Följ oss på Facebook

Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 4)
Error, group does not exist! Check your syntax! (ID: 5)

Jag heter Linda Calderon och är född 1980 och bor i Göteborg. Året var 1997 och jag gick sista året på musikallinje då började jag få en rad konstiga symptom, och efter år av fel diagnostisering fick jag diagnosen Centro nukleär myopati som är en muskelsjukdom. Jag ljuger om jag säger att det inte varit sjukt tufft stundtals och det har funnit perioder då jag bara har velat ge upp, men trots allt så lever jag ett aktivt och ett jäkligt gött liv. Den här bloggen kommer handla om mig mitt konstiga, snurriga, underbara och ibland kaotiska liv.

Älskar mitt Goa

Publicerat 2016-01-26

Sova äta och bara ta dagen som den kommer, det känns som om det är det min kropp och själ vill just nu.

Nu har jag varit här i en vecka redan och Goa är verkligen mitt andra hem, trivs och mår så himla bra här. Temperaturen är perfekt, fortfarande lite kyligt på kvällar och tidig morgon, och lagom varmt på dagen.

I fredags åkte jag och hämtade min rullstol som varit på vift, tyvärr så är det skadad och den är gjord i kolfiber så får den en spricka i sig så är det tyvärr inte alls bra. Den går att använda men inga långa sträckor.  Så nu blir det att ringa runt till flygbolag och försäkringsbolag m.m.

Alla andra år jag varit här har jag gått upp 04 på morgonen och åkt och tränat yoga varje morgon, men i år tror jag att jag skall ta det lugnt. Sova äta och bara ta dagen som den kommer, det känns som om det är det min kropp och själ vill.

I förra veckan kom min kusins exfru och hälsade på, det var över 23 år sedan vi såg senast. Det var jätte fint att se henne och det kändes trots att jag bara var 12,13 år när vi senast sågs som om det knappt hade gått några år alls. Det var ett jätte fint möte.

I morse när jag gick ut på verandan så fick vi besök av 4 indiska barn. Jag gav dom lite frukt och sen så var det fullrulle på min veranda. 
LindaODeja

indienmitthus

indiskabarn

indiskabarn2

indiskabarnochandre

indiskflicka

Framme i Goa

Publicerat 2016-01-21

Och efter knappt någon sömn en massa tårar och ångest så landade vi i Mumbai och min rullstol är borta! Its gone och nu tre dagar senare har den fortfaranade inte kommit tillrätta!

Nu har är jag äntligen framme i mitt älskade Goa. Brasilien är vackert men ingenting för mig, jag är glad att jag har sett det men jag kommer nog inte åka tillbaka. Det är ganska dyrt och är du vegan/vegetarian och inte kan laga din mat hemma själv är det svårt.

Frukostarna består av sötsaker, bröd och frukt. Och dom hade på sin höjd en sallad som ej innehöll något slags djur på menyn. Det blev mycket böner, ris och sallad och en massa bröd. Ofta så var det kött i bönerna så jag fick alltid höra mig för innan jag beställde så jag inte fick korv med bönderna.

Vi var i Bahia i Brasilien och åkte runt en hel del, vi hyrde bil och det känns nästan som ett måste om man skall ta sig runt på ett smidigt sätt. Det var väldigt väldigt varmt, jag älskar ju värme men det var tufft stundtals tyckte det var lite för varmt. Har aldrig i mitt liv längtat efter att få frysa lite, men det gjorde jag stundtals i Brasilien.

Efter en tuff resan från Salvador – Sao Paulo, Sao Paulo – Etiopien, Etiopien – Mumbai, Mumbai – Goa men en massa turbulens och oväder över Delhi och det skall tilläggas att jag tycker verkligen inte om att flyga. Det är verkligen inte min grej, så jag hade det riktigt kämpigt studtals och tänkte varför utsätter jag mig för detta ”aldrig mer”!!!

Och efter knappt någon sömn en massa tårar och ångest så landade vi i Mumbai och min rullstol är borta! Its gone och nu tre dagar senare har den fortfaranade inte kommit tillrätta! Så där kul och bra, men men vad skall jag göra det är bara att hålla tummarna och ringa varje dag och kolla om dom hittat den.

Men skit vad lycklig och glad jag är att äntligen vara här, jag trivs verkligen i Goa. I år hyr vi ett nytt hus igen, det har ju blivit några hus genom åren. Det är lite nice att inte ha samma varje år, men d e klart hittar jag ett som jag verkligen känner för så hade jag nog tagit samma. Jag har ju alltid rest med mitt x förut, detta är första säsongen utan honom. Han skall komma ner med sin nya i slutet av januari har han sagt men vi skall inte bo i samma by.

Bilder från Brasilien…

Nyttinla?ggindien1

nyttinla?ggindien2

nyttinla?ggindien3

nyttinla?ggindien4

nyttinla?ggindien5

nyttinla?ggindien7

matibasiliennyttinla?ggindien9

nyttinla?ggindien12

nyttinla?ggindien10

nyttinla?ggindien11

När allt står still

Publicerat 2016-01-08

Du kan inte fly från dig själv

Nu är jag tillbaka efter lite julledigt. Resan har varit omtumlande, lärorik och en jäkla prövning än så länge. Har haft stunder där jag funderat på att kasta in handduken och faktiskt åka hem, men så har jag sett mitt älskade Indien framför mig och bestämt mig för att stanna. Jag är kvar i Brasilien men kommer att åka till Goa den 17 januari, åh vad jag längtar.

Nu är jag i Barra Grande, bor på ett mysigt hostel alldeles vid stranden. Här är det jätte lugnt och skönt här stannar jag gärna några dagar.

Första månaden i Brasilien var väldigt lugn och avslappnade, vi var på ett och samma ställe hela månaden.

Det är som om allt stod still där och du kan inte fly från dig själv och dina tankar, undertryckta minnen eller saker du måste möta kommer upp till ytan. Det har varit stunder med extrem tillfredsställelse och inre frid och stunder med en stark ångest så stark att det känns som om förlora kopplingen mellan kropp och själ. Det har verkligen varit skrämmande men jag vet att det börjar med en tanke en tanke som jag startar, och jag vet att det inte är farligt och jag kommer inte att dö.

Dagen då det var nymånen kände jag det komma, jag har alltid en inre dialog när det händer jag pratar med mig själv på ett kärleksfullt lugnande sätt, lyssnar på musik som jag blir lugn av och tänker på min andning. Jag har fått det några gånger under resan, denna ångest har jag aldrig känt förut. Förr om åren hade jag mycket ångest men det har varit borta i många år. Episoderna är korta och intensiva, när de släpper kommer tårarna de förlösande vackra tårarna, och jag gråter och gråter.  Det har varit mycket för denna känsliga Fisk, mycket starka och negativa energien som jag har haft svårt att skydda mig emot.

Men nu känner jag mig mycket starkare och mycket mer grundad, och ser verkligen fram emot Goa!meditationmf

Framme i Vale Do Capao

Publicerat 2015-12-18

Vi körde på dammiga, gropiga sand vägar i nästan 2 timmar tills vi kom fram till den lilla byn.

Nu är jag framme i Vale Do Capoe, det är verkligen helt magiskt här. I tisdags morse lämnade vi vårt hus i Arrial D’Ajuda och flög från Porto Seguro till Salvador.

Vi hade förbokat en bil som vi hämta upp, vi bestämde oss för hyra bil i stället för att ta oss fram med buss. Så himla skönt att kunna stanna när och vart du vill. Vi körde upp till Chapada de diamantina och ett lite ställe som heter Lencois, vi tog in på ett jätte fint Guest House en natt och i går morse körde vi vidare till Vale do Capao. Herre gud vilka vägar och vilken miljö, så underbart vackert. Vi körde på dammiga, gropiga sand vägar i nästan 2 timmar tills vi kom fram till den underbara lilla byn.

Nu bor vi i ett hus som ligger ca 25 min rakt in i skogen i en dal omgiven av höga höga berg, utan el och vatten. Det är så lugnt och fridfullt, så här sitter jag nu på verandan och lyssnar till vinden och fåglars sång åh precis nu kom det en kolibri och sög nektar från en blomma vid min sida.

Inne i den lilla byn finns det restauranger, barer och små mysiga affärer. Där finns ett internet ställe så dit måste jag ta mig för att ha någon kontakt med omvärlden för det finns ingen mottagning telefonen heller. Igår badade vi i ett litet vattendrag som ligger alldeles nära huset, Mia tog mig på ryggen det var svårt att ta sig fram i rullstol. Tyvärr så är det väldigt torrt och många av vattendragen är helt uttorkade.

Här skall vi stanna till runt den 26-27 December sen skall vi ta oss tillbaka ner till stranden för en festival.

flyg1

flyg2

flyg3

road1

road3

bad1

bad2

bad4

Lugn och skönt

Publicerat 2015-12-07

Självklart har vi blivit med katt

Både jag och Mia vaknar väldigt tidigt varje morgon, det är verkligen helt underbart att vakna runt 05.00 och känna sig utvilad. Sen går vi och lägger oss runt 19 varje kväll oxå.

sunriseJag åkte på en liten förkylning med feber och hosta förra helgen men jag känner mig redan mycket bättre. Druckit en massa varmt vatten med ingefära. De första dagarna åt vi ute men nu lagar vi all mat hemma, ris och sallad funkar lixom inte för mig. Jag är så himla noga med att jag får i mig tillräckligt så jag inte minskar i vikt.  Jag mår väldigt bra i både kropp och själ, värmen är verkligen magisk för min muskelsjukdom. Smärtan i min rygg är oxå mycket mycket bättre.

Nu har jag ätit medicinen Mestinon ett tag och jag tror nog att det hjälper mig, jag har inte fått några extrema trötthets attacker sen jag började med dom plus att jag känner mig lite mer uthållig i muskler.

lindairullstol1

Alldeles utanför vårt hus längst vägen hittade vi fyra kattungar, dom kan inte ha varit mer än 4 veckor gamla. Vi fick veta att mamman blivit överkörd, vi fick inte ta in dom till vårt hus för kvinnan som har hand om huset. Så vi byggde ett skydd till dom och gick och tittade till dom och gav dem mat.

Så när vi gick dit dagen efter så var alla ungarna borta utan en som var ute och gick mitt i vägen, så vi tog hem den lille. Den var den minsta och svagaste av dem, vi gav henne mat och tvättade av henne. Hon hade en infektion i ena ögat som varade en massa. Jag hade med mig ögonsalva som jag tog i hennes öga och nu är hon helt bra i ögat.

tusse1

 

Small kitten is eating from Linda Calderon on Vimeo.