Följ oss på Facebook

lindasblogg

2015 maj

notallwho

Not all who wander are lost

Publicerat 2015-05-29

Jag känner att det är dax för en förändring, det är inte det att jag inte trivs med mitt liv just nu utan mer att jag vill vidare.

Nu har jag verkligen tröttnat på det här kalla vädret, orkar inte vänta längre på att det skall bli varmt. Så igår bokade jag en resa till Barcelona och åker om en vecka. Skal bli så himlans skönt, senast jag var i Barcelona var 2003 tror ja så det e några år sedan.

Jag har besökt två medieum det senaste och jag har i stort sett fått samma svar från båda. Det har varit så givande för mig och skönt att få lite klarhet i vissa saker. Det är viktigt att man kommer till en bra, de två jag besökt det senaste har verkligen varit super. Vill ni ha namnen på dom så skriv till mig.

Jag känner att det är dax för en förändring, det är inte det att jag inte trivs med mitt liv just nu utan mer att jag vill vidare. Jag vill göra något nytt.

 

notallKärlek <3

bekindtoyourself

Sanningen ser annorlunda ut

Publicerat 2015-05-11

Men rädd blir jag inte men visst kommer tankar upp som shit hur fan kommer detta sluta?

En gång om året så gör jag mätningar på mina muskler för att testa muskelstyrkan, och varje gång jag går in där så tänker jag, nu jäklar skall ta i allt vad jag kan så mätarna visar bättre än förra gången. Men sanningen ser annorlunda ut, siffrorna blir bara lägre och lägre för varje gång jag e där. När jag går därifrån tänker jag alltid kom igen nu Linda skit i dom jäkla siffrorna och procenten, det som räknas är ju hur du mår och känner dig och din mentala styrka går ju inte att mättas i en jäkla maskin.

Härom dagen fick jag hem ett papper med resultatet från förra mätningarna, fy fan vad ont det gjorde att läsa och se det, jävla skit…

Visst jag vet ju redan men att se det på ett papper där man får se ett referens värde på vad som är normalt och sen se vart jag ligger, det blir så… ja kan inte beskriva i ord hur det känns.

Men rädd blir jag inte men visst kommer tankar upp som shit hur fan kommer detta sluta? Men det hjälper ju mig inte att gå och tänka på det, och framtiden har ju aldrig hänt. Det enda som räknas är ju här och nu. Men fy fan rent ut sagt vilken sorg det är och en sån fruktansvärd smärta.

Så istället för lägga mig ner och ge upp så kände jag att nu jäklar måste jag ta tag i det här. Vad vill jag och vad kan jag göra för att jag skall må och ha det så bra som möjligt. Jag är trots allt väldigt tillfreds med mitt liv och min tillvaro men jag vet att jag måste förändra visa saker för att må ännu bättre.

sanningen