Följ oss på Facebook

ulrikabheaderny
Ulrika Båhlerud

Fo?ljer Sverige FN-kritiken?

Publicerat 29 september, 2015

Undrar du ocksa? liksom jag go?r ibland, vad eller vilka a?r det som styr Sverige idag?

Det måste naturligtvis vara alla förtroendevalda medborgare som alltid finns i ett demokratiskt land. Men dessa personer, politikerna, visar bara på åt vilket håll vi vill gå och lämnar sedan förslag om åtgärder. Sedan måste riksdag eller kommunalfullmäktige göra ett beslut. Dessutom har vi sedan länge bestämt att också följa FN:s många beslut.

Under det andra världskriget, liksom under alla krig, utfördes vidriga handlingar mot människor och efter kriget ville våra politiker ännu en gång betona vilka rättigheter en människa måste ha och FN skrev därför in de mänskliga rättigheterna i sina stadgar.

Tankarna på mänskliga rättigheter fortsatte att utvecklas och 2006 beslöt FN att också människor med funktionsnedsättning skulle omfattas av en konvention om mänskliga rättigheter.

2009 började dessa rättigheter gälla i Sverige och kontrollerades av FN fem år senare, alltså våren 2014. Vi som vet vad som hänt med anpassningsarbetet förstod att Sverige skulle få kritik. Och det blev en svidande kritik. På de flesta punkter.

Kritiken var framförallt riktad till regeringen eftersom FN anser att det är de som är ansvariga för alla nya direktiv som ska gälla i vårt land. Till vilka också genusperspektivet räknas.

Det är också regeringens ansvar att föra ut tanken på funktionsnedsatta män och kvinnor som värdiga, självständiga och kapabla individer som precis som alla andra ska omfattas av samtliga mänskliga rättigheter.

FN-kommittén är oroad över att regeringen inte har gjort innehållet i konventionen om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta tillräckligt tydlig. Det betyder att konventionen inte har införlivats i svensk lagstiftning, för om så vore, skulle detta vara tydligt för offentligt anställda och privata företag med mera.

Regeringen ska också se till att kommuner och landsting har tillräckliga ekonomiska medel för att kunna garantera tillgänglighet. Har de verkligen fått tillräckligt med pengar? De flesta kommuner skyller i alla fall på att de saknar ekonomiska förutsättningar.

FN- kommittén är mycket oroad över regeringens bristande engagemang. En viktig konsekvens av ett ordentligt genomförande av konventionens innehåll skulle kunna bli ökade möjligheter för oss funkisar. Vi skulle då också kunna delta i det offentliga och politiska livet.

Regeringen måste också ta fram statistisk information om hur gruppen funktionsnedsattas rättigheter utvecklas, efterlevs och fungerar i praktiken. Regeringen ska också se till att det görs en succesiv uppföljning med flera rapporter.

Slutligen kräver FN:s kommitté för mänskliga rättigheter att regeringen sprider dessa kritiska anmärkningar bland medborgarna och speciellt bland personer med funktionsnedsättning. Ytterligare ett krav är att regeringen samlar all information i en oberoende institution för mänskliga rättigheter, en MR-institution.

Har det egentligen hänt något alls sedan förra våren?

Vet allmänheten mer nu om oss funkisar och våra levnadsomständigheter, än vad de gjorde för fem år sedan? Och vet våra politiker och tjänstemän/kvinnor inom stat och kommun verkligen tillräckligt om oss?

Alla människor har säkert olika svar på de här frågorna

beroende på vad de har för insikter och erfarenheter. FN- granskningen är ett viktigt verktyg för oss att använda i vårt arbete där vi kräver mänskliga rättigheter för alla.

FN-kommittén såg även mycket allvarligt på att regeringen inte heller har spridit deras kritik i samhället, så att alla medborgare blivit medvetna om detta. Speciellt allvarligt är det att regeringen inte heller meddelat kritiken till de funktionsnedsatta invånarna.

Just därför har jag letat efter en bra sida på nätet där du kan läsa igenom FN-kommitténs tankar och åsikter, följ länken här: Lika Unika

Efter all den här kritiken som regeringen fortfarande inte har brytt sig om, behöver vi agera. Frågan är hur?

– Ett tänkbart sätt är att skapa namninsamlingar bland alla medborgare.

– Ett annat sätt är att skicka upprepade mejl till regeringen och påminna om våra mänskliga rättigheter.

– Ett tredje sätt är att demonstrera på gator och torg.

Du vet säkert många fler sätt. Det viktigaste är att vi hela tiden påminner regeringen om att de har skrivit på en FN-konvention om mänskliga rättigheter för funktionsnedsatta. Och att de därmed måste följa alla föreskrifter som den innehåller.

Ulrika Båhlerud

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*