Följ oss på Facebook

lindasblogg
lindaspringer

Vem var jag om den försvann?

Publicerat 2015-07-21

Jag identifierade mig med min kropp, jag älskade att röra och använda den till max den var grym.

Har gjort en massa roligt det senaste, älskar att flyga och fara. Men åh vad skönt det är att landa hemma.

Jag har tyvärr inte vart i Shalan på ett bra tag nu, jag har tränat lite hemma och mediterat. Jag har känt mig väldigt svag i min kropp det senaste. Så jag har varit orolig för att om jag tränar så gör jag det kanske värre. Jag har haft en period då jag tagit hand om min kropp och själ genom att bara få vara, vill den ha vila så får den det.

Jag har skrivit förut om att jag känner att jag blivit mycket svagare det sensate halvåret, jag vet inte om det bara är tillfälligt eller om det är min sjukdoms naturliga förlopp. Sanningen är nog det sista och ja det gör ont, ont som fan men jag är inte rädd. Jag fattade aldrig när jag fick min diagnos att jag faktiskt skulle bli så här svag och att det successivt skulle försämras, det fattade jag aldrig. Herre gud va hände…

Det var aldrig någon läkare som sa till mig hur det skulle bli eller se ut, men hade dom berättat så hade jag nog inte fattat det endå. Ibland förundras jag över det lugn jag känner inombords vart kommer det ifrån hur kan jag känna mig så tillfreds och lycklig. Men det är verkligen så att desto svagare jag blir i kroppen desto starkare blir jag mentalt. Trodde aldrig att jag skulle komma hit där jag är idag.

Jag har alltid fascinerats av livet men idag uppskattar jag det ännu mer jag tycker det är fullständigt magiskt. Ok det var den här kroppen jag fick i detta liv, spännande och en jäkla utmaning. Kanske låter helt sjukt att tänka så, men jag tar mig igenom livet utan en fungerande farkost och det får mig att se livet på ett annat sett. Jag identifierade mig med min kropp, jag älskade att röra och använda den till max den var grym.Hopplösheten och paniken jag kände så starkt för några år sedan är nästan obefintlig idag. Jag vet att jag är så mycket mer än min fysiska kropp, visst jag kommer alltid leva med sorgen av att jag blev sjuk men den tar inte över längre. Jag har bestämt mig, jag kommer aldrig sluta le mot världen, jag kommer aldrig sluta kämpa.

Tack alla som förgyller mitt liv och fyller det med kärlek <3lindaäter1

lindaspringermf1

lindamedfågel1

lindatuff

Kommentarer

  1. Man lär sig förr eller senare, jag lärde mig vid 18 år.

  2. Jag var 18 för 27 år sedan.

Svara

Du behöver vara inloggad för att skriva en kommentar.