Följ oss på Facebook

ulrikabheaderny

2014 juni

valet2014

Mina tankar om att välja som funktionsnedsatt i årets val.

Publicerat 23 juni, 2014

Du måste gå och rösta så att samhället blir medveten om att vi finns och vad vi vill.

Snart går vi till val igen och jag ställer alltid samma fråga till mig själv: ska jag rösta efter partifärg eller ska jag rösta på det parti jag tror vill och kan förbättra situationen för oss funktionsnedsatta i samhället? Jag har försökt att lyssna på alla diskussioner och framträdanden, men det är inte ofta ordet funktionsnedsättning nämns.

När jag istället tittade på respektive partis hemsida gav det lite mer kött på benen. Men, valet blir nästan lika svårt ändå. De flesta partier har många gemensamma mål för sitt arbete.

Att otillgänglighet ska klassas som diskriminering utan undantag tycker alla partier, utom Nya moderaterna som vill ha vissa undantag och Miljöpartiet som inte uttrycker sig entydigt i just denna sak. Sverigedemokraterna tar över huvud taget inte upp frågan om funktionsnedsättningar eller LSS någonstans på sin hemsida, vad jag kan se. Jag får en känsla av att vi funkisar inte har någon plats alls i deras samhälle.

Den lag som skall ge oss möjligheter till ett vanligt liv (LSS) är dock en fråga för de flesta partier. Här är det total enighet om att värna LSS och t. ex Vänsterpartiet vill att lagen ska ses över och verkligen uppfylla de ursprungliga intentionerna. En mycket värdefull tanke, tycker jag. Till och med FI, som ännu inte sitter i riksdagen vill verka och arbeta för en ändring och utvidgning av LSS-lagen till att gälla även sedan man fyllt 65 år.

Att moderaterna helst pratar om arbete och vikten av att arbeta vet vi ju. Detta är naturligtvis också en av partiets synpunkter på hur funktionsnedsatta ska beredas plats i samhället. Men alla andra som inte har något arbete (som inte kan arbete eller ännu inte hittat något), finns det någon plats även för dem? På hemsidan säger de att man vill öka möjligheterna att välja en daglig sysselsättning efter egna önskemål. Nya moderaterna har ju tillsammans med sin regering och riksdag styrt och ställt i Sverige de senaste 8 åren, så ska man tro att det kommer att bli bättre? Frågan om ekonomi blir ofta aktuell och gruppen funktionsnedsatta framställs ofta som för kostsamma. Våra frågor blir ofta orsak till besparingar.

Jag upplever att socialdemokraterna har samma tankegångar som övriga partier (utom Moderaterna).

Vänsterpartiet tänker ett steg vidare, de vill nämligen också förbättra hjälpmedelshanteringen, genom enhetliga regler för hela landet, och med en huvudman.

Det parti som drev fram LSS, Folkpartiet, har naturligtvis lite mer tankar bakom sina målsättningar för oss funkisar. De vill bland annat satsa på unga personer med funktionsnedsättning som står utanför arbetslivet, och skapa en sysselsättningsgaranti för både psykiskt och fysiskt funktionsnedsatta. Folkpartiet vill också se en ändring i hjälpmedelshanteringen genom att införa fritt val av dessa.

När jag läser Centerpartiets partiprogram finner jag att också de vill klassa otillgänglighet som diskriminering i lagen, och förbättra vår arbetsrätt. De har till och med poängterat att samhället ska underlätta för oss att starta egna företag. Som enda parti har Centern också ett genusperspektiv och vill stärka funktionsnedsatta kvinnors och flickors rättigheter.

Även Miljöpartiet har särskilda planer för oss funkisar, förutom ökad tillgänglighet, vill de ha en diskrimineringslag och ett förtydligande av LSS och därmed garantera våra möjligheter i samhället.

Som sista riksdagsparti granskar jag Kristdemokraternas planerade åtgärder, partiet beskriver noga hur våra möjligheter till arbete måste ökas. De menar också att den offentliga sektorn ska föregå med gott exempel och nyanställa ett ökat antal funktionsnedsatta personer.

Nu har ni fått mina funderingar om de olika partierna och som sagt, valet blir inte lättare för mig. Jag vet fortfarande inte hur jag ska rösta. Jag hoppas att du vet bättre när du går och röstar den 14 september.

Du måste gå och rösta så att samhället blir medveten om att vi finns och vad vi vill.

Ulrika Båhlerud

ulrika@gil.se

euvalet

Situation för funktionsnedsatta i EU

Publicerat 9 juni, 2014

Den negativa attityden mot funktionsnedsättningar måste ändras!

När valet till EU:s parlament blev aktuellt i maj började jag ordentligt fundera över var begreppet funktionsnedsättning fanns i EU:s arbete, i EU:s parlament och i EU-kommissionens alla papper och skrivelser.

Tankarna på ett Europa fritt från hinder började ta form redan under 1990-talet och EU kom med första versionen av sin handikappstrategi som ett meddelande från kommissionen till alla myndigheter inom EU år 2000.

Europa.eu har gjort en sammanfattning av meddelandet och där hittade jag tankegångar som verkligen tilltalade mig.

Den negativa attityden mot funktionsnedsättningar måste ändras och i stället ska medvetenheten ökas hos allmänheten om vad funktionshinder innebär.

Tankarna på att Europa skulle vara tillgängligt för alla medborgare oavsett eventuella funktionsnedsättningar har varit under successiv bearbetning sedan 90-talet. Den första versionen av EU:s handikappstrategi fick namnet: ”Lika möjligheter för funktionshindrade personer”.

Cirka 80 miljoner människor i EU har någon form av funktionsnedsättning. Flera olika fysiska och psykosociala hinder har gjort att många människor redan är utestängda från samhällslivet eller riskerar att bli det. I Europa liksom i Sverige är arbetslösheten större och möjligheterna till utbildning mindre bland funktionsnedsatta personer. Detta gör också att fattigdomen är mycket större inom vår grupp än hos genomsnittet i Europa.

Avsikten med EU:s handikappstrategi 2011 – alltså den andra versionen, var att hitta nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU genom att underlätta för personer med funktionsnedsättning att leva sina liv som alla andra. Och för att vi därmed också ska kunna utnyttja våra rättigheter som fullvärdiga EU-medborgare.

Tänk att kunna umgås med folk överallt i Europa, på en kocsma i Ungern, en pub i England en Bierstube i

Tyskland. Eller varför inte flytta till ett annat land utan att först behöva undersöka tillgängligheten?

Jag tycker också att tillgängligheten till utbildning måste bli bättre och lika i hela Europa. Vår situation får inte förvärras av att vi har en dålig utbildning, eller kanske ingen alls.

2011 presenterade EU sin strategi för att nå målet – ett tillgängligt Europa. Strategin beskriver hur EU ska genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i hela unionen. Hur tänker då EU-kommissionen att detta ska genomföras?

En del av EU:s arbete är att stifta gemensamma lagar och regler för medlemstaterna. När det gäller våra frågor har EU- parlamentet bestämt att FN:s konvention om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta ska gälla i hela unionen. Men räcker det?

Nej.

Jag har hittat exempel på hur EU vill arbeta. Genom att ge stöd, ekonomiska bidrag och information ska länderna motiveras till eget arbete eller samarbete med andra stater inom unionen.

Att öka tillgängligheten är en viktig del i arbetet med att främja lika villkor för alla EU-medborgare. Men det är även bra för ekonomin. EU har insett att genom att ge stöd till företag som investerar i tillgängliga varor och tjänster stimuleras också ökad kreativitet vilket i sin tur ger många nya jobb.

Tänk om hela Sverige och alla svenska myndigheter också kunde lyssna på detta. Om vi inte vill ta direktiv som är ”överstatliga” kan vi väl lyssna på våra grannländer och andra medlemstater i vår union.

Det kommer betala sig. Och ge ett överskott också i vårt land när vi anpassar miljön.

 

Ulrika Båhlerud

ulrika@gil.se