Följ oss på Facebook

ulrikabheaderny

2014 februari

Ulrika Båhlerud

Hur väljer vi assistansanordnare? Del 1.

Publicerat 21 februari, 2014

Vi måste välja assistansanordnare. Hur tänker vi då?

När vi äntligen får beviljat personlig assistans med förhoppningsvis tillräckligt många timmar har vi oftast gjort ett ordentligt jobb. Ändå återstår det fortfarande mycket arbete. Vi måste välja assistansanordnare. Hur tänker vi då? De flesta av oss har ju ingen erfarenhet av administration och många av oss kanske vill ha så lite kringarbete som möjligt.

Det finns idag kommunen eller privata företag, inklusive kooperativ som anordnar personlig assistans för landets ca 20. 000 assistansberättigade. Kommunen som tidigare var den största anordnaren förmedlar nu mindre än hälften, 40 %, av all assistans. Jag tror att den siffran kommer att minska ytterligare då jag har uppfattat att kommunens handläggare har svårt att förstå att deras ”vårdtagare” ska ha rätt till självbestämmande och integritet. Blir detta bättre i all privat verksamhet?

Bland de privata företagen finns både vinstdrivande och icke vinstdrivande assistansanordnare. Allra störst är tre vinstdrivande företag, alla ägda av riskkapitalistbolag, som ju flyttar sina vinster till skatteparadis. De servar drygt hälften av alla assistansberättigade som valt en privat anordnare eller blivit tilldelade assistans som kommunen lejt ut till privata företag. Detta går till så att kommunen enligt lagen om offentlig upphandling, LOV, tar in anbud från de olika assistansanordnarna och väljer sedan bland dessa det billigaste alternativet med bäst kvalitet.

Bland de av kommunen utvalda bolag som får lämna offert ingår säkerligen också de tre riskkapitalbolagsägda assistansanordnarna. Då tror jag att kommunen mest tittar på priset, för kvaliteten är ju varierande. Utöver dessa tre bolag finns minst fem större bolag i landet med mellan 100 och 200 assistansberättigade hos varje. Här hittar vi flera kooperativ men också vinstdrivande företag. De flesta i den senare gruppen nöjer sig förhoppningsvis med en liten vinst som återinvesteras i bolaget. En trygghet med det bolag man väljer kan vara att detta tillhör branschorganisationen Assistansanordnarna.

Vad får man då om man väljer en av de tre största assistansanordnarna?

Jag har läst igenom hemsidorna hos dessa tre och mitt mycket spontana intryck är att dessa assistansanordnare väljer man om man vill bli omhändertagen och slippa allt eget ansvar över sitt liv. Då blir man med sin assistansersättning en ekonomisk tillgång, och en handelsvara. För att dölja detta uttrycker man sig med ord från LSS och att du får tillgång till ett team av experter som tar hand om de administrativa sysslorna och bevakar dina rättigheter. Vad man inte uppfyller är att ”Verksamheten ska grundas på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet.” (LSS)

Hos dessa saknar du framför allt kontrollen över din assistansersättning, för närvarande 280 kr per timma. Ofta tappar du också din egen kontrollmöjlighet över antal timmar du får assistans. Lönen till assistenterna bestäms av bolaget och är inte sällan låg. En del ”kunder” får välja sina assistenter själv men kan också få assistenter skickade till sitt hem. I värsta fall kan man få en helt okänd assistent som dyker upp på morgonen. Medel för assistansomkostnader är inte heller garanterad.

Den första frågan man alltså måste besvara är hur mycket av min assistanspeng vill jag behålla till min assistans och hur mycket är jag beredd att förlora till någon annans vinst? Det finns också andra företag som ger dig hjälp med administrativa uppgifter såsom schemaläggning, timrapporter och utbildning, men allt blir då efter din egen vilja. Detta kommer jag skriva om i nästa blogg.

Jag hoppas att jag kanske väckt en del nya tankar om tänkbara orsaker till att man blir assistansanordnare…

Ulrika

ulrika@gil.se