Följ oss på Facebook

ulrikabheaderny
Ulrika Båhlerud

Solig semester med beskt avslut

Publicerat 17 november, 2015

Den mesta tiden tillbringade jag i bassängen. Jag hade alltid med mig en assistent som hjälpte mig upp och ner ur poolen, för att hjälpa mig med vissa rörelser samt att kolla att jag inte drunknade.

Nu har jag äntligen varit på semester söderut, nämligen på Kreta. Min sambo skulle få resan i födelsedagspresent och därför fick jag sköta allt arbete med resan själv. Det var nog därför han tog emot resan. Att planeraen längre resa när man har en omfattande funktionsvariation, kräver oftast mer tid. Förberedelserna började redan i april. Jag hade av någon underlig anledning vid den tiden blivit kontaktad av den lilla resebyrån Antero i Stockholm som tillhandahöll resor med möjligheter till rehabilitering, och tog genast kontakt med ägaren Kerstin. Kerstin hjälpte mig med boendet men flygresan fick jag ordna själv.

Det gick snabbt och enkelt. För att försäkra mig om tillräckligt utrymme i flygplanets inre, föranmälde jag två permobiler och en lift. Jag fick också möjlighet att välja sittplatser. Den viktigaste detaljen efter detta blev så det kanske svåraste, att bestämma hur många och vilka assistenter som skulle följa oss på resan. Det blev fem stycken och skämtsamt kallade jag oss sju för ”firman Ulrika-Leif”.

Så kom då äntligen avresedagen. Två färdtjänstbussar körde oss till Landvetter för fortsatt färd med flyg till Chania, Kreta. Där hämtades ”firman Ulrika-Leif”, mitt i natten, av hotellets buss för den sista biten till hotell Eria. Det var ett litet hotell som var anpassat efter grekiska normer. Det vill säga toalett och dusch, inåtgående dörr och cirka 4 kvm. En permobil kunde lätt åka in men på toaletten fick man sitta med öppen dörr. Rummet var inte särskilt stort heller. Fördelen med det lilla hotellet var att det var kortaavstånd mellan rummet, restaurangen och poolen. Leif och jag hade två rum, ett till oss och ett till min sovande assistent. För de andra assistenterna hade jag bokat rum på ett ”billigare” hotell inom gångavstånd. Nu var det dags att börja njuta, vilket för mig också innebar att träna i bassängen. Det var varmt och soligt när vi kom och så förblev det i 14 dagar, alltså hela vår semester. Regnet kom inte till Kreta förrän vi hade åkt hem.

I vår resa ingick flera utflykter. På den första bussresan åkte vi upp och tittade på naturen och de höga bergen. Utsikten över bergen var obeskrivlig. På bergen, som vi kunde se, fanns ingen snö än men utom synhåll fanns mycket högre berg som hade snötäckta toppar. Naturen i övrigt upplevde jag som ganska likt den svenska, men barrträden var ersatta av tuja och liknande växter. Att Kreta inte har så mycket odlingsbar mark syntes tydligt. Marken på bergssluttningarna är uppbyggd som terrassodlingar, eftersom kretaborna måste utnyttja all jord. Att olivolja är en av Kretas främsta produkter gick inte att missta sig på under en rundtur i landet, överallt odlades det olivträd. En av utflykterna var också till olivolje- producenter.

Den mesta tiden tillbringade jag i bassängen. Jag hade alltid med mig en assistent som hjälpte mig upp och ner ur poolen, för att hjälpa mig med vissa rörelser samt att kolla att jag inte drunknade. Efter många år med vattenträning kunde jag nu arbeta självständigt. Det blev en timma per gång och två tillfällen per dag. Att röra sig i vatten, när man i luften inte kan röra sig alls är en jätteskön känsla av frihet. Det var säkert på grund av detta jag tränade så mycket. För att få extra mycket utbyte hade jag också hjälp av en sjukgymnast, som masserade och stretchade mina muskler och leder.

Och detta har gett resultat, jättestora resultat trots att det bara varade i två veckor. Som avslutning på resan uppträdde en väldigt duktig sång- och dansgrupp. Det blev verkligen en upplevelse att se dem utföra folkdanser från Kreta. Framträdandet avslutades med en långdans med gruppen och alla i publiken. Det var ett roligt initiativ men eftersom jag satt i permobilen, underlaget var ojämnt och kvällen blivit både sen och mörk, kunde jag inte delta. För första gången på många år med min funktionsvariation upplevde jag en starkt negativ känsla, en sorg blandad med avundsjuka kom över mig. Det gjorde ont, väldigt ont. Som alla resor slutade den här också med en hemresa.

Fram till Landvetter gick allt bra, men sista biten skulle vi åka med färdtjänsten. Till Landvetter hade vi åkt med varsin buss samtidigt. Men då var det en lördag mitt på dagen, nu en väldigt tidig söndagsmorgon. Jag skulle få en buss kl. 04.00 när vi landat, men Leif min sambo skulle få vänta tills bussen hade kört mig hem och sen vänt tillbaka till flygplatsen, cirka en och en halv timma senare. Det blev verkligen en besk avslutning på en underbar semester. Trots att jag bokat resan mer än tre veckor tidigare. Ett så utdraget avslut för att flygbussen inte klarar av att ta oss med.

UIrika Båhlerud

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*