borta åtta dagar. USA resan kommer ju kanske inte direkt vara någon semester eftersom det kommer bli väldigt intensivt, men det kommer däremot bli en fantastisk upplevelse. Sedan har jag ju bokat in ca 12 dagar på Teneriffa i sep/okt och det ser jag framemot något enorm och jag tänker ta det bara lugnt den resan. Jag har även bokat in nästan två veckor med en kompis till Teneriffa även i dec och det ser jag också väldigt mycket framemot.

Jag gillar inte sommaren, men jag kan absolut ha bra dagar även den årstiden som tex när jag förra veckan satt på en uteservering med en kompis i fantastiskt väder och sedan tog vi en härlig promenad. Det var också härligt igår när jag bjöd en kompis på middag och vi satt på min balkong och käkade. Jag måste också säga att min jobb ger mig kraft och energi och det får mig att må bättre.

Men jag önskar verkligen att jag hade haft fler bra dagar denna sommaren så att jag hade orkat njuta av värmen. Jag önskar också att jag hade haft energi att orka ta mig till stranden någon dag eftersom jag älskar att ligga vid en sjö eller vid havet. Kanske att jag ska försöka ta en skärgårdsbåt i helgen till en ön, ha med mig lite picknick och en bok?

Livet är inte alltid, lätt, roligt eller härligt, men det är ok. Det vänder.

10607885_271741309683971_532071401_n
En sommar för några år sedan när jag försökte ta tillvara på värmen och varva ner, men jag minns att jag här kände mig allt annat än glad och lugn.

fråga

LCHF

Publicerat 10 juli, 2018

För fem veckor sedan så bestämde jag mig för att börja med LCHF

För lite mer än fem veckor sedan så bestämde jag mig för att börja testa LCHF, dvs en kost med lite kolhydrater, måttligt med protein och mer fett. Anledningen till att jag valde att börja med det har inget att göra med att jag ville förändra min vikt utan jag hade en förhoppning om att det skulle kunna lugna mer mitt rastlösa sinne och minska mina dippar i blodsockret som jag får flera ggr om dagen.

När jag får en tanke eller en idé så brukar jag agera på den utan att egentligen tänka eller undersöka saken närmre om det verkligen är en bra idé och så gjorde jag även denna gången. Jag läste dock på att LCHF skulle vara bra när humöret går lite väl mycket upp och ner och det var det som fick mig att starta utan att läsa på vad egentligen LCHF innebar. Jag trodde då att LCHF innebar att man kunde äta hur mycket som helst så länge man undvek kolhydrater så långt de bara gick. Så första veckan köpte jag på mig massor av Brieost och åt det till alla mellanmål och jag åt inte lite av det. Jag hade inte heller riktigt koll på hur mycket kolhydrater de olika sakerna innehåll och jag hade ingen aning att tex bönor och ärtor innehåll relativt mycket kolhydrater så det åt jag ganska mycket av kombinerat med brieosten. Första veckan åt jag även upp all frukt som jag hade hemma.

Efter en vecka med att ha ”vräkt” i mig massa ost så tröttnade jag på det och insåg att det kanske inte var det bästa, så då kombinerade jag ost ätandet med Creme fraiche, så när jag var hungrig så kunde jag ta någon matsked creme fraiche.

Det var kul i två veckor att äta massor av ost och creme fraiche eftersom det är något som jag knappt ätit på femton år. Men snart kände jag att det kanske inte var så bra och jag började tröttna på massa feta mjölkprodukter. Jag åt också väldigt mycket eftersom jag fortfarande trodde att jag kunde äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt.

Efter någon vecka var min frukt hemma slut och jag började läsa på mer om LCHF och om hur mycket som faktiskt innehåll kolhydrater så då började jag undvika sådant som bönor och ärtor. Det var också efter någon vecka som jag började lukta illa och svettas som en galning. Mamma klagade på att jag luktade illa i munnen och jag kände att mitt svett luktade jätteilla. Detta såg jag som något positivt eftersom det kan bli så när kroppen börjar gå på fett i stället för kolhydrater och man har kommit in i Ketos som de heter.

När jag hade hållit på med LCHF i lite mer än två veckor så åkte jag och en kompis till Polen över helgen och då gjorde jag så gott jag kunde för att försöka äta LCHF. Då hade jag också tröttnat på kött som jag hade ätit ovanligt mycket, så i Polen försökte jag äta mer vegetariskt, mycket sallad och ost. När jag kom till Polen så tyckte jag att det såg ut som att jag hade gått ner i vikt. så den helgen åt jag verkligen hur mycket ost som helst eftersom jag såg det som ett bevis på att jag faktiskt för första gången någonsin kunde äta hur mycket som helst utan att det påverkade min vikt. Jag kombinerade massa ost med en hel del rödvin. På vägen hem från Polen så åt jag tex till lunch 150 g getost.

Några dagar efter Polen så kände jag dock att kläderna började sitta tajtare och jag började läsa på ännu mer om hur mycket man egentligen kunde äta med LCHF och det var då jag insåg att man inte alls kan äta obegränsat med fett och protein och att man kan gå upp i vikt även med LCHF om man äter mer energi än vad man gör av med. Så då började jag istället bli ännu mer noga med att faktiskt äta bra med mat och inte överdriva ost intaget. När jag hade hållit på med LCHF i ca 3 veckor så började jag också bli extremt trött och jag var väldigt hungrig och det var svårt att äta lagom, jag hade svårt att somna, träningen gick inte alls bra och jag hade svårt att ens orka jobba. Magen började också krångla och jag fick svårt att gå på toaletten. Jag hade också slutat lukta illa vilket gjorde mig rädd att jag kanske gjorde nåt fel.

När jag fick flera negativa symtom började jag läsa på ännu mer om LCHF för att försöka se om detta var normalt och om när det ev skulle vara övergående. Kläderna började också sitta mer och mer tajt för varje dag ännu och vilket svårt att hantera.

Trots flera negativa symtom och vikt uppgång så har jag inte gett upp än och nu har jag alltså hållit på i fem veckor och sedan några dagar tillbaka så börjar min energi komma tillbaka och vissa dagar går det jättebra att träna, men vissa dagar är jag fortfarande väldigt trött. Jag är inte alls lika hungrig och jag klarar mig på att äta 3-4 ggr om dagen. Förra helgen började jag också med att göra matlådor för hela veckan och det fortsatte jag med denna helgen. Jag tror också att jag stoppat min viktuppgång.

Nu när jag hållit på med LCHF i fem veckor så tycker jag ändå trots allt att jag mår bättre än innan. Jag är lugnare, mitt blodsocker är bättre, min inre stress har minskat och jag har inte så mycket oro som gnager konstant. Jag har också börjat förstå vad jag kan äta på ett ungefär och insett att jag som är så liten inte kan vräka i mig massor av fett, utan det kan räcka att äta Lax och en sallad med dressing till lunch eller middag. Jag hoppas bara att mattheten i kroppen blir bättre snart, men jag vet att det kan vara så i början så antagligen blir det bättre också.

20562047_10154910264307406_1816999146_n