Följ oss på Facebook

lindasblogg

2015 juli

lindaspringer

Vem var jag om den försvann?

Publicerat 2015-07-21

Jag identifierade mig med min kropp, jag älskade att röra och använda den till max den var grym.

Har gjort en massa roligt det senaste, älskar att flyga och fara. Men åh vad skönt det är att landa hemma.

Jag har tyvärr inte vart i Shalan på ett bra tag nu, jag har tränat lite hemma och mediterat. Jag har känt mig väldigt svag i min kropp det senaste. Så jag har varit orolig för att om jag tränar så gör jag det kanske värre. Jag har haft en period då jag tagit hand om min kropp och själ genom att bara få vara, vill den ha vila så får den det.

Jag har skrivit förut om att jag känner att jag blivit mycket svagare det sensate halvåret, jag vet inte om det bara är tillfälligt eller om det är min sjukdoms naturliga förlopp. Sanningen är nog det sista och ja det gör ont, ont som fan men jag är inte rädd. Jag fattade aldrig när jag fick min diagnos att jag faktiskt skulle bli så här svag och att det successivt skulle försämras, det fattade jag aldrig. Herre gud va hände…

Det var aldrig någon läkare som sa till mig hur det skulle bli eller se ut, men hade dom berättat så hade jag nog inte fattat det endå. Ibland förundras jag över det lugn jag känner inombords vart kommer det ifrån hur kan jag känna mig så tillfreds och lycklig. Men det är verkligen så att desto svagare jag blir i kroppen desto starkare blir jag mentalt. Trodde aldrig att jag skulle komma hit där jag är idag.

Jag har alltid fascinerats av livet men idag uppskattar jag det ännu mer jag tycker det är fullständigt magiskt. Ok det var den här kroppen jag fick i detta liv, spännande och en jäkla utmaning. Kanske låter helt sjukt att tänka så, men jag tar mig igenom livet utan en fungerande farkost och det får mig att se livet på ett annat sett. Jag identifierade mig med min kropp, jag älskade att röra och använda den till max den var grym.Hopplösheten och paniken jag kände så starkt för några år sedan är nästan obefintlig idag. Jag vet att jag är så mycket mer än min fysiska kropp, visst jag kommer alltid leva med sorgen av att jag blev sjuk men den tar inte över längre. Jag har bestämt mig, jag kommer aldrig sluta le mot världen, jag kommer aldrig sluta kämpa.

Tack alla som förgyller mitt liv och fyller det med kärlek <3lindaäter1

lindaspringermf1

lindamedfågel1

lindatuff

Antaris projekt

Min första festival

Publicerat 2015-07-09

Nu har jag varit på min första Festival. Jag har ju trott att det vart kört för mig, hur fasiken skulle jag fixa de med rullstol och kryckor. Men efter att ha varit i Goa och varit ute och dansat så kände jag att va fasiken de e klart att det funkar.

Vi packade bilen och drog ner till Tyskland på torsdagen, när vi kom fram hittade vi en jätte bra plats som låg lagom nära toalett och dansgolv. Vi fick till ett grymt bra camp vi hade till och med ett partytält med oss. Vi var ett underbart gäng på över 15 personer och dom förgyllde verkligen min första festival, jag känner en obeskrivlig tacksamhet och kärlek till alla. Dom släpade med sig stolar och mattor till dansgolvet för att jag skulle ha något att sitta på, alla var så måna om att jag skulle ha det bra. Lyckan jag kände av att få vara med och titta ut över tusentals dansade människor var obeskrivlig. Ibland satt jag på marken och dansade, eller i en stol och på det stora dansgolvet fanns det som en trappa jag kunde sitta på. Jag stod till och med upp och höll mig i en stolpe några gånger. Jag träffade så mycket fina människor och det var så kul att träffa vänner från Goa.

antaris3

antaris2

Allt var verkligen extremt, temperaturen sträckte sig upp till 40 grader men jag hade faktiskt inte så ont av värmen. Tvärtom så gjorde värmen mig bara gott, jag var jätte noga med att dricka hela tiden och fylla på med vätskeersättning. Jag såg oxå till att äta ordentligt för att orka. Men det var jätte många som gick ner för räkning i värmen, ambulanser körde i skytteltrafik.

En av kvällarna fick jag syn på en tjej som inte såg ut att må bra alls, hon kom gående och kämpade för att hålla uppe kroppen sen fall hon till marken. Hon gnydde och skrek rakt ut sen blev hon liggandes. Jag lade henne i framstupa sidoläge och kollade hennes puls och såg så hon andades. Hon var helt okontaktbar och jag kände hur hennes puls bara blev svagare och svagare. Jag kallade på hjälp men dom verkade inte fatta allvaret men så kom det fram en man som visade sig vara läkare. Han kände på hennes puls och konstaterade oxå att hennes puls var väldig svag. Tillslut så kom ambulansen men det kändes verkligen som en evighet. Dom satte drop med en gång och åkte iväg med henne. Hennes lilla kropp var alldeles livlös jag hoppas verkligen att det gick bra, hon var helt själv inga vänner syntes till.

antaris10

Sen på söndag eftermiddag hamna vi mitt i en extrem storm hela vårt camp blev förstört inom loppet av några minuter, musiken stängdes av och alla fick ta skydd i sina bilar det var som på film. Vi blev sittandes i våra bilder i över fem timmar. Jag tyckte de var jätte spännande och hade riktigt trevligt i bilen, vi sjung, lyssnade på musik och såg på den magiska himlen som lystes upp av blixtar. Ja herre gud vilken festival jag tyckte verkligen det var helt magiskt, och min kropp klarade det hur bra som helst.

Kärlek <3

antaris9

antaris8

Antaris projekt festival

antaris4

antaris5

antaris6

antaris7

antaris11